De flinka herrarna Johan (gitarr,sång), Ola (bas, sång)och Indie (trummor) bjuder på en ångvält av crustpunk som inte bara är samhällskritisk och ger en oerhörd käftsmäll i ditt ansikte utan den driver med hela scenen dessutom. Om inte detta vore själ nog för att ha dessa två skivor så borde det vara dem checka låtarna med sin oerhörda variation i ohyggligt tempo med många humoristiska poänger som gör grejen. Napalm över Stureplan klockar in på 19:25 minuter och innehåller hela 27 stycken låtar. Den andra skivan vill inte vara sämre den så den klockar in på 20:22 minuter och det också med hela 27 låtar. Hur får man då sådan här musik att svänga frågar du? Jo det är när man lyckas få variationen i de snabba riffen att hamna i symbios med takt byten, låt ordning etc. vilket Massgrav fixar galant på båda skivorna. Att det hela låter skitigt är heller inte till någon nackdel. Punk ska ju oftast vara det så man märker den där “gör det själv känslan” som ska genomsyras i musiken.
Alla låtarna på skivorna är i stort sätt lika magnifika men som vanligt finns det ju alltid några låtar på skivorna som man lyssnar lite extra på och diggar lite mer. På “Napalm över Stureplan” är det “Va ere för fel på Socialen?”, “Napalm över Stureplan”, Dränkta i Trälhavet”, “Hatfylld och nerpissad” och “Dom stora grabbarnas ekonomi”. På “This war will be won by meat eaters” är det “Kryp för snuten”, “Killar med liten kuk gillar grind”, “Gud förlåter, inte jag”, “Ni glömde kärnvapen” och “Varför ska vi lyda”. Tänkte här även bjuda på två texter som också ska motivera dig att köpa dessa skivor.

Tryck i dig

Mer majonnäs! Extra allt!
Du vräker i dig av fett och salt
Det finns så det räcker så passa på,
En dag tar det slut och vad fan gör du då?
Och massutbudet gör dig yr
Trycker i dig så du nästan spyr


De stora grabbarnas ekonomi

Mygla - för å tjäna en spänn!
Fuska - för å behålla den!
Fiffla - när du använder den!
Dom stora grabbarnas ekonomi!
Fixa - så får du lite till!
Smörj dom - så du får som du vill!
Det är det man har kontakterna till
Dom stora grabbarnas ekonomi!
Dom självgoda asens ekonomi,
Dom vidriga jävlarnas ekonomi,
Dom stora grabbarnas ekonomi!


Hoppas verkligen detta har gjort att du vill göra samhället en tjänst och pallrat dig iväg och skaffat dessa skivor omgående. För så här nära två stycken 5/5 får man leta efter. Men detta är ju inte recension sektionen utan en undran. Varför du inte har dessa skivor i din samling. FY SKÄMS!

Ni som gillar The Dillinger Escape Plan och grincore i allmänhet borde definitivt kolla in denna ADHD tripp dessa danskar bjuder på. Make till skönare progressive grindcore får man leta efter. Redan i andra spåret (Mutha Model) bjuds man på ett intro som är en sträng spelande (bassträng) på tre toner upp och ner som du kunde pyssla med själv om du bara hade tråkigt och lattjade lite med gitarren. Fast i högt tempo då och här i samman satt till en låt. Högt tempo är ju urgrunden av grincore men här är det väldigt experiment fylld sådan skivan igenom. Vem kan inte gilla spår 8 (Feetguts)som inleds med neandertalarsång i gungande takt? Spår tio (Kid selling shit) innehåller halvironisk hevymetalsång och spår elva (Panselmo) är delvis funkig i början och inget av dess grejer stör musiken i övrigt utan flyter ihop till en härlig blandning och så är det hela skivan igenom. Många referenser kan nämnas men överlag gillar jag all galenskap som är igång. Ibland bjuds man på solon och t.o.m. funkiga sådana fast i snabbt tempo ena stunden och lite halvlugnare andra stunden. Ibland är det renodlat mangel så som blackmetal så som grindöds kan höras och ibland är det nästan rock fast i grintempo. Rösternas variation är en fröjd. Gillar så väl den ljusa larv rösten så som den ljusa arga skrikrösten och den pendlas fint med rena dödsgrawlen. Det finns alltså hur mycket som helst som talar för att ha denna skiva hemma i hyllan och att den ska spelas i stereon. Som sagt gillar du The Dillinger Escape Plan och grincore varför tveka? Helt klart en 8/10. Favorit spår är nr 20 Birdman och det är bara ett i mängden.

Ja det kan man verkligen undra. Varför du inte redan köpt denna skiva tidigare? Eller varför börjar jag denna kategori med det kanske extremaste man kan köpa? Eller på vilket sätt man nu ska se det? Nog om detta. Här följer anledningarna till varför du i helvete bara ska äga denna skiva!
Detta är grincore ut i fingerspettsarna och väldigt extrem sådan. Den säger "fuck it" till själva låtskrivandet. Man kan inte kalla de flesta av dessa spår låtar. Särskilt när en hel del av dessa är över på nästan 5 sek. Scot Hull, Richard Johnson, Carl Schultz och J. Randall säger helt klart att så länge man hör olika delar av ett spår är det en låt. En poäng där men normalt inget man kallar en låt då den är 5 sek lång och består av ungefär ett riff. Mycket snabbt spelat. Men vers, reffräng och brygga ska det vara. Men bara detta att dessa 99 eller rättare sagt 100 låtar (spola tillbaka när första spåret börjar) är över på 21 minuter är ett super bra själ att köpa denna skiva. För jag gillar själva idén att nån ens vågar och ger ut en sådan sak på skiva. Man kan bara gilla en sådan sak. Dessutom är det bra. Man kan ju t.ex. lägga ihop några spår och kalla dem ett spår osv.. Sedan kan man ju bara gilla titeln och omslaget. Jag tolkar det som en illustration på ett samhälle som helt har gått åt helvete vilket det också har i större delen av världen. Man kan också använda det super korta låt upplägget som en illustartion av detta. Man ska se albumet som en helhet och som en spark i skrevet på musikindustrin och på ett fucked up samhälle. Pallra dig genast iväg och köp denna häliga sak och stöd det extrema (just det beställ via internet då den troligast inte finns i handeln). Ett härligt virrvarr att äga! Ge det en chans. Du vill väl inte blöda näsblod bara av att inte ha den. Du vill väl göra det när du har den också?