En vistelse som många andra? Nja egentligen inte fast ändå. Det är härligt att vistas ute i dem Norrländska skogarna med härliga vänner och njuta av skogar, sjöar och all annan tänkbar natur. En får lära sig att njuta av lugnet på ett sätt som man annars är alldeles för dålig på att ta till vara utav i annat fall. Den där känslan av total tystnad är inte alls fel att få uppleva. Det ända som låter är djuren och och bäckens rinnande vatten som letar sig fram i draget den ligger vid. En kan dock snabbt byta det mot en tripp till närmsta stad eller ort men vistelsen på ett litet ställe som bara just är ett litet ställe mitt ute i glesbygden i skogen. Det är något speciellt det. Ändå har jag upplevt kontrasterna här uppe i Norrland. Jag har hunnit med att testa surströmming, besöka Glada Hudik, havet, ett suspekt kors på en kulle samt The Kristet Utseendes hemort Gnarp och fikat på ett härligt småbygdscafé. Dessutom har jag lyckats med bedriften att ro. Det ni! Men av någon anledning gick det bättre när jag skulle ro ut mot mitten av sjön istället för längs med sjön. Teknik övning krävs. Jag kan säga att Norrland levererar och ger många härliga skratt. Dessutom har jag även hunnit med att bada samt kopplat av och läst och på det vill jag tillägga att jag huggit ved. Det är något jag romantiserar för att det dels är rogivande och lite småfilosofiskt stimulerande dessutom gör en samtidigt något vettigt. En förstör och skapar något samtidigt. Något som är till för överlevnad. Idag bär det av mot Urkult i Näsåker. En festival med världsmusik vilket ska bli spännande. Jag vet inget om dem som spelar där men känner att det kommer bjuda på intressanta intryck. Måtte man nu inte bli påsprungen av en björn också eftersom dem finns här i trakterna. Simma lugnt i sjumilaskogen.

Robin av Loxely (Cary Elwes) kommer hem från fångenskap i mellanöstern. Där skaffade han vänskap med Asneeze (Isaac Hayes) som ber honom leta upp sin brorson Ahchoo (Dave Chappelle) som studerar i England. Väl tillbaka i England så har Prins John (Richard Lewis) tagit över efter Kung Richard (Patrick Stewart), som är ute på korståg, och driver in hudlösa skatter med hjälp av Sheriffen av Rottingham (Roger Rees). Robin bestämmer sig för att göra motstånd emot Prins John och hans anhang och till hjälp får han många av Englands bönder. Samtidigt letar den fagra Marian (Amy Yasbeck) efter den stora kärleken. Går den att hitta mon tro?

 

  Denna parodi på Robin Hood är regisserad av Mel Brooks, som dessutom har en roll som rabbinen Tuckman, bygger på att vara fånig och rätt så knäpp och dum. Ibland går det hem och ibland inte då vissa saker emellanåt blir lite väl överdrivna. Den svävar hela tiden på gränsen till för mycket men oftast lyckas filmen hålla en jämn nivå. Skådisarna är överlag bra men dem som sticker ut mest är Richard Lewis och Roger Rees. Allt som sheriffen av Rottingham råkar ut för är ju bland det bästa i filmen. Att han sedan är urusel på att forma meningar under stress är ett fenomenalt drag. Filmens bästa scener är ju tveklöst när Prins John säger: ”Save me, save me! Hurt them! Hurt them!” och Sheriffen lyckas vända om det till tvärtom. Scenen då han hamnar hängandes under hästen är också guld. Klart är i alla fall att Roger Rees är klippt och skuren för en misslyckad och auktoritet sökande sheriff. Richard Lewis genialitet är svårare att ta på men den ligger nog i tajmingen av repliker och hans blotta närvaro. Cary Elwes gör också ett bra jobb som en oerhört arrogant samt reko Robin Hood. Hans bästa scener är när han blir utmanad på duell gånger två. Först av Lille John och sedan av Sheriffen Rottingham. Annars är det Blinkin (Mark Blankfield) som snor dem flesta komiska poängerna. Det är bl.a. näst intill oslagbart när han fäktas mot en stolpe. Det måste ses. Denna film levererar med ganska enkla medel vad den är ute efter. Brooks har också fått det att se dumsnyggt ut vilket är vitsen. Visst kan det kännas fånigt samtidigt som det har en viss charm. Trots att det känns en del överdrivet ibland och att det mest ansträngda (när man tar hjälp av en variant av en italiensk maffia) kunde man klarat sig utan så går den här filmen över medel. Älskar rappen i så väl början och slutet plus dansnumret i mitten. Denna film får betyget: 3/5

Jag hade ju utlovat lite bilder vad jag vill minnas och här kommer några från Västerås vistelsen. Håll till Godo.

