Sofie är en helt vanlig tjej som jobbar i sin familjs hattaffär. En dag träffar hon Hauru när han är i staden och är förföljd av Ödehäxan. Då de flyr undan hennes följeslagare och kommer undan dem blir hon omedvetet förtjust i den mystiske Hauru som med hjälp av att flyga gör att de kommer undan. Strax efter dem skiljts åt stöter Sofie på Ödehäxan som efter förhört sig om Hauru lägger en förbannelse på Sofie som gör att hon över en natt blir 90 år gammal. I rädsla av att folk ska få se henne i denna skepnad så flyr hon för att försöka få hjälp att bli av med förbannelsen. Hon tar sig upp i bergen men inser att hon inte alls kommit långt från staden när hon varit på flykt ett bra tag. Men tack vare att hon snart genom att hjälpt en hoppande fågelskrämma på pinnen i tron att det var något hon kunnat använda som käpp fått hjälp av denne att få en käpp och tak över huvudet i form av Haurus levande slott. Här får hon snart jobb som städerska och bekanta sig med  Mark(som är Haurus unga elev) och elddemonen Calcifer som håller slottet levande. Hon lyckas övertala sin kära Hauru att istället för att ansluta sig till nån sida i kriget som råder i världen att i stället riskera sitt liv genom att helt på egen hand kämpa för fred även om det kostar sitt eget öde. Och att få fred det tar på krafterna.
Denna animerad film är baserad på en roman av Diana Wynne Jones med namnet Howl´s Moving Castle. Har dock inte läst den men ändå. Eftersom denna film är skapad av Hayao Miyazaki så förväntar man sig att den ska vara bra animerad. Jag vill säga att den är mästerligt animerad och det är bara döläckert att se slottet röra sig framåt och hur alla detaljer på det flyter och lever för sig själva. Allt bedårande landskap och karaktärer han fått liv i. Ta t.ex. Calcifer som är en talande brasa som egentligen inte vill ha så mycket till övers för andra men det är inte så att man kan ändra sig om man träffar rätt personer. Mark är inget annat än en liten lärling åt Hauru och lyder den minsta vink och är som en riktig spring pojke åt sin mästare. Han finner att det finns tillfällen då man faktiskt kan njuta av livet. Sofie är en positiv och envis och väldigt arbetssam vilket leder till att hon nästan för tar sig när hon städar. Men drivkraften och kärleken till Hauru får henne att fortsätta sträva efter sitt mål att bli av med förbannelsen och vinna Haurus hjärta. Hauru är en väldigt destruktiv och deprimerad person som finner inget hopp i en värld med krig. Men får han bara rätt stöd så blir han på bättre humör. Att få veta att man är omtyckt det gör så mycket för alla människor och kan få oss att göra undervärk. Mest intressant är ändock fågelskrämman som enbart är tyst men hoppar fram i ur och skur och dyker upp lite varstans. Han tycks ändå vara en livsnjutare på nått sätt. Bara att komma på en sån här karaktär är värt mycket för fantasin. He he. Ödehäxan är strikt och egoistiskt överlägsen i sitt framförande. Dessutom elak. Men är hon tvingad så får hon de mest konstigaste allierade.
Det filmen vill säga är att det kostar om man vill få fred i en värld av krig eller ja det man vill ha över huvudtaget. Ingenting är gratis helt enkelt. Filmen sluter ihop detta väl med skön härlig fantasi och överschyssta animeringar. Så väl kärlekshistorien som storyn i övrigt funkar mycket bra. Dock fattas något extra för att den ska få något annat i betyg än 4/5.