Ni som gillar The Dillinger Escape Plan och grincore i allmänhet borde definitivt kolla in denna ADHD tripp dessa danskar bjuder på. Make till skönare progressive grindcore får man leta efter. Redan i andra spåret (Mutha Model) bjuds man på ett intro som är en sträng spelande (bassträng) på tre toner upp och ner som du kunde pyssla med själv om du bara hade tråkigt och lattjade lite med gitarren. Fast i högt tempo då och här i samman satt till en låt. Högt tempo är ju urgrunden av grincore men här är det väldigt experiment fylld sådan skivan igenom. Vem kan inte gilla spår 8 (Feetguts)som inleds med neandertalarsång i gungande takt? Spår tio (Kid selling shit) innehåller halvironisk hevymetalsång och spår elva (Panselmo) är delvis funkig i början och inget av dess grejer stör musiken i övrigt utan flyter ihop till en härlig blandning och så är det hela skivan igenom. Många referenser kan nämnas men överlag gillar jag all galenskap som är igång. Ibland bjuds man på solon och t.o.m. funkiga sådana fast i snabbt tempo ena stunden och lite halvlugnare andra stunden. Ibland är det renodlat mangel så som blackmetal så som grindöds kan höras och ibland är det nästan rock fast i grintempo. Rösternas variation är en fröjd. Gillar så väl den ljusa larv rösten så som den ljusa arga skrikrösten och den pendlas fint med rena dödsgrawlen. Det finns alltså hur mycket som helst som talar för att ha denna skiva hemma i hyllan och att den ska spelas i stereon. Som sagt gillar du The Dillinger Escape Plan och grincore varför tveka? Helt klart en 8/10. Favorit spår är nr 20 Birdman och det är bara ett i mängden.