Om människan inte får bestämma över sig själv och sin kropp kan man ju likaväl sälja sig själv till staten. Frihet är bland annat att vara så fri som möjligt från statligt inflytande och om det är något som borde vara heligt så är det vad man gör med sig själv om det så väl handlar om vaccin, dryck, medicin etcetera. Ger man efter för staten så kommer de bara vilja kontrollera mer och mer utav ens liv och det utöver vad de redan gör. Det är långt ifrån att det enbart leder till bra grejer när staten ska bestämma. Som vaccinerad kan man ju också resonera som så här att man just är vaccinerad. De få som inte är vaccinerade kanske antingen får covid och dör (något bisarrt men ändå) eller så får de det och överlever samt får lite naturligt motstånd till det hela i sitt immunförsvar. Vidare så är man ju själv vaccinerad så risken att bli smittad utav de som inte är det är ju betydligt mindre. I alla fall och oavsett vad så lär smittan gå ned på sikt men dock aldrig försvinna helt från samhället. Men så är det ju med alla former utav pandemier, influenser etcetera. Vidare så har väl var människa rätten att vara skeptisk till vaccin i sig. Det finns ju fall då det gått rätt så dåligt och om det gör människor oroliga eller rädda så får det väl vara så? Men andras rädsla får man bara bestämma om åt rätt håll och inte när det gäller fel människor.

 

  En annan sak som gör detta till en oskön mänsklig fråga är att Sverige är ett kollektivistiskt land. I ett sådant land måste alla göra likadant (även fast invånarna inte kanske tänker på det) och när människor blir osäkra på sin egen position i kollektivet så måste de prompt visa hur bra de är när de gjort som alla andra. Detta i sig gör att de också visar att de tycker att de är så mycket bättre än andra som i detta fall inte vaccinerat sig. Det ännu mera störda med denna positionering är att de känner att de måste visa och stoltsera med det utan att någon människa ens har frågat om det. Detta visar sig särskilt i form utav att människor i tid och otid på sociala medier prompt måste sätta någon font på sin profilbild eller skriva en nedlåtande status om de andra som inte vaccinerat sig för att tala om vart dem står. Det är som om de skulle gå runt och tro att det är det människor går runt och funderar på angående sig själva. I stället för att bara göra det och skita i vad andra gör för det är ingen annans ensak och definitivt inte statens. Detta tycker jag dessutom trots det faktum att jag vaccinerat mig.

 

  En del vill påvisa vad pandemin har kostat i och med lockdowns och företag som fått lägga ned sin verksamhet eller stänga igen. Resonemanget är då att det skulle vara solidariskt för dem att vaccinera sig så att de då kan starta upp igen. Detta tycker jag åter igen är ett konstigt resonemang. För det är inte vi folket som har bestämt att det ska vara lockdowns och restriktioner. Det är det klandervärda politiker som har gjort. Visst det går att prata om den korrekta pandemistrategin i evigheter men som jag ser det så skulle Sverige ha kört strategin som de började med och skydda alla äldre samt övriga riskgrupper och bantat ned fysiskaktivitet och publik på evenemang samt infört in- och utrese förbud etcetera Det blev sedan fel när man började alldeles för tidigt att öppna upp redan vid sommaren 2020 och efter det höll på och bytte strategi hela tiden som i någon slags fars visa att man brydde sig men inte hade en enda aning om vad man gjorde. Nej man skulle ha kört som man gjorde från början och låta det pågått fram till jul. Nå väl så är vi nu här och vaccineringarna har kommit långt och en stor majoritet verkar vaccinera sig utav olika anledningar och många säkerligen utav att de bara litar blint på staten utan att ha några egna stora resonemang kring det. Med även det i tanken att det kommer att vara en sjukt stor rådande majoritet som har vaccinerat sig så finns det inte någonstans på kartan en anledning att behöva visa för de som inte har det hur jävla bättre man är. För om det är samhällslinjen så finns det en jävla massa fonter jag tycker man borde skryta med men nej. Jag är inte sådan och ingen borde vara.

Människor som inte accepterar andra människor för dem de är och att man kan ha olika åsikter är inte öppna människor. Det är människor som vill styra andra människor och tycker att andra ska passa in i deras världsbild alternativt bilden på allt i sin omgivning och i sitt eget liv. Vad som menas med detta är att om man inte är en trygg zon i en viss människas liv så är man istället en obekväm jävel eller med andra ord ett hot som måste tas bort. Felet med detta tänk är att om man bara söker efter sådant som man gillar eller inte har friktion så lär man sig inte heller något. Då kan du gå runt i din tillvaro och allt är helt ok men det som troligtvis händer är att din hjärna stagnerar och du får fel sorts tillfredsställelse och det är den bekväma. Visst fan är det skönt att ha det bekvämt ibland men det händer då ingenting som kan tillföra någon form utav utveckling. Vi lär oss allt som oftast när det skaver och det är friktion och vi tvingas lösa ett problem. Det kan vara så enkelt som att du behöver bli snabbare på korta sträckor när du löptränar men hur ska du hamna där? Här krävs det att du funderar ut ett sätt som skulle kunna motivera dig till att öka hastigheten. Det skulle kunna vara att du kanske bara har hamnat i en lunk och på så sätt bara har svårt att ta i helt enkelt och vidare kan det vara att det kanske är så att du skulle testa att ha ett lugnare normaltempo för att sedan kunna ta i mera på vissa sträckor där det kan behövas. Att testa sig fram till lösningen är ett sätt att lära sig på.

 

  De flesta människor gör detta omedvetet gällande tankar och idéer medan man talar och tänker men jag tänker också att det finns väldigt många som är låsta i sitt grundtänk och samtidigt tycker det är läskigt att testa tankar som man inte har tänkt förut. Med det i tanke så är det emellanåt helt obegripligt att tänka sig att det finns människor som inte kan acceptera att vi tycker olika men det är också begripligt eftersom dem inte vet vart dem själva ska hamna. Sedan kan vi inte ta bort faktorn att dem kanske inte heller är kapabla att förstå men där i ligger vidare en utmaning i att förklara för den andre på ett annat sätt så att personen i fråga får en ny chans att begripa vad det egentligen är man pratar om. Detta blir i sig och utav sak ännu svårare då det finns personer med redan klara sanningar och färdiga världsbilder samt att det finns medier som levererar den sanningen som just dem gillar. I min värld är det obegripligt att tänka sig att man ska kunna förlita sig på enbart en källa för information utav vad som händer i världen eller i sin närhet. Testa bara viskningsleken eller att återberätta en historia som någon fått berättat för dig i tredje eller fjärde part och du ska nu återberätta den igen. Gå på en fotbollsmatch och ni kommer säkerligen ha och får höra flera olika uppfattningar om den. Vilken är då den korrekta? Troligtvis den som kommer ihåg mest korrekt vad som hände men då krävs det att vara helt alert. Men ska verkligen det få vara den tolkade sanningen och ska du inte få ha din?

 

  Det blir så konstigt när en person inte tycker att man kan tycka en sak eller inte accepterar dem vitt skilda meningsskiljaktigheterna. För ett år sedan råkade jag själv utför det här och det utav en person som jag tycker har alldeles för enkla lösningar och teorier kring saker och ting. Det intressanta blir också då personen själv ser sig som den smartaste i sin omkrets och omgivning. Jag tänker då att personen borde förstå mer och förstå förklaringar som man har men när en person står fast vid samma förklaringar som för över fem år sedan så måste något vara fel. Så enkelt kan det inte vara och saker rör på sig. Eller är det bara vissa som rör på sig och andra står stilla? Kombinationer och varianter på det finns det säkerligen rätt så många utav. En sak som jag har lärt mig är att man ska undvika människor som har ett behov utav att prata om vad som är intelligent och inte och samtidigt pratar om hur intelligenta dem själva är och det i rum med andra så att mer än en person ska höra dem. Det är oftast ett tecken på det motsatta.

 

  Visst kan jag förstå att man kan bli rädd när saker i ens liv ändras och en del skeenden gör att saker inte kommer att vara som förut. Det som man inte vet vad det kommer att bli för något utav skrämmer en men man bör också fråga vart man kommer om man inte gör någonting? Ganska ofta är det vad som drabbar den som inte accepterar någon för vad den är och vad denne har för åsikter väldigt ofta stagnerar och inte lär sig något. Konsumerar du bara saker du gillar att höra så kommer ingen utveckling att ske. Du kommer inte att lära dig något och förbli en stängd person som är rädd för det den inte vet något om eftersom det kan vara farligt. Men du vet att det finns oerhört mycket där ute som vi inte vet så mycket om och i det stora hela inte heller är farligt. Glöm inte bort det.

 

Vi lever för att svära och dricka tjära.

  Det är rätt så ofta som jag undrar hur människor tänker? För varje år som går så undrar jag nog mer och mer eftersom det verkar som att människor inte vill ha yttrandefrihet. Är det för att det egentligen låter så bra och sedan när vi verkligen ställs emot nått som vi verkligen inte vill höra så vill vi förbjuda det och där med det grövsta. Censur är då lösningen och då tänker dem flesta att censurerar vi så skyddar vi oss från det här och allt blir bra. Jag har aldrig tyckt att censur hjälper. Dessutom så tror jag den är rent utsagt livsfarlig eftersom det kan leda till att vi glömmer saker om 50-100 år och då kan riktigt farliga tankar dyka upp igen och säkerligen slå till hårdare då vi inte har något mothugg mot dem och då ske en förödelse vi inte vill ha. Dessutom lär teknologin vara betydligt mer avancerad så det kommer säkerligen gå att åsamka ännu mera förödelse på kortare tid. Själva idén med yttrandefrihet är att man ska försvara sina åsikter mot andras åsikter. Du ska förvara något någon säger mot dig och angripa tillbaka. En människa lär sig att stå upp för sig själv och utvecklas och förhoppningsvis bli starkare psykiskt. Du får förhoppningsvis större självförtroende och annat på köpet då du lär dig saker om andra och dig själv. Yttrandefrihet har då också emellanåt epitetet ”Rätten att ha fel” då det också behandlar tolkningen att vad är det som säger att just du eller jag har rätt. Du kommer att lära dig att ha bättre saker att säga nästa gång. Det är på grund utav detta som jag är för total yttrandefrihet och enligt mig är det den absolut viktigaste grejen vi måste försvara. Det är därför jag försvarar att man måste få vara nazist och ha sådana åsikter även fast det är svårt att förstå varför man vill vara eller är det. För får man inte det och vi suddar bort allt som har med sådant att göra så kan just en avart utav det dyka upp om väldigt många år och vara betydligt värre än det. Därför måste det få finnas och det är en plikt att argumentera emot dem om så vara.

