Ett militärt experiment går fel när man försöker mixa gener från delfin och haj. Experimentet var tänkt för att kunna utveckla vapen som man kunde använda i Vietnamkriget. Varelsen lyckas i alla fall rymma och många som jobbade under experimentet har försvunnit spårlöst eller dödats under varelsens rymmande. Efter detta har ingen stött på denna hajliknande varelse (eller är det en haj?) tills när ett gäng fiskare i St. David blir attackerade av en till synes lite smartare haj än vanligt. Marinbiologen Dr. Simone Chase (Craig T. Nelson) jobbar i området och tycker det känns konstigt att det bara skulle vara en vanlig haj. Öborna är oroliga och vill ta saken i egna händer och fånga “Hajen” även fast Simone varnar dem och säger att det kan vara mycket farligt. Men de vägrar lyssna. De ända som tycks stötta honom i sin teori är hans vän och medhjälpare Tall Man (Cress Williams), hans ex. fru- och marinbiolog Dr. Amanda Mayson (Kim Cattrall) som anländer till St. David med deras gemensamma son Maxwell Bishop (Mathew Carey) som får svårt att anpassa sig till öborna då det gäller att hävda sig som ända vit och vara tuff och vinna respekt bland ungdomarna på ön. Detta ska göras genom att hoppa från en klippa ner i havet och det är när detta görs och en blir hajmat oron tar fart på allvar. Maxwell blir förtjust i polismästare Rollie Gibsons (Blu Mankuma) dotter Elisabeth (Megalyn Echikunwoke). Men Elisabeth  blir omtalad att hålla sig borta från Maxwell då sällskapet med dem ger dåligt inflytande. Hur ska det hela sluta då fler offer skördas, oron växer och militären börjar blanda sig i? Vad döljer den mystiske Werewolf (Giancarlo Esposito) och Tall Mans tjej Tauna (Michael Michele)?
Eftersom detta först och främst visades som en tv-serie kanske det är orättvist av mig att recensera denna som en film men eftersom versionen jag sätt är hopsatt som en film så skyr där ingen respekt för det. Tycker detta är en rätt så dålig film. Egentligen är det inget fel på storyn överhuvudtaget och bäst är oron som är uppbyggd med öborna osv.. Jag önskar däremot att skådespelar insatser plus effekterna kunde varit bättre. Då är det svårt att tro att effekterna är gjorda av Stan Winston (Aliens, T2 och Jurassic Park alla Oscars filmer) men det kanske är budgeten som varit lidande? Varelsen ser ut ser ut som en halvavkomma av och påminner om Robbie Sinclair ifrån tv-serien Dinosaurs mixat med lite Alien eftersom det visar sig att det är något mer som man mixtrat med vid experimentet. Tycker skådespelar insatserna av Kim Catrell, Craig T. Nelson bara är jobbiga och har svårt att ta till mig deras karaktärer. Det är bara Giancarlo Esposito, Blu Mankuma och Cress Williams som kommer undan med godkänt. Cress Williams är skön som Simones medhjälpare och stöttar honom på bästa sätt med skämt och humor och kan samtidigt vara rätt allvarlig när det kommer till kritan. Giancarlo är trovärdig som by fyllo och halveremit samt att Blu gör sin roll som sträng och trångsynt polis med respekt. Detta hjälper föga då mycket övrigt finns att önska för att lyfta den. Då den dels också är för lång för ett sådant här manus och att effekterna och insatserna inte fångar ens intresse men det kanske är just för att den är gjord för tv från början men ändå. Den får betyget 2/5.