 

De senaste dagarna har man spenderat hos en polare i Västerås. En stad som för mig, som annars har lätt att lista ut hur en stad är uppbyggd för att hitta i, har haft väldigt svårt att begripa dess uppbyggnad. Det är dem senaste åren jag verkligen har börjat begripa hur det ligger till. Min vistelse börjar med en sväng till systemet då man ska kolla in utbudet på nya ölsorter samt att min polare ska hämta ut en del öl som han beställt. När vi sedan ska ta oss till bilen får vi vänta lite på det oerhörda ösregnet som tillslut hann i kapp mig på resan. Nu ska vi bara iväg för att lämna ölen för att sedan bege oss in till stan igen, fast denna gång med buss, för ölprovning på Bishop Arms. Det testades en riktigt god dubbel-IPA vars namn jag inte kommer ihåg. Testades också en IPA med Grapefrukt i och en vanlig Ale och en mörkare Stout variant av en Ale. Kommer dock inte ihåg vilket bryggeri det rörde sig om. Det var dock en väldigt trevlig stund och vi han filosofera om mycket innan det var dags att åka med bussen tillbaka. Det blev inte allt för sent så vi började titta på en av MacGyver-filmerna. Handlingen var någon Indiana Jones-variant och han skulle hjälpa en vän att leta efter Atlantis skatt. Kändes som ett dåligt MacGyver-tema.
Nästa dag började vi med att jag tittade igenom en massa filmer som Danne ville göra sig av med. Detta resulterade i en hel kartong DVD-filmer som bl.a. kom att innehålla alla Dödligt Vapen-filmerna samt Mad Max 1 o 2. Det blev över 50 filmer. Bild kommer senare (funktionen vill inte riktigt funka via mobilen) 

Efter det tittade vi på nästa MacGyver-film som var betydligt bättre. Han skulle hjälpa till ned att lösa mordet på en gammal vän som han var och besökte under tiden denne blev mördad. Hela filmen hade ett klart bättre tema samt bättre skådisar över lag. Efter detta tog vi och åkte och hämtade min polares nya tjej och tog vägen till Anundshög för att kolla på gravhögar etc. Det var mycket kul att se och kändes mycket intressant. Vi fick till och med handla kaffe från det stängda Cafét om vi kunde betala med kontanter. Tänka sig vilken tur man hade. 

Väl hemma smakade man några öl innan det var dag att se den 5:e Terminator-filmen. Det var klart den bästa sen 2:an. Bra med action utan att bli allt för överdrivet och sedan driver man med oneliners på ett väldigt avslaget sätt. Mycket underhållande måste jag säga. Priset för filmen var så att man fick ett par 3D-glasögon vilket gör att jag nu äger ett par. Tur det annars skulle ju allt vara i 2D. Väl hemma började vi titta på en svensk film baserad på Klas Östergrens roman Gentlemen som heter kort och gott samma sak. Åkte hem igår och nu sitter jag kort och gott här och skriver detta på mobilen eftersom jag håller på att utforska dessa möjligheter som jag tror jag kommer ha stor nytta av för att hålla bloggen bra uppdaterad framöver. Hoppas ni njuter av den regniga sommaren! Snart stundar ideellt arbete och kurs i värdskap. Ha det nice där ute!!

 

 

  Sam (Nils Westbom) och Jonathan (Holger Andersson) säljer skämtartiklar vilket inte visar sig gå särskilt bra. De tycks under filmens resa hamna i en hel del udda sammanhang vilket får dem att fundera kring livets stora gåtor. Detta pågår samtidigt som livet har sin gilla gång runt omkring och det får vi vara med att ta del av t.o.m. när självaste Karl XII gör ett besök. Ibland kan man bara behöva var med och se vad som händer.

 

