Denna dag väljer jag att gå upp halv sju för att få lite morgon hemma också. Det vill man ju ha. Är spänd inför dagen det ska bli kul men är skapligt trött också så känner mig samtidigt lite konstig. Tror att det är precis alla semesterns äventyr som börjar kännas av på allvar. Tur att detta evenemang är i Stockholm så man slipper åka så långt. Tror att om det hade varit jätte långt till detta så kanske min kropp inte hade pallat med men man vet ju aldrig? Kommer iväg strax efter klockan tio och när jag väl anlänt till Gullmarsplan, som inte alls ligger långt från festival området, väljer jag att käka på Bamses Pizza & Kebab. Namnet får mig utsökt att tänka på Hassans radiosketch med Bamsegrill. Ibland är det för roligt. Efter pizzan (skinka, champinjoner, räkor) begär man sig den korta biten till själva området.
Kön är lång till entrén och tar cirka 45 minuter. Väl inne spanar man in slutet på Seventribes spelning och dem verkar vara väldigt på gång och ha kul. Gillar snubben som har hästhuvud på scen och springer runt med nått sorts bälteskoppel. Om jag inte minns fel så kommer detta band från Västerås och jag hade gärna sätt mer av dem. De var litegrand som en sämre version av Slipknot.
Efter Seventribe bestämmer jag mig för att jag ska ta och kolla in Dead By April vilket visar sig vara ett stort misstag. Denna smörja som Linkin Park är störst i världen på tål jag inte bara. Fast i och för sig det finns en del skillnader mellan dessa band också. Linkin använder ju sig aldrig av skrik sång emellanåt som Dead By April. I alla fall så drar jag efter fyra låtar. Jag pallar inte med pojkens smörsång. Det låter ju bara som om det är mest synd om honom i hela världen exakt hela tiden dessutom tycker jag inte att det passar in i musiken. Nej detta var allt för pretentiöst för mig. Ett band som likt Sabaton har blivit allt för stor i min mening.
Istället blir det till att invänta Kvelertak. De bjuder på en mycket bra blandning och lyckas med att förmedla låtarna bra från skiva. Denna blandning av rock, hardcore och blackmetal borde betydligt fler kunna ta till sig. Dessvärre är spelningen alldeles för kort och dessvärre är de bands spelningar som spelar först på denna festival för mycket tidsbegränsade. Hoppas att Kvelertak kommer med en ny skiva snart.
Efter detta så blir det att inta en hamburgare har nämligen gått och blivit hungrig igen vilket är rätt konstigt men ja det var ju ändå några timmar sedan jag åt. Går in och väljer att sitta inne på Söderstadion och käka den medans Graveyard spelar. Eftersom jag redan sätt dem som förband till Iron Maiden så nöjer jag mig helt enkelt med att glo på det från läktaren. Blev betydligt mer spännande att kolla in Mastodon. Jag har ingen som helst relation till detta band. Vet bara att många pratat om dem och hypat dem innan. Nu så här efteråt ska jag definitivt kolla in detta band mer. De hade mycket intressanta låtstrukturer och uppbyggnader samtidigt som det var hårt. Så definitivt ett måste att kolla in mer utav. Gillar att ena sångaren visslade en del i en låt.
Dags då för Arch Enemy som jag egentligen inte är så imponerad utav. Jag är imponerad av Angela Gossow som är en stark kvinna så man blir nästan rörd när man ser och hör henne stå och growla och skrika om vart annat. Der är definitivt ingen oaow-spelning men ändå helt ok. Känns som om ljudet på denna spelning var sämst under hela Sonisphere. Efter detta blir jag pratandes med ett par i 40-års åldern om allt möjligt men bl.a. om att vi alla är där mest för Slipknot och att om det skulle varit omvänd ordning och In Flames skulle spela sist så skulle jag gå utan att se dem. De båda verkade gilla Korn också vad det fram gick. Då jag seriöst sa att jag tyckte Twist är en av deras få bra låtar så vart de lite häpna men dem tog det bra. Ha ha ha.
In Flames då do. Ja vad ska jag säga egentligen? De gör faktiskt en bra spelning men för en person som slutat få en relation till bandet efter Reroute to remain då jag tycker de blev för mjäkiga och utvecklats i fel riktning. Anders Friden verkar ha kul och är en rätt rolig frontfilur. Intressant att se att det finns så många som tycker att In Flames verkligen är bra nuförtiden. Mest irriterande var dock att jag hade en 2,05 person framför mig som var väldigt bredaxlad och han lyfte upp sin 1,60 tjej flera gånger och då stod han lutandes mot en nästan i princip. Fast egentligen gör det ju inget men ändå. Tycker det var mest intressant att han var hela 45 centimeter längre än sin flickvän. Alltså det är nästan en halvmeter så ja det ser ju bara för kul ut.
Slipknot tillägnar hela den turnén dem är på till minne av bortkomne basisten Paul Gray (framställd Overall och Bas plus mask på en hållare på scen bredvid trumsättet) vilket gör att man blir rörd. Må du Vila i frid. De entrar scenen i sitt original overallställ som dem hade i början av sin karriär och det är faktiskt mycket coolt och med tanke på att en del av dem använder original maskerna också så blir det ännu häftigare. Inledningen av konserten är oerhört bra. Först kommer medlemmarna in en och en och sedan kör de av de tre första låtarna från den självbetitlade skivan (SIC), Eyeless och Wait and Bleed. Det sjungs frejdigt hela tiden och både taggningen av band och publik är enorm. Många härliga låtar kör igenom och det sjungs med i princip alla. Man bjuds på bl.a. the Heretic Anthem, Psychosocial, Left Behind, Disaterpieces och Liberate. Jag gillar att dem spelade Purity samt  Only One som är två personliga favoriter. Fast dem genererade minst sång och gissar att det inte är så många som har hört just Purity. “Jump the fuck up-grejen” är alltid en härlig grej dem kör med där dem tvingar alla att hoppa upp från golvet under låten Spit It Out. Efter inropningen så avslutar dem med People=Shit och Surfacing vilket är en snor bra avslutning. Någonstans under konserten blir jag rörd för jag kommer ihåg vad det betydde för mig att jag började lyssna på dem 1999 och vad det ledde till. Konstaterar att Slipkont är helt klart det bästa på hela festivalen och jag tror att det är den absolut bästa spelningen som jag sätt med dem. Jag är mer än nöjd. Det var Corey med för han utnämnde den som en av dem bästa på hela turnén och Stockholm som en av sina favoritställen. Det säger en del.