Matt Murdock (Scott Terra(ung) Ben Affleck(vuxen)) växer upp hos sin far Jack “The Devil” Murdock (David Keith) som är gammal tillbaka dragen boxare. Men han har däremot börjat jobba som indrivare åt maffian. Det är något som inte gillas av sonen som när han upptäcker detta springer sin väg av förskräckelse av sanningen. Detta leder till att han hamnar vid några gift läckande tunnor som välter och han får giftet rätt i ögonen. Trots att han blir blind för resten av livet så har hans andra sinnen mångförbättrats av giftet. Far och son beslutar sig att kämpa gemensamt för överlevnad och så att Matt kan plugga. Därför börjar Jack träna för att komma tillbaka till boxartoppen igen för att håva in dem pengar som behövs. Efter att ha vunnit fyra matcher i rad får han veta att det är uppgjorda matcher, i Fisk/Kingpins(Michael Clarke Duncan) undre värld, då han själv blir ombedd att lägga sig i en match. Men efter att ha vägrat detta för att göra sin son stolt så blir han mördad i närvaron av sin son. Detta gör att Matt börjar träna och plugga hårdare till advokat för att en dag kunna få tag på de ansvariga för hans fars död och skapa rättvisa i samhället. Detta gör han genom att på natten hämnas brottsligheten som Daredevil och på dagen jobba som advokat. I jakten på sin fars mördare träffar han den bedårande Elektra Natchios (Jennifer Garner) som också söker rättvisa samt Kingpins under huggare Bullseye(Collin Farrel). Ska nu rättvisa skipas?
Denna film är faktiskt bättre än vad jag minns. Tycker Ben Affleck klarar rollen rätt utmärkt som både Matt samt Daredevil. Han är precis så charmig jag minns att han är i serierna och det är ju inte ett minus när man gör en film baserad på en serietidning. Resten av skådisarna gör också ett bra jobb även fast jag kan störa mig på, även fast Michael Clarke Duncan gör ett utmärkt jobb skådespelar messigt, är att Kingpin spelas av en mörkhyad. Då han inte alls är det i serierna. Men den som själ showen mest är Collin Farrel som Bullseye. Denna psykotiske skarp knivkastare och träffarnas mästare är svår att inte gilla med sina små skämt. “HE HE Bullseye”. Tycker att Joe Pantoliano som den sköne journalisten Ben Ulrich som skriver artiklarna om Daredevil sköter sig bra. Han funkar i historien också så att säga. Både Daredevils och Elektras dräkter är coola. Men Bullseyes dräkt är inte alls i närheten i hur den ska se ut och det är ett litet minus. Den ska vara blå sen ska han ha mask överhuvud med en pricktavla på. Inte alls som här med det inristat i pannan istället. Men det största minuset är att det finns för många scener som är dataanimerade. Och det inte särskilt bra heller. T.ex. den då Daredevil sparkar av Bullseye från motorcykeln samt när de slåss bland orgelpiporna. För att nämna några. Men för att sammanfatta detta så var den ju i alla fall bättre än jag mindes och den är definitivt sevärd. Det är god underhållning och en bra story. Den får betyget 3,5/5.

När kommissarie Rizzo; Flatfoot(Bud Spencer) efter att ha spöat upp ett gäng bussrånare som har knark på sig och burat in dem vill han spåra hur knarket kommer till Neapel. Som lägligt är kommer han i kontakt med en afrikansk polisman som sökt upp honom och bestämmer ett möte med honom vid en pir i hamnen. Väl hinner dem träffas i hamnen så blir den afrikanska polismannen mördad. Rizzo hittar i alla fall brevet som polismannen skulle leverera till honom. Han får också tag i en bild på polismannens son Bodo(Baldwyn Dakile) som han ber Rizzo att ta hand om innan han dör. Brevet i sig är från Rizzos gamla pensionerade kollega Caputo(Enzo Cannavale) som påstår sig blivit framgångsrik restaurang ägare nere i Sydafrika. Restaurangen ägs egentligen av Smollet (Joe Stewardson). Flatfoot beger sig nu ner dit för att leta reda till grunden för knarket och hitta Bodo. Väl här nere blir Rizzo utsatt för en hel del mord och andra diverse försök i jakten på skurkarna. Han tvingas till och med samarbeta med en av dem Spiros(Werner Pochat) i jakten på sanningen.
Denna film regisserad av Steno är mycket charmig. Men det är många filmer med Bud Spencer och Terrence Hill men också bara med Bud Spencer. Det är godstämning skön stämning. Men mycket beror på hur iskall Bud Spencer allt som oftast är i rollen som Rizzo; Flatfoot. Sen är det alltid underhållande att se honom spöa upp de elaka grabbarna på detta slapstick sätt som så ofta dessa filmer handlar om. Handlingen håller också och blandat med humor så ja då kan det väl inte gå fel. Blir inte heller allt överdrivet utan det mesta funkar. Bodo tycks försvinna emellanåt. Caputo är tokigt nervös. Skurkarna är lagom tuffa. Den ända som tycks ha en utfyllnads roll är Dagmar Lassander som Margy, Smollets fru. Tycks bara vara med för att det ska finnas nån liten romans eller flirt. Hade detta varit en film gjord nu med nyare skådisar osv. hade jag inte tyckt det var särskilt bra och storyn hade inte hållit heller men nu är det Bud Spencer o co och gjort 1978 och med full charm och därför får den betyget: 3,5/5

