Alla är sjuka - Jag vill stagediva! del. 45

  Det är märkligt det här med livet. Vad man kan hamna i under bara ett par veckor och det efter ett spann då det inte händer så mycket konstigt som sticker ut. Har dem senaste veckorna lyckats ha bedriften att bevittna två händelser var utav den första (som jag dessutom hamnade i) kan bli resultatet om fel personer bevittnar händelse nummer två. Vidare skriver jag detta med vetskapen om att det händer ju givetvis stora och små händelser hela tiden utav både konstig och icke-konstig karaktär men en utav dessa tillhör absolut topp 3 utav störda  saker en har varit med om. Nu till händelserna.

 

  För några helger sedan, tror att det i skrivande stund är uppe i sex, så råkade jag och en kompis utför dessa nazister, som har kommit tillbaka i större anhang dem senare åren. Det sägs att det alltid funnits nazister och rasister i vår stad i omgångar och i olika storlekar på grupper och gäng dem tillhör. Dessutom skall dem ha varit ute och festat mycket, men trots detta har en inte sätt så mycket som röken utav dem. Mina upplevelser visar dock inte så mycket på det, och då bör sägas att jag har varit ute en hel del i mina dagar i denna stad. Jag och min kompis var i alla fall på en pub i staden för att kolla på en av våra bandmedlemmars coverband när dem en lördags kväll spelade på puben. Det var en ganska bra kväll fast med en genomgående kuslig stämning. Upplevelsen var i form utav att det någonstans ligger ett hot i luften och det visade sig under kvällen att det inte bara var vi som upplevt detta. Jag och min kompis bestämde oss för att dra vid 0.00 tiden och när jag väl kommit ut så hörde jag någon som skrek: ”Sieg heil”. Ungefär 99 % av världens befolkning skulle reagera på ett sådant utskrik då det garanterat är ungefär hälften som skulle reagera på att någon skriker över huvud taget. Min kompis ville köpa en veggorulle så han bestämde sig för att gå in i pizzerian intill puben och då gick en person från sällskapet utav 3 som tillhörde ”Sieg Heils”-skriket in och frågade mig medans min kompis beställde om jag är syndikalist. Var av jag svarade direkt att jag inte är det. Han insisterade på att jag är lik en person som är det var av jag sade igen att jag inte är det. När vi går ut bestämde jag att jag och min kompis skulle göra följe ett tag eftersom det låg en hotbild i luften. Jag berättade ganska omgående för min vän vad personen hade frågat för något. Hans reaktion på det hela blev att han vände sig om och gjorde tecknet ”för vad då” med axlar och armar. Det resulterade i att dem började gå efter oss och först skrikandes bl.a.: ”Varför gör ni grimaser?” ”Ni måste ju stå upp för vad ni är eller kan ni inte argumentera för vad ni är?”. Vi fortsatte att bara gå. Enligt mig är det en taktik för att inte ge dem det dem vill ha och för att dem troligtvis tröttnar fortare då. Var utav slagsmål nog är det dem egentligen var utefter och det blir alldeles strax ännu tydligare. Efter några sneglingar över axeln när vi gått så har jag konstaterat att dem är tillräckligt nära för att bara kunna hoppa på en om dem skulle vilja det så därför valde jag att sluta att gå och vände mig om för att på något sätt få dem på en annan bana. Dem fortsatte att tjata om att vi måste stå för vad vi tycker och argumentera för vår sak samt undra varför vi gör grimaser. Jag gick igenom för dem att jag inte kunde säga att jag är syndikalist eftersom jag inte är det. Jag påpekade för fel person att det inte var jag som gjorde grimas och dem påstod det. Bygger på samma logik som att det var jag som gjorde grimas. En av dessa herrar var bara till bröstet på mig i längd men han stod nu och skrek framför mig att vi ska stå för vad vi är. Hans tröge kompis, som såg ut att kunna trilla på backen när som helst, var den som tjatat om att vi säger att vi inte är nått fast vi är det. När jag nu börjat tröttna på att förklara att vi inte är syndikalister fast jag gjorde det ändå sa han att dem är nazister. Allvarligt talat så brydde jag mig inte i det här ögonblicket men uttryckte ett ”Grattis, vill ni va det så va det” och lade till att dem ska ge sig.  Då kom det ännu en gång att vi måste stå för vad vi är. Här sa jag åter igen att vi inte kan stå för något vi inte är. Det har blivit ett litet avstånd mellan mig och den korta killen. Han säger: ”Vi är i alla fall nazister. Sieg Heil”. Nu så fick både jag och min kompis nog och sa att dem fick ta och ge sig. ”Vi vill er inget.” De började sakta gå åt det andra hållet. Murket halv-övertygade av både oss och en tjej som hängde med dem. Efter detta blev det en lång omväg hem.