 

  En annan grej i det hela är att yttrandefrihet är något som jag anser ingår i dem rättigheter vi föds med som människor och definitivt inget vi ska stifta en massa lagar kring. Eftersom vi som barn och bäbis skrek när vi ville uttrycka oss och sedan med åren utvecklade ett språk för att uttrycka oss ännu mer och kunna förmedla vad vi vill så är det verkligen inte något som andra människor ska styra över. Jag tycker att detta även gäller skrift och kulturella uttryck även om det inte kommer lika naturligt så är det i alla fall en naturlig övergång från språket och talet. Kommunikation helt enkelt. Det skär i mig med kniv då människor vill hindra andra människor att ha ett uns att säga till om i vissa frågor osv. Ett utav dem fulaste påfunden är tolkningsföreträde som innebär att om ”rätt” person säger en sak så är det sant och rätt och definitivt som denna personen säger. Detta sker också oftast helt granskningslöst vilket gör att det definitivt kan utnyttjas helt skoningslöst. Allt blir bara på den enes sida. Tummen kan köras rätt ner i munnen. Detta fenomen har utnyttjats mycket i förhållande till offer och alla är offer och kränkta och ingen kan stå upp för sig själv eftersom det är synd om alla. Det som är närmast och om man överhuvudtaget ska tala om någon slags riktig tolkningsföreträde så är det åtminstone närmast då det finns någon expert på ett visst ämne eller område men oavsett det så har vem som helst rätten att säga någonting i frågan eller ämnet för annars existerar ingen yttrandefrihet. Det är den kränktes tolkningsföreträde som gjort att ordet blodapelsin blivit kontroversiellt eftersom det innehåller ordet blod och det tål inte den personen att höra och eventuellt andra (vilka?) så det är lika bra att ändra för dennes skull. Med sådana här anpassningar vilket gjorts suggestivt i samhället har gjort att gränsen för vad som får sägas och inte får flyttats markant närmare att tränga in människor i ett hörn. Detta leder till att vi tillslut inte kan andas. Det blir ett totalt missbruk utav kränkthet av människor som inte orkar lära sig att stå upp för sig utan vill springa och gömma sig.

 

  Vi människor har ett enormt behov utav att få uttrycka oss och blir vi då kvävda växer det till en bomb som tillslut exploderar. Det är precis som i exemplet med vad som kommer att hända om man tar bort farliga idéer och tror att det kommer att göra något bra. Blir vi trängda för mycket så hugger vi och då kommer det att vara otroligt mycket farligare. Det är sådant som händer i diktaturstater då extrema utbrytande falanger slår till med vapen. Därför är det så oerhört viktigt att ha ett så filterlöst samhälle som möjligt då vi kan ventilera precis allt hela tiden. Har vi det så vet vi vart varandra står och tar vi det personligt så får vi ta det då. Det är också en sak att lära sig. Det mesta som sägs är inte personligt mot någon och det framför allt gällande politiska åsikter. Vi måste kunna prata med varandra och respektera vad den andre säger utan att det blir tjafs eller att någon tror det finns ”rätt” åsikter. Med ett filterlöst samhälle så kan man dra dem mest störda skämten som finns och förstå att det är skämt och inte allvar. Dock verkar många tro att det ofta är allvar. Här brister något i det sociala spelet och att man inte hajar vad som är kul osv. Oftast handlar det om en bristande förmåga att leva sig in i andras sätt att tänka men känner man personer så bör man kunna läsa av och förstå att man bara vädrar tankar. Jag har två vänner från olika generationer, och jag så även en tredje, som jag kan ha dem mest sjuka och roligaste, djupaste, störda, politiska och vardagliga konversationer med. När någon drar ett skämt så fattar vi det allt som oftast och skulle någon inte förstå så frågar den. Det är inte svårare än så. Ett exempel är rådande skämt om pedofiler som åker till Thailand och en utav dem säger: ”Va då får man inte det?”. Det tycker jag är höjden utav att förstå det sociala och behovet utav ventilation med skämt och samtal etcetera. Mera humant kan det inte bli.

 

  Det skär ytterligare mera med kniven då stora plattformar som EU, Google och Facebook vill bidra till censuren och med råge vill styra vad som är riktig information och inte. Att styra vad människor ska ta in och inte ta in gör att man bestämmer och på så vis ställer sig över människor och avgör att vi inte kan avgöra själva vad som är riktig information och inte. Dessutom får vi inte avgöra det själva. Med så stor makt som dessa instanser och plattformar besitter så kan man missbruka detta ordentligt om man vill hålla en hel befolkning i schack. Det är då också oerhört sorgligt att dem så kallade ”goda” som vill stå upp för yttrandefrihet och demokrati i själva verket vill ha diktatur. Nej, som sagt: ”Jag tror inte någon på riktigt vill ha yttrandefrihet för skulle man det skulle vi inte gynna censur och informationsstyrning som är diktaturens lag. En öppen dialog om precis allt och en ömsesidig respekt för andras åsikter är det viktigaste för att få ett demokratiskt samhälle och det är därför som yttrandefriheten är så viktig. Den ska vi aldrig någonsin rucka på. För annars leder det till vårt fördärv och undergång. Helt fel grej att jävlas med.

 

Lyssnat; Dying Fetus: Wrong one to fuck with

Äntligen lite fräschare design på sidan eller vad tycker ni? Nej det är inte så mycket gjort men ändå tillräckligt för att jag ska vara nöjd. Jag har lekt lite med färger i både loggan och i bakgrunder osv. Jag har också ändrat undertexten till ett annat roligt litet skämt som jag tänkte kunde vara kul då det andra bara var ett internskämt så kunde detta vara i samma dignitet för att kunna ha varit ett internskämt. Jag får tacka Davve för hjälpen med programmeringsspråket då det verkligen inte är min grej. Davve och jag har en film- och wrestlingsblogg ihop som heter Tittribban. Det är bara att trycka på länken i texten så bör man komma dit.

 

  Det som i övrigt kommer att hända på denna blogg är allt möjligt men framför allt så kommer jag ägna mig åt mina så kallade ”krönikor” och filmrecensioner. Angående krönikorna har jag förklarat att det inte är fakta utan reflektioner, tankar och funderingar kring samhället baserat på sådant som jag konsumerar i informationsväg och sedan saker som erfarenheter och dylikt som händer en i livet. Det kommer att dyka upp länkar till allt jag konsumerar i tidningar och poddar så det gäller att hålla ögonen öppna. Mer där till så finns det en massa kategorier som inte används så mycket och det blir då troligt att det kommer bli så att det kan komma att dyka upp några inlägg även i dem kategorierna. Har spontant funderat på att starta en ny kategori som ska heta ”Kommentar på”. Där kommer jag att dels kommentera gamla inlägg som jag gjort och så kan jag länka till saker som jag ger en längre utförlig kommentar eller reflektion på. Vem vet?

 

  Jag har funderat kring frekvens på bloggen och jag ska försöka att hålla mig till ett inlägg varannan dag. Tycker att man då publicerar på andra dagen istället för första. Det kan hända att det kan dröja extra någon gång och det särskilt i en del utav juli. Semestertider stundar ju. Det kan hända att det också dyker upp en mycket spännande kategori. Jag ska utforska möjligheterna för den åtminstone. Mer säger jag inte. Håll till godo.

 

Vi lever för att svära och dricka tjära.

Lyssnat: All the clowns - Edguy

  Det intressanta kan ju egentligen vara hur man börjar en sådan här text då det finns så många varianter man skulle kunna välja mellan. Så är det ju egentligen gällande vilken text som helst men det är ändå mer relevant med denna. Nu ska det ändå handla om en nystart utav den här bloggen även om jag lite då och då har lagt upp några inlägg per år så har jag inte haft den egentliga motivationen att blogga på det sättet jag egentligen vill göra. Det har jag tänkt att det ska bli ändring på nu och jag tänker att det ska bli ungefär två krönikor (jag ser det som jag postar under kategorin ”Jag vill stagediva” som krönikor) per månad. Utöver det så kommer det att dyka upp en och annan filmrecension. Jag gillar ju att recensera väldigt oväntade filmer, alternativt filmer som knappt någon hört talas om men det kan också dyka upp lite andra filmer så det gäller på något sätt att hålla utkik efter det helt enkelt. Det är också möjligt att jag kommer att börja fylla dem andra kategorierna med innehåll men störst fokus kommer i första hand att ligga på detta.

