Man fortsätter och fortsätter och lämnar in de där förbaskade tipslapparna i tron att man ska bli rik. Visst pengar skapar inte all lycka i världen det gör det inte. Men det skapar iallafall en viss form av frihet. Därför fortsätter man och fortsätter även fast det mer känns som ett slöseri än en vinst. Men jag ger mig fan på att om man skulle sluta så skulle de rader man har gå in. Nu är det inte så att jag är spelberoende. Spelar ju bara mina stående rader på stryktipset varje vecka plus mitt jokernummer. Jag ökar ju liksom inget och börjar inte sattsa på fler spel eller ökar insattsen. Håller samma insatts samma vecka. Men ändå känns det som den eviga ironin att man tror att man kommer att vinna pengar. Fast jag tror på en ännu större ironi och säkert en med största sannolikhet och det är att jag kommer säkert att vinna en storvinst när jag är 85, sitter i rullstol och hatar allt. Då jag definitivt inte kommer ha nån nytta av pengarna. Är i gränslandet till ett kolli. Men det är väl som allt annat som går i ironinstecken. Det ska hålla på bara för att jävlas. Så enkelt är det bara. Right in your face! So don´t worry, be happy and fight back!

I torsdags var jag på Pelles Lusthus (ett av de roligaste namnen i stan...är det ett horhus? eller bordell?) och kollade på Jazz med min polare Johan.  "Jazz?" tänker ni frågande. Men det kan faktiskt finnas rätt skaplig sådan. Just detta band blandade och gav en hel del. Men de hade kanske 5 rätt ok låtar. Fika fick man också så det gällde ju att plocka på sig av allt det goda som fanns framme. Man hade ju heller inte hunnit med att äta nån middag efter jobbet heller. Vi var nog de ända under 50 där. Men vad skulle man trott egentligen?
På fredagen var det bättre fart vill jag lova. Det vankades nämligen Sator på temakrogen. Mitt första besök där förövrigt men det kommer definitivt bli flera. Fick även med mig helt oväntat Chrille Grinder som var i stan och ville göra nått. En mycket glad överraskning. Det var bra med röj på Sator och publiken som båda verkade vara på humör för en suverän spelning. Mig var det också fart på uppe och sjöng i micken bl.a.. Men det var två lyckade dagar med två helt olika kontraster.


Jazz på Pelles Lusthus


Sator på temakrogen!

En sak att tänka på är: All musik går i ett det beror helt klart på hur man spelar ett riff som bestämmer vilken genre det är. Sedan passar sig olika följder en viss form av musik osv..Men det märks ofta.