Sofie är en helt vanlig tjej som jobbar i sin familjs hattaffär. En dag träffar hon Hauru när han är i staden och är förföljd av Ödehäxan. Då de flyr undan hennes följeslagare och kommer undan dem blir hon omedvetet förtjust i den mystiske Hauru som med hjälp av att flyga gör att de kommer undan. Strax efter dem skiljts åt stöter Sofie på Ödehäxan som efter förhört sig om Hauru lägger en förbannelse på Sofie som gör att hon över en natt blir 90 år gammal. I rädsla av att folk ska få se henne i denna skepnad så flyr hon för att försöka få hjälp att bli av med förbannelsen. Hon tar sig upp i bergen men inser att hon inte alls kommit långt från staden när hon varit på flykt ett bra tag. Men tack vare att hon snart genom att hjälpt en hoppande fågelskrämma på pinnen i tron att det var något hon kunnat använda som käpp fått hjälp av denne att få en käpp och tak över huvudet i form av Haurus levande slott. Här får hon snart jobb som städerska och bekanta sig med  Mark(som är Haurus unga elev) och elddemonen Calcifer som håller slottet levande. Hon lyckas övertala sin kära Hauru att istället för att ansluta sig till nån sida i kriget som råder i världen att i stället riskera sitt liv genom att helt på egen hand kämpa för fred även om det kostar sitt eget öde. Och att få fred det tar på krafterna.
Denna animerad film är baserad på en roman av Diana Wynne Jones med namnet Howl´s Moving Castle. Har dock inte läst den men ändå. Eftersom denna film är skapad av Hayao Miyazaki så förväntar man sig att den ska vara bra animerad. Jag vill säga att den är mästerligt animerad och det är bara döläckert att se slottet röra sig framåt och hur alla detaljer på det flyter och lever för sig själva. Allt bedårande landskap och karaktärer han fått liv i. Ta t.ex. Calcifer som är en talande brasa som egentligen inte vill ha så mycket till övers för andra men det är inte så att man kan ändra sig om man träffar rätt personer. Mark är inget annat än en liten lärling åt Hauru och lyder den minsta vink och är som en riktig spring pojke åt sin mästare. Han finner att det finns tillfällen då man faktiskt kan njuta av livet. Sofie är en positiv och envis och väldigt arbetssam vilket leder till att hon nästan för tar sig när hon städar. Men drivkraften och kärleken till Hauru får henne att fortsätta sträva efter sitt mål att bli av med förbannelsen och vinna Haurus hjärta. Hauru är en väldigt destruktiv och deprimerad person som finner inget hopp i en värld med krig. Men får han bara rätt stöd så blir han på bättre humör. Att få veta att man är omtyckt det gör så mycket för alla människor och kan få oss att göra undervärk. Mest intressant är ändock fågelskrämman som enbart är tyst men hoppar fram i ur och skur och dyker upp lite varstans. Han tycks ändå vara en livsnjutare på nått sätt. Bara att komma på en sån här karaktär är värt mycket för fantasin. He he. Ödehäxan är strikt och egoistiskt överlägsen i sitt framförande. Dessutom elak. Men är hon tvingad så får hon de mest konstigaste allierade.
Det filmen vill säga är att det kostar om man vill få fred i en värld av krig eller ja det man vill ha över huvudtaget. Ingenting är gratis helt enkelt. Filmen sluter ihop detta väl med skön härlig fantasi och överschyssta animeringar. Så väl kärlekshistorien som storyn i övrigt funkar mycket bra. Dock fattas något extra för att den ska få något annat i betyg än 4/5.