 

  En del utav anledningarna till att jag inte bloggat så mycket som jag velat är att jag under en hel del år har brottats med mitt inre och försökt tänka om i en hel del frågor men samtidigt inte varit överens med dem vaga slutsatser och tankar och funderingar det inneburit. Jag har dessutom tagit en del roller i en del organisationer och föreningar som jag trott förväntats av mig och dessutom en del roller som jag för tillfället ville ta. Det rör sig om vänsterrörelser och i början kändes det som att det definitivt var saker jag ville vara delaktig i eftersom människorna allt som oftast snälla, för det är dem, men någonstans medan tiden gick började man märka saker som definitivt inte är bra med dessa rörelser. Mycket har att göra med att allt som oftast försvarar man en del ståndpunkter man har helt oreflekterat och utan helt djupare analyser som har att göra med vad det t.ex. innebär att vara människa. Det hela handlar om att man systematiskt ska indoktrineras i att bli likadan i tanken och i sinnet. Man ska sitta på möten och vara livrädd för vad någon annan ska säga om något eller någon som inte ens är i rummet. Du ska ha samma känslor om precis allt eftersom det definitivt inte är något som är individuellt. Alla är offer och ska tyckas synd om och ingen ska lära sig att stå upp för sig själv. Det ska alltid shameas när någon gör fel för det finns bara ett rätt i alla lägen. Fel åsikter ska raderas även fast det inte finns fel åsikter utan bara olika åsikter. Det jag nu vill komma till är att när man börjar märka att man själv är på väg att bli så här i alla sammanhang så är det dags att dra om man fortfarande vill behålla hedern i vad det innebär att vara en riktig människa. En människa som får vara en egen individ och komma med egna tankar och teorier om saker och ting och ändå respekteras för just den människa man är utan att det ska bli stora rabalder över att man tycker olika eller analyserar saker på ett annat sätt. Mer om sådant här i något annat inlägg men här finns en del utav anledningen till väldigt lite inlägg en tid. Nu har jag dock tagit mig ur det och hittat tillbaka till mig själv och känner mig förmodligen något bättre och förhoppningsvis ”smartare” med en del erfarenheter rikare.

 

  Jag kommer att radera alla nuvarande länkar inom en snar framtid då dem nuvarande inte är representativa ett dugg för vart jag får inspiration ifrån. De ska ersättas utav länkar till all media jag konsumerar och som då blir som en källa till vart mina krönikor byggs upp på. Det bör tilläggas att en krönika aldrig är fakta utan mer funderingar och tankar till vad jag tänker kring ett ämne. Dock byggs oftast det från någonting så därför tänker jag att det är bra med underlag och visa vart man får inspirationen. Många människor glömmer ofta det viktiga i att tänka själv kring saker och ting vilket jag tycker är var människas plikt. Dessutom ska vi i dagens samhälle inte bara nöja oss med en mediakälla utan man bör helst åtminstone ha fyra, fem stycken och helst över hela spektret och glöm inte att fundera själv. Vill dock påpeka att det skadar inte heller att ha ännu flera mediekällor om man mäktar med det i dagens samhälle. Allt ska ju gå så fort och sedan ska man ju ha tid också. Nå väl håll till godo och må väl.

 

Vi lever för att svära och svälja tjära.

 

Lyssnat: El Caco; Someone New

  Ibland har man helt enkelt inte lust med saker eller så är det bara så att man inbillar sig det och ställer till med tankebanor i huvudet som en inte vill syssla med. En börjar tro att det är på ett visst sätt bara för att man är trött, arg och irriterad. Vi blir trångsynta och börjar få för oss grejer som inte stämmer. Tänker konstiga tankar om en person på ett negativt sätt och börjar tro att denne gör saker bara för att rädda sitt egna ego. Till viss del är det säker rätt och på ett annat eller flera också helt fel. Det finns inte en komplett sanning om skeendet oavsett om det är precis det som ter sig. Det finns flera. Om en vill försöka förstå det så har det att göra med en mängd olika sätt att tänka på. En själv är oftast så fast förankrad i sitt eget sätt att tänka och när en blir trött så blir det givetvis betydligt mer åt det hållet. När jag sedan lugnat ner mig dyker alla andra anledningar, förklaringar och scenarion upp. Så här skulle det givetvis också kunna vara och det här och det här skulle definitivt också kunna hända. I min stora ilska och trötthet så famlar jag runt och blir lätt retad på andra saker än just det som jag i grunden är irriterad och arg på. Jag letar mig runt och tar felbeslut skriver något i halvaffekt utan att tänka klart. Vips så ångrar jag mig och kommer på att det jag är arg på handlar inte om det där och det som stör mig med den grejen kan jag formulera bättre och är inte rätt fokus just nu. Det är alltid lättare att lägga rätt fokus och kritik på saker när en inte är arg, irriterad och trött. Så en rätt form utav beslut hamnar i att köra på och sedan ta upp saker vid rätt tillfälle. Jag tror på att göra saker men jag tror inte på att göra saker utan att reflektera över varför man gör dem. Det provocerar mig enormt när en del tycker att det dem gör är så självklart och att andra i princip ska tycka att det är lika självklart. Det är ungefär som om det inte skulle gå att tänka annorlunda men det går det ju givetvis. Det är som att dem knappt förstår att det går att tänka annorlunda. Mycket vanligt bland dessa är att oftast närmar dem sig andra tankesätt med att dem inte förstår sig på det här. Det tror jag är helt fel väg som inte leder någon vart. Inte till lösningar i alla fall. Jag tror definitivt att man inte kan förstå allt men om man inte ens försöker som kommer man inte alls närheten.

Det är många som är förvirrade i denna tid med information som är lättillgängligare än någonsin och samtidigt finns det också betydligt mycket mer information att tillgå än någonsin. I dessa tider anser jag att det är betydligt viktigare att försöka sätta sig in i saker och försöka förstå än tvärtom för det handlar i min logik om att om en inte försöker förstå så kan en inte veta. I min mening låter det mycket rimligt. Om det är rätt eller inte kan jag inte säga det låter bara, i min värld, oerhört logiskt. Vidare anser jag det också logiskt att blanda information en tar in så att en inte bara bejakar saker som bekräftar ens egna teser eller bara tar in saker som en gillar för då kan en heller inte utvecklas och förstå om det nu är utvecklas man vill? Många går ju runt med idéen att man är på ett visst sätt och då är dömd att vara så vilket inte riktigt är sant. Vi utvecklas och lär oss saker hela tiden och blir på så vis versioner utav oss själva. En viktig sak i detta med att ta in information och massor utav sådan är samtidigt att ifrågasätta och ställa frågor istället för att bara köpa saker för sanningar i rädslan för att sticka ut. I och med att ställa frågor så utvecklas du och hittar nya svar och kommer till nya slutsatser. Självklarheter är farliga saker och leder oftast till att vi inte ser oss själva om hur vi är. Det gällande vilken åskådning du en har eller ser dig tillhöra.

 

  I och med denna introduktion så går jag vidare till det jag tycker är intressant men samtidigt skrämmande gällande den stora tillgången till information i dagens samhälle. Jag tänker naturligtvis på dem som tagit vägen att bli nazister och gått med i NMR plus Nordfront. Dessa rörelser och människorna i dem är inte intresserade utav någon annan information än den dem själva sprider. Alla andra nyheter är lögn och deras sanning är den ända rätta. En hel del utav dem är förintelseförnekare och hur man kan vara det är ganska obegripligt med tanke på hur mycket information som finns om det motsatta och även att det finns en stor mängd personer som överlevt förintelsen. Det hela är som en motrevolution till informationssamhället samt en hjärntvättad kamp mot en vision dem ”tror” övertygat på. Mycket av anledningen till att dem som hamnar här gör det bygger på vilsenhet och utanförskap och sökandet efter en gemenskap. Finns det då också för mycket information i samhället blir det tacknämligt när någon säger att det mesta är lögn och att dem sitter på sanningen. Vi människor har fostrats till att i grunden vara lata och nöja oss med att bli lotsade framåt oavsett om det är samhället med det rådande styret eller om det är enkla uppgifter på ett jobb. Därför kan det bli lätt att haka på vad som helst för dem som inte har nått sammanhang och känner sig vilsna. Dock blir vi också stimulerade utav när vi utfört något och där kan enkelheten hjälpa oss då vi blir nyttan i ett system och inte enkelt tränat för våran egen hälsas skull eller tvingat oss till ett mål.

 

  Det rådande samhällsklimatet har dock bidragit till att jag nog tycker det är lättare än någonsin att utreda frågan om vilka som är rasister/nazister eller inte? I och med NMR och Nordfront så står det klart att dem är nazister och rasister för att dem vill ju rensa ut hela Sverige på invandrare i alla led. Ingen får tillslut vara kvar då det ska gå i processer i olika led. Det är oerhört tydligt vad deras agenda är och ingen tveksamhet i hur lite vissa människor är värda i deras anseenden. Har också svårt att tänka mig att dem skulle kunna växa mer än dem gjort. Det beror på hur många vilsna ungdomar dem kan lyckas värva för vanliga människor ogillar ändå nazism så mycket att dem inte kommer att ansluta sig till någon sådan rörelse. Men oavsett vad så är det här det största nazist/rasist tillhållet. Vad det sedan gäller vårt främlingsfientliga parti i riksdagen som heter SD så råder det lite olika delade meningar. Själv så tänker jag att en rimlig siffra utav rasister i detta parti är någonstans mellan 30-40%. Allt handlar egentligen om vad vi definierar vad en rasist är. Enligt mig är det en person som innerligt hatar alternativt ogillar människor från andra länder och det särskilt om deras hudfärg och kulturella inslag sticker ut alldeles för mycket från en infödd svensk. Dessutom praktiserar det öppet och allt som sägs angående invandrare etc. enbart är nedlåtande och uppsåten är negativt menad. Det som senare ännu mera skulle definiera en rasist är hur en person skulle agera om det låg en person skadad på backen från ett annat land eller ursprung och inte stämma överens med ditt men i behov utav akuthjälp och du då inte skulle hjälpa den men du skulle det om det var en som stämde överens med ditt ursprung och land. Då skulle jag säga att du definitiv skulle vara en riktig rasist. Jag är dock övertygad om att en överväldigad majoritet utav befolkningen skulle hjälpa denna person om nöden krävde det. Egentligen skulle jag vilja prata om fördomar istället för rasism eftersom det finns många som blir för tidigt stämplade som rasister utan att på riktigt vara det. Jag menar att stämpeln inte öppnar för dialog utan mer eller mindre exkluderar och säger att vi inte har något att prata om fast det egentligen är helt tvärtom. Jag anser detta förhållningssätt är mer humant eftersom alla ska prata och diskutera och det om allt. Att inte våga säga och uttrycka är på ett sätt en viss diskriminering och exkluderar människor. Man är inte rasist om man tar upp problem som har att göra med invandring och man är heller inte islamofob så fort man kritiserar något som har med islam att göra. Är man kristendomofob om man kritiserar kristendomen? Så fort man gör tabu om att prata om saker eller läser in vad en annan människa skulle ta illa av att höra är man nog lite mer den som sitter på fördomarna och inte riktigt fungerar socialt. För allas skull ser jag det mest bäst om vi inte stämplar rasist i ansiktet på människor. För i och med mitt exempel på riktig rasism här ovanför så blir det nog tillslut några få rasister och nazisterna som står ensamma kvar

