Öppna dörrar och gästfrihet - Jag vill stagediva del. 43

  Det finns tider och det finns tillfällen i livet då det känns som om allt bara existerar för att bevisa att människan är ond alternativt bara existerar för att göra mindre goda saker. Ändå agerar dem flesta utefter att dem tror dem gör något gott. Jag tror ju inte direkt på att man agerar ont eller gott med flit utan att en agerar utöver vad en tycker verkar rimligt och efter dem erfarenheter en har. Det som då verkar svårt att förstå i mina ögon är att man tycks ha en förkärlek till att hellre bara bry sig om sig själv istället för att försöka hjälpa någon med problem. Ändå vet jag med säkerhet att när det väl kommer till krisläge så vill människan för det mesta hjälpa. Detta blir dock svårare och svårare att se eftersom samhällsklimatet på något sätt är hårdare och små samt stora saker som sker av dålig karaktär blir till bränsle för dem som vill sprida propaganda och fördomar över det dem inte gillar. Rasister och nazister är experter på att utnyttja dessa tillfällen. Dessa tankar far över mig en dag som denna då det är nationaldag och man ska fira nationen man är uppväxt i och råkat ha fötts i. Detta sker i en tid då människor har börjat sluta sig ännu mer till att identifiera sig med sin nationalitet och det sker för att tiderna är ännu mer oroliga och man behöver något att luta sig till och känna gemenskap i. För mig förstår jag det samtidigt som jag inte gör det. Jag menar att det allt som oftast skapar segregation och det är ännu mer tydligt i osäkra tider. Vi gör skillnad på oss istället för att se oss enbart som människor. Vet ej om det gör det rörigt för människor? Något sådant måste det vara. Men jag tycker det är tämligen enkelt att bara identifiera sig med att vara människa. Det borde kunna vara det. När det dock föds fördomar hela tiden och att dem sprids för att stärkas blir jag orolig. Alla har fördomar men en behöver inte ge efter för att bejaka dem utan jobba för det andra och det är precis som med ”ha begäret”. Det andra som göder fördomarna är egoismen och ”ha begäret” som ger oss rädslan att förlora något. Trots att vi skapar naturliga band emellan oss så borde det väl ändå vara mest tragiskt att förlora en potentiell vän. Detta oavsett vetskapen att alla inte kan älska alla åtminstone i förhållande till den värld vi har skapat hittills. Vi behöver ju i alla fall inte gå runt och hata varandra oavsett identifikation och identitet. Hoppas du har firat nationaldagen som du vill. Jag själv har avstått eftersom jag vill vara en människa med öppna armar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0