Come playing dead I´m SIC!!


Seventribe


Dead by April (Blä o blä o blä o blä)


Kvelertak


Mastodon


Angela Gossow (Arch Enemy) Förbannade sol!


In Flames (gillar fan deras bilder i tifot)


Slipknot (klart bäst)

Bestämmer mig denna dag för att gå upp vid 5:00. Tycker det är en bra tid för vill ju ändå komma till Göteborg skapligt för det är ju ändå lite väl störigt med trafiken mitt på dagen i en storstad. Kommer iväg 6.30 med kaffetermosen laddad. Tar bara en rast på ned resan denna gång och det blir vid mitt kära Braehus och konstaterar än en gång att det måste vara en av Sveriges fräschaste rastplatser. Här blir det till att tanka också. Vart tvungen att lämna in körkortet medans jag tankade då de råkat ut för många smitare tidigare så för att få tanka så har dem gjort denna lösning på problemet. Det känns ändå rätt dumt att lämna in det bara så där. Man far vidare och är framme vid samma parkering i Göteborg som senast vid 10.15 alltså bara en halvtimme senare än i fredags. Det känns verkligen som en stabil parkering att använda numera och ställer man den på just det stället jag gjort de senaste gångerna så är bilen relativt fri ifrån solstrålar och det är ju icke fy skam i den varma sommaren.
Börjar åter igen med en fika på det kära Cappuccino. Rätt dyrt är det men ja att fika är ju inte billigt någonstans numera. Det är i alla fall väldigt sällsynt att det är det. Efter detta begär jag mig åter längs Avenyn för det är rätt trevligt att gå där då det är mycket folk i rörelse. Köpte aftonbladet och en mjukglass men han som fixade den måste varit i princip sämst på det då han lagt glassen askonstigt och inte alls fick den att vara hel i det klassiska mjukglassmönstret. Den läckte dessutom i botten. Ger mig in en av många bokaffärer i denna stad samtidigt som jag blir sms:andes med David L om troll och sagors jämförelser. Väljer här efter att gå längs med åvattnet utåt mot hamnen men inte allt för långt men en bra bit i alla fall. Över det området jag gick ligger flera parker och jag väljer att sitta och läsa i aftonbladet en stund eller ja det blir mest bläddrande då det blåser en hel del. Efter detta väljer jag att gå över en bro så jag kommer på rätt sida igen där allt jag känner till i denna stad finns. Får ett minne från 1994 då parkeringen som finns på denna sida är mer än bekant och vill minnas att vi stod på den när vi semestrade här då och stod på den när vi skulle till Feskekörka. Det blir att gå ner på gatan där Rock House ligger men väljer bara att vara inne där en jätte liten stund. Går sedan till Akademibokhandeln som ligger i ena hörnet av samma byggnad som Cappuccino ligger i. Detta verkar vara den bokaffär som har mest och vettigast utbud plus att det finns ett Waynescoffe i den men någon kaffe intar jag inte. Blir att dra till Nordstadsgallerian för att inta en kycklingspasta med Mozzarellaost på. Efter detta besöker jag ännu en bokaffär. Denna gång Bokia i just Nordstadsgallerian. När det är klart sätter jag mig nere i hamnen vid operan för att invänta The Big 4 läsandes i aftonbladet.
När jag väl har kommit fram till konsert området är det fortfarande lite kö för de hade nog inte börjat med insläppet ännu men det gjorde dem i princip när jag kom dit. En folkbärs och två vatten intas sedan går jag fram och ställer mig kanske uppskattat fem till sex meter längre fram än på Iron Maiden vilket resulterar till en mycket bra plats. Först ut är Anthrax som verkar ha mycket kul på scen och de är precis lika bra jag minns att dem var förra året på Sonisphere. Indian är ju alltid en publikfavorit. De gör en mycket bra spelning.
Där efter är det Megadeths tur som bjuder på evenemangets tråkigaste framförande även fast dem har bra låtar så märks det fan inte. Peace sells…but who´s bying väcker nog flest i publiken i alla fall. Fattar inte vad det är med dem. Dem är nog sura för att det hela är Metallicas stora show men jag menar i och med detta får ju flera chansen att upptäcka Megadeth eftersom det är väldigt vanligt att Metallica är en inkörsport för många till hårdrocken. Vad är det egentligen med Dave Mustaine förresten? Man hör ju knappt vad han sjunger. Nästan som om han mumlar eller sjunger i baktakt. Konstigt låter det i alla fall.
Här näst kommer Slayer och här ökar publikstödet en aningen. Eftersom jag också successivt har flyttat fram lite efter varje band så har jag nu hamnat väldigt trångt och det blir lite jobbigt i värmen med min skinnjacka på mig och allt kan man lista ut att jag svettas en hel del. Fast man är ju hård så man härdar ju ut så klart. Men som man bäddar får man ligga finns det ju ett bra uttryck som heter. Slayer är bra live men ändå ganska tråkiga på något vis. Bara står ganska stilla och spelar av sina låtar. Araya har ju nackskada och kan ju inte headbanga och Kerry King står ju bara och posar. De börjar överraskande med God hate us all men det funkar. Vi får också höra låtar som Reign in Blood och South of Heaven. Det sjukaste är när dem i princip lägger ihop tre låtar utan att man knappt märker att dem bytit. Man får några aha-upplevelser så att säga. De verkar också lite sura över att det hela är Metallicas show men jag tycker inte det är konstigt att dem ska spela sist. De är ju trots allt det största bandet.
Då dags för Metallica då som börjar med Hit the Lights och sedan får vi höra en hel del tidiga låtar. Publik stödet är enormt och det sjungs frejdigt med i alla låtar. James uppmanar publiken att hålla uppe med sjungandet och ljudet då han anklagar den för att vara nästan för högljudd. Vid slutet av Memory Remains vill publiken nästan inte sluta sjunga. Övriga låtar man får höra är bl.a. Seek and Destroy, Ride the Lightning, One, For who the bell tolls (min absoluta favorit), Blackened, Master of Puppets, The Call of Ktulu (fattar inte varför dem envisas med att spela den men det ska väll fungera som någon sorts paus) och Damage Inc.. Tycker det är väldigt kul att dem spelar så många tidiga låtar men dem gör väll det just pga att det just är The Big 4 turnén. De gör också ett nummer ihop med Anthrax och Megadeth då Am´I Evil avhandlas. Konserten är 2,15timmar lång ungefär och avslutas med det traditionella bollbombningen under en låt. Jag är mycket nöjd då detta är en av de bästa konserter jag sätt. Denna dag kunde dem spelat en låt till hela tiden för det hade fan inte gjort ett dugg.
Hemresan börjar 45 minuter senare än i fredags men denna dag känner jag mig betydligt piggare. Dock försenas jag av trafik stop i drygt 25 minuter pga av vägdelning. Två raster görs. En strax innan Jönköping och en i Ödeshög för korv och kaffe (en rast klassiker). Är väl hemma 4.40 vilket är 25 minuter senare än i fredags och det känns skönt att koppla av till en öl.