  Hur upplever man det så här efter påskafton? Var det som väntat eller var det bättre? Fyller påsken sin funktion fortfarande? Det här är frågor jag ställer mig på påskdagen. Anledningen till det är att jag väldigt länge tycker att påsken har varit en blek kopia utav julen. Ägg istället för julklappar. Nästan samma sak fast med lite färre rätter till maten alternativt sämre alternativ av rätter även fast kanske just ägg är ett oerhört bättre alternativ för Janson eller ”dopp i grytan”. Stämningen inför påsken är aldrig heller den samma som inför julen. Julens stämning byggs upp mer i förväg och jag tror att vi längtar efter den mer i mörkret då vi ser ett fint tillfälle att samla släkt och vänner till middag samt glädje och allmän trivsel. Påsken får nog inte samma status just pga. att vårkänslor har tagit över, det är ljusare ute och att det just är en B-sida utav julen. Nog för att det är oerhört fint med påskris med gula och röda fjädrar i så hjälper det inte till med att bygga upp det hela. Det är dock ett skönt avbräck för att få lite extra ledigt vilket en kan behöva ibland. Högtiderna är också väldigt anpassade till just barnen så att dem antingen får julklappar till jul eller påskägg med godis i vid påsken. Visst är det då något roligare att få en massa olika julklappar än ett ägg med godis i? Inte vet jag men känslan är att det kapitala i första exemplet väger tyngre än godis. Årets påskafton upplevde jag ändå något bättre än på länge. Vet ej om det har att göra med att jag själv dragit ned förväntningarna på det avsevärt eller om det var för att vi var betydligt färre som var med och firade den ute hos mina föräldrar. Det var vi och bror med familj. Mycket trevlig avskalat och skoj. Pratandes om det senaste och bygga med kapplastavar med mina brorssöner. Funktionen som dem flesta högtider finner i vårat lite mer moderna samhälle till skillnaden från förr är att den religiösa aspekten i det hela har försvunnit mer i dagens mening och fokuset ligger på att vi samlas och har trevligt ihop med en doft av något gammalt i bakgrunden. Visst så kan en se att det blir någon annan form utav religiös innebörd. Det blir något sorts bevarande utav något gammalt med kulturfärgande innebörd som om måltiden och träffarna måste ha något tema fast det egentligen inte behövs. För mig inger just temana en viss mysfaktor och det beror nog mest på att en har växt upp med det. Förhoppningarna en haft i sin uppväxt och känslorna kring det är det som gör att en ändå känner lite mer och kan uppskatta det rätt mycket ändå även fast det egentligen bara är en grej som man firar för att det är mysigt. I år tyckte jag att det var en bra påsk och en bidragande orsak till det var omständigheterna runt omkring samt det oerhört avskalade i det. Även fast det är kul att träffa hela familjen så blev denna ändå bra på något sätt. Påsken kanske behövs just för det mysiga runt omkring. I övrigt är det nästan som en variant utav The Kyckling Song.

  Det är märkligt det här med livet. Vad man kan hamna i under bara ett par veckor och det efter ett spann då det inte händer så mycket konstigt som sticker ut. Har dem senaste veckorna lyckats ha bedriften att bevittna två händelser var utav den första (som jag dessutom hamnade i) kan bli resultatet om fel personer bevittnar händelse nummer två. Vidare skriver jag detta med vetskapen om att det händer ju givetvis stora och små händelser hela tiden utav både konstig och icke-konstig karaktär men en utav dessa tillhör absolut topp 3 utav störda  saker en har varit med om. Nu till händelserna.

 

  För några helger sedan, tror att det i skrivande stund är uppe i sex, så råkade jag och en kompis utför dessa nazister, som har kommit tillbaka i större anhang dem senare åren. Det sägs att det alltid funnits nazister och rasister i vår stad i omgångar och i olika storlekar på grupper och gäng dem tillhör. Dessutom skall dem ha varit ute och festat mycket, men trots detta har en inte sätt så mycket som röken utav dem. Mina upplevelser visar dock inte så mycket på det, och då bör sägas att jag har varit ute en hel del i mina dagar i denna stad. Jag och min kompis var i alla fall på en pub i staden för att kolla på en av våra bandmedlemmars coverband när dem en lördags kväll spelade på puben. Det var en ganska bra kväll fast med en genomgående kuslig stämning. Upplevelsen var i form utav att det någonstans ligger ett hot i luften och det visade sig under kvällen att det inte bara var vi som upplevt detta. Jag och min kompis bestämde oss för att dra vid 0.00 tiden och när jag väl kommit ut så hörde jag någon som skrek: ”Sieg heil”. Ungefär 99 % av världens befolkning skulle reagera på ett sådant utskrik då det garanterat är ungefär hälften som skulle reagera på att någon skriker över huvud taget. Min kompis ville köpa en veggorulle så han bestämde sig för att gå in i pizzerian intill puben och då gick en person från sällskapet utav 3 som tillhörde ”Sieg Heils”-skriket in och frågade mig medans min kompis beställde om jag är syndikalist. Var av jag svarade direkt att jag inte är det. Han insisterade på att jag är lik en person som är det var av jag sade igen att jag inte är det. När vi går ut bestämde jag att jag och min kompis skulle göra följe ett tag eftersom det låg en hotbild i luften. Jag berättade ganska omgående för min vän vad personen hade frågat för något. Hans reaktion på det hela blev att han vände sig om och gjorde tecknet ”för vad då” med axlar och armar. Det resulterade i att dem började gå efter oss och först skrikandes bl.a.: ”Varför gör ni grimaser?” ”Ni måste ju stå upp för vad ni är eller kan ni inte argumentera för vad ni är?”. Vi fortsatte att bara gå. Enligt mig är det en taktik för att inte ge dem det dem vill ha och för att dem troligtvis tröttnar fortare då. Var utav slagsmål nog är det dem egentligen var utefter och det blir alldeles strax ännu tydligare. Efter några sneglingar över axeln när vi gått så har jag konstaterat att dem är tillräckligt nära för att bara kunna hoppa på en om dem skulle vilja det så därför valde jag att sluta att gå och vände mig om för att på något sätt få dem på en annan bana. Dem fortsatte att tjata om att vi måste stå för vad vi tycker och argumentera för vår sak samt undra varför vi gör grimaser. Jag gick igenom för dem att jag inte kunde säga att jag är syndikalist eftersom jag inte är det. Jag påpekade för fel person att det inte var jag som gjorde grimas och dem påstod det. Bygger på samma logik som att det var jag som gjorde grimas. En av dessa herrar var bara till bröstet på mig i längd men han stod nu och skrek framför mig att vi ska stå för vad vi är. Hans tröge kompis, som såg ut att kunna trilla på backen när som helst, var den som tjatat om att vi säger att vi inte är nått fast vi är det. När jag nu börjat tröttna på att förklara att vi inte är syndikalister fast jag gjorde det ändå sa han att dem är nazister. Allvarligt talat så brydde jag mig inte i det här ögonblicket men uttryckte ett ”Grattis, vill ni va det så va det” och lade till att dem ska ge sig.  Då kom det ännu en gång att vi måste stå för vad vi är. Här sa jag åter igen att vi inte kan stå för något vi inte är. Det har blivit ett litet avstånd mellan mig och den korta killen. Han säger: ”Vi är i alla fall nazister. Sieg Heil”. Nu så fick både jag och min kompis nog och sa att dem fick ta och ge sig. ”Vi vill er inget.” De började sakta gå åt det andra hållet. Murket halv-övertygade av både oss och en tjej som hängde med dem. Efter detta blev det en lång omväg hem.

  Det är händelser som denna som får en att tappa förtroendet för mänskligheten. Vi är inte så smarta som vi tror. Det är rätt så intressant att vi känner oss så hotade utav varandra och det ännu mer på fyllan. Ungefär som att vår primitivaste sida växer till liv då och är en inte smart på riktigt, ja då blir det där efter.

 

  Nästa händelse är en sak som göder hatet hos personer som figurerar i händelse ett. Det vi kan dra slutsatsen av utav dessa är att vi bara är människor och vi formas där efter utav vad som händer oss o.s.v.. Nu till händelse två. Jag var och handlade på en av dem större livsmedelsbutikerna i stan och när jag väl hade kommit till kassan så fick jag bevittna något jag aldrig trodde jag skulle få bevittna. En annan har bara hört rasister berätta om sådana här händelser och då tagit dem med en nypa salt eller tänkt att det bara är dem individerna som kan klandras. Så är det fortfarande men det är ett bevis på att det finns dem som utnyttjar systemet i alla led och på olika sätt. Framför mig stod en mörkhyad herre i säkert 50 års ålder och han hade lagt upp fyra påsar potatis á 10kr/styck per medlem. Mellan varje påse låg en pinne för nästa kund. Personen ifråga tror dock att han kan köpa alla fyra påsarna men det hela gäller bara per kund. Vid det här laget kom en av hans kompisar fram till kassan när nästa påse skulle betalas. Det pratas lite. Samtidigt skjuts en korg med diverse varor i framåt lite succesivt för att passera kassan. Kassörskan poängterade att korgen ska stanna på rätt sida av bandet. Det slutas dra i korgen. Kompis nummer tre kom till kassan och betalade potatispåse nummer tre, Några ord växlades och korgen började skjutas på igen. Hon i kassan poängterade åter en gång att korgen ska stanna där. Den är dock nu på andra sidan bandet och han som stod och pratade och betalade potatispåse nummer ett plockade upp varorna på bandet på andra sidan kassan. Själv har jag mest stått och funderat på vad det är jag ser och när personen började plocka upp varorna tänkte jag att han tillslut fattat att han inte skulle få varorna. När detta skedde stod samtidigt person nummer fyra och pratade med kassörskan och förvirring rådde. Rullbandet körde ner varorna och dem stod sedan och packade ned dem i en kasse och skrattade. Kassörskan såg uppgiven ut och jag fattade inte så mycket. Jag kommenterade det inte ens till henne eftersom jag inte riktigt förstod vad jag hade sätt. ”Kunde dem? Nej, dem betalade nog inte för mjöl, socker och ägg.” Var det jag tänkte sen på parkeringen. De snodde det med hjälp av förvirring och att dem var flera. För inte kan dem ha betalat eftersom det aldrig scannades. Tänker vidare att hon kunde ju eller borde haft en knapp att trycka på för att tillkalla hjälp om hon tyckte det behövdes. Jag fattade inte vad som hände förrän när det var försent.