I denna film får vi fyra olika familjeskildringar som är en aningens tragiska. De är också så absurda att de snarare blir tragikomiska. Man tvingas tycka det som egentligen inte är roligt att vara roligt. Vilka kan då inte bättre behärska och skildra detta bättre än Killing-gänget. Vi får dels följa Tony (Jonas Inde) som kommer hem för att ordna upp allt som har varit med sin far i Dalarna. De har haft umgänge med samma kvinna. Hans far som inte var något annat än en självgod kåtbock som ägde och avlade fram travhästar. Men vad kan man förvänta sig av en som växer upp med tre mammor? Tony kommer i alla fall för sent och får istället vara med och fixa farsans begravning tillsammans med sina två bröder som inte alls kommer att gå ut på något annat sätt än att visa hur fruktansvärt bra hans far var. Helt i sin fars egen regi precis som han vill ha det. Man kan ju tänka sig hur det går när alla han har haft en affär med är bjudna.
I en annan skildring får vi följa magiker paret Jan-Erik (Iwar Wiklander) och Smulan (Karin Ekström) som åker runt i landet för att uppträda lite varstans. De är för tillfället i Skåne för att besöka deras gemensamma son Richard (Henrik Schyffert) som driver ett hotell tillsammans med sin fru Tove (Anna Björk). Innan dem anländer där så får Smulan en ny vän i Perikles ( Finn Nielsen) som får resa med dem dit vilket Jan-Erik inte är så förtjust i. Perikles ger hotellparet en trä skulptur av Hadar Cars som också är  en speldosa. Ett sorts sätt att tala om att man ska ta livet som det kommer och då inte fundera för mycket är Perikles melodi. I vilket fall som helst så sätter hans beteende och skulpturen griller i huvudet på folk och de börjar hända grejer.
Den tredje skildringen är med Christer Landin (Robert Gustafsson)  som jobbar på ett krematorium för djur. Han får en idé om att stimulera sin son eftersom utvecklingssamtalet inte gick så bra och det visar sig att Morgan har det tufft i skolan. Så han tar med Morgan (Karl Linnetorp) till sitt jobb för att genom att visa hur hans jobb går till kanske lyckas stimulera Morgan till att skolan eller att ha en hobby kan vara bra. Men där råkar Morgan, p.g.a. att maskinen strular och att Christer måste gå fram och kolla vad som hänt, tända eld på sin far som får svåra brännskador på huvudet. Svåra prövningar väntar nu för han och hans fru Anna (Maria Kulle).
Den sista skildringen är med en matlagningskursgrupp som har blivit en för gruppterapi istället med ledning av Helen (Anna Ulrika Ericsson) på fem personer. De övriga är Ernst (Johan Rheborg), Johan(Robert Gustafsson), Jenny(Sofia Hellin) och Olle (Ulf Brunnberg). Ernst tror att hans utseende får folk att känna vördnad till honom och att dem inte vågar säga till honom de känner sig kränkta. Har en fadäs att inte vilja se sämre ut och är övertygad om att han inte gör det. Ändå så tror han att folk hela tiden tycker att nått i hans utseende inte stämmer. Johan har problem med sitt sex liv och det händer i princip ingenting för han törs inte göra någonting med sin fru. Men han känner så stor press från andra i många situationer och känner att han måste ljuga för att lösa dem. Jenny har skumma schizofrena beteenden som går ut på att vara elak och snäll. Olle har enbart konstiga sexuella begär. Helen är beroende av gruppen för att känna sig bra och få råd. Det hela ändras drastisk när en prekär sak avslöjas.
Alla delarna är välspelade. Gillar så väl när Johan Rheborg spelar fåfäng överklass man som när han är fjantigt strikt kodisk chef åt Christer. Jonas är dösäker som ångest full och uppgiven son till en far som kört allt i skiten men ändå ser sig som kung och har en massa stålar. Han klarar också av att spela förståndshandikappade Rei på ett härligt skönt Indevis. ”Jag heter Rei! Vad heter du?” är bara en för skön mening. Eller varför inte Henrik Schyffert som lyckas vara klockren som en hotellägare som tappar fattningen över en träskulptur som alla tycker om utan han själv. I övrigt är Han väldigt pedantisk. Annars gör Maria Kulle ett oerhört bra jobb i att spela Christers fru Anna. Som trots allt försöker stötta Christer men knappt orkar stå ut att dels se han och dels hjälpa honom. Sist men inte minst Robert Gustafsson förstås som allt som oftast blir bra förutom i den halv mediokra filmen att stjäla en tjuv. Klarar sina roller med bravur. Den strikta stela familjefadern Christer som gör allt på rutin och den väldigt nervösa och osäkra Johan som i pressade lägen ljuger gör han lysande.
Terrapigruppen är den helt klart bästa historien. Där de då turas om att köpa mat och dryck och sedan bara talar ut om deras mörkaste sidor och det dem har problem med. Här finns dem absolut roligaste dialogerna i filmen. Men alla historier bidrar med sitt så att säga. Men även om dessa öden kan ge oss en del att skratta åt så har den en hel del vettigt att säga. Tycker alla historierna säger att man inte ska ta allt som händer runt omkring än för självklart. Allt kan hända och precis vem som helst kan tappa fattningen. Dra inte ensam till jobbet en lördag med din son. Träng dig inte bara in i folks umgänge. Låt det växa in istället. Lev livet, men var ingen egoist. Ja det finn mycket att ta på. Ställ upp för varandra t.ex.. Nu ställer jag upp för er och ska sätta ett betyg på denna film. Den får betyget: 4/5.

