Hollywoods remake på den japanska filmen med samma namn (som jag dock inte sätt; reg:Hideo Nakata). Men vad ska jag då säga om denna film regiserad av Walter Salles och med Jennifer Connelly i huvudrollen som den nyligen skilda mamman Dahlia som slåss om vårnaden om deras barn. Barnets far Jeff(Tim Roth) tycks inte sky några medel i kampen om att få vårdnaden så han hittar på diverse saker för att få den och spelar på Dahlias dåliga psyke osv.. Då Dahlia inte har nån bostad så är hon desperat och fixar en ute på ön strax utanför Manhattan billigt i ett väldigt sunkigt bostadshus. Väl där börjar det hända mystiska saker. Dels så skaffar sig dottern Cecilia (som under tvisten spänderar mest tid hos modern) en lottsas kompis som visar sig vara ett spöke(Natasha), dels så börjar det läcka en otrolig mängd vatten från lägenheten över och hissen vill inte riktigt fungera. Denna film är enligt mig inte ett dugg kuslig eller läskig. Bara vissa scener som skapar en obehaglig känsla och små läskiga. Detta är när Dahlia får sina migrän anfall och mår super dåligt som är väl spelat och bra fångat med musiken. Nedbrytande psykiskt liksom. Detta är nog för att det är bara Jennifers skådespeleri som är något att ha i filmen. Hon spelar också den ända karraktären som inte handlar själviskt i hela filmen och den ända som prickar sin karraktär på spiken. Alla andra handlar egoistikt i någon form och är det något som genomsyrar denna film så är det just det. Egoism. Vill inte förstöra för mycket för er som mot förmodan vill se denna film och säga varför de andra är egoistiksa för då avslöjas för mycket av filmen. En sak som också måste sägas om filmen är att den är dock mycket snyggt filmad och har skönt ljus för att skapa atmosfär och stämning. Dess värre uttnyttjas det inget vidare. Men i sin hel het räcker detta för att jag ska orka med att ge denna film 2/5