Öppna dörrar och gästfrihet - Jag vill stagediva del. 43

  Det finns tider och det finns tillfällen i livet då det känns som om allt bara existerar för att bevisa att människan är ond alternativt bara existerar för att göra mindre goda saker. Ändå agerar dem flesta utefter att dem tror dem gör något gott. Jag tror ju inte direkt på att man agerar ont eller gott med flit utan att en agerar utöver vad en tycker verkar rimligt och efter dem erfarenheter en har. Det som då verkar svårt att förstå i mina ögon är att man tycks ha en förkärlek till att hellre bara bry sig om sig själv istället för att försöka hjälpa någon med problem. Ändå vet jag med säkerhet att när det väl kommer till krisläge så vill människan för det mesta hjälpa. Detta blir dock svårare och svårare att se eftersom samhällsklimatet på något sätt är hårdare och små samt stora saker som sker av dålig karaktär blir till bränsle för dem som vill sprida propaganda och fördomar över det dem inte gillar. Rasister och nazister är experter på att utnyttja dessa tillfällen. Dessa tankar far över mig en dag som denna då det är nationaldag och man ska fira nationen man är uppväxt i och råkat ha fötts i. Detta sker i en tid då människor har börjat sluta sig ännu mer till att identifiera sig med sin nationalitet och det sker för att tiderna är ännu mer oroliga och man behöver något att luta sig till och känna gemenskap i. För mig förstår jag det samtidigt som jag inte gör det. Jag menar att det allt som oftast skapar segregation och det är ännu mer tydligt i osäkra tider. Vi gör skillnad på oss istället för att se oss enbart som människor. Vet ej om det gör det rörigt för människor? Något sådant måste det vara. Men jag tycker det är tämligen enkelt att bara identifiera sig med att vara människa. Det borde kunna vara det. När det dock föds fördomar hela tiden och att dem sprids för att stärkas blir jag orolig. Alla har fördomar men en behöver inte ge efter för att bejaka dem utan jobba för det andra och det är precis som med ”ha begäret”. Det andra som göder fördomarna är egoismen och ”ha begäret” som ger oss rädslan att förlora något. Trots att vi skapar naturliga band emellan oss så borde det väl ändå vara mest tragiskt att förlora en potentiell vän. Detta oavsett vetskapen att alla inte kan älska alla åtminstone i förhållande till den värld vi har skapat hittills. Vi behöver ju i alla fall inte gå runt och hata varandra oavsett identifikation och identitet. Hoppas du har firat nationaldagen som du vill. Jag själv har avstått eftersom jag vill vara en människa med öppna armar.


Att älska kärleken, Online - Jag vill stagediva! del. 42

Det finns många sidor utav kärlek. Vissa är så desperata att dem gör vad som helst för att bli älskade eller hitta den rätta. Andra letar och letar men hittar inget. Många gör det till en matematisk grej. Det dem gör då är att dem försöker räkna ut eller försöker föreställa sig hur deras partner ska se ut och vad den ska göra för något. Det hela blir utstuderat och utifrån kan en bara tänka och undra om det verkligen handlar om kärlek på riktigt eller om det handlar om att stå ut för att det kunde vara värre. Detta ska dock inte handla om dem utan det ska handla om dem desperata som gör vad som helst nästan när som helst för att bara bli lite älskad och baksidorna om vad som kan hända i sådana situationer eller livsscenarion.

 

  Det kan verka oerhört naivt men hur vet man hur man själv skulle göra i en liknande situation eller med samma livsöde som denna person? Tänk er en person som vars ända relation tidigare var ett chattförhållande med en person i en annan stad som ansåg att dem var ihop fast dem träffades typ max en gång per år. En troligtvis oskuld som inget annat gjort än suttit vid datorn och längtat. Växlat mellan det, käka skräp mat och jobba. Inser att den där 3-4 års relation mindre och mindre känns på riktigt så personen börjar chatta och maila med personer utomlands som han aldrig får träffa förrän det väl blir dags att komma till Sverige och till resan hit behövs det pengar. Föreställ er då att denna desperata person eller naiva med sitt någon tragiska eller rättare sagt sorgliga liv börjar skicka pengar. Ingen kommer och mer och mer pengar skickas och vilken människa som helst borde genomskådat det hela redan. Dock ringer inte klockan förrän över 400000 kronor är slösade. (Kan vara mer också). Nu vill en ju bara tänka att personen som lurat denna person på en massa pengar bara är ett as och dem flesta vet ju att det långt ifrån alltid är så lätt. Särskilt när det gäller en sådan grej som kärlek då jag unnar alla människor i världen att hitta sin lyckliga kärlekar. Dock är det ju få förhållanden som byggs på genuin långvarig kärlek. I vilket fall som helst så kan det ju vara så att denna person som lurar andra på detta sätt kommer från ett så fattigt land så att för att överleva så är det att suga pengar ur kärlekstorskar och längtande människor. Jag är dock utav åsikten att människor inte ska ge sig på varandra men livet är svårt för alla så det är ju inte så lätt. Dessvärre är ju detta ett stort arv utav västvärldens historia utav att sko sig på andra istället för att dela med sig. Förvärvshistora när den är som bäst. De små människorna tar utav varandra och för att dem välställda ska komma ihåg att kärlek finns så firar man ”Alla hjärtans dag”. Det hela är oavsett en oerhört tragisk historia på många olika sätt. Även bilden av den som måste luras för att överleva är smutsig och tragisk. Den oerhörda längtan att man nu äntligen ska få det man väntat på hela livet. Träffa den rätta som man insätt att det är efter långvarig kontakt över nätet gör att man inte kan begripa besvikelsen personen måste känna. Samhället är ju så fixerat i bilden att man ska hitta en partner och att kärleken ska finnas runt hörnet. Den rätta? Det kapitaliseras mer och mer runt det via dejtingsidor osv. Riktiga kärleken finns där om du bara letar fast den blir mer och mer uträknad, kalkylerad och ytlig. Tänker bara på hur många par som det finns och som är det bara för att det bara kunde vara lite sämre och inte vågar sikta på bättre eller ja genuin äkta kärlek. Oavsett vad så lyser hela vår demokratiska och kapitalbaserade västvärlds förmåga att bygga skydd och att inte lösa problem igenom. Särskilt i historien ovan. Men kom så möts vi på nätet så kan någon bli rik inom en snar framtid. Allt i kärlekens namn. Det ända jag vet säkert att riktig kärlek existerar men att få och hitta den är långt borta. När man hittar den måste man försöka fånga den. För det kan vara underbart. Låt dig dock inte luras.


Master of Puppets; Tro på mig - Jag vill stagediva del. 41

Jag har nog aldrig lyssnat på Metallica enbart för trummornas skull och nu när jag lyssnat på albumet Ride the Lightning från 1984 så kan jag konstatera att trummorna är precis lika tråkiga som Lars Ulrich görs tillkänna som en dålig trummis. (Dock tror jag inte det är så enkelt utan tycker nog snarare att han är lat om det nu är så också. Tänker han gör det som krävs för låten). Det är nog snarare helheten som har lockat mig i anseende av Metallica. Öset, drivet och James Hetfields röst som av vissa anses vara själlös men som jag finner ett djup i och någon slags skörhet i det som till ytan ska låta hårt. Känslan är i alla fall så i förhållande till hur den låter nuförtiden till den unga lite mer ihåligt skrikiga som han hade på 80-talet. Många tror att hans röst är tillgjord men min känsla är att han verkligen låter så när han sjunger. Det låter säkert tillgjort också och troligtvis när han tar i mer och lägger till med något extra ”yeaheea” här och var men har svårt att tänka mig att James skulle orka vara en person som ägnar sig åt scenteater. Nog för att det finns akter som mer eller mindre bygger sin scenkonst och sitt framträdande på teater men det är ju en annan sak. Dessutom tror jag det är svårt att inte drabbas av att få någon form av ändrad personlighet på scen eller snarare en av sina personligheter kommer fram. Det drabbas vi nog alla utav. Nu skulle ju detta inte handla direkt om Metallica som band utan snarare om vad synpunkter och dylikt kan ha för effekter vidare kontra elitism etc.. Vi människor uppfattar ju så mycket saker så olika men en sak är säker att om någon kommenterar din favorit musik eller musik som du har en speciell relation till så finns det inget som en tar så personligt som just det eftersom det säkert har betytt så mycket för en i sitt liv osv.. Nu kommer vi in på vad detta ska handla om och det är att istället för att känna ett begär att klanka ner på andras musik eller vad det nu kan vara försöka att ha en förståelse för att andra tycker annorlunda och känner helt annorlunda inför det. Vi vill alla vara gudar ibland men faller rätt ofta platt ner i bassängen utan vatten. Många vill dessutom ha en åsikt om saker utan, vad det känns som och förmodligen är det så, att dem inte satt sig in i det tillräckligt mycket. När jag får sådana här hugg emot mig om något så hugger jag per automatik tillbaka eftersom man vill förvara sin sak men oftast leder det till att man tar det på ytan och så blir det ingen diskussion. Det är ungefär som att se en debatt nuförtiden då man skriker om att detta är bättre än det andra och ingen politiker vill diskutera och försöka lösa problemen tillsammans eftersom man istället för det har en politisk programidé som man ska stå bakom snarare än att istället försöka tänka rimligt kring sakerna. Vi vill skrapa på ytan och klassificera istället för att gå in på djupet. Varför? Jo ett svar är enkelt och det är för att vi vill ha det enkelt. Vi vill gå och slippa gå in på djupet för att livet kräver så mycket av oss i övrigt med relationer till andra människor etc. att vi inte orkar reflektera djupare på andra saker och kanske förstå att saker och ting hör ihop på ett djupare plan. Vi vill ju hellre rätta oss i ett led snarare än att sticka ut. Det är bl.a. därför det är lättare att klassificera en person som Quentin Tarantino eller personen/erna som gör Saw-filmerna som psykopater eller oerhört störda istället för att sätta sig in i varför dessa filmer görs. Man vill rätta till människor för att man tycker dessa människor är störda. Istället kan man undra om det är sunt att följa en massa. Med det tänket kan man ju kuva under nazism om det skulle bli norm. Bara en själv inte åker dit liksom. På tal om nazism så finns det många som tror att blackmetal har mycket med sådant att göra och det pga att de glorifierar ”ondska”. Jag är snarare mer genuint rädd för dem som måste påpeka för alla hur goda dem är. Där har vi något som inte stämmer. Vad nu riktig godhet är? Jag tänker att alla tror dem agerar gott utefter sina erfarenheter men att det sedan finns saker som är mer rimligt och humant än andra är en annan sak. Dessvärre har vi lättare för att påpeka att någon är dum i huvudet när personen sticker ut och är udda istället för att försöka förstå och lära känna personen. Så blir det dock när samhället är oerhört exkluderande och man vill kategorisera men sedan exkludera och ändå snacka om jämställdhet. Vi blir offer av kapitalismen som växer och på det sättet är det kapitalistiska samhällets gunstling demokratin som vi så mycket vill försvara. Inget fel i det men vi tror så ofta att den är så bra som möjligt fast den kan förbättras avsevärt och däribland ligger samhällsklyftorna och att alla borde respektera varandra men dessvärre blir det tvärtom om den blinda kapitalismen ökar. Ska det fortsätta så här så måste vi åtminstone börja sätta oss in i saker och försöka förstå vad saker beror på. Om vi inte gör det så kan jag garantera att vi är på väg in i en oerhört äcklig elitism som har vaggats in av kapitalet och ”demokratin”. Rätta dig in i det normala ledet där ingen tänker själv. Stick för fan inte ut i samhällets armé. 


