Wrong one to fuck with - Jag vill stagediva! del. 51

  Det är rätt så ofta som jag undrar hur människor tänker? För varje år som går så undrar jag nog mer och mer eftersom det verkar som att människor inte vill ha yttrandefrihet. Är det för att det egentligen låter så bra och sedan när vi verkligen ställs emot nått som vi verkligen inte vill höra så vill vi förbjuda det och där med det grövsta. Censur är då lösningen och då tänker dem flesta att censurerar vi så skyddar vi oss från det här och allt blir bra. Jag har aldrig tyckt att censur hjälper. Dessutom så tror jag den är rent utsagt livsfarlig eftersom det kan leda till att vi glömmer saker om 50-100 år och då kan riktigt farliga tankar dyka upp igen och säkerligen slå till hårdare då vi inte har något mothugg mot dem och då ske en förödelse vi inte vill ha. Dessutom lär teknologin vara betydligt mer avancerad så det kommer säkerligen gå att åsamka ännu mera förödelse på kortare tid. Själva idén med yttrandefrihet är att man ska försvara sina åsikter mot andras åsikter. Du ska förvara något någon säger mot dig och angripa tillbaka. En människa lär sig att stå upp för sig själv och utvecklas och förhoppningsvis bli starkare psykiskt. Du får förhoppningsvis större självförtroende och annat på köpet då du lär dig saker om andra och dig själv. Yttrandefrihet har då också emellanåt epitetet ”Rätten att ha fel” då det också behandlar tolkningen att vad är det som säger att just du eller jag har rätt. Du kommer att lära dig att ha bättre saker att säga nästa gång. Det är på grund utav detta som jag är för total yttrandefrihet och enligt mig är det den absolut viktigaste grejen vi måste försvara. Det är därför jag försvarar att man måste få vara nazist och ha sådana åsikter även fast det är svårt att förstå varför man vill vara eller är det. För får man inte det och vi suddar bort allt som har med sådant att göra så kan just en avart utav det dyka upp om väldigt många år och vara betydligt värre än det. Därför måste det få finnas och det är en plikt att argumentera emot dem om så vara.

 

  En annan grej i det hela är att yttrandefrihet är något som jag anser ingår i dem rättigheter vi föds med som människor och definitivt inget vi ska stifta en massa lagar kring. Eftersom vi som barn och bäbis skrek när vi ville uttrycka oss och sedan med åren utvecklade ett språk för att uttrycka oss ännu mer och kunna förmedla vad vi vill så är det verkligen inte något som andra människor ska styra över. Jag tycker att detta även gäller skrift och kulturella uttryck även om det inte kommer lika naturligt så är det i alla fall en naturlig övergång från språket och talet. Kommunikation helt enkelt. Det skär i mig med kniv då människor vill hindra andra människor att ha ett uns att säga till om i vissa frågor osv. Ett utav dem fulaste påfunden är tolkningsföreträde som innebär att om ”rätt” person säger en sak så är det sant och rätt och definitivt som denna personen säger. Detta sker också oftast helt granskningslöst vilket gör att det definitivt kan utnyttjas helt skoningslöst. Allt blir bara på den enes sida. Tummen kan köras rätt ner i munnen. Detta fenomen har utnyttjats mycket i förhållande till offer och alla är offer och kränkta och ingen kan stå upp för sig själv eftersom det är synd om alla. Det som är närmast och om man överhuvudtaget ska tala om någon slags riktig tolkningsföreträde så är det åtminstone närmast då det finns någon expert på ett visst ämne eller område men oavsett det så har vem som helst rätten att säga någonting i frågan eller ämnet för annars existerar ingen yttrandefrihet. Det är den kränktes tolkningsföreträde som gjort att ordet blodapelsin blivit kontroversiellt eftersom det innehåller ordet blod och det tål inte den personen att höra och eventuellt andra (vilka?) så det är lika bra att ändra för dennes skull. Med sådana här anpassningar vilket gjorts suggestivt i samhället har gjort att gränsen för vad som får sägas och inte får flyttats markant närmare att tränga in människor i ett hörn. Detta leder till att vi tillslut inte kan andas. Det blir ett totalt missbruk utav kränkthet av människor som inte orkar lära sig att stå upp för sig utan vill springa och gömma sig.

 

  Vi människor har ett enormt behov utav att få uttrycka oss och blir vi då kvävda växer det till en bomb som tillslut exploderar. Det är precis som i exemplet med vad som kommer att hända om man tar bort farliga idéer och tror att det kommer att göra något bra. Blir vi trängda för mycket så hugger vi och då kommer det att vara otroligt mycket farligare. Det är sådant som händer i diktaturstater då extrema utbrytande falanger slår till med vapen. Därför är det så oerhört viktigt att ha ett så filterlöst samhälle som möjligt då vi kan ventilera precis allt hela tiden. Har vi det så vet vi vart varandra står och tar vi det personligt så får vi ta det då. Det är också en sak att lära sig. Det mesta som sägs är inte personligt mot någon och det framför allt gällande politiska åsikter. Vi måste kunna prata med varandra och respektera vad den andre säger utan att det blir tjafs eller att någon tror det finns ”rätt” åsikter. Med ett filterlöst samhälle så kan man dra dem mest störda skämten som finns och förstå att det är skämt och inte allvar. Dock verkar många tro att det ofta är allvar. Här brister något i det sociala spelet och att man inte hajar vad som är kul osv. Oftast handlar det om en bristande förmåga att leva sig in i andras sätt att tänka men känner man personer så bör man kunna läsa av och förstå att man bara vädrar tankar. Jag har två vänner från olika generationer, och jag så även en tredje, som jag kan ha dem mest sjuka och roligaste, djupaste, störda, politiska och vardagliga konversationer med. När någon drar ett skämt så fattar vi det allt som oftast och skulle någon inte förstå så frågar den. Det är inte svårare än så. Ett exempel är rådande skämt om pedofiler som åker till Thailand och en utav dem säger: ”Va då får man inte det?”. Det tycker jag är höjden utav att förstå det sociala och behovet utav ventilation med skämt och samtal etcetera. Mera humant kan det inte bli.