Detta är en verklighetstrogen skildring av den största rymningen från ett av de största koncentrations läger i historien. Under andra världskriget givetvis. Regisserat av Jack Gold.  Året är 1943 och ett av Nazi-Tysklands hämligaste koncentrationsläger i Sobibor i Polen, har kantats av ett antal små flykt försök då man helt naturligt i en sådan här absurd situation inget annat hellre skulle vilja göra än att fly. Det kommer sporadiskt tåg med judar till Sobibor och att jobba är enda sättet att undkomma en säker direkt död. Dessa anslutningar gör att Sobibor växer till ett av de största lägren i hela Tyskland.
Filmen tar sin start då vi får se ett tåg komma med en massa judar och de som tar emot dem rekommenderar dem att säga att de kan jobba med vad som helst även fast dem inte är kvalificerade inom dem yrkena. Som sagt det enda sättet att undkomma en säker direkt död. En av dessa som tar emot dem är Leon Feldhendler (Alan Arkin) en av dem som är en större drivande kraft i att få till en rymning bland fångarna. Dessutom också skomakare. I denna början av filmen får han viktiga nya rekryter i plan verksamheten i form av Shlomo(Simon Gregor) som snabbt blir populär bland några av SS-officerarna med sitt yrke som guldsmed och detta kan givetvis utnyttjas. Många av de nya unga kan komma att få betydande roller i planen och drömmen om att bli fria där ibland Toivi (Jason Norman) som vill komma att bli något av en spring pojke åt så väl nazister som fångar. Många rymnings försöksidéer bollas i luften och diskuteras mycket i en grupp av fångar med Leon som hjärnan bakom det hela. Under deras vistelse här gör dem allt som krävs för att liva upp stämning så gott det går med att spela musik etc. då de inte tvingas arbeta. Varenda litet flykt försök maktdemonstreras av nazisterna. Genom helt sjukt bisarra avrättningar. Bland annat en då några som försökt rymma tvingas välja en de vill dö med. Hua o fy.  Det är dock inte förrän det kommer ett gäng ryska krigsfångar till lägret förrän en mycket utmärkt plan kan börja träda fram. Hämliga möten hålls med den ryska militärgruppsledaren Alexander ”Shasha” Peshersky(Rutger Hauer) i och med att dem skaffat honom en ”flickvän” Luka (Joanna Pacula).
Filmen är skapligt bra skildrad. Mycket intressant uppbyggt läger osv.. Fint filmat. Man får en intressant The Shining känsla när Toivi går till Disinfektionscentret. Det är inte dåligt. Skådespeleriet är överlag bra men själv tycker jag det är knäppt att en holländare får spela en rysk soldat. Rutger Hauer låter lite smått ointresserad ibland men det kanske är så ryssar ska vara? Tycker också det är knäppt att tyskarna inte börjar misstänka något. Där i att fångarna har avskilda möten när de diskuterar planerna osv.. Man tycker ju att de borde ha misstänkt något i alla fall. Men det var väl så här det gick till och då ska de ju inte bli upptäckta? Men då kommer man till ännu än punkt då jag finner att det hela blir lite ospännande och det oavsett hur arg man blir på nazisterna när de straffar och avrättar fångar osv.. Sån tur är får man se nazister bli dödade i slutet och det är fan inte helt fel. Som helhet nöjer jag mig att säga att den här filmen är bra men inte mer. Den får betyget: 3/5.

Pelias mördar Jasons far för att bli kung över Thessaly men i samma veva får han en förbannelse över sig att en dag kommer Jason (Todd Armstrong) tillbaka och ska hämnas sin fars död och bli den rättmätiga kungen över Thessaly. Väl tjugo år efter detta kommer Jason tillbaka till Thessaly för att utkräva hämnd på sin far. Men eftersom han inte minns hur hans fars mördare Pelias (Douglas Wilmer) ser ut så går han i god tro ovetandes till Pelias själv. Han får i uppdrag att finna det Gyllene Skinnet som har helande krafter och sedan ska Pelias hjälpa honom med sin revange och få tronen som tillhör honom. Eftersom det på resan kommer att finnas många faror som gudinnan Hera (Honor Blackman), som också hjälper honom på resans gång, varnat för samlar Jason ihop flera av greklands bästa krigare. Där bland dem Hercules (Nigel Green) men också Pelias sluge son Argos (Laurence Naismith) som definitivt kommer att bli ett problem. På resan ställs dem mot faror så som en bronsjätte, ett omöjligt vatten passage, en sjuhövdad Hydra och en del annat. Det Gyllene Skinnet finns i ett Kungarike styrt av den elaka kungen Aeetes (Jack Gwillim) som gör allt för att inte låta någon få det.
Jag gillar hur denna film bara börjar på direkten. Far fram med glädje och skön äventyrs stämning. Med bra skådespeleri och lagom djup i karaktärerna så får man en bra berättelse i bra fart. Sedan att effekterna är av suverän klass designat Ray Harryhausen så kan inget gå fel. Jag bara älskar skelettarmén, hydran och hur Guden som hjälper dem vid vatten passagen är gjorda. Yppersta klass för att vara 1963. Gillar också att Hercules inte är framställd som nån super muskulös spännis utan är en mer vanlig kraftkarl som gillar att ha skoj och säkert inte spottar i glaset om han blir erbjuden en öl eller två. Huvudkaraktären Jason tar inte heller upp för mycket plats av filmen utan det är lagom med plats för de andra också i den mån det hinns med mellan de actionscener som finns.
Som helhet är denna film regisserad av Don Chaffey mycket bra och mycket underhållande. Gör nu inte fel heller när du tittar på den och tänk på att den är gjord 1963 så du inte sitter och jämför den med alla nya filmer som finns. Själv tycker jag att den är betydligt bättre än mycket nytt skräp som görs och ger den därför i betyg: 4/5

PS: En rolig detalj i filmen är när kung Aeetes slänger en bägare. Det hörs nämligen inte något ljud av den. En liten miss i en annars perfekt effektfull film för att vara 1963. DS

