Finns så mycket skit i världen och skiten kan man sammanfatta så här!

Tillbaka till rötterna. Väx igen!

Ibland är det bara så att min hjärna går på hörvarv. Den slutar helt enkelt inte tänka för fem öre. Kring allt mellan himmel och gjord. Då kan det vara bra att försöka kanalisera sig med diverse underhållning av lätt mäld nivå. Men detta brukar även det generera i fler frågor och saker att tänka kring så varför bry sig och se detta som ett problem. Det går inte att sluta så det är bara att finna sig i att jag är det UFO jag är. Ha ha. Här är lite som legat på agendan.
1. Bärhjälp har man varit i lördags och då också flytthjälp. Men bärhjälp skulle också kunnat varit vägledning för bär som är vilse i skogen särskilt om bär hade varit levande ting. Iofs är dem det på sätt och vis men inte som vi då. Med hjärnor etc.
2. Jag skulle vilja trycka en t-shirt där det står: "Jag har inte fallskärm men jag kan störta ett plan" el. ommodifierad till "Jag har inte fallskärm men jag skulle störta endå" som ett statement och attack på alla skitar som får svin stora fallskärmar på miljoner och miljarder.
3. Hörde denna fråga på radio el. på tv:n för nån vecka sen. "Vilken tävling skulle du vilja se?" Då började jag spåna fram den stördaste tävling jag tror skulle kunna finnas. Bara att få se den utanonnserad skulle vara skjukt kul. "Knarka mest i 3 månader och vin sex månaders rehab. Vi tar inte ansvar för dödsfall." Tänk de som inte knarkat ännu och ställer upp. "Jag måste vinna, Jag måste vinna" Fan vad sjukt. Särskilt med tanke på att det säkert skulle finnas de i vår värld som skulle vara med i den. Säkert också någon som aldrig knarkat tidigare.
Det var lite som snurat i huvudet ett tag.

Tänk på att I rymden kan ingen höra dig skrika.

Det var ett tag jag ägnade mig om sport här. Så denna gång blir det enbart en del sport och funderingar kring det som hänt litegrann i sport världen eller det jag finner intressant att ta upp.
Kan ju börja med att Runtuna IK slutade på en ärofylld fjärde plats i div. 4 Södermanland. De mötte i sista matchen Hargs BK som spelade för att hålla sig kvar. Men även fast Runtuna förlorade med 4-1 så åker ändå Harg ut ur serien för att alla lag före dem kring strecket vann. Härligt kul det. En annan kul grej när det gäller fotboll är att mitt kära Newcastle är tillbaka i premier league. Dem har inlätt bra för att vara nykomlingar. Två segrar, en oavgjord och två förluster plus en seger över självaste Chelsea i liga-cupen med 4-3 innan förlängning. Kan dem slå dem ja då kan dem slå alla. Zlatan gick innan säsongspremiären i serie A till Milan för ett reapris. Anledning till klubb byte var att han inte kom överrens med Guardiola i Barcelona. Guardiola för övrigt verkar vara en tränare med psykiska problem och så även Zlatan då men ändå. Milan borde bli en klar kandidat till att vinna serie A med ett mycket intressant lag med bl.a. namn som Zlatan då, Ronaldhino, Seedorf, Inzaghi för att nämna några. Men dem har dock inte inlätt så bra. Bara en seger och en del oavgjorde plus en förlust. Men trots detta har Zlatan ändå gjort 4 mål hittills.
Svenska hockey säsongen är igång. Men det har inte börjat så bra för HV. Men det har ju bara spelats tre matcher så de kommer nog igång snart. Annat vore konstigt. De kommer nog försvara guldet i år. NH har inte heller börjat så bra. Men med en del hemvändare i laget som Calle Johansson, Antti Kopoonen och Lillen så ska dem ju definitivt vara med att kriga om en plats i allsvenskan. NHL är inne på försäsongen och man kan knappt vänta till premiärerna i oktober. Finns många nya svenskar där som man är intresserad över hur det kommer att gå för.
Speedwaysäsongen börjar gå in på sitt slut. Griparna ska börja spela slutspel till elitserien men lär ju inte ta en plats där för deras material är för tunt. Men de kommer att ge alla en match iallafall. I går vart 39-årige polacken Tomasz Gollob världsmästare i speedway GP. Det var 37 år sedan en polack vann detta och jag ger honom mina varmast gratualtioner. Det har han kämpat för länge.
Nu börjar en lång säsong med en massa skidsporter. Men dem är mest kul att slö titta på ibland. Förutom skidskytte då som är en riktigt bra tv-sport.