Det här är ditt land, det här är mitt land - Jag vill stagediva! del. 40

Grattis världen vi har fått nationer att fira för att vi ska hålla oss för oss själva och skilja på varandra och göra det svårt för folk att tillhöra något annat än sitt egentliga ursprung vad nu ens egentliga ursprung är för något? Kommer inte egentligen alla människor från samma källa? Dessutom samma källa som resten utav allt levande? Jag tycker att nationer har börjat tjänat ut sin rätt och därför tycker jag egentligen att det inte behövs några länder. Anledningen är att eftersom världen blir mer och mer öppnare och att man kan nå någon vart som helst i världen bara genom några knapptryckningar och på det sättet lyckats radera ut dem befintliga gränserna på ett digitalt sätt. Vi lyckas skaffa oss vänner överallt i världen vilket tyder på att vi människor hör ihop mer än vad våra landsidentiteter vill göra till en skillnad. Det är just det här med bristen på saker att identifiera sig med som är en stor del av problemet. I en öppnare värld suddas gränser för allt vad man kan identifiera sig till bort eftersom det mesta på ytan är acceptabelt att vara och ju oroligare världen blir desto mer är det bara länder som finns med eller rättare sagt nationaliteter. Då söker man sig till andra av samma nationalitet och tycker då att vi ska höra ihop och med kaos i världen blir alla andra sämre än just den av samma nationalitet. Jag tycker dock att vi borde identifiera oss som människor och att människor i en helhet hör ihop. Därför tycker jag att gränser och nationaliteter är meningslösa. Allt som gränser bidrar till är bara vi mot dem och en massa tävlingar i att ha bättre ekonomi, välfärd och standard. Här gör vi så här etc. och är det verkligen sådana här saker vi behöver när vi skulle kunna vara ett? Grattis världen! Vi äter tacos och kebab, firar midsommar, konsumerar underhållning och media från världens alla hörn och reser som aldrig förr. Det är helt klart att jag bara är en människa.

 

  Jag har med åren verkligen märkt vad lite en nationalitet betyder för mig. Jag känner mig inte särskilt svensk. Förvisso pratar jag svenska men det beror ju på slumpen att jag råkar vara född här. När jag ser på idrott är det 2% som gör att jag håller på Sverige lite mer än andra deltagare i så väl OS som i EM i fotboll eller VM i hockey etc. Allt som oftast brukar jag annars hålla på underdogs. Jag älskar när länder med små resurser går väldigt bra i ett mästerskap. Lite kampen mellan David och Goliat. Annars så är mina landslag Pittsburgh Penguins i hockey, och Runtuna och Newcastle i fotboll. Det är dem lagen som jag bryr mig mest om hur det går för (Stanley-Cup mästare i år, äntligen).

 

   Vad är egentligen att vara svenskt? Vad är svenskhet eller typiskt svenskt? Det borde ju vara att något som alla ”svenskar” gör eller konsumerar. Om 100år (om nationer fortfarande finns då, vilket det säkert gör) så kommer så kallade nationalister i detta land att slåss för att vi kommer att få äta tacos på fredagar samt äta pizza och kebab. Religionsfrihet kommer också vara en sak att slåss för (ja du hörde rätt). Så vida inte världen blivit betydligt mer avslappnad gällande religion. Det jag tänker kring det är att det kan bli olika scenarier och ett skulle kunna vara att det blir en religion som gäller och då kommer nationalister eventuellt tyck att det var bra med religionsfrihet. Visst skulle det kunna bli väldigt ironiskt då nationalister nuförtiden vill bestämma vilken religion man ska tillhöra då dem anser att det ska vara en del av identiteten att vara svensk. Troligare är dock att hela världen är mera avslappnad gällande religioner eller så har vi en ny religion då vi människor har en förmåga att hitta nya hopp att tro på. Nationalitet har med gamla bestämmelser att göra och hur saker har utvecklats genom tiden så har det som utger den rådande identifikationen av nationalitetsnormen blivit vissa saker utav delvis en slump baserat vad som är närmast en norm i landet. Rent tekniskt skulle man kunna bestämma att det är vad som helst och sedan få folk att anknyta sig till det. När man då tänker på det blir nationalism oerhört fånigt och larvigt och särskilt nu då allt sådant är närmare upplöst än något annat. Personligen om nu länder ska fortsätta vara befintliga så bör det delvis vara för att föra samman folk och därför göra det fritt att resa vart som helst och bo där efter så länge man har kul med varandra och inte tävlar i något annat än sport. Identifikationen bör vara att alla är välkomna vart man än kommer ifrån och att allas olikheter värderas lika mycket vad man än har för religion, hudfärg och sexuell läggning mm. Vilket land som helst borde vara ditt lika mycket som att det borde vara mitt och alla är välkomna vart som helst.


Moralensväktare lektion 2 du ska vara perfekt - Jag vill stagediva! del. 39

Om vi nu vill försvara våra samhällen med så kallad demokrati och yttrandefrihet och allt vad det innebär så måste vi delvis sluta drabbas utav moralpaniker av olika slag etc. Det jag menar med det är att vi måste försöka att lära vad som sker och hur vi människor fungerar på ett helt annat plan eller ja i alla fall förstå att varje människas reaktion eller sak dem gör är en konsekvens utav en värld som blir mer komplicerad för var dag som går. Istället för att få panik och bestämma över vad som är mer rätt än något annat och det särskilt gällande saker som man inte förstår sig på. Allt görs ju för att alla ska passa in i det så kallade "normala" samhället och så fort du sticker ut så är det fel. Detta sker även i en demokrati och alla måste hålla med eller rättare sagt följa kollektivet. Det är då effekterna blir moralpaniker kring droger, hårdrock, främmande kulturer uppstår. Alla funkar inte likadant och vad som är normalt för vissa är inte det för andra. Därför bör vi hjälpa varandra att förstå och kommunicera med varandra. Istället för att se allt svart och vitt samt stå med fanan högt och påstå att bara sitt rätt är rätt. Men det är ju lättare det förstår jag. Då kan man ju få stå där och säga att "allt var bättre förr" och drömma om fornstora dagar eller innerligt tro på att blommor dör när man spelar hårdrock för dem bara för att man är rädd och inte riktigt vill försöka förstå vad det är som händer.
Moral i sig sen är något som vi tar till när våra yttersta självklarheter sätts på sin spets och att man inte gör på ett visst sätt etc. Istället för att få dem stora moralpanikerna så tycker jag att man istället funderar över samt försöker förklara vad konsekvenserna blir om man gör på det så kallade dåliga sättet och det istället är strängt förbjudet att göra så att ge individen ett val att göra det eller inte. Vi kan inte skydda oss mot precis allt även fast vi emellanåt önskar och vill det. Oftast tar vi till moralen extra mycket när vi vill skydda barnen från livets banor vilket är helt naturligt att vi vill. Det är då viktigare tror jag att dem får förstå konsekvenserna tidigt och inte blir alldeles för ovetandes allt för sent. Tar vi också bort valet från barnen eller oss vuxna får vi då heller inte någon chans att tänka själva i dem situationer vi utsetts för och kan då drabbas av handlingsförlamning i situationer där det då krävs snabba beslut. Allt som oftast grundar dem största panikerna på ren okunskap och man köper något som samhället portionerar ut. Alla former utav samhällen handlar i grunden om någon form av underkastelse därför tror jag att samhället kan bli bättre. Det gäller bara att lära sig det från grunden. För lär man sig bra värdegrunder från start så borde det bli bättre och det också minska moralpaniken.

Kom som du är och bara älska - Jag vill stagediva! del. 38

Detta ingick i en present jag gav några vänner som gifte sig för nästan en månad sig. Nu skriver jag så här istället. Ni som har svårt för kärlek bör läsa detta för ni kanske får en helt annan inställning till det hela. Vem vet? 
 

Nu när ni har gått igenom den första skivan hoppas jag att den har varit till belåtenhet. Det en kan undra nu är ju om det finns stoff för en skiva till? Det beror ju på om jag kan orera mer om kärlek. Finns det mer att ta på? Klart det finns för att kärlek kan en aldrig få nog utav. Det en bör tänka på dock är att inget överträffar verkligheten.

 

1.      Ultimate - Gogol Bordello: En ska älska och njuta utav livet och bara köra på. Tänk vad mycket en kommer att ångra om en inte gjorde dem grejerna som en missade. Dock är det mänskligt att ångra även fast det inte går eftersom det hade haft andra utgångar och konsekvenser som kunde ha lätt till att en varit död. Att älska livet kan dock vara svårt beroende på vad en gör. En sak är ju säker och det är ju att egentligen behöver en inte knarka och ta droger eftersom livet samt kärleken är droger som bjuder på upp och ned gångar som en riktig berg- och dalbana. Ändå berusar vi oss emellanåt för att stå ut, slappna av samt njuta. Det är ibland bra märkligt.

 

2.      Att älska kärleken - Köttgrottorna: Visst älskar vi alla kärleken? Den finns djupt inne i oss alla någonstans och bara väntar på att släppas ut. Vissa har lättare att släppa ut den till flera och en stor mängd har svårare att göra det. Det är inte lätt ibland då det finns en massa nidbilder och stereotyper som förväntas utav oss. Du ska vara så här eller så där. Gå inte utanför ramen är du snäll för tavlan blir så mycket fulare då. Konstigt att många inte vill sätta färgklickar på vardagen istället för att hålla sig innanför tavlan. En enkel värld som vi förstår oss på. Det finns ju dem som väntar på kärleken och tror att hitta den rätta är just det. Oftast bygger en då upp någon slags kräsen bild utav vad det ska vara och hur den andre ska vara. Men inget händer om en bara väntar.

 

3.      Liebe ist für alle da - Rammstein: Kärlek är för alla. Det vore bättre för hela vår värld om alla kunde vara mer öppna och möta fler än en tror man kan med kärlek. Som jag skrivit tidigare så gör världen det inte lätt för oss. Det finns så mycket som förstör det hela för oss. Mycket ligger i det samhälle som skapar konstiga beteenden i oss människor som vi bara gör för att vi inte förstår oss på eller inte vet hur vi ska hantera den värld vi lever i. Då är det viktigare att komma närmre varandra och ge varandra kärlek istället för att bygga allt på förutfattade meningar. Just det. Kärlek är för alla.

 

4.      Evidence - Katatonia: När ens älskade dör så är det lätt så att en själv inte vill leva. Det är betydligt vanligare att det är så när en kommit upp i en betydligt äldre ålder eftersom en då har levt sitt liv och att ens käresta är den som hållit en vid liv. Känslan är dock så i vilken ålder en är i. Om inte så borde den vara så. Annars är nog kärleken inte på riktigt? Kärleken är ju den där medicinen som gör en hel eller giftet en inte kan vara utan. En kraft som kan lyfta berg. Om en inte vill dö när sin käresta dör så får en hitta ett sätt att leva vidare och då är det kärleken till andra saker som spelar roll. Vänner, bekanta, andra människor och livet. Vad som helst som får din gnista samt hjärta att klappa vidare.

 

5.      Sköna Skor - Just D: Njut av livet och av dem härliga stunderna. Det kan alltid vara sista dagen. Njuta kan just vara det att bara gå runt i ett par härliga skor och lyssna på musik eller sitta och dricka kaffe alternativt en öl och snacka med sköna och härliga vänner. Ekorrhjulet är något som ofta sätter stopp för den riktiga njutningen av livet. Det är svårt att komma ur det i dagens samhälle eftersom det är uppbyggt som det är att vi i princip inte kan göra så mycket utan att tjäna våra slantar. Därför blir det viktigare att njuta när en väl kan. Så passa på att ha skoj när det väl blir tillfälle. Om inte annat så kan kärleken till dem i din närhet hjälpa dig till det.

 

6.      Ett piller mot ondska - Greta Kassler: Tänk om man kunde sudda ut alla ondska bara genom att medicinera alla med ett piller. Nu är ju ondska något svävande och någonstans så tror ju alla människor att dem agerar rätt efter sina livsöden och bakgrunder, uppfostran osv.. Men en kan ju undra då det finns så mycket som en klassificerar som elaka och onda handlingar. Det tar ju så mycket på en att vara arg och förbannad men säkerligen så upplever dem sig säkert inte som sura och arga jämt. Allt är ju komplexare än vad en tror. En annan kan ju vara sur eller arg fast positiv och glad samtidigt. Eller negativ fast glad. Men en kan väl få önska ibland?

 

7.      We`re in this together - Nine Inch Nails: I ett förhållande är det mycket man gör gemensamt. Då tar vi oss igenom våra liv tillsammans även fast vi ändå har separata liv. En är ändå i det tillsamman och tar sig på resan framåt och det förhoppningsvis så länge som möjligt. Det är ju också det som är så häftigt och härligt att man delar minnen och upplevelser tillsammans som en väldigt speciell enhet. Varje kombination eller ensemble är unik och alla upplevelser blir speciella helt beroende på vilka som är med etc. Det är en oerhört härlig grej med livet i sig och vem kan inte älska det?