Hayao Miyazakis Spirited Away är en omtalad och mycket prisbelönad (35 vunna priser) animerad manga film. En anime helt enkelt och fick en Oscar för bästa animerade film 2003. Så då kan man säga att förväntningarna är höga redan på förhand. Lever den upp till detta då? Rent animationsmessigt så ja det kan jag nog säga. Det finns mycket fina vyer och figurer osv.. Oerhört vackert nästan som man tror att man är där emellanåt. Men först till handlingen en stund. 10-åriga Chihiro och hennes föräldrar ska flytta in i ett nytt hus. Men på väg till huset stöter dem på en ruin med en tunnel de går igenom. Iochmed att dem gått igenom tunneln hamnar dem i andarnas värld. En värld där dem inte är välkomna. Föräldrarna känner doften av mat och resultat av att ha ätit den förvandlas dem till grisar som straff på deras giriga frosseri. För att Chihiro ska få tillbaka sina föräldrar tvingas hon söka jobb hos den elaka och giriga häxan Yubaba som bedriver ett badhus. Hon får det smutsigaste jobbet av alla att skrubba och göra rent karen. Badhuset har många mycket märkliga gäster. Märkligast är nog det skygga slukarskuggmonstret som egentligen bara söker en vän. Chihiro får tillslut en vän i Haku som även hjälper henne i hur hon ska göra i denna värld och det uppstår en vänskapskärlekshistoria dem emellan som funkar. Men i övrigt så finns det faktiskt något som stör mig i denna film. Kan inte riktigt tumma på det men det kanske är tempot eller nej det är det nog inte. Skulle nog mer tro att det är en del av karaktärerna. Iallafall Yubaba och hennes tvillingsyster. De är oerhört fula. Men tror inte det är boven heller helt enkelt. Det är nog mer att det känns som det ska finnas något slags djup fast det inte riktigt finns det. Man skulle vilja veta mer om allt som händer och alla karaktärer. Plus dock för slutet som kan tolkas på olika sätt. Det, kärlekshistorien och den mästerliga animationen höjer filmen till en 3,5 i betyg. Nu kanske några säger att jag inte skulle använda mig av halvor. Åt helvete med er för jag ångrade mig. Är för svårt annars då denna film inte är så bra som en fyra men endock bättre än en trea. Därför betyg: 3,5

Tycker denna version är bättre än den ny inspelade versionen på alla punkter utom effekter förstås. Men ja i denna film är ju effekterna bra för att vara början av 80-talet. Det bästa med den här versionen är dock att den håller ihop och berättar historien om Persius (Harry Hamlin) prövningar för att rädda staden och Andromeda mot Kraken bättre en den nya. Även fast den nya ger en del förklaringar än denna och tvärtom. Andromeda har blivit utsatt av gudinnan Thetis (Maggie Smith) vrede och ska offras till Kraken då staden också hotas blir det Persius uppgift att försöka rädda henne via delvis hjälp av Zeus (Laurence Oliver) men också med styrka och list och sina följeslagare och den flygande hästen Pegasus och Zeus uggla. De utsätts för en rad faror på vägen till räddning t.ex. Medusa och tre häxor som ser med ett öga. Skådespeleriet är något bättre i denna än den nya versionen. Sedan är ju Judi Bowker bedårande som Andromeda. Samt att när den nya filmen tycks vilja skynda och hetsa fram handlingen för snabbt håller den här tillbaka lite men går ändå behagligt framåt. Samt att jag tycker att denna versions båtvaktare över floden Styx till medusans tempel är betydligt mer skräckinjagande än den nya filmens version. Som hel het är denna film mycket spännande och bra. Bjuder på bra underhållning plus lite humor också. En mycket bra äventyrs/fantasy film. Den får 4/5. Håll till Gudo! Haha!

Hollywoods remake på den japanska filmen med samma namn (som jag dock inte sätt; reg:Hideo Nakata). Men vad ska jag då säga om denna film regiserad av Walter Salles och med Jennifer Connelly i huvudrollen som den nyligen skilda mamman Dahlia som slåss om vårnaden om deras barn. Barnets far Jeff(Tim Roth) tycks inte sky några medel i kampen om att få vårdnaden så han hittar på diverse saker för att få den och spelar på Dahlias dåliga psyke osv.. Då Dahlia inte har nån bostad så är hon desperat och fixar en ute på ön strax utanför Manhattan billigt i ett väldigt sunkigt bostadshus. Väl där börjar det hända mystiska saker. Dels så skaffar sig dottern Cecilia (som under tvisten spänderar mest tid hos modern) en lottsas kompis som visar sig vara ett spöke(Natasha), dels så börjar det läcka en otrolig mängd vatten från lägenheten över och hissen vill inte riktigt fungera. Denna film är enligt mig inte ett dugg kuslig eller läskig. Bara vissa scener som skapar en obehaglig känsla och små läskiga. Detta är när Dahlia får sina migrän anfall och mår super dåligt som är väl spelat och bra fångat med musiken. Nedbrytande psykiskt liksom. Detta är nog för att det är bara Jennifers skådespeleri som är något att ha i filmen. Hon spelar också den ända karraktären som inte handlar själviskt i hela filmen och den ända som prickar sin karraktär på spiken. Alla andra handlar egoistikt i någon form och är det något som genomsyrar denna film så är det just det. Egoism. Vill inte förstöra för mycket för er som mot förmodan vill se denna film och säga varför de andra är egoistiksa för då avslöjas för mycket av filmen. En sak som också måste sägas om filmen är att den är dock mycket snyggt filmad och har skönt ljus för att skapa atmosfär och stämning. Dess värre uttnyttjas det inget vidare. Men i sin hel het räcker detta för att jag ska orka med att ge denna film 2/5