Då var detta lite sport då. Vad är det man säger? "den som inte sportar på sportlovet dricker sprit".

Matt Murdock (Scott Terra(ung) Ben Affleck(vuxen)) växer upp hos sin far Jack “The Devil” Murdock (David Keith) som är gammal tillbaka dragen boxare. Men han har däremot börjat jobba som indrivare åt maffian. Det är något som inte gillas av sonen som när han upptäcker detta springer sin väg av förskräckelse av sanningen. Detta leder till att han hamnar vid några gift läckande tunnor som välter och han får giftet rätt i ögonen. Trots att han blir blind för resten av livet så har hans andra sinnen mångförbättrats av giftet. Far och son beslutar sig att kämpa gemensamt för överlevnad och så att Matt kan plugga. Därför börjar Jack träna för att komma tillbaka till boxartoppen igen för att håva in dem pengar som behövs. Efter att ha vunnit fyra matcher i rad får han veta att det är uppgjorda matcher, i Fisk/Kingpins(Michael Clarke Duncan) undre värld, då han själv blir ombedd att lägga sig i en match. Men efter att ha vägrat detta för att göra sin son stolt så blir han mördad i närvaron av sin son. Detta gör att Matt börjar träna och plugga hårdare till advokat för att en dag kunna få tag på de ansvariga för hans fars död och skapa rättvisa i samhället. Detta gör han genom att på natten hämnas brottsligheten som Daredevil och på dagen jobba som advokat. I jakten på sin fars mördare träffar han den bedårande Elektra Natchios (Jennifer Garner) som också söker rättvisa samt Kingpins under huggare Bullseye(Collin Farrel). Ska nu rättvisa skipas?
Denna film är faktiskt bättre än vad jag minns. Tycker Ben Affleck klarar rollen rätt utmärkt som både Matt samt Daredevil. Han är precis så charmig jag minns att han är i serierna och det är ju inte ett minus när man gör en film baserad på en serietidning. Resten av skådisarna gör också ett bra jobb även fast jag kan störa mig på, även fast Michael Clarke Duncan gör ett utmärkt jobb skådespelar messigt, är att Kingpin spelas av en mörkhyad. Då han inte alls är det i serierna. Men den som själ showen mest är Collin Farrel som Bullseye. Denna psykotiske skarp knivkastare och träffarnas mästare är svår att inte gilla med sina små skämt. “HE HE Bullseye”. Tycker att Joe Pantoliano som den sköne journalisten Ben Ulrich som skriver artiklarna om Daredevil sköter sig bra. Han funkar i historien också så att säga. Både Daredevils och Elektras dräkter är coola. Men Bullseyes dräkt är inte alls i närheten i hur den ska se ut och det är ett litet minus. Den ska vara blå sen ska han ha mask överhuvud med en pricktavla på. Inte alls som här med det inristat i pannan istället. Men det största minuset är att det finns för många scener som är dataanimerade. Och det inte särskilt bra heller. T.ex. den då Daredevil sparkar av Bullseye från motorcykeln samt när de slåss bland orgelpiporna. För att nämna några. Men för att sammanfatta detta så var den ju i alla fall bättre än jag mindes och den är definitivt sevärd. Det är god underhållning och en bra story. Den får betyget 3,5/5.

Valet är över och SD fick 20 mandat i riksdagen. Hur gick det till? Man kan nog analysera det i all ända. Men jag tänkte ta upp mina teorier.
1. Att sossarna misslyckades totalt med sin politik och att Mona Sahlin inte är ett starkt namn nog. Hon stinker överlägsenhet och inger dryghet och nedlåtande.
2. Att SD för en gångsskul kunnat driva en valkampanj med mer inkörda pengar. Men vem är körd att ge dem det?
3. Att de svenssons osv.. som är missnöjda med de vanliga partierna proteströstar på sd bara för att dem inte tänker längre en sin korta näsa räcker. Små runda näser likt clowner. Det är smartare att rösta blankt istället för att rösta på sd om man vill proteströsta. Något att tänka på till nästa gång.
4. Mot alla odds kanske det finns några som tycker detta parti är bra. Men vilka är det?

Nu tror jag dock att dem kommer att bli rätt utfrysta i riksdagen och det kan vi ju med glädje se framemot.

Samhället upphör dock aldrig att förvåna eller jag menar man blir inte förvånad på något. Men man tappar för varadag hopp om mänskligheten. Men man får leva på hoppet ändå.