 

  Det skär ytterligare mera med kniven då stora plattformar som EU, Google och Facebook vill bidra till censuren och med råge vill styra vad som är riktig information och inte. Att styra vad människor ska ta in och inte ta in gör att man bestämmer och på så vis ställer sig över människor och avgör att vi inte kan avgöra själva vad som är riktig information och inte. Dessutom får vi inte avgöra det själva. Med så stor makt som dessa instanser och plattformar besitter så kan man missbruka detta ordentligt om man vill hålla en hel befolkning i schack. Det är då också oerhört sorgligt att dem så kallade ”goda” som vill stå upp för yttrandefrihet och demokrati i själva verket vill ha diktatur. Nej, som sagt: ”Jag tror inte någon på riktigt vill ha yttrandefrihet för skulle man det skulle vi inte gynna censur och informationsstyrning som är diktaturens lag. En öppen dialog om precis allt och en ömsesidig respekt för andras åsikter är det viktigaste för att få ett demokratiskt samhälle och det är därför som yttrandefriheten är så viktig. Den ska vi aldrig någonsin rucka på. För annars leder det till vårt fördärv och undergång. Helt fel grej att jävlas med.

 

Lyssnat; Dying Fetus: Wrong one to fuck with


Rebel: No place to hide; Tjallaren (1973)

 

Jerry Savage är en lösdrivande student som söker efter förändring under rådande Vietnam-krig. Han går med i en terror-grupp i USA som via bombdåd vill göra skillnad och få ett stopp på kriget hemifrån. Han möter en dag den fridfulla Laurie som bor i ett kollektiv på landet. Hans tankar sätts på sin spets. Finns det verkligen nått sätt att finna frid på?

 

  Denna film är regisserad utav Robert Allan Schnitzer (The Prominition 1976, Kandyland 1988) och ställer djupa filosofiska frågor på sin spets. Vi får se Sylvester Stallone (lång lista men Rambo-filmerna, Rocky-filmerna och Expendables-filmerna bl.a.) i en utav sina första filmroller. Han gör det bra som en ganska släpig tillintetsägande Jerry Savage som mest vill hitta någonstans att rota sig men inte riktigt fäster någonstans. Lite som att han har svårt att slå sig till ro och söker spänning och förändring. Kan tänka mig att dem fann Sylvesters släpande röst som klippt och skuren för rollen och han levererar den med bravur. Dennis Tate (Shaft 1971, Coriolanus 1979) gör rollen som den misstänksamme och paranoida samt näst intill rasistiske Ray Brown och gör även han ett bra jobb. Rebecca Grimes (Winter Kills 1979) gör en bra roll som den drömska och fridfulla samt verklighetsfrånvända och naiva Laurie Fisher och också hon gör det bra med nästan drömsk precision. Vickie Lancaster (A man called…Rainbo 1990) är helt ok som den trötta, bestämda och närvarotörstande Estelle Ferguson. Filmens nästbästa roll görs utav Tony Page som den framfusigt planerande och försiktigt coole Tommy Trafler (Prince of the city 1981, Family Honor 1973) som lyckas leverera sin roll i hur han för sig och rör sig samt i minspel och dialog. Värt att nämna är att gamla baseboll-spelaren Roy White (The Premonition 1976) gör en ok roll som F.B.I. agenten William Decker.

 

  Filmen bjuder på en del snygga scener men framför allt är den som snyggast när det filmas runt byggarbetsplatser och på landet. Det finns dock en grumlig och mörk samt skitig ton över hela filmen vilket gör att den trots det tunga temat känns lättsam och närvarande. Gillar att det är bilder på demonstranter och från Vietnam-kriget för att vidare förmedla allvaret men också för att egentligen inte visa något mer än vad krig gör med människor åt alla håll. Parkscenerna med journalisten och Decker är också snyggt filmade med en mystisk nivå. Dock ser oftast sådana här scener genomskådliga ut och denna inte ett undantag. Sättningen är snygg men utförandet ser misstänksamt ut.

 

  Filmens originaltitel ”No Place to hide” syftar på att det inte går att gömma sig från konflikt och vill man något så måste man strida för det varje sekund. Du kan helt enkelt inte fly från livet eftersom livet innebär konflikt. Även i dem lugnaste vatten kommer livet och konflikten ifatt en och ställer till det. Därför är det viktigt att lära sig ta sådana var evigaste dag. Tycker det gestaltas bra så väl i Estelle som har egna bekymmer och öden hon varit med om som kan ifrågasätta om hon ska klassificeras som en så kallad ”God”- människa. Eller slutets öde och Jerrys. Mål och motiv och slump sätt mot varandra och vissa skulle väl säga att ibland handlar det enbart vart man är förtillfället som räknas men det är inte alltid sant då vi människor har allt i oss. Dock måste vi handla i nuet och om vi då har ett sätt att vara på så bör vi inte dömas utav vårt förflutna även om det delvis alltid kommer att vara så också eftersom det tillhör det mänskliga i vår natur.

 

  Jag tycker att filmen är klart sevärd och det inte bara för att det är en utav Sylvester Stallones först utan också för temat och att den dessutom är rätt så spännande. Den får en också att tänka en del vilket aldrig är fel. Den får betyget 3,5/5


RSS 2.0