Ibland tar man sig lite vatten överhuvudet när man vill se två matcher med lag man följer. Det blir särskilt svettigt när man bestämt sig för att se två matcher med lag som kunde vinna respektive serie vid vinst och det särskilt när de har respektive hemmaplan i absolut varsin ände utav Stockholmsområdet. Först ut var Roslags-Kulla IF mot Dynamo Täby FC på Lötvallen i Roslags-Kulla öster om Åkersberga. Planen och klubbhuset var fint beläget nära vattnet. Lagom på plats satte jag mig för att äta min plocksallad då det också började droppa in folk till vänster om mig, då jag satt mig på en bänk med bord uppe vid en brant på andra sidan plan tvärsöver från klubbhuset sett. Dessa personer som samlades i den hörnan skulle så småningom visa sig vara någon form utav klack för hemmalaget som verkade ha lite roligt i sin hörna. Den här klacken skulle under matchen ropa lite små ramsor samt hålla i lite större varianter utav tomtebloss och utan att för den delen vara några bengaler. Vad gällde för matchen då? Jo, vid seger så skulle Roslags-Kulla IF gå om Ursviks IK och på så sätt vinna Div. 6a. Det skulle också vara så att just för dagen så skulle Dynamo Täby FC, som inför matchen knappast var ett utav topplagen, sälja sig dyrt. Nog för att det var hemmalaget som förde matchen i stor utsträckning så kantades deras spel utav en hel del slarv inledningsvis som gästerna inte var sena med att utnyttja. 0–1 gjorde Victor Edberg i den 7:e minuten efter att bollen kom till honom helt plötsligt från vänster utanför straffområdet nära förlängda mållinjen och han kunde enkelt skjuta in bollen i mål. Repliken kom ganska omgående genom ett lågt skott utanför vänstra överdelen utav straffområdet signerat Björn Fernandois Wallin i den 9:e minuten. Efter detta böljade spelet lite men Roslags-Kulla rullade boll och var kreativa framåt. Även om målen uteblev ett tag så förstod man att det kom allt närmare ett hela tiden. Dynamo Täby jobbade frenetiskt i försvaret men fick till slut ge efter för 2–1 till hemmalaget då Elliot Moberg sköt på distans. Skott skulle visa sig vara Roslags-Kullas grej för dagen. 2–1 stod sig i halvtid.

  Hemmalaget kom ut riktigt starkt i andra halvlek och hade fina varianter på anfallsspel och 3–1 skulle dröja till den 57:e minuten då Ludwig Björklund gjord mål på en frispark. Efter det fixade Olle Hiort en straff. Olle som flyttats upp från sin backplats var en utav Dynamos giganter i denna match. På straffen gjorde Edwin Skullman inget misstag i den 59:e minuten och det var match igen. Matchen som annars såg ut att gå helt åt Roslags-Kullas håll. Det skulle det snart visa sig göra ännu mera. För vem kunde tro att man skulle få se ett riktigt drömmål på Lötvallen? Det var en sådan dag och Elliot Moberg gjorde nästan ett Alexander Isak mål så som han gjorde det mot Kosovo om man bara ändrar om proportionerna på planen osv. Elliot hade lite mer flyt med en innerribbkryss och in men det var ändå en stor behållning. Roslags-Kulla IF:s snabba kombos i anfallet i andra kärnade till slut ut sin rätt och när Simon Hjerpe satte 5–2 då han drivit in i straffområdet med spelare i kring sig i den 69:e minuten så var det spiken i kistan. Här bestämde jag mig för att dra för att hinna till den andra matchen. Jag missade en DT reducering till 5–3 genom Oskar Mogren i den 77:e minuten på frispark. Roslags-Kulla såg ut som värdiga vinnare utav div. 6A Sthlm men de får se upp med att slarva i försvaret vilket var det som ledde till Täbys mål. DT ska ha en eloge för att de verkligen bjöd upp till den kamp man ändå vill se utav ett lag som möter laget som inför matchen kan vinna serien.