Så då är den här och har varit igång ett tag. Hycklerietsdag! Dagen då folk går till valurnorna och röstar till kommun, landsting och riksdag. Då de flesta röstar på ett parti för att dem alltid röstar på det partiet eller för att partiet står för något i en viss fråga för dem men att dem suger i övrigt. Säkerhets röstning. Eller för att dem mest stämmer överens med vad den tycker men det finns vissa frågor som de inte gillar. Baaah! Nog nu! Vad är inte detta då om inte ett ända stort hyckleri. Man röstar på något man inte helt och hållet står för. Där utöver så hycklar man både sig själv och partierna men mest sig själv. Alla dessa människor som går runt och säger att allt är dåligt men ändå röstar på ett parti som inte exakt tycker som de. Det är hyckleri. Man står inte för nått man tycker. Jag t.ex. jag röstar blankt för att jag tycker att alla partier suger. Det finns inga brinnande idealister längre. Politiker vill bara gå till riksdagen och samla in sina pengar så de kan må flått och leva gott. Sko sig själva helt enkelt. Därför tycker jag att partierna borde ränsas så att det kommer in nytt fräscht folk på platser och har mer go. Egentligen borde alla bytas ut. Men jag undrar om det inte skulle bli samma sak iallafall..? För vi vet ju vad makt gör. Därför röstar jag blankt mot hyckleriet men för drömmen om demokrati!

Ibland är det bara så att man måste ta tag i den där högen papper man lyckas samla på sig för att man inte är smart nog att sätta in dem eller slänga dem direkt när man kollat på dem. Även fast det vore den enklaste saken i världen att göra det direkt. Det hjälper inte att det ligger blandat med tidningar och lite andra viktiga papper samt gamla räkningspapper. Räkningarna har man betalat men ändå gått tillbaka och lagt i denna "Jag gör det sen"-hög. Detta innebär att man får ett arbete som kan typ vara i 2-3 timmar beroende på mängden. Ett härligt jobb. Sedan finns det en del papper som man inte vet vad man ska göra med. Ska det sitta här i pärmen? Ska jag slänga det? Det slutar med att det bara sätts in på någon plats i pärmen för att man inte tycker att det hör till nån plats över huvud taget. I och med detta skapar man ändå nån sorts kaos i den ordning man försöker ha i och med att man ändå är rätt ordentlig tillslut och sätter in skiten i pärmar. Det blir alltså en Ordo ad chao, chao ad ordo. I det här laget kan du lista ut vad det betyder. Lustigt att man inte blir bättre på det här för att man tänker att man ska bli det.

I övrigt skapa en ordning i kaoset och rösta blankt imorgon! Stoppa hyckleriet!

Här är en av mina talkshow-låtar.

Nå har ni kommit fram till något eller några svar på denna fråga? Ni får fortfarande fundera och sedan presentera era svar med motivationer här nedan. Tack Tack! Här kommer mina låtar:
Massgrav: De stora grabbarnas ekonomi; Ja just för att den är så arg plus att den är så sann så. De är de rikaste som bara roffar åt sig som är bland de vidrigaste som finns. Dessutom skulle den vara väldigt kontoversiell att få gå in till i en Talsshow som oftast är en form av underhållning så det skulle vara extra kul bara för det.
Charta 77: Arga barn; Denna låt frågar efter arga barn. Var är dem nånstans? Skulle också vara rätt skoj att gå in till. Den är som en omvänd uppmaning att göra motstånd. Bli lite arg på samhället för en gångs skull. Det skulle inte skada. Det skulle vara rätt stötande med en uppmaning så där rätt i bästa familje tv:tid.
Gary Jules: Mad World; Troligtvis för att den är en av världens bästa låtar alla kattegorier. Den får upp hur galen världen är plus hur stort livet är i samma korta låt. Mer behövs inte. En enkel utvecklad sammanfattning kan man kalla den för. Får folk att tänka efter.
Bordellmammans visor: Neger Joe; Bara för att det är så kontroversiellt att säga neger i vårt samhälle. Detta skulle anses vara väldigt provocerande men jag anser att det inte skulle vara så farligt. Menar att neger betyder slav och det är vad ordet står för för mig och det för både vita och mörka osv.. Att det senare missbrukas för att det förlänge sedan på 50-talet och senare och tidigare var mer att man sa det om mörka är inte alls mitt fel. Att visan är snuskig är istället nått den borde få mer kontroversiellt snack utav. Men varför ska det vara tabu?