Welcome home (Sanitarium)! (spelades också för er som vill veta eller inte bryr er haha.


Anthrax


Megadeth


Slayer


Metallica


Metalliva with fire!!


The Big 3??? Surar Slayer?

Vad ska man egentligen säga? Börjar bli mer och mer imponerad av detta band. Sättet de fångar publiken på och den stora skara fans dem har som får alla att sjunga med. Det är långt ifrån ett av mina favorit band men efter att nu ha sätt dem två gånger börjar jag mer och mer bli intresserad av fenomenet Iron Maiden. Men vi ska inte ta händelserna i förväg. Vi går nu istället till början av dagen.
Man vaknar tidigt 4.15 för jag och min bror har bestämt att vi ska åka tidigt för att få en heldag i Göteborg samtidigt som vi ska avsluta det hela med att se just Iron Maiden så klart. Kommer iväg ungefär kvart i sex då vi sagt halv sex först var väll det ändå ganska ok. Anländer ändå i Götet strax innan klockan tio så det får väll anses vara helt ok. Precis innan allt öppnar. Har dessutom hittat en parkering som man får vara relativt ensam om att utnyttja vilket känns oerhört bra med tanke på att det är en storstad och det där med parkeringar kan ju vara lite si och så. Dessutom kostar den bara 150kr dygnet och det är betydligt billigare än för några år sedan då vi såg AC/DC och pröjsade nästan 400 spänn fast då stod vi nog det närmaste arenan man kan komma skulle jag tro.
Vi tar oss med raska steg fram mot caféet Cappuccino som har blivit lite av ett favoritställe då man fikat där uppemot fem gånger nu. Det ligger strax innan Avenyn om man kommer gående från norr. Här avhandlas en salami och brieost smörgås, en chokladboll och så kaffe förstås. Sedan går man upp och ner för själva Avenyn och konstaterar att det inte är något speciellt men en hel del restauranger finns det allt som man någon gång gärna skulle vilja testa. Efter det går vi runt och kollar lite affärer och besöker bland annat Rock House och här inhandlas Abhinandas The Rumble som jag velat få tag på hur länge som helst. Bror köpte Amon Amarths senaste Sultur Rising. Jag såg också skivor med ett band som heter The Chuck Norris Experiment och dem ska jag mer än gärna kolla upp igen. Klockrent namn ju. Efter detta blir det att börja leta matställe. Det blir tillslut ett taco och pizza buffé ställe i Nordstadsgallerian. Mon tro att man blev mätt och det med råge. Efter det matkoma i någon timme. Sedan strosa lite till och sedan dags att röra sig mot Ullevi.
När vi väl har kommit fram till entrén är det inte någon kö alls eftersom vi kom en halvtimme efter att insläppet började och då det är många som väljer att gå in senare så är det inte så konstigt. Men det känns rätt lustigt ändå. Det sjukaste av allt är ju att den första vi börjar prata med när vi kommit in är från Nypan han också och kallas Chrille. Världen är liten. Ställer oss för att invänta förbanden och till döma av den flummiga loggan som är framhängd (om det ens ska klassas som en logga är oklart) så gissar jag att det är Graveyard som står på menyn. Det visar sig vara rätt och de låter väll rätt ok i ett sådant här stort sammanhang. Kan väll känns en del malplacerade också då jag tycker deras 70-tals rock lämpar sig mer till mindre ställen att spela på. Tror dem är bättre på skiva än på en sådan här stor scen. Nu slipper jag också ha ångest över att jag inte såg dem på Metaltown.
Förband nummer två är Sabaton och ärligt talat så torde det vara ett av det här landets absolut överskattade band. Kan inte för denna värld begripa att denna relativt simpla heavy metal dem spelar fått så många fans. Jag blir hur stum som helst av hur många det är som faktiskt kan deras texter. Dessutom av det jag har hört av framförandet plus på skiva så är det inget låtmaterial som sätter sig. Det är för lamt och tanigt. Att sångaren sedan ser oerhört larvig ut i sina militärbrallor samt tuppkam och solglasögon och den där vad det nu ska vara….? Muskelbrynja? Nej fan sjukt dåligt är det. Men dem verkade ha kul i alla fall.
Så väl dags för Järnjungfrun då. Det blir drag på en gång då två låtar från nya skivan avhandlas och de funkar helt ok och publiken är med på noterna och sjunger med så det står härliga till. Iron Maiden blandar sedan friskt från hela katalogen i princip och klassiker som Blood Brothers, The Number of the Beast och Fear of the Dark låter fräschare än på länge. Vid ett tillfälle vill inte publiken sluta jubla så det pågår i ungefär uppskattat 6 minuter och Bruce blir rörd. Bruce gör ett skönt nummer till The Trooper och sedan är det alltid kul att se de olika versionerna av Eddie. Dels nån vandrande rymdvariant och sedan ett gigantiskt huvud som tittar fram i mitten utav scenen. Tycker det var betydligt mer drag på denna spelning än den förra året på Sonisphere men det hade nog med publiktrycket här att göra. Ändå så var det ju inte dåligt drag på den heller eftersom det var den som fick mig att vilja se dem igen. Efter en nästan två timmars lång konsert så konstaterar jag än en gång att detta är ett av världens bästa liveband. Kan inte låta bli att fascineras över dem. Hur dem orkar osv.. Man kan mer än nöjd åka hem efter detta och ladda för nästa drabbning två dagar senare.