 

8.      En dansk kärlekshistoria - Köttgrottorna: Det finns gott om kärlekshistorier där ute. Dock är det få som överträffar verkligheten. Vissa får oss att drömma om att det ska vara så på riktigt vare sig vi tagit del utav dem i en film, serie, bok eller att någon berättat det för oss. Våra föreställningar bygger upp bilder om hur det ska vara eller hur det ska gå till när vi blir kära i någon. Det är något som kan hindra oss och göra att så fort det inte blir som vi vill eller tror det ska vara så blir vi frustrerade och backar då och tror att vi då gör fel. Fast det finns ju inga rätt eller fel sätt utan det är bara våra föreställningar som förstör det hela. Kör på bara.

 

9.      The Industrialist - Fear Factory: Skulle kärlek kunna vara en industri? Till viss mån så skulle det kunna vara det men det beror på hur en ser det. Alla kärleksfilmer eller inte bara dem utan något som innehåller kärlek som vi tjänar pengar på är ju någon form utav industri. Kärleksfilmer är ju dock ett bra exempel eftersom dem bjuder på föreställningar om hur det ska vara. Behövs dem då? Ja det gör dem. Allt vi inte får utlopp för emellanåt behöver någonstans ventileras och kanaliseras och då är allt i kulturell väg bra saker att ha tillgång till. Vi behöver någonstans att drömma i väg för att kunna hantera vardagen alternativ kanalisera den. Ett annat bra exempel är musiken och delvis är anledningen till denna skiva just det. Men framför allt görs den ju till er.

 

10.  Kärlekspop - Dennis & Dom Blå Apelsinerna: Det kommer en tid för alla då vi hittar kärleken. Åtminstone finns den någon där ute för alla. Tills en hittar denne kan en bara hålla på och leta. Inget händer om en inget gör. Ibland tar det längre tid ibland inte. Mest förbryllad blir jag över dem som just haft ett förhållande och sedan bara några månader efter det har dem skaffat sig en ny bara för att dem inte klarar av att vara ensamma ett tag även fast dem sagt att det är det dem har tänkt att vara. Det kan ju vara så att dem på något vis har hittat den rätta och då törs chansa igen men jag tvivlar på att det är så i många av dem fallen. Men vi ska inte måla fan på väggen utan vi vinkar och hoppas på det bästa för vem vet det kan ju vara kärleken och vår kärlek till dem blir att vi önskar dem all lycka som dem kan få.

 

11.  Poison - Alice Cooper: Kärleken är som det beroende framkallande giftet som får dig att bli berusad eller medicinen du behöver för att bli hel. Vi är i vilket fall som helst mycket beroende av att få känna kärlek av våra nära och kära och gillar det ännu mer när någon i vår närhet fattat extra mycket tycke för en själv. När vi är separerade från varandra så längtar vi efter varandra som kaffet på morgonen eller den härliga fredagsölen. Berusningen av varandra är det som gör att när vi blir arga på varandra slänger ur oss betydligt elakare saker än vi menar men det är också det som gör giftet så härlig. Laddningen och insatsen är större och försoningen gör giftet till den härliga spänning vi behöver. I giftets namn skaffa oss medicinen vi behöver i form utav kärleken.

 

12.  Hello - Dirty Little Rabbits: Varje tillfälle en längtar efter att se sin kärestas ansikte, leende och kropp. Varenda sekund en vill påminnas av det som gör att en älskar den andre. Vart eviga behov och utlopp för ens drömmar. Bara för att hålla allt vid liv. Någon älskar en faktiskt för den man är. Det betyder mer än vi tror. Det ger ett hopp för lycka i det gråa. Se upp för att ta varandra för givet och att allt blir slentrian. Det är inte ett bra tecken.

 

13.  Verklighet - Coca Carola: I våra hjärtan finns precis allt. Jag ser kärlek som grunden till alla andra känslor. Då dem flesta andra känslor är tillfälliga består kärleken. Den eviga kärleken till allt. Många kanske har svårt att se hatet som en del utav kärleken men jag tänker och tycker att det är en känsla som snabbt går över eftersom det är oerhört jobbigt att gå runt och vara hatisk hela tiden. Dock undrar jag egentligen hur det är med alla andra då hatet tycks växa runt om i världen och bland människor. Det har nog med att göra att det är svårt att förstå sig på världen och många ser bara till sig själva och sitt perspektiv. Trots det försöker många av oss andra släppa in dem i våra hjärtan och omfamna dem men det blir svårare att komma in i våra hjärtan även fast det borde vara så enkelt.

 

14.  Där värmen tar vid - De Lyckliga Kompisarna: Kram kram kram kram kram Kram kram kram kram kram Kram kram kram kram kram Kram kram kram kram kram Kram kram kram kram kram Kram kram kram kram kram Kram kram kram kram kram Kram kram kram kram kram Kram kram kram kram kram Kram kram kram kram kram Kram kram kram kram kram Kram kram kram kram kram Kram kram kram kram kram Kram kram kram kram kram Kram kram kram kram kram och så vill jag krama om dig. När värmen tar vid och du är kall.

 

15.  Nocturnal Flare - Satyricon: Det finns något romantiskt över en stormig natt. Mörkret som väller mysigt in och en står och blir kall i blåsten men en värmer sig ändå för att en dels blir varm utav stunden och sen kanske vi har någon att stå bredvid och hålla om. Vi njuter av det dunkla, det vi egentligen inte vet någonting om. Vi bara står och fascineras av mörkret och blåsten. Vad betyder det? Finns det någon mening?

 

16.  Jag vill bli gammal med dig - De lyckliga Kompisarna: Det är så här jag tänker när jag hör giftermål. Det jag tänker är att man kan lova varandra evig kärlek ändå. Alla gör dock som dem vill och jag säger att inget är mer rätt än det andra. Jag gläds lika mycket för det. Bara en tycker att en visar sin kärlek på rätt sätt så duger det för mig. Det är ju trots allt något häftigt och spännande med bröllop och att samtidigt få ta del utav det är ju en härlig upplevelse i sig. Kör hårt!

 

17.  Electric Worry - Clutch: Denna låt fångar den där oerhört elektrifierade känslan som kärleken bringar. Det där pirriga drivet och lusten det bjuder på. Gör det härligt att leva och vilja ta del av varenda stund en stöter på. Vad händer runt hörnet? Ge dig ut på resan.

 

18.  Left Unfinished - Machine Head: Tänker på det där med att råka ut för sexuellt utnyttjande som barn och sedan bli lämnad för adoption då ens föräldrar inte är kapabla att vara föräldrar. Det kan fan inte vara lätt på många sätt. Lämnad oklar och osäker i en värld där en från början råkat ut för ren ondska. Oönskad av dem som skulle ge en kärlek. Då får en leta efter det ännu mer och söka kärleken på annat vis. Hitta en styrka att hålla sig fast vid. Säkert lättare sagt en gjort men jag kan tänka mig det oerhörda ruset av lycka när man väl gör det. Säkerligen obeskrivbar som så mycket är fast man ändå försöker.

 

19.  The same person - Bad Religion: I ett förhållande bör man älska den andre för den som den är istället för att försöka ändra på denne. Annars är en inte vettig. För det brukar ge med sig att man kan lära av varandra ändå. Det brukar i vettiga fall ge med sig ändå. Sen är vissa saker svårare än andra men en kan ju alltid försöka. Vidare måste en ju alltid vara beredd på att den andre utvecklas och vise versa. Då måste en göra nya värderingar om en fortfarande älskar personen i fråga. Möjligen en av de komplexaste frågeställningar vi har att ta del utav då den innehåller rätt mycket stoff.

 

20.  Det är någon som stör - OHS.Pro. Cover okänd tjej: När vi väl dör så tror jag att om det är någon som stör så är det den som håller en mest kär. Det är ju inget fel i det eftersom det då blir som något slags kärleksfullt adjö. Ett sista möte med sin älskade. Förhoppningsvis kan en ju hoppas att en möts igen i nästa liv men det får bara den som dör verkligen veta. Kanske det inte ens märks. Den som lever livet ut får veta.

 

 

Hoppas ni fått lite perspektiv på kärlek där ute. All we need is love!


Blommorna jag får - Jag vill stagediva! del. 37

Denna gång handlar det om kärlek. Det kommer det även göra nästa gång. Hoppa över det ni som är rädda för det eller inte förstår bättre.
 
Detta är den ena texten i en present till ett par vänners bröllop vars fest jag var med och anordnade. I nästa inlägg kommer den andra delen utav texten. Håll till godo.
 

  Det är underligt vart vägar tar i livet. Vilka man umgås med helt plötsligt och vad man har för sysselsättning osv. Men någonstans söker vi oss dit vi vill för annars skulle vi inte hamna på dem platserna som vi är på i livet. Det är därför vi är just här och nu dessutom. Kaffe är ett sorts gift och kärlek en annan. Kanske är kärleken till kaffe störst? Ett dubbel-gift som tar ut varandra varje morgon. Nej, inte riktigt. Enligt mig är ett av dem största giften kärleken för i den ryms allt annat. Vi försöker att inte dela upp den men ändå gör vi människor det helt omedvetet eller medvetet. Tror att det är något mänskligt där vårt medvetande förstör det hela men den har också en del i att vi faktiskt kan ge kärlek till människor. Därför borde alla försöka ge lika mycket grundkärlek till alla och sedan blir det beroende utav hur mycket man älskar vilka individer för vilka dem är. Det blir baserat på hur bra man kan ge kärlek. Den evinnerliga kärleken till allt eller det mesta (tror också man kan lära sig det). Vi gör det också svårt att succesivt försöka älska allt i en värld där det finns mycket som motarbetar det hela tiden. Det ska vi dock inte fokusera på här. Nu är det kärlek och giftermål som gäller. Kaffe och Kärlek är olika sorters gift och likväl är även musik i alla dess former ett sorts gift. Beroendeframkallande saker vi inte kan vara utan. Därför ska vi nu föra oss framåt i musikens värld. Hoppas den musikaliska resan blir trevlig.

 

1.      Little Baby - Clawfinger: Vi börjar med en av dem mörkaste sidorna av mänskligheten som väldigt många av oss har svårt att förstå sig på. Hur kan man bli så att man sexuellt attraheras utav barn? Någonstans måste det vara något medfött i den individens DNA men det kan inte vara hela historien. En del hävdar ju att en sexualitet är något planterat i oss människor eller att vi planterar den åt oss själva med åren. Det som får mig att tvivla på det är just det här med pedofili eftersom det står stjärnstopp ifrån vad sex är för en själv då responsen av det på den andra individen borde vara inget under det hela och sen men för livet när man så väl växer upp. Det kan handla om en kicksökning dvs. att individen tröttnat på allt annat och då blir detta resultatet. Troligast är att det är en kombination av det mesta och det är med stor sannolikhet olika från fall till fall och beroende på individen. Helt klart är dock att vi har svårt att älska dessa personer. Det måste jag säga är väldigt förståeligt. Frågan är vad man gör med dem eftersom sexualitet är bland det svåraste att ändra?

 

2.      The Aurora - Mörk Gryning: Får mig alltid att tänka på Prinsessan Aurora i Starzinger. Undrar om det kan ha varit min första kärlek? Kan i alla fall ha varit möjligt då alla hennes beskyddare i den animeserien är kära i henne och när man lekte Starzinger så kan jag bara gissa att det kan ha varit med. Annars är Aurora namnet på morgonrodnadens gudinna i den romerska mytologin. Hon måste ha varit oerhört kärleks full också eftersom hon hade många barn enligt sägen. Eller så gillade hon bara att ha sex?  Rodnar gör en ju ibland men oftast mer förr då man tyckte att saker var mer pinsamma. Nuförtiden fäller en tårar och blir rörd istället. Kan tänka mig att det är ett utvecklat stadie av rodnad fast en står för det istället för att skämmas.

 

3.      Ace of Spades - Motörhead: Ett annat beroende eller gift är ju att spela i alla dess former. Något som triggar belöningssystemet i hjärnan. Mest om det går bra men det triggar också om man misslyckas eftersom en då vill prova igen och ser om en kan lyckas nästa gång. Egentligen handlar det hela nog att det mesta som triggar belöningssystemet kan röra sig om kärlek vilket gör att en gillar det. Vidare handlar det nog om en ska ge efter för det eller inte allt beroende om det känns bra eller dåligt. Det kan ju vara en oerhörd kick att till slut få en Royal Straight Flush alternativt bara en Straight Flush.