Ja helt enkelt uppmanar jag dig att fundera på denna fråga och komma med ett svar. Du får välja fyra låtar eller färre. Motivera gärna varför du väljer dem. Imorgon kväll ska jag presentera mina låtar.

Ordlek och ordbajs som passar bra i vilken sandlåda som helst. Då de lockar och vrakar försöker vinna mark och röster från höger och vänster. Man undrar vad dem vill egentlgen för det finns inga hjärtan. Inga som brinner för sitt mål. Inga idealister. Nej, det är bara ett gäng vuxna som leker makt och fånga röst leken. Med smutskastning hit och dit. Dem hör, likt barna drar sig automatiskt, till sandlådan.

Nu är det ju snart val och då är det lite så här. Huller om buller lovar de en massa. Fast egentligen är det ju nästan samma sak och samma skit så rösta blankt istället. Visa ditt missnöje!!

När kommissarie Rizzo; Flatfoot(Bud Spencer) efter att ha spöat upp ett gäng bussrånare som har knark på sig och burat in dem vill han spåra hur knarket kommer till Neapel. Som lägligt är kommer han i kontakt med en afrikansk polisman som sökt upp honom och bestämmer ett möte med honom vid en pir i hamnen. Väl hinner dem träffas i hamnen så blir den afrikanska polismannen mördad. Rizzo hittar i alla fall brevet som polismannen skulle leverera till honom. Han får också tag i en bild på polismannens son Bodo(Baldwyn Dakile) som han ber Rizzo att ta hand om innan han dör. Brevet i sig är från Rizzos gamla pensionerade kollega Caputo(Enzo Cannavale) som påstår sig blivit framgångsrik restaurang ägare nere i Sydafrika. Restaurangen ägs egentligen av Smollet (Joe Stewardson). Flatfoot beger sig nu ner dit för att leta reda till grunden för knarket och hitta Bodo. Väl här nere blir Rizzo utsatt för en hel del mord och andra diverse försök i jakten på skurkarna. Han tvingas till och med samarbeta med en av dem Spiros(Werner Pochat) i jakten på sanningen.
Denna film regisserad av Steno är mycket charmig. Men det är många filmer med Bud Spencer och Terrence Hill men också bara med Bud Spencer. Det är godstämning skön stämning. Men mycket beror på hur iskall Bud Spencer allt som oftast är i rollen som Rizzo; Flatfoot. Sen är det alltid underhållande att se honom spöa upp de elaka grabbarna på detta slapstick sätt som så ofta dessa filmer handlar om. Handlingen håller också och blandat med humor så ja då kan det väl inte gå fel. Blir inte heller allt överdrivet utan det mesta funkar. Bodo tycks försvinna emellanåt. Caputo är tokigt nervös. Skurkarna är lagom tuffa. Den ända som tycks ha en utfyllnads roll är Dagmar Lassander som Margy, Smollets fru. Tycks bara vara med för att det ska finnas nån liten romans eller flirt. Hade detta varit en film gjord nu med nyare skådisar osv. hade jag inte tyckt det var särskilt bra och storyn hade inte hållit heller men nu är det Bud Spencer o co och gjort 1978 och med full charm och därför får den betyget: 3,5/5