Ett gäng krigsfångar kända för att göra rymningsförsök placeras på ett rymningssäkert krigsfångsläger för att samla alla rymningsbenägna fångar på ett och samma ställe under Andra Världskriget. Detta ska göra det lättare att fånga in dem om dem flyr. Hit kommer då mer än 250 krigsfångar var av de flesta har testat att rymma från tidigare läger. Men den brittiske officeren Ramsey (James Donald) säger “att det är deras plikt att försöka fly från detta läger”. När rymnings organisatören och ledaren Roger Bartlett (Richard Attenborough) kommer till lägret dit tagen av Gestapo agenten Kuhn (Hans Reiser)blir han omedelbart omtalad att han kommer att bli skjuten direkt om han försöker att fly. Nu inlåst med de främsta rymningsexperterna i Tyskland börjar här organiseras hur man på smartast sätt ska kunna komma här ifrån med så många som möjligt så att det inte märks. De börjar organiseras upp i team som gör olika grejer så som gräva tunnlar, göra civila kläder, falska pass och hålla utkik osv.. Flyg löjtnant Hendley (James Gardner) blir den som fixar fram vad dem andra behöver om det så är en kamera eller kläder. Australiske flygofficeren Louis Sedgwick (James Coburn) gör redskap så som tunnelhackor och dylikt. Flyg Löjtnant Danny Velinski (Charles Bronson) and William "Willie" Dickes (John Leyton) organiserar själva tunnel grävandet. Efter någon dag anländer då Kapten Hilts (Steve McQueen) som genast börjar sätta igång med en massa rymningsförsök och att irritera vakterna konstant särskilt Kommendant von Luger (Hannes Messemer). Detta resulterar i att han ofta hamnar i kylaren, en sorts isolerad cell, i ett visst antal dagar per gång. Sedan har vi den ständigt frihets drömmande och oerhört längtande Ives (Angus Lennie) som ofta får hamna i kylaren samtidigt som Hilts.. När de tre amerikanarna firar självständighets dagen och bjuder på brännvin gjord av potatis blir Ives allt för längtandes och trött på att vara fånge springer han mot stängslet där han blir sönder skjuten av vakterna. Nu tar rymningsplanerna fart på allvar.
Denna film som är baserad på en riktig händelse fångar en med sin charm direkt. Härligt regisserad av John Sturges (“7 vågade livet” och “Örnen har landat”). Det som gör att den fångar än direkt är att fångarna ser det med lätthet det här att sitta inne. “Det ordnar sig liksom“. Dem har skoj, jävlas med vakter och är helt på det klara vad som krävs för att lyckas och vart dem har vakter och varandra. Med den här skaran kända skådisar är det väl svårt att misslyckas också. Kan ändå inte låta bli att tycka att Richard Attenboroughs uppsyn ser väldigt rolig ut ibland då han både ska vara allvarlig och skämta. Det är i vilket fall som helst en fröjd att följa hela uppläggningen och förberedandet av själva rymningen för att inte rymningen sedan. Då också vad alla väljer att göra för att försöka komma undan tyskarna. De bästa skådespelar insatserna kommer från Steve McQueen (min första film jag ser med honom konstigt nog..? I alla fall vad jag kan komma på), Charles Bronson, James Gardner och Angus Lennie. De är alla något mer trovärdiga än dem andra och tillför sina roller den där sista gnuttan som behövs för att uppfylla sin person. Det är ändå något som fattas i denna film för att få det där magnifika betyget. Det är dock inte avsaknaden av tjejer och kvinnliga huvudroller i filmen även fast det alltid är trevligt när det finns det. Jag tror den faller på att det inte känns så spännande. Ungefär samma syndrom som fäller filmen Flykten från Sobibor. Man vet att det kommer ett läge då de ska fly men man vet inte hur det ska gå då. Det är först då det blir spännande och det rejält då ett tag. Men betyget till trotts blir ändå bara: 3,5/5

Ge mig en hand full med dollar. Ge mig pengar på träden. Ge mig “Rackan den Rödes skatt”. Nej jag vet ge mig en person som samlar på navelludd. Sätt där med lite udd på tillvaron. Och nu är det väl så att varenda jävel har skrivit om den här personen på sina bloggar. Men jag ifråga sätter det hela. Tror ni inte han har krypigt runt på golvet och vippat upp damm med sitt skägg istället? Menar det var väl ändå lite larvigt att kalla det navelludd. Dem är väll dessutom ingenting mot mina burkar som jag har med lagrade snorkråkor. Hehehe skämt och sido. Men det skulle vara intressant och se vad han sa i omklädningsrummet när pillade ut lite ludd ur navel och la i en plast påse när någon frågade. Men svårt att förstå sådana här udda saker ibland. Men alla har ju våra egenheter och denne mans var sin navelludd. Snart kommer det väll nån bonde som samlar på komockor eller något liknande? Skål för världen!

Vem behöver droger när det är knark bara att leva?