 

  Det här är händelser en knappt tror på förrän en får se dem och vara med om dem. Jag är ganska så övertygad om att det som hände i händelse nummer två gjorde med flit för att skapa förvirring och att på så sätt få hem en del varor ”gratis”. Det är dock bara dessa individer som kan klandras för det men klart finns det dem som utnyttjar systemet men det tragiska är att det finns det överallt och det oavsett ursprung, bakgrund, etnicitet och kön etc.. Det finns rötägg överallt. Dessvärre göder händelse två personer som händelse ett handlar om eftersom dem kan använda det som bevis. Allt har konsekvenser. Båda sorterna existerar p.g.a. att det inte kommit till rätta med att lösa vissa problem i samhället och dem flesta utav dem handlar om att det diskuteras för lite och att det saknas pengar. Om samhället hade varit mer utjämnat så skulle det finnas färre utav både ettan och tvåan. Dessvärre värkar intresset ligga på att det ska vara denna nivå just nu. Vad det beror på får jag ta i ett annat inlägg. Nu nöjer jag mig för stunden.

Tänkte egentligen kanske inte skriva om detta men det fick bli så ändå. Det jag bevittnat är att laganda slår klass. För det är just det. Det svenska landslaget är i VM pga. stort jävla jobb och lagandan att stå upp för varandra i varenda situation. Klassmässigt var vi definitivt utspelade men försvaret jobbade bra, Olsen räddade och italienarna sköt utanför. Det känns nästan som om vi har vunnit VM med tanke på den stora bragden att slå ut ett av världens fyra bästa landslag. Nu känns det som att stordåden är slut då vi slagit ut Nederländerna, vunnit en match mot Frankrike och slagit ut Italien genom att hålla nollan i två möten mot dem. Det är resultat som skulle kunnat betyda VM-guld om det redan var VM. Nu är det ju inte så utan vi tog oss dit. Vad ska nu hända? Ger mig fan på att vi möter Island i gruppspelet och förlorar. Nu kan vi inte göra det pga. seedningen inför lottningen till gruppspelet i VM men det är kul att fantisera och i detta fall negativt. Något jag blev förvånad över är att jag tydligen brydde mig om detta så mycket ändå. Jag brukar ju nästan kokettera med att nationalism ungefär är 3 % för mig. Nu kanske det hade gått upp till 10. En fundering är att känslan för sporten är större än nationskänslan samtidigt som att det kändes att det var något speciellt på gång. Vidare så är det ju kul med en underdog som slår uppåt. Ungefär som när Leicester vann Premier League. Även fast en inte höll på dem kunde en tycka att det var kul. Oavsett vad så känns det som om vad som helst kan hända med detta landslag och det hela avgörs i Ryssland. Utöver matchens alla situationer och svett som rann när man iakttog Italiens alla chanser att försöka göra 1-0 samt det enorma firandet efteråt, som inkluderade trashandet av kanal 5:s  intervjubord, så är jag intresserad utav den otroligt karismatiske domaren Antonio Mateu Lahoz samt rapporten om slagsmål på pressläktaren. Det sistnämnda nämns av kommentatorerna och nämns i princip aldrig mer. Ungefär som om det bara fick passera revy. Hittar heller inget om det när jag söker på det och inte heller någon som hittat något på det. Åter till domaren som jag tyckte hade en mycket bra nivå i matchen och då var oerhört konsekvent på ett bra sätt gällande straffsituationer m.m. dessutom hade han en karaktär med en blick som man verkligen inte lekte med. Såg han irriterad ut så var han det. Tveksammaste beslutet var när han väl varnade Olsen. Det skulle han ha gjort tidigare. Fanns bättre situationer som var klarare för ändamålet maskning. Nedhoppningen ser det ändå ut som om han är tvungen att göra för att han är i moment att göra ett eventuellt annat ingripande.

 

  Hur ser jag då på att fotbolls-VM ska gå i Ryssland? Jag är faktiskt positivt inställd till detta. Även fast jag tycker att Ryssland i sig är en oerhört tveksam nation med många olika former av diskrimineringsnormer, maktdemonstrationer, marionetstyre en befolkning som succesivt fått det bättre och ändå stora klyftor, där majoriteten ändå har det dåligt ställt, så kommer detta betyda oerhört mycket för den ryska befolkningen och det särskilt om det blir framgångar för hemmanationen. I ett land så stort att det blir näst intill omöjligt att styra det så är Moskva huvudstaden där det tillslut avgörs. I staden som är omöjlig att inta och besegra som en symbol för det ryska imperiet. Det kommer bli andra bullar med bollen på gräset som det avgörande vapnet. Må bästa land vinna och en sak är säker det är inte Ryssland. 

  Det finns tider och det finns tillfällen i livet då det känns som om allt bara existerar för att bevisa att människan är ond alternativt bara existerar för att göra mindre goda saker. Ändå agerar dem flesta utefter att dem tror dem gör något gott. Jag tror ju inte direkt på att man agerar ont eller gott med flit utan att en agerar utöver vad en tycker verkar rimligt och efter dem erfarenheter en har. Det som då verkar svårt att förstå i mina ögon är att man tycks ha en förkärlek till att hellre bara bry sig om sig själv istället för att försöka hjälpa någon med problem. Ändå vet jag med säkerhet att när det väl kommer till krisläge så vill människan för det mesta hjälpa. Detta blir dock svårare och svårare att se eftersom samhällsklimatet på något sätt är hårdare och små samt stora saker som sker av dålig karaktär blir till bränsle för dem som vill sprida propaganda och fördomar över det dem inte gillar. Rasister och nazister är experter på att utnyttja dessa tillfällen. Dessa tankar far över mig en dag som denna då det är nationaldag och man ska fira nationen man är uppväxt i och råkat ha fötts i. Detta sker i en tid då människor har börjat sluta sig ännu mer till att identifiera sig med sin nationalitet och det sker för att tiderna är ännu mer oroliga och man behöver något att luta sig till och känna gemenskap i. För mig förstår jag det samtidigt som jag inte gör det. Jag menar att det allt som oftast skapar segregation och det är ännu mer tydligt i osäkra tider. Vi gör skillnad på oss istället för att se oss enbart som människor. Vet ej om det gör det rörigt för människor? Något sådant måste det vara. Men jag tycker det är tämligen enkelt att bara identifiera sig med att vara människa. Det borde kunna vara det. När det dock föds fördomar hela tiden och att dem sprids för att stärkas blir jag orolig. Alla har fördomar men en behöver inte ge efter för att bejaka dem utan jobba för det andra och det är precis som med ”ha begäret”. Det andra som göder fördomarna är egoismen och ”ha begäret” som ger oss rädslan att förlora något. Trots att vi skapar naturliga band emellan oss så borde det väl ändå vara mest tragiskt att förlora en potentiell vän. Detta oavsett vetskapen att alla inte kan älska alla åtminstone i förhållande till den värld vi har skapat hittills. Vi behöver ju i alla fall inte gå runt och hata varandra oavsett identifikation och identitet. Hoppas du har firat nationaldagen som du vill. Jag själv har avstått eftersom jag vill vara en människa med öppna armar.

Det finns många sidor utav kärlek. Vissa är så desperata att dem gör vad som helst för att bli älskade eller hitta den rätta. Andra letar och letar men hittar inget. Många gör det till en matematisk grej. Det dem gör då är att dem försöker räkna ut eller försöker föreställa sig hur deras partner ska se ut och vad den ska göra för något. Det hela blir utstuderat och utifrån kan en bara tänka och undra om det verkligen handlar om kärlek på riktigt eller om det handlar om att stå ut för att det kunde vara värre. Detta ska dock inte handla om dem utan det ska handla om dem desperata som gör vad som helst nästan när som helst för att bara bli lite älskad och baksidorna om vad som kan hända i sådana situationer eller livsscenarion.