Sofie är en helt vanlig tjej som jobbar i sin familjs hattaffär. En dag träffar hon Hauru när han är i staden och är förföljd av Ödehäxan. Då de flyr undan hennes följeslagare och kommer undan dem blir hon omedvetet förtjust i den mystiske Hauru som med hjälp av att flyga gör att de kommer undan. Strax efter dem skiljts åt stöter Sofie på Ödehäxan som efter förhört sig om Hauru lägger en förbannelse på Sofie som gör att hon över en natt blir 90 år gammal. I rädsla av att folk ska få se henne i denna skepnad så flyr hon för att försöka få hjälp att bli av med förbannelsen. Hon tar sig upp i bergen men inser att hon inte alls kommit långt från staden när hon varit på flykt ett bra tag. Men tack vare att hon snart genom att hjälpt en hoppande fågelskrämma på pinnen i tron att det var något hon kunnat använda som käpp fått hjälp av denne att få en käpp och tak över huvudet i form av Haurus levande slott. Här får hon snart jobb som städerska och bekanta sig med  Mark(som är Haurus unga elev) och elddemonen Calcifer som håller slottet levande. Hon lyckas övertala sin kära Hauru att istället för att ansluta sig till nån sida i kriget som råder i världen att i stället riskera sitt liv genom att helt på egen hand kämpa för fred även om det kostar sitt eget öde. Och att få fred det tar på krafterna.
Denna animerad film är baserad på en roman av Diana Wynne Jones med namnet Howl´s Moving Castle. Har dock inte läst den men ändå. Eftersom denna film är skapad av Hayao Miyazaki så förväntar man sig att den ska vara bra animerad. Jag vill säga att den är mästerligt animerad och det är bara döläckert att se slottet röra sig framåt och hur alla detaljer på det flyter och lever för sig själva. Allt bedårande landskap och karaktärer han fått liv i. Ta t.ex. Calcifer som är en talande brasa som egentligen inte vill ha så mycket till övers för andra men det är inte så att man kan ändra sig om man träffar rätt personer. Mark är inget annat än en liten lärling åt Hauru och lyder den minsta vink och är som en riktig spring pojke åt sin mästare. Han finner att det finns tillfällen då man faktiskt kan njuta av livet. Sofie är en positiv och envis och väldigt arbetssam vilket leder till att hon nästan för tar sig när hon städar. Men drivkraften och kärleken till Hauru får henne att fortsätta sträva efter sitt mål att bli av med förbannelsen och vinna Haurus hjärta. Hauru är en väldigt destruktiv och deprimerad person som finner inget hopp i en värld med krig. Men får han bara rätt stöd så blir han på bättre humör. Att få veta att man är omtyckt det gör så mycket för alla människor och kan få oss att göra undervärk. Mest intressant är ändock fågelskrämman som enbart är tyst men hoppar fram i ur och skur och dyker upp lite varstans. Han tycks ändå vara en livsnjutare på nått sätt. Bara att komma på en sån här karaktär är värt mycket för fantasin. He he. Ödehäxan är strikt och egoistiskt överlägsen i sitt framförande. Dessutom elak. Men är hon tvingad så får hon de mest konstigaste allierade.
Det filmen vill säga är att det kostar om man vill få fred i en värld av krig eller ja det man vill ha över huvudtaget. Ingenting är gratis helt enkelt. Filmen sluter ihop detta väl med skön härlig fantasi och överschyssta animeringar. Så väl kärlekshistorien som storyn i övrigt funkar mycket bra. Dock fattas något extra för att den ska få något annat i betyg än 4/5.

I fredags fanns det hur mycket kul som helsta att välja att göra. Ja eller iallafall 3 mycket oerhört kul saker. Dels så var det ju EM-kval match för Sverige mot Ungern. Den slutade 2-0 så det var ju bra. Jag kunde också valt att dra på speedway då den förfyttade matchen mot Hammarby för Griparna skulle köras då. Den slutade 52-44 så det var ju också bra dessutom helt utan min närvaro. Jag hade dessutom valt att följa mitt favorit intresse nämligen musiken och vad är inte bättre än att se en konsert? För live musik är nog det bästa som finns. Just för att det blir så unikt varje gång. Så när ett av Sveriges, nu extremaste och mest true, black metal band skulle ha spelning i Västerås så fanns ju liksom inget val alls. Att de dessutom är mycket bra också så var det ju inget att snacka om. Det är helt klart värt upplevelsen och erfarenheten tio gånger om.





Sworn to the Dark



Tack för en god föreställning!

Var ju som bekant i Tallin på fredagen förra veckan och snappade där upp detta hus mitt i stan. Mycket coolt!



En till bild på samma hus.