 

4.      You`ll be Sorry - Monster: Att saga förlåt kan vara något av det svåraste som finns. Det blir något visst att erkänna att man har fel särskilt om det är en stor grej. Det finns också tillfällen då man kommer att ångra och vara ledsen över vissa saker en gjorde och det kanske hade varit bättre att stanna kvar där en kunde ha varit. Fast egentligen går det ju inte även om det är ett mänskligt beteende eftersom en rent teoretiskt skulle kunna vara död om en gjort ett annat val. Det är sådana saker vi tampas med här i livet i relationer till andra osv. Jag tror att det är viktigt för oss människor att även vädra dem stora frågorna för det kommer troligtvis att föra oss framåt. Vi mår inte bra om det är för mycket otalt som ligger och gror i luften. Det är något som dem flesta människor i alla fall har gemensamt.

 

5.      Ghost - Mnemic: Livet är inte lätt och en del av kärleken till det samt alla människor ligger i att se dem och dessutom i det hela se dem för det dem är. Tyvärr är vi rätt bra på att se förbi dem eller rakt igenom dem. Vi tänker inte på att alla har sina bakgrunder och erfarenheter som spelar in när vi pratar och diskuterar om allt möjligt. Det vi då måste förhålla oss till är att acceptera alla för dem vi är och tänka att alla är just människor oavsett vad vi har för åsikter även fast vi inte håller med dem. Det viktigaste är att försöka älska varandra för vad vi är men ett motkrav kan vara det samma. Det är dock lättare sagt än gjort då en del har väldigt vidriga åsikter som inte bygger på kärlek till oss människor. I ett äktenskap är det viktigare än någonsin att en inte börjar ta allt för givet och att vardagen inte blir slentrian för då är det lättare att man ser igenom varandra och då också blivit som ett spöke.

 

6.      Balladen om Lilla Elsa - Strebers: Här har vi åter igen en mörk sida av mänskligheten. Näcken eller Pan som lockar flickor med sin musik och lurar dem i fördärvet genom att spela på nyfikenhet och lust. Lusten är också det ett litet gift och en drivkraft som leder oss in i det stora giftet kärleken. Jag skulle kunna jämföra kärlek som en lust som aldrig går över i alla fall inte om den prickar rätt och den blir evig samtidigt som gensvaret också förenas i samma evighet. En ständig lycka i så väl med- och motgång. Skulle den förstöras så kanske det är Pan som varit framme och förstört det hela. Vem vet?

 

7.      Klappar ditt hjärta - Peter Malmström: Ja det är ju klart att ens hjärta klappar och det för så väl vänner som resten av dem flesta människorna. Hur kan man inte älska denna person? En person som har så många egenheter och fobier som hindrat honom länge från att släppa en skiva men så tillslut efter fyllda 50 så gör han det. Den ända person jag vet som får dansbandslåtar att låta som om han menar varenda rad som sjungs. Det är inte illa eftersom dansband annars låter väldigt plastigt och ytligt så får denna person det att låta levande. En stor ovation för ”Den sjungande brevbäraren” som hittar ett djup i det som man inte trodde hade ett. Det är inte illa.

 

8.      Nymphetamine (Overdose) - Cradle of Filth: När en inte vill att köttetslustar ska ta slut för att det är så härligt att vara just där så kunde en önska att det fanns en drog som tog en dit. Då skulle Nymphetamine kunna vara den drogen. Bara att ta den gemensamt med någon i sin ensamhet och sedan leder det en underbar symbios som varar i många timmar framöver. Nu handlar ju inte kärlek enbart om sex men det är ju en del utav det som allt annat förhållanden erbjuder. En oerhört härlig acceptans och respekt i en bomb av intimitet som leder till lustar. Möjligt att Nymphetamine då inte skulle behövas men för alla ensamma där ute så skulle det kunna vara ett alternativ.

 

9.      Hallå i huvet - Coca Carola: Ibland är det inte lätt att förklara varför en älskar någon eller vad det är som gör att en gillar just det en gillar. En del i det kan ha att göra med att den det handlar om aldrig riktigt har analyserat frågan då det säkert är betydligt många fler saker än vad den personen tror som spelar in. Det kan också vara en sak som inte är jätte lätt att svara på direkt och kräver en del fundering. Huvudet är ju inte med en alltid och en får tänka till. Därför kan det då för stunden bli att man svarar något enkelt och kort istället för en hel analys utav situationen. När det kommer till kritan är nog det viktiga ett en älskar någon annan för vad den är och inte försöker ändra på den.

 

10.  Baby - Serj Tankian: I många förhållanden kallar man sin älskade för saker. Ett ord kan vara baby och en annan ”gullsnutten” men listan kan ju göras lång. Oftast så saknar en ju dem som en älskar men en vet först att en saknar något när det inte finns närvarande. Det är då en får begrepp om någons eller en saks betydelse för en. Längtan efter sin älskade kan vara jobbig men när denne kommer tillbaka då förstår en också att det är värt det. Det bör det vara annars ska man inte tära på något som inte fungerar.

 

11.  American Wedding - Gogol Bordello: Tänker mest på kontraster utav bröllop och eftersom denna present är tillägnad bröllopsparet så tänkte jag att den här låten kunde passa. Det är ju något visst med att ett par lovar att älska varandra i nöd och lust. I resten utav livet med andra ord. Dock är jag av åsikten att man kan göra det på annat sätt men gillar ändå att människor gifter sig då det är en romantisk grej att göra. Skulle säkert gifta mig om den andra vill göra det. Tror denna bröllopsfest hamnar i något slags mellanting av ett amerikanskt, svenskt och allt dem sjunger om att dem saknar på det amerikanska bröllopet. Kör hårt in i kaklet.

 

12.  Lovercall - Danko Jones: Visst är den härlig den där känslan när en märker att det börjar hända något mellan en själv och någon annan? Det där pirret i magen och längtan efter att ses men en vet inte riktigt hur det är (en kan ju inte riktigt veta förrän båda har bestämt att det är så). En väntar samtal och sms osv. för att få det där härliga att det finns någon som vill ha med en att göra på lite mer än bara kompisbasis. När vi sedan träffas så väntar en med iver på att det ska hända något som en kan ta små initiativ till för att det ska hända något och när det väl gör det så känns det oftast toppen. En har nått ett delmål i det som kan bli något större. Ett exempel på det är ju ett giftermål.

 

13.  Lick a Shot - Cypress Hill: När man väl är ihop så tar en ju del av allt det intima och vad lusten erbjuder en. Allt av det som en kärleksakt går ut på byggs på kärlekslusten till den andre. Även just det denna låt handlar om och då också beroende på om den andre vill göra det. Förutsättningen är ju givetvis om den ene är en man annars kan den texten få en helt annan dimension. Nog för att den säkerligen är en trevlig variant för den som gillar det men ni förstår principen. Bara det man gör är i kärlekens namn så är det väl helt ok?

 

14.  Frühling in Paris - Rammstein: En människa kan ju faktiskt ha en kärlek i eller från ett annat land och eftersom kontaktnätet blivit betydligt enklare med åren så blir det allt vanligare. Det är ju en oerhört bra sak och för mänskligheten närmare varandra. Dessvärre blir det då obegripligare att det fortfarande finns dem som är rädda för främmande kulturer och människor som har en annan färg och ursprung än sig själva. Jag tycker ju att det borde vara tvärtom. Men det är väl många som inte orkar ta reda på hur det faktiskt är utan bygger saker på sina egna teser och glömmer att vi alla är människor. Sorgliga människor som vi försöker att älska men ibland känns det tungt.

 

15.  Passionsfrukt - Magnus Uggla: Passionsfrukt är en läsk som förvisso är rätt god men det är ju knappast det denna låt handlar om (kärleken till en läsk). Kärleken till det man gör byggs på passion och intresse. Passionen i ett förhållande byggs på intresset för den andre som bygger upp kärleken där emellan. Den passionerade kärleken vars frukt är kärnan i en stark relation. Börjar förhållandet tära och vi glider isär varandra får en börja leta upp kärnan och försöka få elden att brinna igen. Det kan vara lättare sagt en gjort.

 

16.  Fury Whip - High on Fire: Ilska kan ofta försonas utav kärlek. Är en arg så kan det ofta leda till försoning i form utav myspys på kvällen eller när en tycker det passar. Det beror helt på hur en försonas med den andre. Långt ifrån många klarar av att gå runt och vara arga på varandra alldeles för länge eftersom det kräver alldeles för mycket energi. Det är heller inte ett roligt stadium att vara i. När dem älskade försonas efter ett bråk så kan ju det leda till att det blir riktigt hett i sängkammaren och vem vet då vad som kan hända? Kanske det tas till lite extra saker och då kan man ju kalla det för vad som passar bäst. Det hela kan ju resultera i ett roligt namn som ett skämt.

 

17.  Paranoid - Black Sabbath: Om du är oerhört svartsjuk i ett förhållande så är det så att du är drabbad utav någon slags paranoia. Denna åkomma är oftast inte charmig eftersom den skapar en viss oro hos den andre som då tror att en inte litar på denne. Nog för att det finns dem som tycker att det kan finnas en viss charm i svartsjuka men kan en inte bygga ett förhållande på tillit så kan det lätt skapa ett slags oros beteende som gör att en gör väldigt dumma grejer eftersom det nästan förväntas av den andre. Svartsjuka ska en därför passa sig för och försöka träna bort så fort en kan om en lider utav det.

 

18.  Demoner - Greta Kassler: Här handlar det åter igen om att se alla människor och möta dem med kärlek. Jag stör mig ofantligt på att pundare och att andra människor som mår oerhört dåligt bara ska smutskastas och ses som ett problem. Istället för att en verkligen vill hjälpa dem på riktigt. Ganska ofta handlar det om att det här stör allmänhetens bild av att en ska sköta sig som människa och att en ska vara som alla andra. Är en inte som alla andra är en sämre och det är många som inte förstår sig på det och väljer att göra det enkla. Det är många som glömmer att vi helt enkelt kan hamna där själva eftersom vi alla är människor. Börjar dock tro att det finns en massa elitmänniskor där ute som tror att dem är så mycket bättre än alla andra fast dem är oerhört långt ifrån det.

 

19.  Simon - Dirty Little Rabbits: Visst är det tragiskt att det finns människor som ser kärleken till pengar och saker större än vad dem borde göra till människor? Pengar och prylar gör en definitivt inte lyckligare utan det underlättaren en bara i vissa situationer. Dock kan vi ju inte klandra dem till en viss del eftersom många växer upp i ett samhälle där vi tar detta förgivet. En annan till en viss del också. Men för det behöver en ju inte sätta det värdet före människor. Jag blir trött när jag hör att det saknas pengar på viktiga områden i samhället när en vet att det finns få personer som sitter på mycket pengar och det går till att bara se till att dem själva har det bra. Ska vi inte hjälpas åt i samhället? Men vi blir nog tillslut räddade av ”den otrolige” Simon som ställer allt till rätta.

 

20.  Tra la - Coca Carola: Det är intressant det där när man sitter på låtar som passar ett visst tillfälle i livet. Extra kul är när man råkar ha papper med sig så det går att spela den. Denna låt spelade jag efter vår båtincident i Norrland och för tillfället satt vi vid brasan och eldade. Den blev extra relevant då den dessutom innehåller ett namn på en person som var närvarande. Ibland tror jag att vissa saker bara ska ske så att vi får snacka om dem sen. Här får ni originalversionen av denna låt och det beror på min kärlek till mina vänner som givit oss detta minne.