När allt är borta måste livet ändå gå vidare på något sätt. Då människorna är helt utrotade och maskinerna iprincip är förstörda så går hoppet vidare till de nio halvmekaniska trasdockor som helt plötsligt fått liv. Vi får följa 9 ( med rösta av Elijah Wood) då han vaknar upp och allt verkar öde. Han kan inte prata men stöter snart ihop med 2 och snart är det fixat. Dock blir två snart tagen av en gigantisk mekanisk hund. Då 9 tillslut hittar ledaren för trasdockorna, 1, får han höra att han är den absolut sista av dem och att de då är nio till antalet. Fast dock saknas det några som är ute på egna små äventyr. 9 vill promt rädda 2. Men han får bara hjälp av en av dem då nummer 1 tycker att det är slöseri med tid och att de bör göma sig för maskinerna istellet. När de väl är på plats för den stora räddningen sker ett fatalt misstag och maskinernas massproducerare vaknar till liv. Här efter följs en kamp på överlevnad och motstånd mot maskinerna för att rädda och ge livet hopp på jorden. Det hela är väl animerat och producerat av Tim Burton och Tumor Bekmanbetov samt regisserat av Shane Acker. Handlingen är super (vem kan inte älska detta scenario?) och man följer med lätt i vad som händer i det hela. Varje trasdocka har sin egen personlighet också vilket bara gör det hela ännu roligare och att man verkligen bryr sig om dem. Samt att maskinerna hittar på väldigt roliga obskyra maskiner för att försöka fånga in dockorna. Röst skådisarna fungerar bra också och utöver Elijah får vi också höra bl.a.  Christoffer Plummer och Jennifer Connely.Det ända jag tycker filmen faller lite på är att den är lite för kort. Bara 72min känns lite så där. kunde gärna varit 90 iallafall. Men som helhet är filmen ändå mycket bra och får i betyg 4/5.

Hehe roligast scen är helt klart när 8 använder en magnet som någon form av drog. Rätt skapligt flummigt.

Ganska kul animerad film som tar vid där första filmen om Shrek slutade.Kungen och drottningen vill fira sin dotters bröllop men har inte en som helst aning om hur det hela slutade och att deras dotter numera är ett träskmonster. I vilket fall som helst så är dem bjudna hem till dem i landet Långt, Långt borta. Väl där då föräldrarna blir varse om sanningen och får se sin dotter som träskmonster och gift med Shrek vill kungen ställa allt till rätta så som det skulle ha varit. Det bjuds på en hel del underhållande karraktärer och skratt. Kul med pepparkaks gubbar och Pinocchio (som tydligen bär kvinnliga underkläder). Mästerkatten i Stövlar (Puss in Boots) är ju en härlig karraktär i sig. Samt åsnan förstås. Bra röst skådisar får man också i form av John Cleese(kungen), Eddie Murphy(åsnan) och Antonio Banderas(Puss in Boots). Denna film får betyget 3/5. Motivation: Då den varit så omtalat rolig av vänner osv. så hade man förväntningar men ja så rolig var den inte men ändock underhållande och små rolig.

Mycket dålig film om en naturkatastrof i form av att allt fryser till en oerhört överdriven kall kylgrad, så allt blir is, som drabbar större delen av världen. Man får följa två olika människors upplevelser igenom denna katastrof. Givetvis är det far och son som är på olika ställen när katastrofen inträffar. Fadern är också väderforskare och ska försöka ta sig och rädda sonen som är på resa med sin skolas kunskapstävlingslag till New York. I och med att dem drabbas av en så oerhört kyla gör det konstiga senariot att det faktiskt finns folk som över lever detta och ja det kunde ju faktiskt ni lista ut utan att se den. Men jag tycker att alla borde dött beroende på hur kallt dem faktiskt säger att det blir och då hjälper inte de knepen de tar till. Dessutom verkar grabbens far vara värsta Ironmannen som lyckas ta sig hela vähen till NY i denna oerhörda kyla. Det ända jag gillar med slutet är typ det faktum man borde syssla med ändå och de karraktärer jag fattar mest tycke för är uteliggaren och dem som tar sig varsin sup i tidens värsta stunder. Klart roligast scen är den då en reporter flyger upp i en orkan mitt i bästa sändningstid och han som blir av med en halv skyskrapa helt plötsligt. Betyg: Knappt 2/5