  Denna Roy Andersson regisserade film använder sig av enkelkameraperspektiv allt för att göra oss till riktiga åskådare av vad som sker. Det hela är ett genidrag då det blir ganska enkelt och avskalat vilket gör den som tittar till riktiga iakttagare samt åskådare av vad som egentligen sker. Scenerna följer för det mesta huvudhandlingen men rör sig också som en del helt fristående från den även om också dem har en del kopplingar till varandra. Många av scenerna bygger på triviala saker som vi kanske inte tänker på i vår direkta tillvaro och på så vis blir dem också rätt komiska på sina egna lilla små sätt. En av dem roligaste scenerna är när Karl XII dyker upp och riktigt gammalt möter nytt och kontrasterna mellan nutid och dåtid får spela sitt spratt. Det blir också roligt när en person står och berättar om varför just han är i frisersalongen. Många scener är bra men dessa sticker ut något. Ljuset är också mycket stilrent och snyggt vilket skapar en mycket bra bild och det bidrar till att man känner sig med i scenerna på ett speciellt sätt. Den svaga användningen utav musik gör också att stämningen blir speciell och man känner av det lite dystra och melankoliska i tillvaron. Skådisarna är bra och det känns som om Nils Westbom och Holger Andersson har jobbat ihop ett tag. Båda har i alla fall varit med i den svenska filmen Du Levande från 2007. Båda är övertygar i sina roller. Nils som den lite mera buttra och grinige fast ändå livsglade Sam och Holger som den lite mer ”rakt på sak” och ”tar dagen som den kommer tjuriga” Jonathan. Man måste också se Viktor Gyllenberg som Karl XII och Jonas Gerholm som löjtnant. Det är en fröjd för öga och öron. I övrigt så är hela filmen ett intressant begrepp och får en att tänka kring tillvaron. Vad tar man för givet? Vad betyder allt som sker? Min tolkning av temat är att vi människor bör tänka på att vara lite snällare mot varandra och inte vara rädda för att stanna upp och tänka på vad det egentligen innebär med allt vi ser och gör. Det kan dock vara lättare sagt en gjort. Du bör dock se denna film mer än en gång för det kan vara svårt att hänga med stundtals men jag lovar att det klart är värt det. Betyg då? Den kan vara en 4/5 men jag är inne lite på 3,5/5. Svårt att säga när den är bra samt udda. Jag sätter 4/5 just därför.

 

 

Harry Palmer (Michael Caine) är agent under den brittiska armén. Han blir förflyttad att jobba under Dalby (Nigel Green) som också jobbar direkt under Ross (Guy Doleman). På den nya avdelningen ska dem ta sig an ett fall om en försvunnen person vid namn Radcliffe (Aubrey Richards) som sågs för sista gången stiga ombord på ett tåg till Nottingham. Samtidigt håller man koll på två misstänkta män vid namn Housemartin (Oliver MacGreevy) och Bluejay (Frank Gatliff) som kan tänkas ha med det hela att göra. Dessutom så uppdagas The Ipcress file och vem spionerar på vem egentligen?

 

  Denna Sidney J. Furie (Superman IV, Iron Eagle I o II) regisserade film är en oerhörd stämningsbomb. Det är dock många gamla filmer då dem med en hel del enkla medel visste hur man skulle skapa stämning i en del filmer. Det är på ett helt annat sätt jämtemot nuförtiden. På något sätt blir det bättre när det är avskalat i musiken. Nog för att det finns dem som är bra på det nu också men på något sätt anstränger sig dem flesta för mycket nu mera. Att gå runt på några få ljudspår för olika saker är ett genidrag i mina ögon. Användandet av kameravinklar är också något som är bra i denna film och oftast så handlar det återigen om att vara kreativ med enkla medel. Några av dem scener som är bra är när dem t.ex. filmar från under en bänk och när man får följa kameran från vänstersidan utav en bil samt när man filmar snett nerifrån i en korridor. Ljuset och bilden blir så där gammalt och klart också. Det blir stilrent på något vis och det har med att göra att på den här tiden var dem tvungna att skärpa till sig för att få bra ljus Det kan bli något suddigt ibland i några av bil scenerna men det är inte så det skadar direkt eftersom det oftast ska vara lite skevt. Skådisarna gör också ett bra jobb. Michael Caine är lysande som den charmigt olydige samt skämtsamma agenten Palmer. Nigel Green gör ett strålande jobb som den stränga och oberäknelige chefen. Frank Gatliff känns obehaglig som Bluejay då han stundom ser helt manisk ut. Nämnas bör också Sue Lloyd för sitt strålande jobb som den charmiga agenten Jean. Den mesta av dialogen känns trovärdig för sin tid men jag skulle ibland vilja veta mer om vissa karaktärer även om det är bra med avskalad dialog ibland. Om inte för fantasin och stämningen. Handlingen håller även om den känns lite klassiskt agentdrama emellanåt. Däremot lyckades den nästan förvirra mig två gånger vilket är ett stort plus. Filmen bjuder på mycket spänning och är en nagelbitare från start till mål då det känns som jag knappt kan lita på någon. Det finns några scener när det närmar sig slutet som känns lite utdragna men jag tror att det är för att det ska vara tydligt. Den får ändå betyget 4/5.