Is it me you fear in the dark?


Bror


Moi


Lite folk


Iron Maiden


Iron Maiden


Rymdhuvud Eddie!!

Denna dag bestämmer jag mig för att jag ska gå lite senare till festivalområdet. Strunta i Arch Enemy för jag känner inget behov av att se dem. Detta resulterar i sig att jag kommer att få gå i regn. Det gör mig dock inte så mycket eftersom det inte regnar så kraftigt till en början och ändå är varmare än dagen innan. Väl kommen till festivalområdet så tycker jag det är dags att ta två öl och sedan ställa mig för att glo lite på The Black Dahlia Murder vilket man kunde göra vid Close-Up scenen. Ja, dricka öl och kolla på banden samtidigt det vill säga. En mycket bra grej. Eftersom de var förband till Amon Amarth den 14maj så vet jag vad jag har att vänta och de gör också en bra spelning. Gillar sångarens sinnessjuka inlevelse i musiken samt vad han tycker att publiken ska göra. Efter denna spelning väljer jag att ta en öl till sedan är det dags att ställa sig för att titta på Baptized in Blood. Visste inget om bandet och tyvärr började dem mycket tråkigt men det tog sig med tiden. OK medlodisk döds är vad som bjuds. Under tiden börjar jag sporadiskt prata med två tjejer vid namn Nettan och Lisen. Det Nettan kommit mest för är att titta på är Volbeat. Jag gör dem sällskap i lite mer än en halvtimme efter spelningen. Det visar sig att de är från STHLM och Nettan är lastbilschaufför och Lisen är precis klar med journalistutbildning. Ser slutet på Cradle of filth och jag säger bara: “Stackars Dani Filth“. Han får aldrig musiken att fungera bra live. Efter det gör man plats inför att se lite Bring Me the Horizon och det är när dem börjar spela vi kommer ifrån varandra då det börjar skapas Mosh-pits. Själv har jag också bara tänkt se en halvtimme av detta band då jag skulle dricka en bärs innan det är dags för Deicide som bjuder på en bra spelning. Undrar om de gick på 6 minuter för tidigt, för att dem tidigare ställt in en massa spelningar, som någon sorts nervositets grej? Bra är det i alla fall. Glen Benton verkar vara på humör. Efter detta är det bara att vänta på en av kvällens höjdpunkter nämligen Watain och tyvärr kommer de på scen nästan 10 minuter efter att dem ska början (säkert pga. all rekvisita dem ska ha) lira men detta gör dock ingenting då dem tycks vara extra taggade för denna spelning och bjuder på den bästa spelningen jag sätt med dem. Man bjuds på den odödliga favoriten Sworn to the Dark samt bl.a. The Serpent´s Chalice och Deaths Cold Dark. Mycket bra är det och de spelar över tiden. Vilket gör det stressigt att fixa i ordning allt till bandet som kommer sen nämligen Torture Division som bjuder på festivalens näst bästa spelning då de verkar rå taggade. Dessutom får de bara spela i 25 minuter pga. försening pga. att Watain spelade över tiden men ändå. Det säger mycket att man kan prestera festivalens näst bästa spelning på den tiden men det har nog att göra med att det är ett oerhört bra band. Väl efter detta är det dags för mig att röra på mig. Ställer mig först i kön för taxi men då jag inser att jag kommer att få vänta en väldigt lång tid beslutar jag mig för att gå de 7, 8 kilometrarna tillbaka eftersom det var kallt och små duggade. Bestämmer mig också för att efter jag gått en bit att springa 3 av dem för att få upp värmen. Ska det vara hårt så ska det. Man är nog mer metal än metal självt. Kul att sammanfattningen blev att det som vanligt är en galet kul festival oavsett hur man besöker den plus att det är ganska lustigt att de två bästa spelningarna är de två sista man kollar på. Dessutom är jag mer än nöjd.