  Det är händelser som denna som får en att tappa förtroendet för mänskligheten. Vi är inte så smarta som vi tror. Det är rätt så intressant att vi känner oss så hotade utav varandra och det ännu mer på fyllan. Ungefär som att vår primitivaste sida växer till liv då och är en inte smart på riktigt, ja då blir det där efter.

 

  Nästa händelse är en sak som göder hatet hos personer som figurerar i händelse ett. Det vi kan dra slutsatsen av utav dessa är att vi bara är människor och vi formas där efter utav vad som händer oss o.s.v.. Nu till händelse två. Jag var och handlade på en av dem större livsmedelsbutikerna i stan och när jag väl hade kommit till kassan så fick jag bevittna något jag aldrig trodde jag skulle få bevittna. En annan har bara hört rasister berätta om sådana här händelser och då tagit dem med en nypa salt eller tänkt att det bara är dem individerna som kan klandras. Så är det fortfarande men det är ett bevis på att det finns dem som utnyttjar systemet i alla led och på olika sätt. Framför mig stod en mörkhyad herre i säkert 50 års ålder och han hade lagt upp fyra påsar potatis á 10kr/styck per medlem. Mellan varje påse låg en pinne för nästa kund. Personen ifråga tror dock att han kan köpa alla fyra påsarna men det hela gäller bara per kund. Vid det här laget kom en av hans kompisar fram till kassan när nästa påse skulle betalas. Det pratas lite. Samtidigt skjuts en korg med diverse varor i framåt lite succesivt för att passera kassan. Kassörskan poängterade att korgen ska stanna på rätt sida av bandet. Det slutas dra i korgen. Kompis nummer tre kom till kassan och betalade potatispåse nummer tre, Några ord växlades och korgen började skjutas på igen. Hon i kassan poängterade åter en gång att korgen ska stanna där. Den är dock nu på andra sidan bandet och han som stod och pratade och betalade potatispåse nummer ett plockade upp varorna på bandet på andra sidan kassan. Själv har jag mest stått och funderat på vad det är jag ser och när personen började plocka upp varorna tänkte jag att han tillslut fattat att han inte skulle få varorna. När detta skedde stod samtidigt person nummer fyra och pratade med kassörskan och förvirring rådde. Rullbandet körde ner varorna och dem stod sedan och packade ned dem i en kasse och skrattade. Kassörskan såg uppgiven ut och jag fattade inte så mycket. Jag kommenterade det inte ens till henne eftersom jag inte riktigt förstod vad jag hade sätt. ”Kunde dem? Nej, dem betalade nog inte för mjöl, socker och ägg.” Var det jag tänkte sen på parkeringen. De snodde det med hjälp av förvirring och att dem var flera. För inte kan dem ha betalat eftersom det aldrig scannades. Tänker vidare att hon kunde ju eller borde haft en knapp att trycka på för att tillkalla hjälp om hon tyckte det behövdes. Jag fattade inte vad som hände förrän när det var försent.

 

  Det här är händelser en knappt tror på förrän en får se dem och vara med om dem. Jag är ganska så övertygad om att det som hände i händelse nummer två gjorde med flit för att skapa förvirring och att på så sätt få hem en del varor ”gratis”. Det är dock bara dessa individer som kan klandras för det men klart finns det dem som utnyttjar systemet men det tragiska är att det finns det överallt och det oavsett ursprung, bakgrund, etnicitet och kön etc.. Det finns rötägg överallt. Dessvärre göder händelse två personer som händelse ett handlar om eftersom dem kan använda det som bevis. Allt har konsekvenser. Båda sorterna existerar p.g.a. att det inte kommit till rätta med att lösa vissa problem i samhället och dem flesta utav dem handlar om att det diskuteras för lite och att det saknas pengar. Om samhället hade varit mer utjämnat så skulle det finnas färre utav både ettan och tvåan. Dessvärre värkar intresset ligga på att det ska vara denna nivå just nu. Vad det beror på får jag ta i ett annat inlägg. Nu nöjer jag mig för stunden.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0