 
 
 

Var nöjd med allt som livet ger - Jag vill stagediva! del. 36

  Oj oj oj! Vilken helg och vilket bröllop en har fått vara med och arrangerat och dessutom har jag lyckats med bedriften att vara toastmaster i delad roll med en god vän. Det känns inte dåligt. Många nöjda gäster och god mat med bl.a. så att alla kunde äta. Fanns så väl för LCHF:are som veganer etc. Spelade musik gjorde en också i ett specialkomponerat band som enbart repade två gånger innan. Tal höll jag också eftersom det var två väldigt nära vänner som gifte sig. Eller tal? Stoff av ett tal kan man säga att det var. Det stoffet kommer jag att posta här i två omgångar. Talet blev något mindre än vad huvudtexten jag skrev är. Den texten finns i en av presenterna jag gav brudparet som var två specialskivor med låtar och massor av text om kärlek i häftet. Visste inte att jag kunde skriva så mycket om kärlek men det bara flöt på när jag var igång. Bröllopet ägde rum på landet med tre stora tält på en åker och i tälten hade vi byggt en mini scen, lagt ut filtar och kuddar för en myshörna åt alla samt att det fanns bord för sittplatser att käka vid. Lekar fanns det givetvis också. Tror att den helt avslappnade attityden i inbjudan och myshörnan plus det väldigt udda upplägget bidrog till en oerhört avslappnad stämning och alla var glada. Alla var lika välkomna som dem är. Det är kärlek det till alla som kom som till själva brudparet. Enda sedan i våras har en varit med och planerat detta och sedan blev det så lyckat vilket gör att ens självförtroende har ökat ännu mer. Det är ju något speciellt med lycka och kärlek också som gör en tårögd och rörd. Lycka är ett annat ord. Vi började på torsdagskvällen med att sätta upp det jätte stora militärtältet som vi lånade. Det gick mycket smidigare än vad vi trodde på förhand och det var klart på en timme och en kvart. På fredagen åkte jag och en av dem som skulle gifta sig bror ut och bosatte oss på landet vid torpet som bröllopet skulle hålla till vid. Satte upp resten av tälten och förberedde allt annat. Snacka om att det var spännande innan kl. 15:00 då allt skulle börja. När det sedan var igång flöt allt på utav bara farten och vips var det söndag för nedplockning och undanröjning. Väl klart med det åkte en till mina föräldrar för familjemiddag. Även det oerhört trevlig. Detta följdes av en mycket förvirrad och halvpanikartad söndagskväll samt måndagsmorgon med allt vad det innebar. Trodde mig ha registrerat mig på filosofi-kursen men det visade det sig att det jag inte hade gjort. Kunde heller inte logga in på mitt konto för studierna men trodde att jag kanske glömt lösenordet. Kontaktade supporten via ett felmeddelande och fick så jag kunde fixa nytt lösen dagen efter. Fortfarande inte registrerad. Då kontaktade jag ”Studietjänsten” och lyckades registrera mig men när jag loggade in senare stod det att jag inte var det. Fattade fortfarande ingenting. Men efter en stund loggade jag in på plattformen vi har för studierna och då visade det sig att jag var det. Jag kunde tillslut andas ut. Det blev ju extra jobbigt på söndagen då jag fick för mig att det var sista dag för registrering. Det är inte så kul när en tror att en har gjort saker som det visar sig att en inte har gjort. Men nu är en på banan och kan andas ut ordentligt. Trött på många vis efter en oerhört intressant och häftig helg med många element och känslor. Det får nog bli att lägga sig snart och vila ut och drömma och tänka på den evinnerliga kärleken till allt.


Tryggare kan ingen vara - Fatal Farts - Jag vill stagediva del. 35

Det är rätt intressant att jag väldigt sällan blir sjuk. Men ingen är fel fri och jag lovar att det händer. Det är dock inte ofta vill jag lova. När jag kom hem från Norrland så fick jag otroligt magknip på tisdagen. Den blev större på onsdagen och var ännu värre. Med det följde att man blev lös i magen. På torsdagen började det bli bättre och på fredagen var den helt borta. Min direkta tanke är att jag måste ha ätit något olämpligt någon av dem sista dagarna i Norrland. Mycket möjligt att det kan ha funnits något lömskt i maten på Urkult men jag vet inte riktigt vad? Det kan mycket väl också varit hamburgaren på Tönnebro. Detta får mig att tänka på mitt sätt att handskas med magknip och dålig mage. Jag tror inte riktigt på att vara snäll mot magen när man är magsjuk. Jag tänker att problemet finns i magen och därför ska det ut. Därför ska man antingen köra på som vanligt eller vara riktigt taskig mot magen. Äta oerhört stark mat kan vara ett sätt för att då sätta hela magen på spel och rensa igenom systemet. Det får kosta att det blir en massa springande på toaletten. Är en istället snäll mot magen tar det längre tid att bli av med magproblemet och rensningen av systemet tar längre tid. För mig brukar det dessutom fungera. Jag är dock övertygad om att det säkert inte fungerar på alla men nog på fler än mig. Det som talar emot det är ju som vanligt att vi alla människor är unika med en viss DNA som är likadan men också en viss mängd som ger våra specifika egenskaper som individer. Den här förklaringen har jag också till att alla mediciner inte fungerar på alla människor. Det tycker jag säger sig självt. Samhället vill trots det styra alla och skriver hellre ut mediciner till många med diagnoser istället för att lära och hjälpa dem att hitta sina sätt att leva med sina diagnoser. Dessutom har nog vi alla människor en hel del små diagnoser och när vi skaffar barn får vi en viss kombination då får vissa mer än andra av några diagnoser eller bara en. Nog om detta. Det får bli ett längre inlägg om det någon gång. Tror att jag skrivit om det förut. Anledningen till att jag kom att tänka på mitt magknip idag är att jag i dagarna ska åka en liten Tallinn-Kryssning. Fast jag tror att det inte är någon fara för min mage. Det mesta går nog att äta som vanligt ändå. Magknipsfaran är nog betydligt större på båten än i själva Tallinn. Vem vet? Det kanske finns några med magsjuka på båten? Nej då, det är nog en väldigt liten risk. Definitivt inget att oroa sig utöver.


Syndabock - Jag vill stagediva del. 34

Lyssnade för några dagar sen på del 1 av en Filter-dokumentär som presenteras i deras podcast (finns att ladda ner på I-tunes). Den heter ”Utan min dotter”. I denna dokumentär får vi följa ett pars kamp att få tillbaka vårdnaden om sitt barn samt kampen mot att slippa bli fällda för misshandel av sitt barn. I brist på kunskap och bevis så pekar allt på (vad den bristande kunskapen visar) att de ska åka fast för misshandel genom ”shakingbaby-syndrome” och ingen i rätten tycks vilja lyssna på att det som kan ha orsakat det hela är att fadern råkat trilla över babyn. Det är det som låter mest troligt med tanke på hur detta par verkar vara som personer etc. Nog för att dokumentären handlar om det man får följa i handlingen så tycker jag att den också handlar om samhällets jakt på syndabockar. Man vill så gärna att det ska vara värre än det kanske är. Någon måste ställas till svars. Jag funderar då på hur många oskyldigt dömda människor det kan finnas i världen just bara för att samhället kräver en syndabock. Det troliga här är eller som jag tänker är att det är jobbigare att leta rätt på alla fakta och på så vis får samhället sin skyldige. Människan har en förmåga att välja bort det som tar tid. Frågan är då att är det inte värt att lägga ner allt jobb som krävs istället för att förstöra ytterligare ett liv? För blir man dömd som barnmisshandlare så är man inget värt i samhället. Inte bara det förresten eftersom det finns väldigt många brott man inte blir förlåten för. Det stör människors bild och samhälle man vaggats in i. Man ska sköta sig och människorna som aldrig åkt in för något är inte så inbjudande mot brottslingar som suttit sin tid. Kan dock inte klandra för en del brott men har man avverkat ett straff så har man. Många pekar hellre och säger/tänker: ”Jag sköter mig minsann. Jag vill inte beblanda mig med dig. Du ser så kan det gå”. De flesta som tänker så har aldrig tänkt längre om hur det är att vara människa. Hur lätt det kan vara att trampa i klaveret. Livet är till för att lära sig och på vägen gör vi snedsteg. Det är lättare att göra konstiga saker än vi tror. De flesta kan lära sig det mesta och de gäller att praktisera det man lär sig för att det ska sitta och i övrigt gäller sunt förnuft. Finns ju en hel del saker som man bara inte gör. Även där finns ju det vi inte kan styra över nämligen att vi människor är komplexare än vi tror och därför är det lättare att säga ibland än att i själva verket praktisera. Men jag är oerhört trött på den där svart på vitt grejen och den är även det ständiga letandet efter syndabockar en del utav. Gör ditt jobb och se till att vara lite öppen för att alla förklingar kan vara en rimlig förklaring. Det hela beror på vilka ögon man har. Jag lovar att det kommer att vara värt det i jakten på en bättre värld. Eller är det roligare med blod och syndabockar? Man kan fråga sig då vem det är som blir en syndabock?


Track 13 - Jag vill stagediva del. 33

Jag gillar inte dem där dagarna då man är trött och man inte riktigt kan ta på varför man är trött. Man tycker att det borde finnas en förklaring men man ser den inte uppenbara sig som självklar. I mitt fall skulle det kunna vara flera saker som spelar in. Det skulle kunna vara för att det blev alldeles för lite sömn i helgen. Jag var ute vid en stuga utanför Strängnäs och på lördagsnatten så spelade vi ett kortrollspel som hette Munchkins. Väldigt roligt och tillslut fick jag vinna. Spelade egentligen mindre roll men det blev jämt tillslut. Jag vill dock inte beskylla helgen för att jag är så trött när jag vaknar på måndagar och tisdagar. Det borde bero på något annat. Fenomenet har infunnit sig tre veckostarter på rad nu så jag börjar undra litegrann. Det skulle kunna vara pollen allergin eller medicinen men eftersom jag tagit den ett tag nu så borde det inte vara den heller. Kan säkert dock vara ett bidrag till det hela. Men det är ju inte bara att man känner sig enbart trött utan kroppen känner sig helt matt på något sätt. Det är nästan som man inte skulle orka göra någonting fast ändå lyckas man göra det. Sticker ju till och med och tränar vilket jag ska göra efter detta inlägg. En annan fundering är att jag bytt multivitamintabletter och att det är där skon klämmer men känns ju inte som om det skulle vara en anledning då dem jag tog innan är i princip snarlika dem jag tar nu. Nästa faktor är att det kan vara att snuset är slut och kroppen reagerar på det varje gång helgen är slut men det känns egentligen också lite dumt att man skulle bli helt slut utav det. Det jag tror mest på är att det nog kan vara några av dessa saker som spelar in men det är definitivt en annan sak som spelar in betydligt mer och det är nämligen att eftersom jag är ledig nu och jag har haft ett jobb som man rör sig mycket i så håller kroppen att vänja sig in med betydligt mindre rörelse. Det blir i alla fall det dem dagarna då jag inte börjar göra något direkt på morgonen. Det brukar alltid kännas bättre när jag varit och tränat eller gjort något istället för att bara sitta ner. Men det jag inte förstår att en kropps avvänjning kan kännas så mycket. Den känns ju t.ex. så mycket att det känns som man är på väg att bli förlamad eller nått. Det är konstigt. När veckan börjat så brukar det kännas bra efter ett tag. Det brukar kännas bra direkt efter man tränat. På något sätt blir det fascinerande att en kropp kan regera så starkt. ”Rör på dig din late jävel”. ”Jag ska snart”. Så jag kommer ur tunnel och ser ljuset. Tänk på att försöka lyssna på vad kroppen säger. Den har många olika sätt att reagera på det mesta och visa på att nu kanske du ska vila? Nu kanske du vilar för mycket? Det är bäst jag drar och tränar nu då så att jag inte somnar vid datorn.


The Howling of the Jinn - Jag vill stagediva del. 32

Slås oftast av att det fortfarande går att lura in människor i pyramidspelens Mecka. Fånga dem och få dem att jobba arslet av sig för ingenting. Har tidigare i min blogg skrivit om Your Health eller rättare sagt skrivit om mötet då dem försökte få med mig. Nu har jag stött på ett nytt och det är ett resebolag. Tänker inte gå ut med namnet ännu för någonstans känner jag att jag vill ha svar på lite frågor som jag ska ställa på ett möte med dem. Men hela konceptet går ut på att dem ordnar resor till nästan ingen kostnad alls och att man inte betalar något alls för att gå med. Det jag undrar är vad dem egentligen tjänar pengar på? Min teori är att det är insamlandet av medlemmar och det bygger på att ha så många resande medlemmar som möjligt. Vem vet det är kanske dem som ser till att du har inbrott i ditt hem helt plötsligt eftersom du är på resande fot? En till fråga som dyker upp är ju också om alla i hela världen skulle vara med vad händer då? Hur får man in pengar då? Då borde ju bara pengarna gå runt i ett system hos företaget själv. Det luktar konstigt och mysko. Detta får mig att fundera kring vilka som går med i dessa företag? Eller går på grejen? Man lovas mer fritid bara man jobbar för dem och jobbet är att värva fler medlemmar i hopp om att tjäna pengar. De som går med i sådana här grejer är dem som saknar kritiskt tänkande och bara köper den kapitalistiska tanken att man kan få mer pengar och få mer fritid fast dem får jobba mer. Samt måste resa en massa. De ser inte dem typiska kryphålen i verksamheten.