 

 

 

Hal Jordan (Ryan Reynolds) jobbar som testpilot, åt ett företag som gör vapen till den amerikanska militären, och det gör även hans eviga kärlek Carrol Ferris (Blake Lively) men eftersom han alltid gillar och testa sina gränser så sumpar han alltid sina chanser att få henne. Efter ännu ett gränsöverstigande så är Hal på väg att sumpa företagets chanser för att kunna få sälja sina plan till militären samt att få Carrol och som om det inte vore nog även sitt jobb. Hal upptäcker att en utomjording störtar i närheten där han bor och sticker för att kolla vad det rör sig om. Han blir då erbjuden en ring och en lykta av Abin Sur (Temuera Morrison) samt att svära eden och bli en väktare av The Green Lantern Corp. som är en styrka som håller ordning i alla galaxer runt om i universum. När han lyckats svära eden genom att ha kastat ringen i lyktan förs han direkt till Oa som är hela kårens tillhåll. Här ska han tränas för att bli en rättmätig väktare av Vintergatan samt representant för The Green Lantern Corp. Abin Surs nära vän och tränare till Hal, Sinestro (Mark Strong), är dock oerhört skeptisk till om det kan bli något av den uppstudsige jordbon. Samtidigt har ett hot mot hela universum växt sig stort vid namn Parallax och som göder sig på rädsla. Frågan är hur rädd är Hal för Parallax?

 

  Vad ska man då säga om denna film? Nu har jag sätt den fyra gånger med alldeles för långa mellan rum eftersom jag alltid lyckats skjuta upp recensionen för att jag helt enkelt inte haft någon tid. Jag har löst sådana fortsatta problem nu så det kommer förhoppningsvis inte upprepas. Filmen börjar med oerhört dålig animation för sin tid. Eftersom den kom ut 2011 så tycker jag att dem borde kommit längre än vad man tydligen hade. De borde i alla fall kunnat använda bättre animationer. Parallax kunde ha sätt betydligt bättre ut än vad den gör. Nog för att den ser lite häftigare ut i några sekvenser men det tycks vara mer slump eller så gjordes dem scenerna före och i brist på tid slängde man ihop andra scener då dem kanske hade mer bråttom? Dock är animationerna från Oa rätt schyssta men jag undrar ibland om dräkterna på dem andra Green Lanterns måste vara animerade? Känns också som ett trick för att komma undan billigare. Nog om animationerna och istället gå till ljud och ljus/bild som ligger närmast. Tycker det i lag är rätt så okej inget direkt att klaga på. Det blir lite konstigt emellanåt när riktigt filmande möter animation som t.ex. när ett par robotarmar slänger upp en person. Det fungerar dock bäst när Parallax sveper in genom staden. Då har dem lyckats lite grand men när människor dör av den ser det bara knäppt ut. Skådisarna då? Vill starta med att kommentera dem genom att återigen skriva om Parallax. Dialogen för Parallax kunde man ha skippat helt och hållet särskilt om den skulle säga saker med oerhört mörk röst som: ”You are afraid. Goooood”. Det blir i mina ögon oerhört fjantigt och korkat. I övrigt bjuder inte detta fenomen på så mycket av bra dialog. Tycker ingen i denna film sticker ut särskilt mycket. Lutar åt att Mark Strong som spelar Sinestro är lite bättre än alla andra men i övrigt så gör de flesta ändå ett okej jobb. Blir lite larvigt när Hal möter upp Carrol på balkongen för att visa att: ”Hej det var faktiskt jag som räddade dig. Vad säger du nu då?” Men i övrigt funkar Ryan Reynolds som den lite uppstudsige men ändå rättvise Hal och Blake Lively som den karriärstänkande men ändå beskyddande och omtänksamma Carrol. Bör också nämna Taika Waititi som Tom Kalmaku och Peter Sarsgaard som Hector Hammond som nog också bör nämnas är närmast att vara best i filmen. Taika spelar en omtänksam polare till Hal och Peter spelar den svikne sonen som genom att få en snutt Parallax i kroppen blir som den egentliga skurken i filmen vilket han sköter på ett ganska hyfsat sätt. Dock kunde han ha fått lite bättre scener. När han flippar runt en stol med en sittande elev blir bara en riktigt korkad scen men jag antar att den ska symbolisera att han håller på att tappa det fullständigt. Notera dock att jag inte sagt att någon av skådisarna är utmärkande bra eller dåliga dem funkar helt enkelt bara. Då ska vi se vad betyget blir. Det blir 2,5/5 och det är närmare en tvåa än en 3:a. Det byggs på ovan nämnda och att filmen känns en aningens kort och vissa saker hastar dem sig förbi.