 

  Det kan verka oerhört naivt men hur vet man hur man själv skulle göra i en liknande situation eller med samma livsöde som denna person? Tänk er en person som vars ända relation tidigare var ett chattförhållande med en person i en annan stad som ansåg att dem var ihop fast dem träffades typ max en gång per år. En troligtvis oskuld som inget annat gjort än suttit vid datorn och längtat. Växlat mellan det, käka skräp mat och jobba. Inser att den där 3-4 års relation mindre och mindre känns på riktigt så personen börjar chatta och maila med personer utomlands som han aldrig får träffa förrän det väl blir dags att komma till Sverige och till resan hit behövs det pengar. Föreställ er då att denna desperata person eller naiva med sitt någon tragiska eller rättare sagt sorgliga liv börjar skicka pengar. Ingen kommer och mer och mer pengar skickas och vilken människa som helst borde genomskådat det hela redan. Dock ringer inte klockan förrän över 400000 kronor är slösade. (Kan vara mer också). Nu vill en ju bara tänka att personen som lurat denna person på en massa pengar bara är ett as och dem flesta vet ju att det långt ifrån alltid är så lätt. Särskilt när det gäller en sådan grej som kärlek då jag unnar alla människor i världen att hitta sin lyckliga kärlekar. Dock är det ju få förhållanden som byggs på genuin långvarig kärlek. I vilket fall som helst så kan det ju vara så att denna person som lurar andra på detta sätt kommer från ett så fattigt land så att för att överleva så är det att suga pengar ur kärlekstorskar och längtande människor. Jag är dock utav åsikten att människor inte ska ge sig på varandra men livet är svårt för alla så det är ju inte så lätt. Dessvärre är ju detta ett stort arv utav västvärldens historia utav att sko sig på andra istället för att dela med sig. Förvärvshistora när den är som bäst. De små människorna tar utav varandra och för att dem välställda ska komma ihåg att kärlek finns så firar man ”Alla hjärtans dag”. Det hela är oavsett en oerhört tragisk historia på många olika sätt. Även bilden av den som måste luras för att överleva är smutsig och tragisk. Den oerhörda längtan att man nu äntligen ska få det man väntat på hela livet. Träffa den rätta som man insätt att det är efter långvarig kontakt över nätet gör att man inte kan begripa besvikelsen personen måste känna. Samhället är ju så fixerat i bilden att man ska hitta en partner och att kärleken ska finnas runt hörnet. Den rätta? Det kapitaliseras mer och mer runt det via dejtingsidor osv. Riktiga kärleken finns där om du bara letar fast den blir mer och mer uträknad, kalkylerad och ytlig. Tänker bara på hur många par som det finns och som är det bara för att det bara kunde vara lite sämre och inte vågar sikta på bättre eller ja genuin äkta kärlek. Oavsett vad så lyser hela vår demokratiska och kapitalbaserade västvärlds förmåga att bygga skydd och att inte lösa problem igenom. Särskilt i historien ovan. Men kom så möts vi på nätet så kan någon bli rik inom en snar framtid. Allt i kärlekens namn. Det ända jag vet säkert att riktig kärlek existerar men att få och hitta den är långt borta. När man hittar den måste man försöka fånga den. För det kan vara underbart. Låt dig dock inte luras.

Jag har nog aldrig lyssnat på Metallica enbart för trummornas skull och nu när jag lyssnat på albumet Ride the Lightning från 1984 så kan jag konstatera att trummorna är precis lika tråkiga som Lars Ulrich görs tillkänna som en dålig trummis. (Dock tror jag inte det är så enkelt utan tycker nog snarare att han är lat om det nu är så också. Tänker han gör det som krävs för låten). Det är nog snarare helheten som har lockat mig i anseende av Metallica. Öset, drivet och James Hetfields röst som av vissa anses vara själlös men som jag finner ett djup i och någon slags skörhet i det som till ytan ska låta hårt. Känslan är i alla fall så i förhållande till hur den låter nuförtiden till den unga lite mer ihåligt skrikiga som han hade på 80-talet. Många tror att hans röst är tillgjord men min känsla är att han verkligen låter så när han sjunger. Det låter säkert tillgjort också och troligtvis när han tar i mer och lägger till med något extra ”yeaheea” här och var men har svårt att tänka mig att James skulle orka vara en person som ägnar sig åt scenteater. Nog för att det finns akter som mer eller mindre bygger sin scenkonst och sitt framträdande på teater men det är ju en annan sak. Dessutom tror jag det är svårt att inte drabbas av att få någon form av ändrad personlighet på scen eller snarare en av sina personligheter kommer fram. Det drabbas vi nog alla utav. Nu skulle ju detta inte handla direkt om Metallica som band utan snarare om vad synpunkter och dylikt kan ha för effekter vidare kontra elitism etc.. Vi människor uppfattar ju så mycket saker så olika men en sak är säker att om någon kommenterar din favorit musik eller musik som du har en speciell relation till så finns det inget som en tar så personligt som just det eftersom det säkert har betytt så mycket för en i sitt liv osv.. Nu kommer vi in på vad detta ska handla om och det är att istället för att känna ett begär att klanka ner på andras musik eller vad det nu kan vara försöka att ha en förståelse för att andra tycker annorlunda och känner helt annorlunda inför det. Vi vill alla vara gudar ibland men faller rätt ofta platt ner i bassängen utan vatten. Många vill dessutom ha en åsikt om saker utan, vad det känns som och förmodligen är det så, att dem inte satt sig in i det tillräckligt mycket. När jag får sådana här hugg emot mig om något så hugger jag per automatik tillbaka eftersom man vill förvara sin sak men oftast leder det till att man tar det på ytan och så blir det ingen diskussion. Det är ungefär som att se en debatt nuförtiden då man skriker om att detta är bättre än det andra och ingen politiker vill diskutera och försöka lösa problemen tillsammans eftersom man istället för det har en politisk programidé som man ska stå bakom snarare än att istället försöka tänka rimligt kring sakerna. Vi vill skrapa på ytan och klassificera istället för att gå in på djupet. Varför? Jo ett svar är enkelt och det är för att vi vill ha det enkelt. Vi vill gå och slippa gå in på djupet för att livet kräver så mycket av oss i övrigt med relationer till andra människor etc. att vi inte orkar reflektera djupare på andra saker och kanske förstå att saker och ting hör ihop på ett djupare plan. Vi vill ju hellre rätta oss i ett led snarare än att sticka ut. Det är bl.a. därför det är lättare att klassificera en person som Quentin Tarantino eller personen/erna som gör Saw-filmerna som psykopater eller oerhört störda istället för att sätta sig in i varför dessa filmer görs. Man vill rätta till människor för att man tycker dessa människor är störda. Istället kan man undra om det är sunt att följa en massa. Med det tänket kan man ju kuva under nazism om det skulle bli norm. Bara en själv inte åker dit liksom. På tal om nazism så finns det många som tror att blackmetal har mycket med sådant att göra och det pga att de glorifierar ”ondska”. Jag är snarare mer genuint rädd för dem som måste påpeka för alla hur goda dem är. Där har vi något som inte stämmer. Vad nu riktig godhet är? Jag tänker att alla tror dem agerar gott utefter sina erfarenheter men att det sedan finns saker som är mer rimligt och humant än andra är en annan sak. Dessvärre har vi lättare för att påpeka att någon är dum i huvudet när personen sticker ut och är udda istället för att försöka förstå och lära känna personen. Så blir det dock när samhället är oerhört exkluderande och man vill kategorisera men sedan exkludera och ändå snacka om jämställdhet. Vi blir offer av kapitalismen som växer och på det sättet är det kapitalistiska samhällets gunstling demokratin som vi så mycket vill försvara. Inget fel i det men vi tror så ofta att den är så bra som möjligt fast den kan förbättras avsevärt och däribland ligger samhällsklyftorna och att alla borde respektera varandra men dessvärre blir det tvärtom om den blinda kapitalismen ökar. Ska det fortsätta så här så måste vi åtminstone börja sätta oss in i saker och försöka förstå vad saker beror på. Om vi inte gör det så kan jag garantera att vi är på väg in i en oerhört äcklig elitism som har vaggats in av kapitalet och ”demokratin”. Rätta dig in i det normala ledet där ingen tänker själv. Stick för fan inte ut i samhällets armé. 

Grattis världen vi har fått nationer att fira för att vi ska hålla oss för oss själva och skilja på varandra och göra det svårt för folk att tillhöra något annat än sitt egentliga ursprung vad nu ens egentliga ursprung är för något? Kommer inte egentligen alla människor från samma källa? Dessutom samma källa som resten utav allt levande? Jag tycker att nationer har börjat tjänat ut sin rätt och därför tycker jag egentligen att det inte behövs några länder. Anledningen är att eftersom världen blir mer och mer öppnare och att man kan nå någon vart som helst i världen bara genom några knapptryckningar och på det sättet lyckats radera ut dem befintliga gränserna på ett digitalt sätt. Vi lyckas skaffa oss vänner överallt i världen vilket tyder på att vi människor hör ihop mer än vad våra landsidentiteter vill göra till en skillnad. Det är just det här med bristen på saker att identifiera sig med som är en stor del av problemet. I en öppnare värld suddas gränser för allt vad man kan identifiera sig till bort eftersom det mesta på ytan är acceptabelt att vara och ju oroligare världen blir desto mer är det bara länder som finns med eller rättare sagt nationaliteter. Då söker man sig till andra av samma nationalitet och tycker då att vi ska höra ihop och med kaos i världen blir alla andra sämre än just den av samma nationalitet. Jag tycker dock att vi borde identifiera oss som människor och att människor i en helhet hör ihop. Därför tycker jag att gränser och nationaliteter är meningslösa. Allt som gränser bidrar till är bara vi mot dem och en massa tävlingar i att ha bättre ekonomi, välfärd och standard. Här gör vi så här etc. och är det verkligen sådana här saker vi behöver när vi skulle kunna vara ett? Grattis världen! Vi äter tacos och kebab, firar midsommar, konsumerar underhållning och media från världens alla hörn och reser som aldrig förr. Det är helt klart att jag bara är en människa.

 

  Jag har med åren verkligen märkt vad lite en nationalitet betyder för mig. Jag känner mig inte särskilt svensk. Förvisso pratar jag svenska men det beror ju på slumpen att jag råkar vara född här. När jag ser på idrott är det 2% som gör att jag håller på Sverige lite mer än andra deltagare i så väl OS som i EM i fotboll eller VM i hockey etc. Allt som oftast brukar jag annars hålla på underdogs. Jag älskar när länder med små resurser går väldigt bra i ett mästerskap. Lite kampen mellan David och Goliat. Annars så är mina landslag Pittsburgh Penguins i hockey, och Runtuna och Newcastle i fotboll. Det är dem lagen som jag bryr mig mest om hur det går för (Stanley-Cup mästare i år, äntligen).