  En vidare intressant sak är deras hemsida där man knappt får något av värde. Det står lite lätt om verksamheten men mest om hur företaget har växt och blivit stora. Lite om Vd:arna och hur bra dem är. Finns en reseblogg av folk som reser med dem. Den är ganska tillintetsägande och ger inget av värde mer än att det står hur bra det är att resa med dem. Jag ser det här med att driva pyramidföretag som ett rop på människor att gå med så att några blir stenrika. Kom alla får och ge mig kött och produkter. Ni vet inte vad ni gått med på.


Ingen skuld? - Jag vill stagediva del. 31

Kalla vindar sprider sig över Europa. Man verkar totalt glömt hur Nazismen började i en del länder. Frankrike med Front National, Grekland med Gyllene Gryning, England med Unik, Ungern med Jobbik och så Sverige med SD. Nog för att det för med sig i ekonomiska kriser att många missnöjes röstar och då röstar på riktiga missnöjespartier som vill stänga EU inifrån och som dessutom är främlingsfientliga. Bara i den frågan om stängningen låter det helt dumt. Den frågan är det ju bättre om de driver i sina lokala val. För det är där de kan besluta på riktigt om de ska vara med i EU eller inte. För det är där man kan se till att man inte vill vara med för det är ju ändå det landets egentliga beslut att ta. Inte hela EU:s. Tycker egentligen inte Sverige ska vara med i EU och det grundar sig mest i att det är ett ända stort kapitalistiskt jippo. Där grundländerna styr det mesta som händer inom EU. Dessutom är det inte demokratiskt för då skulle alla länderna ha lika mycket att säga till om men det har dem inte. Men så länge vi är med så gäller det att göra det bästa av det och då gäller det ju att rösta på partier som vill förbättra EU på dem punkterna man tycker är dåliga och inte rösta på ett parti som bara vill väljas in för att göra allt destruktivt. Det jag menar är att man vill väll utveckla konceptet inte stagnera det. Det verkar dock finnas en trend i att stanna där man är och inte utvecklas. Ungefär som de gamla tankarna ”man ska inte tro att man är något” och ”varför ska man engagera sig då det redan är kört ändå”.

 

  Det känns som missnöjet delvis handlar om en slags revolt mot dels de stora informations flöden som finns i det stora informations samhälle vi nu lever i. Det finns så mycket information att nå överallt och det gör det svårt att sålla och då ger man upp istället för att man just inte orkar. Men ska man verkligen ge upp? Visst man ska ju låta människor vilja göra det dem vill och visst är det skönt att kunna ha ett bekvämt liv. Men priset för ett bekvämt liv måste få kosta också. Menar att alla vill väll ha fred eller det närmsta man kan komma men man får inte låta det gå över att man inte tänker mänskligt. Dessutom finns risken med att man låter folk ha ett eget tänk att man inte tänker kritiskt till den information man tar in och sedan blir man stolt i det man kommit fram till utan att dessutom kritiskt ifrågasätta sin egen slutsats hela tiden. Det gör allt ännu svårare och gör att det blir svårt att nå fram till människor.

 

Det system vi nu går runt och är så naiva och tycker är det bästa vi kommit på. Kanske inte är det bästa. Demokrati kan vara det bästa vi har kommit på men jag är skeptisk. Det är i alla fall oerhört naivt att tro att det är det bästa vi kommit på. Jag tror att det måste finnas något bättre och det är jag helt övertygad om att det gör. Jag tycker vi bara borde kunna komma överens helt utan gränser. Gränser skapades ursprungligen för att stävja fred efter krig så att man skulle hålla sig på sin kant men att det inte förbjuder andra att resa mellan dem. Detta gjorde och gör att små folkslag kommer i kläm och får tillhöra ett land de kanske inte känner sig hemma i men de får ändå finna sig i det. Det andra ett gränssystem gör är att länder börjar stänga in sig och skaffar sig en identitet, man identifierarar sig helt enkelt med det land man tillhör. Istället för att alla ser sig som världsmedborgare. Det gör i sig också att om man råkar ha en gräns sen tidigare så finns det smågrupper som vill försöka att få tillbaka den vilket gör att det kan bli krig på nytt. Gränser skapar också att man inte vill beblanda sig med andra och tillslut blir så bekväma i sitt hemma att man förbjuder att det ska komma influenser utifrån. EU:s grund koncept att skapa fred i Europa är bra men det fallerar på att det styrs förnuvarande av ekonomiska intressen. Så man kan kontrollera alla länders ekonomier. Det i sig har också bidragit till den ekonomiska krisen så att det som blev resultatet av EU-valet är delvis EU:s egna fel. Med det menar jag just det som står tidigare är att när ekonomin är dålig röstar folk av missnöje på dt dem inte tycker fungerar. Allt helt i effekten av att precis allt är beroende av pengar och så länge det är det vinner bara ett kapitalistiskt tänk. Vill vi bli av med det måste tänket kring makt och pengar samt egoismen försvinna. Inte bara tänka: ”Jag, jag, jag.” Hela tiden. Vi kommer att vinna i längden på att tänka på ett hel hets perspektiv för hela mänskligheten och det måste vi börja med redan idag för imorgon kan det vara för sent. Framåt i världen för ett bättre samhälle med utveckling. Inte inskränkthet och rädsla.

 

Vi lever för att svära och att dricka tjära!!


School´s out forever - Jag vill stagediva del. 30

Vad ska jag säga? Den borgliga sidan verkar inte fatta att så länge de bara vill ha mer pengar till sig själva så kommer det inte bli bra någonstans. Det är det som är kruxet. Allt detta åtdragande av pengar. Göran Hägglund sa till exempel att vår skola är bra men den kan också bli bättre. Var ser han den bra skolan? Menar då det är fler elever en någonsin som går ut med dåliga betyg i kärnämnena (svenska, matte och engelska). Med det fick han det att låta som om de inte skulle göra så mycket åt skolan. Det behövs göras mycket. Minska antalet elever per klass. Få människor att vilja utbilda sig till lärare. Det man dock framför allt ska göra är att göra skolan rolig och inspirerande för eleverna. Tycker man att skolan är rolig och att det är kul att hitta nya saker och lära sig saker, ja, då lär man sig också lättare. Med det kommer man också lösa en hel del mobbing och färre kommer så småningom rösta på SD eftersom man kommer ha betydligt smartare människor som vet bättre. Vi kommer så småningom ha fler som är kompetenta på flera områden i samhället. Det mesta kommer bli bättre. Gör också så att man får studiebidrag för att plugga på universitet och högskola. 10000 i det tycker jag är rimligt. Hur ska man få pengar till det? Få alla att sluta roffa åt sig så mycket runt om och överallt så kan vi lösa detta hur lätt som helst. Det är den kulturen vi måste få bukt på men det ända partiet som vill ta upp frågan ens är vänsterpartiet. Men då får de hånande svar tillbaka av väl sossar och andra som har toppositioner. Klart någon ska ha någon ny bil istället. Helt rimligt? Eller? Det är sjukt också att så fort man säger Vänster Partiet så säger folk att de är kommunister. Bara för att en person säger att han är det betyder ju inte det att partiet är det. Konstig logik där. Men ja vi får nog råna upp alla pengar åt alla ställen där det saknas och bli någon slags modern Robin Hood. ”Det är Rille den 4:e jag vill ha” Våra vapen? Hackers och stridsvagnar!

 

IQ kan räkna upp till 100. Nej nu tar vi en stänkare på detta.

 

Vi lever för att svära och dricka tjära!


Killing in the name of... - Jag vill stagediva del. 29

Anledningen till att det finns rörelser som anti-fascistisk front osv är ju för att de jobbar mot ideologier som vill utesluta en del sorts människor ur samhället som t.ex. invandrare, homosexuella osv..  Där utav kan man ju säga att dem blir en sorts åsiktsfascister alltså fascister mot ideologier som är diskriminerande. Därför blir det lättare att sympatisera med dessa rörelser även fast dem brukar våld och det är för att de högerextrema partierna är inhumana och vill utesluta andra människor ur samhället och att man kan stödja det kan väll ingen människa begripa om man inte är hjärntvättad. Deras handlingar blir då våldsamma och icke demokratiska, och egentligen ska man inte bruka våld alls tycker jag, men det är sådant man får ta i ett samhälle där alla går runt och är hycklare. Många går runt och tror att demokrati är det bästa som finns. Det kan vara det bästa system som finns men det är naivt att gå omkring och tro det. En demokrati tjänar ju på att du går runt och håller din käft och tror att allt är bra. Under tiden så kan dem rika lura dig med politik som gör dem ännu rikare och så att företagen kan roffa åt sig ännu mera pengar. Allt detta i att dem har lurat dig att tro på något bra. Dessutom har dem ju vetskapen om att människor tyvärr trivs bäst när dem blir lämnade ifred och får sköta sitt. Därför tjänar dem ännu mer på att du tror att allt är bra. Eller vet att det är fel men du orkar inte göra något åt det. Därför är vi alla hycklare av demokratin och därför kan man förstå att antidemokratiska metoder tas till i kampen i ett hycklande samhälle där inget är tydligt. Ett bättre samhälle borde gå att få och det fås bara om alla skulle kunna komma överens och så länge ingen verkar vilja det så verkar hoppet kört tyvärr. Börja tro att vi kan hitta något bättre än demokrati. Bortom orättvisor. Då alla har det bra och allt delas lika och alla blir accepterade och uppskattade för dem de är. Nu kör vi.

 

Vi lever för att svära och svälja tjära


More Metal Than You - Jag vill stagediva del. 28

 

  Var ska man börja någonstans? Idag? Igår? Eller för tre dagar sedan eller någon annan stans? Sitter i alla fall nu och känner mig grymt trött efter ännu en dag som tar sitt slut. Tröttheten beror nog mer på gårdagen än något annat. Kanske också löparrundan jag haft idag. Allt frosseri i mums hör nog också till. Att jag haft en vecka fullt med saker att göra kan ju också ha en hel del med detta att göra. Jag börjar nog i början av veckan. Det är nog bäst så.

 

Måndagen var som en vanlig jobbdag. Man startade och slutade dagen. Under dagen då jag var på jobbet höll jag samtidigt på med att styra upp en fortsatt inspelning av en låt till bandet. Vilket var osäkert hur det skulle kunna gå till. Vår producent kunde i alla fall vara med. Väl efter jobbet så åkte man och handlade en stund. Efter det följde matlagning och sen var det bara att bege sig till magasinet för inspelning. Jag själv hade nyckeln eftersom han som vanligtvis har nyckeln var på praktik på annan ort. Inspelningen gick bra. Det var framför allt trummor som behövde spelas in på nytt på låten. Men sången spelades in igen på sticket och ett nytt elgitarrsolo lades också. Vi var där i nästan fyra timmar men allt flöt på bra. Under tiden han jag jamma två tramsversioner av Trouble is a Friend a lá Nick Cave style. Sedan blev det natti natt.

 

  Tisdagen inleddes med jobb som vanligt. Där efter åktes för att först leta efter en Q2 på El-Giganten men efter en stunds letande hittades där ingen sådan. Den skulle jag ha haft till lördagens resa till Ullared. Nu följde nästa uppdrag i form av en häftpistol och ”tillhörande” stift. Trodde ju i princip att det bara var att köpa några stift och sedan var det klart. Tji fick jag efter jag hade ätit då jag sedan satt för att ladda för att åka en runda och skulle sätta upp affischer för Fåfängan här i stan. Bestämde mig för att åka en sväng i alla fall vilket resulterade i att jag åkte först till Gripenskolan och reka området. Klockan var ju efter 19:00 så jag tänkte att det nog var stängt p.g.a. detta. Åkte till Oppeby för att gå in på ICA i tron på att de skulle kunna ha rätt typ av stift. Det blev en stunds letande efter stift men tillslut hittade jag dem väl undanjömda. Men det var inte stift som passade. Åkte då en sväng bara för att reka ställen att sätta affischer på. Konstaterade att det nog kan bli en del ställen bara jag får tag på rätt stift. Bara att köpa nya sådana nästa dag på Kontorab igen. När jag beslutade att åka hemåt kom jag på att den nya datorn hade ju kommit. Det var ju bara att åka och hämta ut den. Väl hemma sen var jag alldeles för trött för att packa upp den så det fick bli soffhäng och efter det natti natti.