The Black Dahlia Murder


Baptized in Blood


Bring Me The Horizon


Deicide


Watain


Torture Division


More metal then metal!!

Man vaknar, drar och käkar lite frukost som sig bör. Sedan börjar laddningen för ännu en dag. Det blåser och regnar så man undrar hur det ska bli?  Man klämmer några bärs drar och köper pizza dock ingen vidare sådan. Det slutar regna på eftermiddagen och det blir åter igen dags att röra sig mot festivalområdet. Det blåser fortfarande och med enbart shorts och t-shirt så kommer det att märkas tillslut men inte till en början. Ska det vara hårt ska det vara hårt. Tur att man har ölen medans man traskar. På nästan exakt samma ställe som dagen innan stöter man på ett par grabbar som också ska till festivalen. Dessa herrar är betydligt äldre än dem jag gjorde följe med dagen innan. De heter Anders och du gissa rätt Niklas. Varför är det alltid så att heter någon Niklas, så kan man ge sig fan på att hans polare heter Anders? Niklas bor och arbetar i Göteborg med bilreparationer och Anders är från Skåne och kör tåg. Fast Niklas är också ursprungligen från Skåne. Anders skulle på festivalen mest för Raubtier men de var ute lite sent då de började spela när jag mötte dem. Ganska ironiskt.
Väl på festival området börjar jag dagen med att kolla in metalcore gänget Madball som tycks försöka dra igång publiken ordentligt. De lyckades i alla fall frambringa solen. Det jag såg var väl ändock helt ok men långt ifrån något utmärkande. Efter det var det dags att sluta upp med Nyköpingsbon Christer och stå och snacka och kolla på F.K.Ü.. Det var ett trevligt team-up för stunden. De gjorde en bra spelning även fast de ser ut som stora tomtar. He he. Bjuder alltid på skön thrash. Efter det begav man sig för att kolla in Hank von Helvetes (Hans-Erik Dyvik Husby aka Cornelis i filmen med samma namn) nya band Dr. Midnight & the Mercy Cult. De bjöd på mycket tungrock men tycker inte riktigt hans sång passade till musiken men det kanske låter bättre på skiva? Hans-Erik är i alla fall en mycket rolig scenperson att beskåda ofta med väldigt skönt mellansnack. När dem är klara blev det dags för Cavalera Conspiracy och Max och Igor bjuder på show med fulltös. Dessutom blir man bjuden på två Sepulturalåtar var av den ena är Roots. Mycket trevligt. När de är klara blir det helt klart dags förkvällens höjdpunkt. En av At the Gates absolut sista återföreningsspelningar samt sista överhuvudtaget. Det var mycket bra men det kändes ändå inte helhjärtat då de tycktes hoppas att det snart skulle vara över. Dock var det finemang att få höra så väl Slaughter of the Soul som Blinded by Fear live. Tompa var lite väl tråkig som mellansnack filur. Sa nästan enbart: “Tack för att ni ville hänga med oss”. Men kul var det ändå. Juste glömde att man slötittade på Anvil medans man väntade på At the Gates men ja det var nog mitt största tidsfördriv. Nu dags för SOAD (System of a Down) som började i ett svindlande tempo och de verkade ha kul och ge järnet. Enligt mig kan de spela vilken låt som helst och det blir kul och bra när de är på det humöret. Synd att man var trött och inte orkade se hela. Blev åter igen ripped-off på taxin. Theay can go to hell!


Madball


F.K.Ü.


poserbild Christer och Jag


Dr. Midnight & The Murcy Cult


Cavalera Conspiracy


At the Gates

Har inga bra bilder på SOAD!

