Ibland förundras man eller bara undrar varför en del människor inte bara kan acceptera läget eller ja bara skita i att det är något mer som måste hända än att träffa människor som gäller. Det är de som t.ex. inte tycker fika är roligt för att det vill att något mer ska hända. Fika blir kul för att träffa människor och prata är roligt. Dela historier osv. och ibland krävs inte mer för att göra oss nöjda. Samma funktion fyller att käka en middag med folk osv.. För det är trevligt och är det trevligt blir det kul. Man trivs helt enkelt. Visst man kan göra mer andra saker och så vilket också är trevligt men oftast kräver det mer planering så det är därför det är fika man föreslår när det är något spontant man vill göra. Men vissa människor kräver mer tydligen? Då de då ifrågasätter själva fikat eller middagen och säger att det är tråkigt blir ju det i princip så att de tycker att människor är tråkiga och att de då står sig över alla andra och att de då är bättre än andra. Lite för mer alltså. Dessa människor får faktiskt lära sig att uppskatta fika för vägrarna ni för mycket och uttrycker att det är trist sänder ni kanske ut helt fel signaler än vad ni kanske vill. Eller så är det dem signalerna ni vill ge och då kan ni ju faktiskt fortsätta om ni vill.

Fan när man tänker efter så finns det ju hur många låtar i världen som helst. Det finns många bra och det finns definitivt ännu fler som är hur kassa som helst. Det finns säkert hur många som helst som har exakt samma titlar. En del av alla låtar låter nästan likadant. Allt är oundvikligt. Inspirationen är från allt som tas in så att det finns låtar som är snarlika är absolut ingen slump. Alla människor påverkas av allt oavsett om dem vill eller inte för det är helt oundvikligt. Om man sedan bara kan säga att man ändast är påverkad av en enda grej när man skrev eller ja vad man nu gör så beror det på att man kanske bara kommer ihåg vissa saker i huvudet då de andra finns där omedvetet. Vad som drev mig att nu skriva detta var just att jag dels suttit och läst men också för att jag för en stund sedan spelade gitarr och där utav reflekterade över tanken med låtar. Så gå ut i världen och låt er inspireras vare sig ni vill det eller inte.

 

Efter en bankstöt utklädda till soldater som kammat noll i stålars inser rånarna ledda av Pike Biskop (William Holden) och Freddie Sykes (Edmond O’Brien) att det ända som finns kvar att göra är att fly. Efter dem är den före detta medlemmen i ligan Deke Thornton (Robert Ryan) som dessvärre tvingas jobba med et gäng klantskallar. Flykten och jakten bär iväg mot Mexico och när de träffar General Mapache (Emilio Fernández) finns det kanske pengar att hämta.

Denna western regisserad av Sam Peckinpah är oerhört stjärnspäckad för sin tid och mycket välspelad med skickliga insatser och det vore väll konstigt annars. Fast det kan ju faktiskt bli så att stjärnornas egon genomsyrar då stjärnorna är för många men dock inte i detta fallet. Förutom nämnda William Holden (The Towering Inferno, Bron över floden Kwai), Edmond O´Brien och Robert Ryan (Lawman, The Dirty Dozen) figurerar även här Warren Oates (Badlands, Stripes) som Lyle Gorch, Ernest Borgnine (The Dirty Dozen, Escape from New York) som Dutch Engstrom och Ben Johnson (Getway, Red Dawn) som Tector Gorch och vars samtliga insatser är mer än stabila. Värd att nämna är också Jaime Sánchez som spelar Angel och gör en bra tolkning av en person som tappar förståndet när hans fru har lämnat honom för någon annan. Filmen är snygg för sin tid och innehåller intressanta miljöer. Den skildrar också Vilda Västern när den är på väg mot sin upplösningstid vilket inte är så vanligt förekommande i dessa filmer. Skildringen av ett rånarband som tror de är på väg att tappa stinget men sedan får chansen att försöka visa att de verkligen kan det de pysslar med känns också skickligt skildrad. Det läggs in vanliga tvivel på vad som då ska ske och så vidare. Mycket skön kompisstämning bjuds det också på samt samvetskval.

Denna film ska man se om man vill ha en del humor med skön stämning och action och framför allt vill se skickligt skådespeleri. Tveka inte om du får chansen att se denna film. Den får betyget: 4/5

Framtiden ligger framför oss det finns hur mycket att satsa på. Man kan göra ditt man kan göra datt. Kanske lätt för vissa att säga men alla har inte riktig den möjligheten även om det rätt ofta finns en möjlighet var man en kommer ifrån. Eller gör det verkligen det? Ett barn som föds i ett svältdrabbat Afrika eller ett barn som förts bort och torteras eller dödas i Syrien eller vart det en är. Där finns inga möjligheter och så länge de med pengar som vill ha mer pengar styr våran värld och knappt gör något åt detta kommer det alltid att vara så tyvärr. Därför kan det ses som futtit att en annan sitter här att skriver på datorn eller en annan dag spelar gitarr eller ser en film. Men ja det är sådant man gör för att man har möjligheten och därför är det också vår skyldighet att skänka pengar och göra våra röster hörda ständigt och jämt för en bättre och mer jämlik värld. Drömmen om fred på jorden kan avspeglas i OS som ska värka som en fredssymbol där länder tävlar på lika villkor. Men gör dem egentligen det? Nej alla har väll inte exakt samma chans till samma eller lika bra träning. Nog för att de tävlar under samma villkor under tävlingsdagarna och det är väll det som symbolen ska värka för. Fast det blir ju inte så väl vid kritan. Det är mer så att det handlar om att västvärlden ska visa upp att man inte slutat tänkt på alla U-länder och att man inte glömt bort dem. Dessvärre är det för många i världen som inte orkar skrika. Men jag ska inte sluta skrika och jag ska inte sluta tjata och jag hoppas du gör detsamma. Sluta tänk centralt på dig själv och börja tänk på alla andra också. Även fast du inte heller ska sluta tänka på dig själv för det är viktigt det med. För tänk vad du kan göra i din situation. Det är viktigt det med om inte viktigast tillslut. Har du gjort rätt och visar andra vad som borde vara rätt kan de också göra det. Då kan världen bli bättre.