 

  Onsdagen börjar också med sedvanligt jobb. Efter jobbet blev det träning. Hade lyckats fixa rätt storts stift till häftpistolen under dagen. Väl hemma var det bara att vända igen och ge sig ut på en runda. Eftersom klockan var efter 19 så hoppade jag över Gripenskolan eftersom den ändå borde vara stängd ikväll igen. Tog mig ann ICA Oppeby och lyckades hitta en bra plats på anslagstavlan där. Åkte vidare och tog Träffens anslagstavla. För att sedan åka ut till ICA Stenkulla och sätta upp en till. Därefter blev det en affisch vid Nico också. Det slog mig att det var lättast att hitta affischplatser på alla platser förutom ICA Oppeby. Märkligt men det kanske är en stor mötesplats? Hemma blev det matlagning och sedan blev klockan efter 21 så man orkade inte börja packa upp datorn nu heller.

 

  Torsdagen började också med jobb. Efter det begav jag mig till Gripenskolan för att sätta upp en affisch men då blir jag varse och påmind om att det ju faktiskt är påsklov. Inte lätt för den som inte går i skolan längre. Ha ha! Åker nu ut till ICA Arnö för att sätta upp en affisch men där sätts allt upp med tejp och med respekt för det skiter jag för tillfället i att sätta upp en affisch där. Tänker att jag kan ha med mig tejp vid ett annat tillfället. Hem och duscha och sedan blir det att fara iväg igen och hjälpa en god vän med att flytta hem. Dels flytta i ordning möbler som stått kvar i lägenheten samt lite annat. Visar sig att han inte har någon el i vardagsrummet så det blir rapport på det. Fika och trevligt sällskap får man som vanligt vid dessa ”hjälpa till” - tillfällen. När klockan är slagen åker jag hem och fixar käk. Sedan plockar jag upp den nya datorn som jag nu sitter och skriver på. Är mycket nöjd med den. Tack Kemparnas Konung.

 

  Långfredagen börjar med lite sovmorgon eftersom det är röd dag. Men går upp vid 8 tiden någonting. Går ner för att tvätta då jag skrivit upp mig på tvättstugan men dörren ner till källaren går inte att få upp. Då skulle jag nog ha brutit av nyckeln vid det här laget. Så ska det ju inte vara. Går upp och bestämmer mig att jag för fixa en annan dag att tvätta på. Blir senare att jag drar iväg för att träna. Detta blir dock senare än vad jag hade tänkt så jag får kapa av träningen lite eftersom jag skulle åka iväg och kolla på fotboll i Katrineholm. Full fart framåt. Kommer dock lite sent ändå till matchen men, ja, jag missade inga mål i alla fall. Tyvärr förlorade RIK med uddamålet. Åker därefter till mor och far för att få en bit mat och få jackfickorna lagade. Lämnade samtidigt brorsans ungars påskägg eftersom påskafton ska ägnas åt Ullareds resa. Affischerar med Fåfängan valborg affisch i Runtuna, ICA Arnö samt att Stiko Peraffischen åker upp vid Träffen då någon redan hunnit med att affischera en sådan vid Nico. Sen hemkomst resulterar i slötittande på Ullared.

 

  Påskafton blir det uppgång 2.30 för frukost och dusch och sedan bilfärd till Ullared i studiesyfte med glada vänner. Mycket snack och trevligt prat. Väl framme tar alla varsin vagn utom jag. Jag har ju inte ambitionen att köpa något men visste att så skulle kunna ske ändå. Kom därifrån med ett våffeljärn, tre böcker, ett linne, en DVD och två shampoflaskor.  Dessutom får nog hela Ullareds grejen betyget 3/5. Det finns en del skit och en del bra grejer. Lite blandat. Man fascineras lite. Såg dock inte någon riktig extrem handlare. Det var dessutom inte så överdrivet mycket folk som man sätt att det kan vara. Påskafton gjorde nog sitt. Vi fick sitta trängre på hemvägen p.g.a. av allt som köpts men det gick att härda ut. Hemma blev det mat och dö i soffan igen.

 

  Påskdagen var bäddad för löparrunda och påskmiddag hos mor och far. Valde också att göra klart städningen jag började på under långfredagen. Men klar blev den inte då dammsugaren trilskade så jag fick lov att beställa påsar till den via nätet eftersom jag har en så gammal dammsugare så att dem inte går att hitta i handeln. Men resten av dagen blev i princip mys med mor o far samt farmor. Plus att man fick mer påskgodis. Hualigen.

 

  Idag har man varit otroligt seg. Men lyckats tvätta och träna och lagat mat. Är faktiskt segare än nomalt idag och det har inte riktigt gått över. Men det ska det nog snart. Ska iväg och repa snart så humöret lär stiga och man lär bli pigg. Allt detta att bara hålla på så här i ett knappt utan vila gör att jag vill påstå att jag är: More metal than you!! Mer det än att bejaka sin lata sida. Slackers.

 

Vi lever för att svära och att svälja tjära!


Frihetens Fackla - Jag vill stagediva del. 27

Hur ska jag skriva det här? Jag skriver nog så här. Att först och främst så var och är och försöker OS fortfarande att vara en symbol för fred då alla länder kan skicka sina bästa atleter och tävla under fredliga omständigheter. Från den allra första början var det helt och hållet så tanken var. Nuförtiden baseras vart OS ska gå på vem som kan muta OS-delegaterna mest och borde väll egentligen bojkottas även i det anseendet för det är de som är de verkligt äckliga människorna även om de som vill rucka på mänskliga rättigheter är minst lika äckliga. Men jag undrar om inte Ryssland med sitt hat mot homosexuella etc. bara vinner på en bojkott och kan fortsätta förtrycka människor osv. Jag tycker det är mer upp till deltagarna att så fort de får chansen säga vad de tycker om diskrimineringarna etc. och tala om att detta är fel samtidigt som de är artiga och trevliga mot arrangörer. Skulle man dessutom bojkotta OS i Sotji så ruckar man på drömmen att OS ska kunna gå överallt i vilket land som helst och då är det också en sorts diskriminering även om det finns en rad massa tveksamma länder där ute för tillfället. Människor gör trots allt som andra gör om de blir behandlade som andra och på samma sätt så tar de tillslut efter men i vissa fall är det trögare än andra. Missförstå mig inte nu för jag tycker med all sannolikhet att allt som Ryssland gör mot homosexuella är helt fel och avskyvärt på alla sätt men att en bojkott är helt fel väg att gå. Det är deltagarna som ska ta chansen att protestera istället. De har ögonen på sig och de kan påverka betydligt bättre än en bojkott. De ser ju trots allt människor upp till. En annan sak som borde diskuteras angående OS är denna elitism det stävjar men det är ju en annan sak just. Den elitistiska tanken att bara vara bäst räknas. Starkast överlever osv.. Det har blivit mer en bild i det anseendet än att det ska vara en folkfest för alla vilket det också är men inte på samma nivå som en gång i tiden. Sedan är den känslan betydligt större på ett sommar-OS då alla har större chans att tävla i alla grenar eftersom det finns länder som inte har samma förutsättningar att tävla och träna i vintergrenarna.

 

Men i förhållande till detta OS i Sortji är jag egentligen med precis alla som vill bojkotta det. Grundar det mest på att Ryssland är ett stört land i sig på många plan inte bara gällande diskrimineringen och lagarna mot homosexuella osv.. T.ex. så straffas arbetare som varit med och byggt inför OS med att de inte får betalt och klagar dem blir de anklagade att ha snott grejer som elektrikern som blev anklagad att ha snott elkablar och straffades fysiskt för det. Eller varför inte de med husen som blev helt inbyggda mellan en ny motorväg, som behövdes inför OS, och järnvägen. Varje dag de ska handla måste de gå över motorvägen eller ja bara de ska till jobb eller skola osv.. De blev inte erbjudna något annat hem trots alla tecken på att det nästan blir orimligt att bo där. Eller varför inte bara vetskapen om att de som gör värnplikt i Ryssland straffas med hoppsparkar av officerare så fort de bara gör någon liten miss eller knappt det. Så ni som vill bojkotta OS genom att inte titta får gärna göra så även fast jag knappt tycker det är en protest eftersom Ryssland knappast bryr sig om en enstaka person tittar eller inte. Jag tänker i alla fall titta på hockeyn som jag bryr mig mest om sportmessigt. Samtidigt hoppas jag att alla deltagare gör så många protester som möjligt när de får chansen att tala om vad de tycker är fel osv.. Det är som sagt de som kan påverka mest och om de inte tänkt tanken att protestera något eller säga vad som är fel så är detta en uppmaning att GÖRA DET!

 

 

Vi lever för att svära och att dricka tjära!


Road Trippin' - Jag vill stagediva del. 26

Den är skön den känslan när man är på väg och reser bort. När man vet att ett äventyr är på gång och man får ta del av härligt sällskap på vägen. Att bo ihop ett gäng på 16 personer och åka skidor ihop. Det är fan balsam för själen. Utflykter och äventyr i grupp det för människor ännu närmre varandra. Det blir intimt på något sätt att bo ihop och ta del av allas personligheter. Mycket finns att ta del utav och uppleva och upptäcka. Tillråga på allt får man dessutom åka skidor på det. Det är en oerhört skön känsla att kasta sig ner för backen och svänga åt höger och vänster och har man dessutom finslipat tekniken på några år ja då känns det lite mer som om man studsar lite när man åker. Man känner smidigheten i svängarna och farten går upp. Jag stormtrivs. Underbart är ett undermåligt ord. Man får dock stå ut med att det kan vara kallt och att det snöar eller blåser eller allt samtidigt men det gör bara att man får känna på att man lever och det gör ju definitivt ingenting för då vet man att man lever.


Under årets skidresa har man hunnit med att åka en hel del nedfarter gröna-svarta. Grön är lätt. Svart är svårt. Man har också druckit lite öl, bastat i två timmar ( 1 timme vardera på två kvällar vilket är rekord för mig), spelat poker, ätit god mat samt våfflor, hållit på att inte få loss bilen och få ta del av spontana upptåg samt klockrena citat. Hela resan har dessutom gud varit med oss i alla fall om man får tolka adventistläran. Adventist lärans principer bygger på att tyda, enligt dem då, Guds sätt att tala till en. Detta går till så att om man t.ex. pratar om en nyckel och går förbi en bok som det står nyckel på så ska det hända något gällande nycklar om man nu vill tro på det och är religiös. Deras exempel i Missionären 10/2012 lyder dock att om man åker bil och råkar köra över på andra sidan för en stund och hinner styra till sin sida av vägen innan man möter en bil vars förare är förbannad över att man låg på fel sida och har nedvevat fönster ropar “gris” och man svänger hörnet och råkar köra på grisen så lyckades man inte tyda Guds språk. Oerhört långsökt om man frågar mig. Det hela verkar oerhört stört och låter mer som en viss slump. Man kan nog kalla det ett konstigt tillfälle. Men det är lustigt när sådana saker sker. Som i torsdags då jag hade falukorv och makaroner i matlåda. Arbetskollegan som kom och satte sig efter mig hade också falukorv i matlådan och den som kom efter han hade också det. Sedan kollade han vad det var för mat i någon skola den dagen och kors i taket det var falukorv och makaroner. Oerhört tröttande. Men nu vet jag vad det meddelandet från Gud innebar och det var att vi skulle få korv med bröd på jobbet på fredagen. Är det inte allsmäktigt så säg?


Kan berätta om när jag inte höll att få upp bilen till stugan. Den stod där parkerad i väldig lite nedlutning med fören neråt på Lindvallens byparkering. Det fanns ingen bil till höger, ingen bakom och ingen inom ungefär tio meter åt vänster. Jag börjar backa och kommer en bit innan den börjar slira. Vilket var konstigt eftersom det såg ut att vara isfritt när vi kom på torsdagen. Åtminstone var det sandat och grusat där jag ställde bilen. Körde fram lite grann för att sedan backa igen och kom lite längre bakåt innan den började slira igen. Nu hade jag dock kommit så långt bak att jag tänkte att jag kunde köra framåt och svänga runt och valde då att svänga runt åt vänster för att åt andra hållet stod bilar snett bakåt som jag inte skulle kunna svänga förbi. När jag då kommit runt så börjar bilen glida och glider mot bilen som står längre bort åt vänster och jag bromsar och lyckas stanna bilen så att den bara är någon decimeter från den andra med hörnet av ena backspegeln. Man höll på att sätta hjärtat i halsgropen. Vad göra nu. Dra i handbromsen gå ut och kolla det exakta läget. Inser att jag kan backa och gira ifrån den andra bilen vilket jag gör. Ställer sedan ratten rakt och kör upp rakt från den. Jag är loss och lättad. Av min förvåning att döma är jag sedan först upp till stugan då vi var 5 stycken som gick för att hämta bilar samtidigt och att mitt lilla äventyr tog åtminstone minst 10 minuter.