PS Var ingen hycklare du heller så rösta blankt DS

I denna film får vi fyra olika familjeskildringar som är en aningens tragiska. De är också så absurda att de snarare blir tragikomiska. Man tvingas tycka det som egentligen inte är roligt att vara roligt. Vilka kan då inte bättre behärska och skildra detta bättre än Killing-gänget. Vi får dels följa Tony (Jonas Inde) som kommer hem för att ordna upp allt som har varit med sin far i Dalarna. De har haft umgänge med samma kvinna. Hans far som inte var något annat än en självgod kåtbock som ägde och avlade fram travhästar. Men vad kan man förvänta sig av en som växer upp med tre mammor? Tony kommer i alla fall för sent och får istället vara med och fixa farsans begravning tillsammans med sina två bröder som inte alls kommer att gå ut på något annat sätt än att visa hur fruktansvärt bra hans far var. Helt i sin fars egen regi precis som han vill ha det. Man kan ju tänka sig hur det går när alla han har haft en affär med är bjudna.
I en annan skildring får vi följa magiker paret Jan-Erik (Iwar Wiklander) och Smulan (Karin Ekström) som åker runt i landet för att uppträda lite varstans. De är för tillfället i Skåne för att besöka deras gemensamma son Richard (Henrik Schyffert) som driver ett hotell tillsammans med sin fru Tove (Anna Björk). Innan dem anländer där så får Smulan en ny vän i Perikles ( Finn Nielsen) som får resa med dem dit vilket Jan-Erik inte är så förtjust i. Perikles ger hotellparet en trä skulptur av Hadar Cars som också är  en speldosa. Ett sorts sätt att tala om att man ska ta livet som det kommer och då inte fundera för mycket är Perikles melodi. I vilket fall som helst så sätter hans beteende och skulpturen griller i huvudet på folk och de börjar hända grejer.
Den tredje skildringen är med Christer Landin (Robert Gustafsson)  som jobbar på ett krematorium för djur. Han får en idé om att stimulera sin son eftersom utvecklingssamtalet inte gick så bra och det visar sig att Morgan har det tufft i skolan. Så han tar med Morgan (Karl Linnetorp) till sitt jobb för att genom att visa hur hans jobb går till kanske lyckas stimulera Morgan till att skolan eller att ha en hobby kan vara bra. Men där råkar Morgan, p.g.a. att maskinen strular och att Christer måste gå fram och kolla vad som hänt, tända eld på sin far som får svåra brännskador på huvudet. Svåra prövningar väntar nu för han och hans fru Anna (Maria Kulle).
Den sista skildringen är med en matlagningskursgrupp som har blivit en för gruppterapi istället med ledning av Helen (Anna Ulrika Ericsson) på fem personer. De övriga är Ernst (Johan Rheborg), Johan(Robert Gustafsson), Jenny(Sofia Hellin) och Olle (Ulf Brunnberg). Ernst tror att hans utseende får folk att känna vördnad till honom och att dem inte vågar säga till honom de känner sig kränkta. Har en fadäs att inte vilja se sämre ut och är övertygad om att han inte gör det. Ändå så tror han att folk hela tiden tycker att nått i hans utseende inte stämmer. Johan har problem med sitt sex liv och det händer i princip ingenting för han törs inte göra någonting med sin fru. Men han känner så stor press från andra i många situationer och känner att han måste ljuga för att lösa dem. Jenny har skumma schizofrena beteenden som går ut på att vara elak och snäll. Olle har enbart konstiga sexuella begär. Helen är beroende av gruppen för att känna sig bra och få råd. Det hela ändras drastisk när en prekär sak avslöjas.
Alla delarna är välspelade. Gillar så väl när Johan Rheborg spelar fåfäng överklass man som när han är fjantigt strikt kodisk chef åt Christer. Jonas är dösäker som ångest full och uppgiven son till en far som kört allt i skiten men ändå ser sig som kung och har en massa stålar. Han klarar också av att spela förståndshandikappade Rei på ett härligt skönt Indevis. ”Jag heter Rei! Vad heter du?” är bara en för skön mening. Eller varför inte Henrik Schyffert som lyckas vara klockren som en hotellägare som tappar fattningen över en träskulptur som alla tycker om utan han själv. I övrigt är Han väldigt pedantisk. Annars gör Maria Kulle ett oerhört bra jobb i att spela Christers fru Anna. Som trots allt försöker stötta Christer men knappt orkar stå ut att dels se han och dels hjälpa honom. Sist men inte minst Robert Gustafsson förstås som allt som oftast blir bra förutom i den halv mediokra filmen att stjäla en tjuv. Klarar sina roller med bravur. Den strikta stela familjefadern Christer som gör allt på rutin och den väldigt nervösa och osäkra Johan som i pressade lägen ljuger gör han lysande.
Terrapigruppen är den helt klart bästa historien. Där de då turas om att köpa mat och dryck och sedan bara talar ut om deras mörkaste sidor och det dem har problem med. Här finns dem absolut roligaste dialogerna i filmen. Men alla historier bidrar med sitt så att säga. Men även om dessa öden kan ge oss en del att skratta åt så har den en hel del vettigt att säga. Tycker alla historierna säger att man inte ska ta allt som händer runt omkring än för självklart. Allt kan hända och precis vem som helst kan tappa fattningen. Dra inte ensam till jobbet en lördag med din son. Träng dig inte bara in i folks umgänge. Låt det växa in istället. Lev livet, men var ingen egoist. Ja det finn mycket att ta på. Ställ upp för varandra t.ex.. Nu ställer jag upp för er och ska sätta ett betyg på denna film. Den får betyget: 4/5.