Dagen börjar med att man vaknar kl. 5.30 för att jag vill ha vaknat ordentligt innan jag åker för jag är ju en sådan människa som inte bara kan vakna och börja göra en massa saker. Zombie varning annars. Hade dock sovit dåligt så fick väll 4 timmars sömn eller nått liknande på sin höjd. Resan gick bra och tog på sin höjd 4 timmar med 4 raster inräknade. Dock var de inte långa. Braehus måste förövrigt vara en av Sveriges vackraste rastplatser. Mycket mysigt place vill jag lova. Det var skönt att komma ner till Göteborg tidigt ( 11.30) så man fick chansen att orientera sig vid hotellområdet som låg alldeles intill Selma Lagerlöfs Torg och om jag minns rätt så var det någon nyhet om det för några år sedan. En skjutning, mord eller bankrån? Nått sådant var det.
Väl kl. 14.00 så börjar man röra sig mot festivalområdet. En promenad på ungefär 7,8 km så man hade att traska. Tur då att man hade bärs att dricka på vägen så det vart ju inte så drygt då. Vägen man tittat ut var också väldigt enkel så man behövde bara kartan en gång. När jag väl närmade mig festival området och bara hade några kilometer kvar då sista biten gick genom ett skogsområde längs en väg som hade cykel- och gångväg vid sidan av, eftersom en av Sveriges största Volvofabriker låg vid slutet av den, mötte jag två 16 åriga skåningar som var helt lost. Max hette den ena. De hade genat genom skogen och skulle börja gå åt det hållet jag kom ifrån. Men jag hjälpte dem att hitta till festivalområdet. System of a Down var det de var där för och West Coast Riot skulle de inte besöka alls. Men rätt roliga var de att prata med i alla fall. Jag stötte aldrig på dem igen.
Väl inne på festivalen startade man det hela med att se slutet på Shelters spelning. Verkade ha varit en helt ok spelning var i alla fall bra fart när jag dök upp. Går sedan för att se The Exploited tror jag men får reda på av två herrar plus av bandet själva att det har blivit någon miss-up och The Exploited ska spela senare samtidigt som Gogol Bordello och U.S. Boms. Hur kan en sådan grej få ske? Ändock får man beskåda en helt ok spelning samtidigt som man samtalar med Sigge och en galen belgare vid namn Benn vilket verkar vara roliga herrar. Efter det blir jag pratandes med Jonas och Hanna. Jonas är bror till en i det gamla hardcore bandet Abhinanda och han berättar att hans bror har ett nytt band men han kommer inte ihåg vad det heter. Hanna skulle kanske flytta till Nyköping i höst för att gå Eventutbildníngen där. Så vem vet man kanske kan träffa henne på Rockbaren då…? Efter detta väntas en spelning med Twopointeight vilket verkar bli en alldeles suverän hardcore/punk spelning. Hade aldrig hört dem förut så det blev en glad överraskning. Ännu bättre blir bara kvällen hela tiden. Hårda Tider kör igång och ger mig en härligt intensiv resa och det blir också en mycket bra spelning. Dags för lite tidsfördriv då och väljer att kolla på The Gaslight Anthem och det var en rejäl nit. Förbannat tråkigt och detta ska vara bandet som The Boss gillar? Fast jag kan nog förstå det. Då hans musik också kan vara rejält tråkig ibland. Dessutom var sångaren rätt B i både mellansnack och framförande. Efter det var det dags för The Baboon Show och deras suveräna punkrock som alltid är full av energi och hjärta. Det märks att dem brinner för sin sak och sångerskan Cecilia Boström kryddar det hela med lagom mellansnack. Favoriter som “Full Pocket”, “You got a problem without knowing it” och “Ref and the red card” dammades bland annat av och de höll publiken igång hela konserten. Sedan hade dem lyckats fucka up det totalt på spelschemat då The Exploited skulle ha spelat tidigare men nu skulle spela samtidigt som Gogol Bordello som jag skulle ha sätt men eftersom jag sätt dem och inte The Exploited så såg jag dem. Det var en skön upplevelse då de bjöd på bra ös. Gillar smällarna som blev av att sångaren Wattie slår micken i huvudet på sig själv. Efter detta lämnar jag området med ett leende på läpparna och åket taxi tillbaka dit jag ska sova. Ger mig fan att jag blev Ripped-Off på taxi priset men vad fan? Shit the fucking same!


Shelter


Sigge och Benn


Twopointeight


The Baboon Show


Hårda Tider

Skivan tar fart med en skitnödig och nervös synt som det spelas på i tid och otid samt blackmetal gitarrer och blastbeatstempo i låten Deathblow. Sången är inte olik Danny Filths ljusa partier fast sämre. Bandet påminner inte lite om Anorexia Nevrosa ibland men där detta band är mer fantasi fullt är ´Freevil mer monotomt och tråkigt och även det märks i låten Killing Spree. Det ända som inte är tråkigt är synten men jag undrar samtidigt också vad fan som är vitsen med den. Då den dels spelas där det inte passar och nästan alltid i sporadiska slingor som inte hör ihop med det andra och att få den att låta som en harmonika i slutet av Killing Spree är ju bara hjärndött. Med låten Live the lie undrar jag om gruppen halvt som halvt vill vara ett punkband med den driviga basen? Fast eftersom den dåliga sången och synten fortsätter att sprida oväsen och här i form av malplacerade skrikiga spökljud så tror jag det inte ändå. Mot slutet mynnade en tyngd in som jag trodde skulle ge en bra avslutning men istället kommer en klämkäck dragspelsorgel in och förstör kardemumman. Skäms! Med låten Dead and Pressure upptäcker jag att samma mönster upprepas. Kör på ett kort riff, break, kort riff, break och riff och sedan lite synt inlägg. Men se där låten Morbid December lyckas bjuda på en bra låtstruktur och är en skön mellan tempo låt som blandar Heavy Metal melodier samt ett skönt solo plus att hela låten innehåller lite tyngd emellanåt. Men sångaren måste bytas för det låter faktiskt som han har mer än magknip. Orgel avslutningen förstörde låten totalt. Efter ett dåligt Europe mynnande intro drar Hate igång med mer tyngd och Groove som en blandning av Heavy Metal och Pantera och jag har definitivt upptäckt att det inte är blackmetal längre. Utan bara tröttande hårdrock med värdelöst Cradle kraxande. Mässandet i låten kunde dem ha skippat totalt. Vidare bjuder Toxicated på intetsägande thrash emellanåt och låten Bob är en fars men make till trötta riff får man leta efter. Dock har låten tyngd men avrätta syntaren omedelbart. Roadkill mynnar thrash fast en farsartad sådan. Man kan ge dem kredd för att ha lagt den bästa låten sist i alla fall. Infected World doftar Pantera tyngd och Groove fast synten ska som vanligt bort då den inte tillför något.
Vet inte om jag ska ta denna skiva på allvar eller om jag bara ska se det som ploj då några av låtarna inte hör hemma i blackmetal då de är rätt skämtsamma även fast detta är långt ifrån renodlad sådan. I vilket fall som helst är det inte bra nog. Betyg: 4/10.