 

Här kommer lite citat och vinklingar från resan.
“Har personen politiska ambitioner” jag i en personfrågelek som första fråga.
“Är personen homosexuell?” åter igen jag som första fråga. Båda var vägledande för resten av frågorna. De anklagade mig för att vara synsk efter detta.
“Det finns ingen sannare glädje än den riktiga glädjen av att mona” våran bils konstaterande efter att en i sällskapet som man inte skulle kunna tänka sig att han skulle mona gjorde det.
“Du vet att jag är en kille som inte kan göra flera saker efter varandra” Magnus.
“Jaaaaaaaa” fråga Bertil citerades flitigt med den frasen.
Otaliga citat med Bamserösten, sa Richard.
Otaliga citat från en känd Lasse Åberg-film var av “Oj, oj, oj, oj, oj” nog förekom mest.


Avslutar med: “Richard du har aldrig haft några hästar hemma” “Nej, jag har släppt mina hästar fria”


Nyårshambo - Jag vill stagediva del. 25

Ja ha det nya året har startat och jag är optimistisk och tänker mig att det kan bli ett mycket bra år. Det har till och med stor potential att bli mycket bättre än 2013 vilket för egen del var ett mycket bra år. Jorden gick heller inte under denna gång. Är egentligen rätt trött på skämt baserade på att mayafolket räknade på ett helt annat sätt vilket gjorde att det fanns människor som började tro att det hade med Jordens undergång att göra. Det mest bisarra skulle vara om några tog livet av sig p.g.a. att allt inte tog slut 2012. Någon sekt kan säkert ha tagit kollektivt självmord p.g.a. det. Eller ännu mera bissart att dem skulle tagit kollektivt självmord precis innan och då missade att jorden inte gick under. Siffran 13 är annars belagd med otur. Men det är ju som sagt baserat på att man började tro på det en gång i tiden och man då upplever att man har mer otur då bara för att det ska vara så. Man lurar sig själv psykologiskt helt enkelt. Vad är det då som gjort 2013 till ett så bra år då?


Jo i grund och botten handlar det om att man spenderat en hel del av året med en massa härliga vänner och de utflykter och äventyr man haft med dem har kantat allt. Sedan att man fått igång några projekt och andra saker har också gjort sitt. Vi kan ju börja med att man var på , åter igen, en fantastiskt kul skidresa till Sälen och till inget mindre än Lindvallen som destination. Där blev det en hel del utförsåkning, bad, pub, sällskapsspel och skratt. 2014 ska också börja med en sådan resa men vi hoppas på mer snö eftersom i denna stund håller på att regna bort där uppe. Det bästa minnet från den resan var att de båda bröderna som var med blev prejade av barn varsin dag. Året fortsatte med min 30-års fest som det kom en hel del folk på. Det var mycket kul och härligt och den bjöd på en hel del spontana upptåg. Två minnen är när David sjunger kuk-låten samt när Mattias höll sitt tal. Sommaren innehöll jobb på Festival Decimal samt att man fick träffa Mr KSMB nämligen Johan Johansson vilket var oerhört kul. Det var även skoj att få testa att jobba på en festival överlag vilket man aldrig gjort tidigare. Rättviksresan var också oerhört trevlig då vi åkte upp ett gäng och hälsade på hos min syster och hennes familj på deras sommarställe där och som de nu i dagarna flyttat upp till permanent. Bjöd bland annat på rodel, tripp till Mora, Styggforsen och Rättvikstuppen. Har också hunnit med att vara i Malmö och Helsingborg vilket var två mycket mysiga städer. Framför allt Helsingborg var oerhört mysigt med sina gamla tegelbyggnader. Utöver dessa utflykter så har man bl.a. varit på Takshow två gånger med Anton. Takshow var en sorts talkshow på kulturhusets tak med Kristoffer Triumf som har intervju podcasten Värvet som jag kan rekommendera väldigt starkt. Har där bl.a. fått träffa Kristoffer själv samt Edward Blom vilket var mycket kul. Jag har också varit på Galenskaparnas 30-årsfesten som var en 30 års present från min syster och hennes kille. Det var en hel dag i STHLM då vi var vid Nackaforum som är ett stort köpcentrum i Nacka och sedan åt vi på en indisk restaurant i Gamla Stan. Man har också varit på punkfestival utanför Värnamo vid namn Hygget med Chrille och lite skönt folk. Ett besök på Bråvalla har man också mäktat med. Man har återfått kontakten med en gammal klasskamrat från mellanstadiet. Av alla klasskamrater som jag inte har sätt på jätte länge är det rätt konstigt att jag har saknat henne mest. Men det är kul att hon är tillbaka i vänskapen. Jag har varit med och startat en podcast med Dick Lundberg och Andreas Larsson som heter Som vi säger det och vi har hunnit med att spela in 18 avsnitt vilket jag tycker är oerhört flitigt på ett halvår. Har också börjat spela i band tillsammans med Mattias, Linda, Sebbe och Love och om jag får säga det så börjar en del av låtarna bli oerhört tighta. Upptäckten av att jobba ideellt har annars varit en av årets skönaste upplevelser. Man har hjälpt bröderna Blomster att dela ut programblad till Fåfängan samt hjälpt till att jobba på Fåfängan vilket har varit betydligt mycket mer stimulerande än att jobba för det jobb man har i vanliga fall. Det tycker jag att många människor ska pröva på.


Nu blickar vi in i 2014 som har ännu mer att erbjuda och du, du har väll inte avlagt ett fjantigt nyårslöfte som du ska bryta imorgon? Nej, tänkte väl det. Finns härliga människor att umgås med och säkert ännu fler att lära känna under 2014. Se upp nu kör vi!

 

Vi lever för att svära och att dricka tjära.


Wait and Bleed (Do we need another bastard Nation) - Jag vill stagediva del. 24

Har upptäckt en ny sorts personer som jag stör mig på. Det finns nämligen dem som lägger sig i diskussioner som man antingen har på facebook eller dylika medier eller i verkligheten som menar att de inte är värt att diskutera något överhuvudtaget. De kanske inte säger det rakt ut men i undertonen av det dem säger kan man fatta att det är det dem menar. Menar att om man nu inte vill diskutera en sak så tänker jag att då behöver man ju inte lägga sig i diskussionen överhuvudtaget. Men tänker också att varför har dem givit upp? Menar diskuterar man inte saker så kommer man inte någonstans i samhället. För att komma någonstans så är kommunikation och diskussion grundsteget för att komma någonstans överhuvudtaget. Det är ju egentligen dessa människor som verkligen inte kan klaga på att samhället ser ut som det gör. Gillar heller inte att dem går in med den tonen att de försöker övertyga en annan att man inte ska komma här och komma och tycka en massa saker. Nästan som en sekt som tycker att det är fult att ha åsikter och tycker man inte som dem är man fel ute. Man ska inte tro man är något och då inte kan förändra världen. De kanske inte tycker att man ska eller tänker vad gör det att vi diskuterar saker på facebook eller dylikt men då hänvisar jag åter igen till att med diskussioner börjar allt sedan kan det vara en del av arbetet att dela med sig av sina åsikter för att komma fram till rimliga saker. Man får se det hela som ett större fika rum där alla ämnen kan dyka upp. För kan man heller inte diskutera det här då kan man inte heller diskutera det när man är ute och fikar. De tänker säkert att det inte går att göra något åt saker och ting och tänker då enbart på att de själva ska ha det så bra som möjligt. Men då får man inte ett så bra samhälle som man vill ha heller. Även fast det kanske är kört så måste man tro på hopp om förändring. Det är ju trots allt hoppet som är det sista som överger människan. Men jag klandrar dem inte heller för att jag förstår att man kanske inte orkar då man jobbat en hel dag. Då är det lättare att slå sig ner och titta på ett dåligt program på tv. “Var nöjd sköt dig själv liksom”. Men det är ju precis det de som styr vill att du ska göra. Du ska vaggas in i en slöhet för att inte orka göra något åt någonting. Det kan vara så att jag övertolkar att folk inte vill diskutera saker också och då kan det vara så att de som lägger sig in i diskussionen som jag fattar som sådana som inte vill diskutera bara kan se saker på ett sätt och drar då det ända kortet de har och verkligen satsat på det. De kanske har känt sig hotade då eftersom de inte är så att de kan se saker på flera sätt. De kan också ha känt sig provocerade att de själva inte kommit på samma tanke och tänkt i samma bana och då helt enkelt tar ställning i andra riktningen i ren protest bara för att deras tanke är hotad. Men tycker ändå att känslan är mest för att de inte tycker att man ska diskutera något och då tycker jag att då kan de låta bli att lägga sig i.


En annan sak som dykt upp i och med dessa människor är ifrågasättandet av allt särskilt utanför ramarna för vad som är rimligt. Det är då när ifrågasättandet spridit sig ner på nivån då till och med förintelsen ifrågasätts om den har ägt rum eller inte man verkligen blir orolig. Då har den verkligen spridigt sig utanför rimlighetens krets. Menar när det finns tillräckligt med källor som pekar på att en sak är sann så finns det större chans på att det ägt rum. Sedan skapas propaganda om de sakerna som förnekas för att folk ska bli vilse. Det kniviga med att den skapas är som om de själva vet att det rasister osv. vill framhäva är fel enligt allmänheten så de måste skapa sidor och annat som Metapedia för att lura folk och säga: “Nej då vi är inte alls ute och cyklar”. Det blir också då ganska motsägelsefullt att ens vara rasist och nazist eller vad man vill kalla sig menar om man vet och känner på sig att det är fel varför är man då det? Dem kanske är övertygade att det är rätt men folk tycker det är fel. Då vill dem påpeka att det inte är det genom detta och blir då genast ännu mer patetiska. Menar hur kan ett mångkulturellt samhälle vara något dåligt? Vill man inte utvecklas och lära av andra? På sätt och vis kan man se det rätt komiskt att några vill stänga in sig och vara för sig själva för det blir ju ett destruktivt samhälle utan intryck utifrån som leder till utveckling. Det är ju ett mångkulturellt samhälle som leder till att vi kommer att komma någon vart med mänskligheten och på så vis blir smartare. Komiskt sätt skulle man kunna se det som elitsamhället istället för det samhälle som nazister och rasister vill ha. Fast dem tycker tvärtom för enligt dem är arier bäst och andra som ser annorlunda ut är sämst. Bara att avsky någon pga av sin hudfärg är ju bara det helt absurt. Vem har sagt att någon är bättre än någon annan bara pga av färgen på skinnet? En logik som inte håller för vi är ju alla individer och bör bry oss om varandra för att komma någon vart. Kan dock tänka mig att hälften av dem som röstar på SD inte kan hela deras partiprogram och inte heller vet om vart dem står i invandrarfrågorna. Detta är just för att de inte orkar. Nu generaliserar jag säkert över deras väljare men något måste ju det bero på att de får så många röster. Mest troligast är att de inte är inne på de medierna där man får se SD:s sanna jag och om jag har fel så har vi fler smygrasister i landet än vad man skulle kunna tro. De har blivit mer benägna att rösta bara för att de fått en talförd partiledare. Dessutom får de många arbetslösa unga väljare som går på påståendet att det är invandrarna som själ jobben men det dem glömmer är att det finns oerhört många arbetslösa invandrare också. Det är snarare så att eftersom företag avvecklas och pensionärer jobbar allt längre som läget är som det är. Fler tycks dock vilja ha ett mer destruktivt och outvecklade konservativt samhälle. Frågar ännu en gång: “Vill man inte utvecklas som person?” . Ni väljer! Men glöm inte heller också att diskutera kring den saken. För du vill väll inte tillhöta den nygamla riktiga nollvisionen?

 

Vi lever för att svära och dricka tjära! (24 passar lagom till jul)


Tidigare inlägg
RSS 2.0