 

   Vad är egentligen att vara svenskt? Vad är svenskhet eller typiskt svenskt? Det borde ju vara att något som alla ”svenskar” gör eller konsumerar. Om 100år (om nationer fortfarande finns då, vilket det säkert gör) så kommer så kallade nationalister i detta land att slåss för att vi kommer att få äta tacos på fredagar samt äta pizza och kebab. Religionsfrihet kommer också vara en sak att slåss för (ja du hörde rätt). Så vida inte världen blivit betydligt mer avslappnad gällande religion. Det jag tänker kring det är att det kan bli olika scenarier och ett skulle kunna vara att det blir en religion som gäller och då kommer nationalister eventuellt tyck att det var bra med religionsfrihet. Visst skulle det kunna bli väldigt ironiskt då nationalister nuförtiden vill bestämma vilken religion man ska tillhöra då dem anser att det ska vara en del av identiteten att vara svensk. Troligare är dock att hela världen är mera avslappnad gällande religioner eller så har vi en ny religion då vi människor har en förmåga att hitta nya hopp att tro på. Nationalitet har med gamla bestämmelser att göra och hur saker har utvecklats genom tiden så har det som utger den rådande identifikationen av nationalitetsnormen blivit vissa saker utav delvis en slump baserat vad som är närmast en norm i landet. Rent tekniskt skulle man kunna bestämma att det är vad som helst och sedan få folk att anknyta sig till det. När man då tänker på det blir nationalism oerhört fånigt och larvigt och särskilt nu då allt sådant är närmare upplöst än något annat. Personligen om nu länder ska fortsätta vara befintliga så bör det delvis vara för att föra samman folk och därför göra det fritt att resa vart som helst och bo där efter så länge man har kul med varandra och inte tävlar i något annat än sport. Identifikationen bör vara att alla är välkomna vart man än kommer ifrån och att allas olikheter värderas lika mycket vad man än har för religion, hudfärg och sexuell läggning mm. Vilket land som helst borde vara ditt lika mycket som att det borde vara mitt och alla är välkomna vart som helst.

Om vi nu vill försvara våra samhällen med så kallad demokrati och yttrandefrihet och allt vad det innebär så måste vi delvis sluta drabbas utav moralpaniker av olika slag etc. Det jag menar med det är att vi måste försöka att lära vad som sker och hur vi människor fungerar på ett helt annat plan eller ja i alla fall förstå att varje människas reaktion eller sak dem gör är en konsekvens utav en värld som blir mer komplicerad för var dag som går. Istället för att få panik och bestämma över vad som är mer rätt än något annat och det särskilt gällande saker som man inte förstår sig på. Allt görs ju för att alla ska passa in i det så kallade "normala" samhället och så fort du sticker ut så är det fel. Detta sker även i en demokrati och alla måste hålla med eller rättare sagt följa kollektivet. Det är då effekterna blir moralpaniker kring droger, hårdrock, främmande kulturer uppstår. Alla funkar inte likadant och vad som är normalt för vissa är inte det för andra. Därför bör vi hjälpa varandra att förstå och kommunicera med varandra. Istället för att se allt svart och vitt samt stå med fanan högt och påstå att bara sitt rätt är rätt. Men det är ju lättare det förstår jag. Då kan man ju få stå där och säga att "allt var bättre förr" och drömma om fornstora dagar eller innerligt tro på att blommor dör när man spelar hårdrock för dem bara för att man är rädd och inte riktigt vill försöka förstå vad det är som händer.

Moral i sig sen är något som vi tar till när våra yttersta självklarheter sätts på sin spets och att man inte gör på ett visst sätt etc. Istället för att få dem stora moralpanikerna så tycker jag att man istället funderar över samt försöker förklara vad konsekvenserna blir om man gör på det så kallade dåliga sättet och det istället är strängt förbjudet att göra så att ge individen ett val att göra det eller inte. Vi kan inte skydda oss mot precis allt även fast vi emellanåt önskar och vill det. Oftast tar vi till moralen extra mycket när vi vill skydda barnen från livets banor vilket är helt naturligt att vi vill. Det är då viktigare tror jag att dem får förstå konsekvenserna tidigt och inte blir alldeles för ovetandes allt för sent. Tar vi också bort valet från barnen eller oss vuxna får vi då heller inte någon chans att tänka själva i dem situationer vi utsetts för och kan då drabbas av handlingsförlamning i situationer där det då krävs snabba beslut. Allt som oftast grundar dem största panikerna på ren okunskap och man köper något som samhället portionerar ut. Alla former utav samhällen handlar i grunden om någon form av underkastelse därför tror jag att samhället kan bli bättre. Det gäller bara att lära sig det från grunden. För lär man sig bra värdegrunder från start så borde det bli bättre och det också minska moralpaniken.

Detta ingick i en present jag gav några vänner som gifte sig för nästan en månad sig. Nu skriver jag så här istället. Ni som har svårt för kärlek bör läsa detta för ni kanske får en helt annan inställning till det hela. Vem vet? 

 

Denna gång handlar det om kärlek. Det kommer det även göra nästa gång. Hoppa över det ni som är rädda för det eller inte förstår bättre.

  Det är underligt vart vägar tar i livet. Vilka man umgås med helt plötsligt och vad man har för sysselsättning osv. Men någonstans söker vi oss dit vi vill för annars skulle vi inte hamna på dem platserna som vi är på i livet. Det är därför vi är just här och nu dessutom. Kaffe är ett sorts gift och kärlek en annan. Kanske är kärleken till kaffe störst? Ett dubbel-gift som tar ut varandra varje morgon. Nej, inte riktigt. Enligt mig är ett av dem största giften kärleken för i den ryms allt annat. Vi försöker att inte dela upp den men ändå gör vi människor det helt omedvetet eller medvetet. Tror att det är något mänskligt där vårt medvetande förstör det hela men den har också en del i att vi faktiskt kan ge kärlek till människor. Därför borde alla försöka ge lika mycket grundkärlek till alla och sedan blir det beroende utav hur mycket man älskar vilka individer för vilka dem är. Det blir baserat på hur bra man kan ge kärlek. Den evinnerliga kärleken till allt eller det mesta (tror också man kan lära sig det). Vi gör det också svårt att succesivt försöka älska allt i en värld där det finns mycket som motarbetar det hela tiden. Det ska vi dock inte fokusera på här. Nu är det kärlek och giftermål som gäller. Kaffe och Kärlek är olika sorters gift och likväl är även musik i alla dess former ett sorts gift. Beroendeframkallande saker vi inte kan vara utan. Därför ska vi nu föra oss framåt i musikens värld. Hoppas den musikaliska resan blir trevlig.

 

1.      Little Baby - Clawfinger: Vi börjar med en av dem mörkaste sidorna av mänskligheten som väldigt många av oss har svårt att förstå sig på. Hur kan man bli så att man sexuellt attraheras utav barn? Någonstans måste det vara något medfött i den individens DNA men det kan inte vara hela historien. En del hävdar ju att en sexualitet är något planterat i oss människor eller att vi planterar den åt oss själva med åren. Det som får mig att tvivla på det är just det här med pedofili eftersom det står stjärnstopp ifrån vad sex är för en själv då responsen av det på den andra individen borde vara inget under det hela och sen men för livet när man så väl växer upp. Det kan handla om en kicksökning dvs. att individen tröttnat på allt annat och då blir detta resultatet. Troligast är att det är en kombination av det mesta och det är med stor sannolikhet olika från fall till fall och beroende på individen. Helt klart är dock att vi har svårt att älska dessa personer. Det måste jag säga är väldigt förståeligt. Frågan är vad man gör med dem eftersom sexualitet är bland det svåraste att ändra?

 

2.      The Aurora - Mörk Gryning: Får mig alltid att tänka på Prinsessan Aurora i Starzinger. Undrar om det kan ha varit min första kärlek? Kan i alla fall ha varit möjligt då alla hennes beskyddare i den animeserien är kära i henne och när man lekte Starzinger så kan jag bara gissa att det kan ha varit med. Annars är Aurora namnet på morgonrodnadens gudinna i den romerska mytologin. Hon måste ha varit oerhört kärleks full också eftersom hon hade många barn enligt sägen. Eller så gillade hon bara att ha sex?  Rodnar gör en ju ibland men oftast mer förr då man tyckte att saker var mer pinsamma. Nuförtiden fäller en tårar och blir rörd istället. Kan tänka mig att det är ett utvecklat stadie av rodnad fast en står för det istället för att skämmas.

 

3.      Ace of Spades - Motörhead: Ett annat beroende eller gift är ju att spela i alla dess former. Något som triggar belöningssystemet i hjärnan. Mest om det går bra men det triggar också om man misslyckas eftersom en då vill prova igen och ser om en kan lyckas nästa gång. Egentligen handlar det hela nog att det mesta som triggar belöningssystemet kan röra sig om kärlek vilket gör att en gillar det. Vidare handlar det nog om en ska ge efter för det eller inte allt beroende om det känns bra eller dåligt. Det kan ju vara en oerhörd kick att till slut få en Royal Straight Flush alternativt bara en Straight Flush.

 

4.      You`ll be Sorry - Monster: Att saga förlåt kan vara något av det svåraste som finns. Det blir något visst att erkänna att man har fel särskilt om det är en stor grej. Det finns också tillfällen då man kommer att ångra och vara ledsen över vissa saker en gjorde och det kanske hade varit bättre att stanna kvar där en kunde ha varit. Fast egentligen går det ju inte även om det är ett mänskligt beteende eftersom en rent teoretiskt skulle kunna vara död om en gjort ett annat val. Det är sådana saker vi tampas med här i livet i relationer till andra osv. Jag tror att det är viktigt för oss människor att även vädra dem stora frågorna för det kommer troligtvis att föra oss framåt. Vi mår inte bra om det är för mycket otalt som ligger och gror i luften. Det är något som dem flesta människor i alla fall har gemensamt.

 

5.      Ghost - Mnemic: Livet är inte lätt och en del av kärleken till det samt alla människor ligger i att se dem och dessutom i det hela se dem för det dem är. Tyvärr är vi rätt bra på att se förbi dem eller rakt igenom dem. Vi tänker inte på att alla har sina bakgrunder och erfarenheter som spelar in när vi pratar och diskuterar om allt möjligt. Det vi då måste förhålla oss till är att acceptera alla för dem vi är och tänka att alla är just människor oavsett vad vi har för åsikter även fast vi inte håller med dem. Det viktigaste är att försöka älska varandra för vad vi är men ett motkrav kan vara det samma. Det är dock lättare sagt än gjort då en del har väldigt vidriga åsikter som inte bygger på kärlek till oss människor. I ett äktenskap är det viktigare än någonsin att en inte börjar ta allt för givet och att vardagen inte blir slentrian för då är det lättare att man ser igenom varandra och då också blivit som ett spöke.