Musik i fysisk form tycks ju vara en utdöende grej då människor hellre laddar ner eller lyssnar på sin favorit musik på spotify och har köpt sin favorit musik som filer från nätet. Men jag tror att det kommer att gå tillbaka litegrann eller rätt mycket. För hur imponerad kommer våra efterkommande vara av att du sitter och lyssnar på musiken via datorn? Nej troligtvis inte ett dugg med dagens teknologi utveckling. Dessutom är musik en konstform då allt är helheten. Skivan, omslaget, texthäftet och visst musiken förstås. Allt ska höra ihop. Det spelar heller ingen roll om du spelar punk el. soul bara allt hör ihop och är en enhet. Det kan man inte få i datorn. Men nått jag själv verkligen tror är på utdöende är att göra samlingsskivor. Då flera artister och grupper samlas på en skiva och bidrar med en eller flera låtar vad som nu har blivit bestämt.
Jag uppmnar er här med att köpa skivor. För en bättre musikframtid och det även fast skivor är för dyra nu för tiden. De borde kosta max 100 spänn. Men det är tyvärr inget som skiv industrin förstår.

Detta Norrköpingsband levererar åter igen jammande halv stoner/doom-heavymetal och detta igen nästan helt oinspirerat och engagerat. Förstår inte vad vitsen med musiken är? Att tråka ut än totalt? Ta bara de två inledande spåren “Schwerer Gustaf” och “Flames” då den andra låten upprepar samma monotona och tråkiga riff i hela låten. Det gör ju inte att man direkt blir intresserad av resten. I tredje låten “Fire walk with me” blir det för visso lite intressantare då en viss tyngd infinner sig och ett överraskande solo annars fortsätter sången och trummorna vara lika tråkiga och oinspirerande som tidigare. Det enda som lyfter den lugna halv balladen “Still Alive” är basen som är smart varierad. Efterkommande “The Shores” och “Edward Hyde” tycks vara så oinspirerande att det sitter fast nån klet i musklerna och fingrarna. Varför låter dem inte tyngden dominera som i låten “Below”? Då skulle fler låtar bli bättre och höjt denna skiva betydligt. Men sångare måste oavsett det bytas för mer oinspirerad och tråkig får man leta efter. Det är som han definitivt inte brinner för det han gör eller så ligger musiken utanför hans begränsningar att sjunga till. Låten “Hogleg” är nog skivans bästa låt med bra groove och känsla. Mer sånt och tyngd och en bra sångare skulle kunna sätta fart på detta band. Efter “Hogleg” kommer “Bazooka” som börjar tungt men förstörs snart av kongas eller koklocka och totalt organiserat totalurflippad improvisation utan mål och idé som ett försöka att göra något kul med låten men misslyckas så klart. Sista spåret orkar jag knappt kommentera tråkigare får man leta efter
Det är oförklarligt hur man kan försöka med så många influenser och ändå få det att låta så ointressant och tråkigt på samma gång. Tror dock att det skulle kunna vara bra live. Men det återstår att se någon gång. Betyget för denna skiva är: 3/10. Alltså sämre än den första.

Jag verkligen gillar dödsmetal. Ett av favortibanden är Cannibal Corpse. Men mer om anledningar och bakgrunder en annan gång. Nu till er som vill ha en inkörsport men tycker att musiken är lite för hård i början kan ju ta detta klipp till godo och se om ni fastnar då. sen är steget inte så långt. Hahaha!



Fler inlägg kommer inom kort!

Detta Norrköpings band med medlemmar från Brewmaster, System Shock, Imaginery, Seven och Blazing Guns levererar på denna skiva från 2007 tråkig, halvjammande heaveymetal/doom. Dessutom är riffen alldeles för tråkiga och monotomt upprepade och sångaren verkar totalt ointresserad av sin uppgift. Trots detta fångar några av låtarnas texter mitt intresse dock ändå inte för att lyfta skiva nämnvärt. Låtar som dock bryter tränden och blir något tyngre och intressantare är 617thSadr och Bullet där framför allt en tillstymmelse till bra driv och engagemang kan genomsyras och kännas lite i kroppen. Väl tråkiga är låtarna Green Mist och Working Man jag menar bara kom igen öppna skivan med en sömnigare låt en Green Mist går ju knappt inte. Vad är vitsen med gitarr effekterna som får den att nästan låta som en munjiga? Helheten är för trälig och tråkigt för att fånga intresse. För mycket upprepningar. Jag somnar. Betyget blir: 4/10

Var på Temakrogen i fredags. Det vankades Raubtier och ja en något spännande spelning. Kan medge att jag inte var så inlyssnad på bandet innan men jag vart imponerad över hur bra show de levererade och att låtarna funkade bra. Bra gensvar från publik också. Man var lagom berusad och hade en trevlig helgstart med syrran och hennes kompis Lotta. det var galet roligt. Temakrogen skulle lätt vinna krogkampen om den låg i centrum. För det är ett mycket schysst ställe.