Journalisten Jake Bridges får sparken från sin tidning och hittar samma dag sin fru i sängen med en annan snubbe. Han åker därefter till Atlantic City för att dränka sina sorger i drickandet. Väl på en bar hamnar han i slagsmål med en snubbe och har ingen chans alls men han blir räddad av pengaindrivaren Frank. Frank tar Jake hem för att ta hand om hans sår. Där möter Jake Franks tjej Melissa som han genast blir förtjust i. Frank har inga vänner så han ser en chans i Jake att få en vän och där till också hjälpa honom att skaffa ett jobb via sin chef gangstern Mr Lange. Det hela blir en intrig av vänskap, kärlek och samhällets svåra sidor. Situationen sätts på sin spetts då Frank och jake tvingas delta i en superstöt.
Tycker detta var en mycket bra film för att den visar hur svårt samhället kan vara i många aspekter. Bara för att man först har ett bra liv behöver livet inte vara en dans på rosor och bara för att man är en brottsling behöver inte betyda att man är allt igenomelak. Den visar också hur vänskap ska behandlas och kan vara samtidigt som den visar hur svår kärleken kan vara och kompliserat livet verkligen kan vara. Tycker skådisarna är utmärkt också William Peterson och Michael Wincott är utmärkta och trovärdiga i sina roller samt Diane Lane är förtjusande. Den ända jag tycker är lite tveksam är han som spelar Lange vars namn jag inte kommer på. Som helhet är filmen mycket bra och jag ger den 4/5.
Livet är hårt och kompliserat så är det bara.

Är lite lat så jag använder mig av en gammal recension jag gjort på en annan sida.
Troja! Mnja ganska tröttande matcho tjosan och krig och grejer. Det ända av behållning av de historiska aspekterna annars är det mest krig en del intriger och ja taskigt skådespeleri. Den mest under hållande scenen är den stördaste ungefär. Då hector har besegrats och binds fast i hästdroskan och släpas till grekernas läger. Men det är väll bara jag som kan se det komiska i en så störd och helt onödigt störd handling..fattar inte varför liksom.(var väl nån makt demonstartion eller nått?)..räckte det inte med att han dog? Den får knappt 2/5

WOLVERINE

Vet faktiskt inte om det ska vara det rätta namnet på denna DVD då han bara är med i första storyn? Hulken är däremot med i båda.
I den första historien blir Wolverine ombedd att fånga in Hulken som går berserkar gång från och till då hans humör tryter. Samtidigt vill både ledarna för Weapon projekten(här töntigt översatt) fånga in både Hulken och Weapon-X (Wolverine) och för att göra det har de alla projekt de haft med för det enda målet. Kul att se att Deadpool är med i en animerad serie och detsamma gäller Omega Red men han har jag sätt i nått avsnitt av det animerade X-men storyn.Det blir en hel del kamp i denna story och action är ju vad vi vill se när det gäller Wolverine så ja det bjuds vi på i sin hel het. Blodigt och rått är det också vilket visar att det inte är inriktat till en skara barn. Det gillar jag. Det hela känns som en lite halft introduktion till en serie. Men vart kan man se den i sådant fall? Och för vem handlar den om i sådant fall? Men verkar vara en väldigt schysst sådan och detta avsnitt får 3,5/5
Det andra avsnittet har Thor och Hulken som huvudkaraktärer och ja gissa det är en rad mycket action här med. Detta avsnitt handlar om att Oden går inför sin 7 dagars sömn och då utsätts Asgaard för en rad attacker från jätter och andra rader av krigare som vill ta över det hela. Det vill också Loke som är Thors bror och slug och elak. Nu har han också kommit på ett sätt att vinna Asgaard och för att göra det också då besegra Thor. Han kallar nämligen hit Bruce Banner från Midgård som blir Hulken och separerar dem båda och tar i sin tur kontrollen över Hulken. Det hela är en väldigt slug plan eftersom Hulken nästan besgrat thor en gång. Mycket, mycket action väntar. Detta avsnitt får också 3,5/5.  Men jag undrar fortfarande var kan man se dessa serier och av vilka är de utgivna i sådant fall för jag fick helt klart mersmak och vill se mera. Finns det tre serier? En med Hulk, en med Thor och en med Wolverine. I sådant fall vill jag ha!
Hel hetsbetyget på DVD:n bli dock 3/5. Jo och det är enbart för att DVD:n borde hetat HULK istället eftersom han är med i båda avsnitten. I övrigt tycker jag att det är väldigt snyggt animerat och kan inte vänta av att se mera av detta. var det nu går att göra det som sagt?