  Från Roslags-Kulla bar det sedan i väg mot Nynäshamn och Kvarnängens IP. Jag lyckades ta mig dit så jag bara hade missat 10 minuter utav första halvleken mellan Landsort Football Club och High Valley FC. Det som jag först tyckte såg ut som en jämn match där Landsort som hade chans att vinna serien (div. 6e) vid seger, skulle väga över för att bli en bra genomförd match utav gästerna som succesivt hela tiden tog över matchen. Grunden för det var ett mycket bra försvarsspel och dessutom att de var riktigt farliga framåt. Det såg det verkligen inte ut som att Landsort kunde vara. Landsort hade ju dessutom på förhand ett svårare motstånd än vad Roslags-Kulla hade då LFC mötte trean och de själva innehade andra platsen. Med kvarten kvar utav den första halvleken tog gästerna ledningen genom matchens anfallsgigant tillika lagkapten i High Valley FC, Bashar Wahid. Detta stod sig till paus. Jag vet inget om de första tiominuterna men vad jag såg så skapade Landsort max någon farlig målchans. I andra skulle de bara komma upp i någon halvchans. Landsort var i stort sett utmanövrerade i andra halvlek och hade svårt att komma till avslut. Samtidigt så spelade HVFC alldeles för lätt igenom Landsorts mittfält. Bashar Wahid gjorde 0–2 en kvart in i andra halvlek och strax efter det blev han skadad. Jag såg för lite utav situationen för att riktigt begripa vad som hände men det såg ut som han på något sätt landade helt fel. Efter detta så försvarade High Valley sig riktigt bra och styrde ut Landsort riktigt bra så att hemmalaget hade svårt att komma till lägen. HVFC var dessutom väldigt snabba på att ställa om och det speciellt genom den oerhört snabbe nummer 13 Mouhamed Oumeraci som fått komma in i andra halvleken och var en friskfläkt. Andra utmärkande spelare i matchen var den duktige mittbacken Aram Salman i High Valley FC samt målvakten Daniel Andersson som också fick agera vårdare när Bashir blev skadad. Annars var det en oerhört duktig laginsats mot ett Landsort som man kunde om något begära en hel del mera utav från ett topplag med chansen att gå upp. High Valley hade någon ledare som pratade med engelsk accent och verkade vara en skön person. Det kan säkert ha att göra med att han just hade accenten som gjorde det hela lite exklusivt.

  I den första matchen var det kul att se kreativitet bland spelare som Elliot Moberg, Ludwig Björklund, Björn Fernandois Wallin och Simon Hjerpe i anfallsspelet. Sedan har jag nog sätt en av de kortaste målvakterna i Niclas Nyberg Reinegart och som dessutom verkade ha en skön karaktär. I bortalaget utmärkte sig främst Olle Hiort, Victor Edberg, Oskar Mogren och lagkaptenen Marcus Beckford. Beckford som kom mer och mer in i matchen vart efter för att från början inte riktigt vara med på noterna. Markant för dagen var dock att motståndarna skulle sälja sig dyrt i båda matcherna. Dynamo Täby hade nog ingen chans men de vek inte ned sig för det och det är det man vill se i en sista avgörande match. Det samma gällde High Valley fast de å andra sidan var ett topplag så gjorde de matchen sur för Landsort. Bortalagen agerade som kämpande kungar och i den ena matchen bara för att hålla nere siffrorna och den andra för att totalt utmanövrera laget som kunde vunnit serien. Det är detta som är charmen med fotboll. Du vet inte riktigt vad som ska ske på förhand och det särskilt när du inte kan något om lagen. Det är alltid kul att bli överraskad. Nu när alla säsonger börjar ta slut så kämpar vi vidare och så satsar jag på att denna kategori fortsätter i vår och det kämpande som en kung.