 

6.      Balladen om Lilla Elsa - Strebers: Här har vi åter igen en mörk sida av mänskligheten. Näcken eller Pan som lockar flickor med sin musik och lurar dem i fördärvet genom att spela på nyfikenhet och lust. Lusten är också det ett litet gift och en drivkraft som leder oss in i det stora giftet kärleken. Jag skulle kunna jämföra kärlek som en lust som aldrig går över i alla fall inte om den prickar rätt och den blir evig samtidigt som gensvaret också förenas i samma evighet. En ständig lycka i så väl med- och motgång. Skulle den förstöras så kanske det är Pan som varit framme och förstört det hela. Vem vet?

 

7.      Klappar ditt hjärta - Peter Malmström: Ja det är ju klart att ens hjärta klappar och det för så väl vänner som resten av dem flesta människorna. Hur kan man inte älska denna person? En person som har så många egenheter och fobier som hindrat honom länge från att släppa en skiva men så tillslut efter fyllda 50 så gör han det. Den ända person jag vet som får dansbandslåtar att låta som om han menar varenda rad som sjungs. Det är inte illa eftersom dansband annars låter väldigt plastigt och ytligt så får denna person det att låta levande. En stor ovation för ”Den sjungande brevbäraren” som hittar ett djup i det som man inte trodde hade ett. Det är inte illa.

 

8.      Nymphetamine (Overdose) - Cradle of Filth: När en inte vill att köttetslustar ska ta slut för att det är så härligt att vara just där så kunde en önska att det fanns en drog som tog en dit. Då skulle Nymphetamine kunna vara den drogen. Bara att ta den gemensamt med någon i sin ensamhet och sedan leder det en underbar symbios som varar i många timmar framöver. Nu handlar ju inte kärlek enbart om sex men det är ju en del utav det som allt annat förhållanden erbjuder. En oerhört härlig acceptans och respekt i en bomb av intimitet som leder till lustar. Möjligt att Nymphetamine då inte skulle behövas men för alla ensamma där ute så skulle det kunna vara ett alternativ.

 

9.      Hallå i huvet - Coca Carola: Ibland är det inte lätt att förklara varför en älskar någon eller vad det är som gör att en gillar just det en gillar. En del i det kan ha att göra med att den det handlar om aldrig riktigt har analyserat frågan då det säkert är betydligt många fler saker än vad den personen tror som spelar in. Det kan också vara en sak som inte är jätte lätt att svara på direkt och kräver en del fundering. Huvudet är ju inte med en alltid och en får tänka till. Därför kan det då för stunden bli att man svarar något enkelt och kort istället för en hel analys utav situationen. När det kommer till kritan är nog det viktiga ett en älskar någon annan för vad den är och inte försöker ändra på den.

 

10.  Baby - Serj Tankian: I många förhållanden kallar man sin älskade för saker. Ett ord kan vara baby och en annan ”gullsnutten” men listan kan ju göras lång. Oftast så saknar en ju dem som en älskar men en vet först att en saknar något när det inte finns närvarande. Det är då en får begrepp om någons eller en saks betydelse för en. Längtan efter sin älskade kan vara jobbig men när denne kommer tillbaka då förstår en också att det är värt det. Det bör det vara annars ska man inte tära på något som inte fungerar.

 

11.  American Wedding - Gogol Bordello: Tänker mest på kontraster utav bröllop och eftersom denna present är tillägnad bröllopsparet så tänkte jag att den här låten kunde passa. Det är ju något visst med att ett par lovar att älska varandra i nöd och lust. I resten utav livet med andra ord. Dock är jag av åsikten att man kan göra det på annat sätt men gillar ändå att människor gifter sig då det är en romantisk grej att göra. Skulle säkert gifta mig om den andra vill göra det. Tror denna bröllopsfest hamnar i något slags mellanting av ett amerikanskt, svenskt och allt dem sjunger om att dem saknar på det amerikanska bröllopet. Kör hårt in i kaklet.

 

12.  Lovercall - Danko Jones: Visst är den härlig den där känslan när en märker att det börjar hända något mellan en själv och någon annan? Det där pirret i magen och längtan efter att ses men en vet inte riktigt hur det är (en kan ju inte riktigt veta förrän båda har bestämt att det är så). En väntar samtal och sms osv. för att få det där härliga att det finns någon som vill ha med en att göra på lite mer än bara kompisbasis. När vi sedan träffas så väntar en med iver på att det ska hända något som en kan ta små initiativ till för att det ska hända något och när det väl gör det så känns det oftast toppen. En har nått ett delmål i det som kan bli något större. Ett exempel på det är ju ett giftermål.

 

13.  Lick a Shot - Cypress Hill: När man väl är ihop så tar en ju del av allt det intima och vad lusten erbjuder en. Allt av det som en kärleksakt går ut på byggs på kärlekslusten till den andre. Även just det denna låt handlar om och då också beroende på om den andre vill göra det. Förutsättningen är ju givetvis om den ene är en man annars kan den texten få en helt annan dimension. Nog för att den säkerligen är en trevlig variant för den som gillar det men ni förstår principen. Bara det man gör är i kärlekens namn så är det väl helt ok?

 

14.  Frühling in Paris - Rammstein: En människa kan ju faktiskt ha en kärlek i eller från ett annat land och eftersom kontaktnätet blivit betydligt enklare med åren så blir det allt vanligare. Det är ju en oerhört bra sak och för mänskligheten närmare varandra. Dessvärre blir det då obegripligare att det fortfarande finns dem som är rädda för främmande kulturer och människor som har en annan färg och ursprung än sig själva. Jag tycker ju att det borde vara tvärtom. Men det är väl många som inte orkar ta reda på hur det faktiskt är utan bygger saker på sina egna teser och glömmer att vi alla är människor. Sorgliga människor som vi försöker att älska men ibland känns det tungt.

 

15.  Passionsfrukt - Magnus Uggla: Passionsfrukt är en läsk som förvisso är rätt god men det är ju knappast det denna låt handlar om (kärleken till en läsk). Kärleken till det man gör byggs på passion och intresse. Passionen i ett förhållande byggs på intresset för den andre som bygger upp kärleken där emellan. Den passionerade kärleken vars frukt är kärnan i en stark relation. Börjar förhållandet tära och vi glider isär varandra får en börja leta upp kärnan och försöka få elden att brinna igen. Det kan vara lättare sagt en gjort.

 

16.  Fury Whip - High on Fire: Ilska kan ofta försonas utav kärlek. Är en arg så kan det ofta leda till försoning i form utav myspys på kvällen eller när en tycker det passar. Det beror helt på hur en försonas med den andre. Långt ifrån många klarar av att gå runt och vara arga på varandra alldeles för länge eftersom det kräver alldeles för mycket energi. Det är heller inte ett roligt stadium att vara i. När dem älskade försonas efter ett bråk så kan ju det leda till att det blir riktigt hett i sängkammaren och vem vet då vad som kan hända? Kanske det tas till lite extra saker och då kan man ju kalla det för vad som passar bäst. Det hela kan ju resultera i ett roligt namn som ett skämt.

 

17.  Paranoid - Black Sabbath: Om du är oerhört svartsjuk i ett förhållande så är det så att du är drabbad utav någon slags paranoia. Denna åkomma är oftast inte charmig eftersom den skapar en viss oro hos den andre som då tror att en inte litar på denne. Nog för att det finns dem som tycker att det kan finnas en viss charm i svartsjuka men kan en inte bygga ett förhållande på tillit så kan det lätt skapa ett slags oros beteende som gör att en gör väldigt dumma grejer eftersom det nästan förväntas av den andre. Svartsjuka ska en därför passa sig för och försöka träna bort så fort en kan om en lider utav det.

 

18.  Demoner - Greta Kassler: Här handlar det åter igen om att se alla människor och möta dem med kärlek. Jag stör mig ofantligt på att pundare och att andra människor som mår oerhört dåligt bara ska smutskastas och ses som ett problem. Istället för att en verkligen vill hjälpa dem på riktigt. Ganska ofta handlar det om att det här stör allmänhetens bild av att en ska sköta sig som människa och att en ska vara som alla andra. Är en inte som alla andra är en sämre och det är många som inte förstår sig på det och väljer att göra det enkla. Det är många som glömmer att vi helt enkelt kan hamna där själva eftersom vi alla är människor. Börjar dock tro att det finns en massa elitmänniskor där ute som tror att dem är så mycket bättre än alla andra fast dem är oerhört långt ifrån det.

 

19.  Simon - Dirty Little Rabbits: Visst är det tragiskt att det finns människor som ser kärleken till pengar och saker större än vad dem borde göra till människor? Pengar och prylar gör en definitivt inte lyckligare utan det underlättaren en bara i vissa situationer. Dock kan vi ju inte klandra dem till en viss del eftersom många växer upp i ett samhälle där vi tar detta förgivet. En annan till en viss del också. Men för det behöver en ju inte sätta det värdet före människor. Jag blir trött när jag hör att det saknas pengar på viktiga områden i samhället när en vet att det finns få personer som sitter på mycket pengar och det går till att bara se till att dem själva har det bra. Ska vi inte hjälpas åt i samhället? Men vi blir nog tillslut räddade av ”den otrolige” Simon som ställer allt till rätta.

 

20.  Tra la - Coca Carola: Det är intressant det där när man sitter på låtar som passar ett visst tillfälle i livet. Extra kul är när man råkar ha papper med sig så det går att spela den. Denna låt spelade jag efter vår båtincident i Norrland och för tillfället satt vi vid brasan och eldade. Den blev extra relevant då den dessutom innehåller ett namn på en person som var närvarande. Ibland tror jag att vissa saker bara ska ske så att vi får snacka om dem sen. Här får ni originalversionen av denna låt och det beror på min kärlek till mina vänner som givit oss detta minne.