Full show av Raubtier.

I torsdags var jag på Pelles Lusthus (ett av de roligaste namnen i stan...är det ett horhus? eller bordell?) och kollade på Jazz med min polare Johan.  "Jazz?" tänker ni frågande. Men det kan faktiskt finnas rätt skaplig sådan. Just detta band blandade och gav en hel del. Men de hade kanske 5 rätt ok låtar. Fika fick man också så det gällde ju att plocka på sig av allt det goda som fanns framme. Man hade ju heller inte hunnit med att äta nån middag efter jobbet heller. Vi var nog de ända under 50 där. Men vad skulle man trott egentligen?
På fredagen var det bättre fart vill jag lova. Det vankades nämligen Sator på temakrogen. Mitt första besök där förövrigt men det kommer definitivt bli flera. Fick även med mig helt oväntat Chrille Grinder som var i stan och ville göra nått. En mycket glad överraskning. Det var bra med röj på Sator och publiken som båda verkade vara på humör för en suverän spelning. Mig var det också fart på uppe och sjöng i micken bl.a.. Men det var två lyckade dagar med två helt olika kontraster.


Jazz på Pelles Lusthus


Sator på temakrogen!

En sak att tänka på är: All musik går i ett det beror helt klart på hur man spelar ett riff som bestämmer vilken genre det är. Sedan passar sig olika följder en viss form av musik osv..Men det märks ofta.

Nå har ni kommit fram till något eller några svar på denna fråga? Ni får fortfarande fundera och sedan presentera era svar med motivationer här nedan. Tack Tack! Här kommer mina låtar:
Massgrav: De stora grabbarnas ekonomi; Ja just för att den är så arg plus att den är så sann så. De är de rikaste som bara roffar åt sig som är bland de vidrigaste som finns. Dessutom skulle den vara väldigt kontoversiell att få gå in till i en Talsshow som oftast är en form av underhållning så det skulle vara extra kul bara för det.
Charta 77: Arga barn; Denna låt frågar efter arga barn. Var är dem nånstans? Skulle också vara rätt skoj att gå in till. Den är som en omvänd uppmaning att göra motstånd. Bli lite arg på samhället för en gångs skull. Det skulle inte skada. Det skulle vara rätt stötande med en uppmaning så där rätt i bästa familje tv:tid.
Gary Jules: Mad World; Troligtvis för att den är en av världens bästa låtar alla kattegorier. Den får upp hur galen världen är plus hur stort livet är i samma korta låt. Mer behövs inte. En enkel utvecklad sammanfattning kan man kalla den för. Får folk att tänka efter.
Bordellmammans visor: Neger Joe; Bara för att det är så kontroversiellt att säga neger i vårt samhälle. Detta skulle anses vara väldigt provocerande men jag anser att det inte skulle vara så farligt. Menar att neger betyder slav och det är vad ordet står för för mig och det för både vita och mörka osv.. Att det senare missbrukas för att det förlänge sedan på 50-talet och senare och tidigare var mer att man sa det om mörka är inte alls mitt fel. Att visan är snuskig är istället nått den borde få mer kontroversiellt snack utav. Men varför ska det vara tabu?

Ja helt enkelt uppmanar jag dig att fundera på denna fråga och komma med ett svar. Du får välja fyra låtar eller färre. Motivera gärna varför du väljer dem. Imorgon kväll ska jag presentera mina låtar.

Ja så här kan det gå när man beställer lite skivor och en del billiga sådana. Plus att man hittar billiga skivor i Stockholm. Att man dessutom helt plötsligt får hem skivor som är restnoterade gör ju saken ännu bättre. 18 stycken skivor på 6 dagar. Det är iallafall rekord för mig. Men det kanske är i underkant om man jämför med andra men ändå. Galet värre. Här kommer en genom gång av vad det är för några.
Iron Maiden: The final frontier
At the Gates: Slaughter of the soul
Trevolt: I all hast
Imperial State Electric: S/T
Locators: S/T
Integrity: The Blackest Curse
Raised Fist: Fuel
Keep of Kalessin: Kolossus
V/A: Grind Your Mind
Keep of Kalessin: Through times of war
Slayer: Seasons in the abyss
Aktiv Dödshjälp: Men allting har ett slut
Alice Cooper: Schools out, Constrictor, Raise your fist and yell, Thrash
Splitter: Avskräckande exemplar
Queens of the Stone Age: Lullabies to paralyze

Hoppas du också skaffar dessa skivor snarast. Det vore en världstjänst göring!
Tata!

Vad kan vara det elakaste bandnamnet? Det är sådant här jag kan tänkas fundera på och gör ganska ofta. För mig är det elakaste bandnamnet givet för tillfället. Det måste också finnas ett band som bär det annars räknas det liksom inte. För mig är det självklart att det är Keep of Kalessin som har det elakaste namnet. Men bara att heta Keep of..något skulle vara elakt nog. I och med att det betyder att man ska hålla sig undan ifrån något och det är i sig elakt. Dock spelar inte och låter inte dem som det elakste bandet vilket dem är långt ifrån även fast dem spelar blackmetal som i sig är rätt elak musik eller hur man nu tycker. Här är iallafall ett smakprov. Håll till godo!

Warrior Soul


Imperial State Electric


Anthrax


Slayer


Mr. Alice Cooper


Iron Maiden


Moi!

Nästa gång blir vi nockade av lust, för då kör vi bara crust!!