Visst är det fascinerande det här med att allt är så olika vem man än frågar. Att en sak kan få så olika infallsvinklar och tankar vad det än kan vara och vart man har gjort det eller upplevt det osv.. Därför tänkte jag berätta hur olika det kan vara med pizzor från olika pizzerior för att ta ett exempel.
I staden där jag bor så är den bästa pizzan helt klart en Mexicana med extra allt plus vitlökssås från Opera. Denna pizza finns det ingen som slår. Däremot är kebabpizzan helt klart en av de sämsta som finns i stan.  Operas plus Orient Expressen från Bella Donna i Stenkulla är nog stans helt klart sämsta kebab pizzor. Orient Expressen torde vara en ok pizza men då jag beställde en för ungefär två år sedan och den skulle vara klar på fem minuter och den sedan smakade suspekt så har jag slutat köpa den. Vem gör en pizza på fem minuter? De måste alltså ha halvfärdiga pizzor vänta på att nån beställer så går det snabbt att få den klar. Det smakade som sagt också där efter. Take Away pizzakiosken nedanför mig där jag bor har en helt ok kebabpizza. Den är det inget fel på. Testade för någon vecka sedan en ny pizza därifrån som innehöll räkor, köttfärs och skinka och bearneissås och hette Jackpott. Den var heller inte så dum. Kebab Houses kebabpizza Batman är också oftast mycket god då med mild och vitlökssås men den kan ibland få en konstig eftersmak. Av vad? Ingen aning. De övriga pizzorna därifrån är mediokra. Kosmos då? Jo deras pizzor är helt ok men ingen sticker ut och mexicanan på samma villkor som från Opera är inte alls lika god. Vill minnas att Hemgårdspizzerian Apollo har den godaste kebabpizzan men eftersom den ligger en bit bort därifrån jag bor så är det längesedan jag smakade den. Den godaste pizza jag käkat är fortfarande i Tillberga. Den hette “Den Gode” och innehöll ananas, paprika, kyckling, curry, vitlök och kanske jalapeño minns inte helt. Tror det var taco kryddmix istället för det sista. Men när jag var där senast så hade dem tagit bort den. Bastards! Men som vanligt så är det helt olika på vem man än frågar. Det är det som är det mest fascinerade. "Så länge leve individualism!"

Så kan det va!

En hockey agent hittas mördad och upphängd på gränsen mellan Ontario och Quebec. Då de båda närmsta mordutredarna kallas till platsen så vill ingen ha fallet när den stilige och städade Martin Ward (Colm Feore) tillslut ger efter och tar sig ann fallet så vill inte den hårde och tuffe David Boucard (Patrick Huard) vara sämre han. De båda omaka poliserna får helt enkelt lov att försöka samarbeta och ta upp jakten på en mördare som koncentrerar sig på agenter som har anknytningar till Quebecs förflyttning till Colorado, Denver. Att de båda är frånskilda skapar vissa prekära intressen.
Detta tänker du stinker “Dödligt Vapen“ och “Bad Boys”. Helt fel tänkt är det inte heller. Måste säga att jag själv var inställd på en mycket dålig film. Jag hade inga stora förväntningar i alla fall bara att den kunde bjuda på lite humor och underhållning. Att filmen började med att ha tal på franska så tänkte jag ironiskt jaha “det kan inte bli bättre nu alltså”. Men filmen tog fart då de båda poliserna, utmärkt charmigt spelade av  Colm Feore och Patrick Huard, kallas till mordplatsen. Man kan bara älska scenen då de båda klättrar upp på var sin sida för att undersöka ett lik. Då de båda blir hängandes i var sin ände av kroppen. Eller när de lyckas elda upp ett helt hus de undersöker med en massa bevismaterial. Ja det forsätter så hela filmen och finns en del coola scener till bland annat tv-sändningen. Jag säger inte mer om den. Detta skulle lätt kunna bli mycket löjligt om det inte nu var så att dessa två herrar kompletterar varandra så bra. Sen att det då också växlas mellan engelska och franska i språk gör den också bättre och att det då är en kanadensiskfilm ger en vis realism i det överdrivna. Men misstolka inte det överdrivna funkar och kommer in bra. Det är ju dessutom underhållning man ska få. Lite minus får den dock för att jag tycker skurken (Patrice Belanger) var något töntig men plus ändå för det halv råa slutet. Oväntat fräckt. Oväntat bra men inte en super topp film men betydligt charmigare än Dödligt Vapen filmerna och Bad Boys filmerna då deras effekter är betydligt mer överdrivna än vad denna films sådana är. Betyget: 3,5/5.

När Tony le Stéphanois (Jean Servais) kommer ut efter fem år i fängelse vill han börja ett stilla och lugnt liv. Men när han sluter upp med sina gamla polare, Jo le Suoidois (Carl Mölner) och Mario Ferrati (Robert Manuel),så är de mer än sugna på att göra en bankstöt men den lockar inte Tony nämnvärt eftersom de inte vill åt storkovan. Han finner att sin tjej Mado les Grands Bras (Marie Sabouret) skaffat nytt sällskap i form av Pierre Grutter (Marcel Lupovici), som äger en nattklubb, och blir  mäkta irriterad. Dels på henne och dels på att han märker att lite stålar kanske borde vara nått att ha om man vill komma nånstans. Han går med på att göra stöten om de går med på hans villkor om att gå på storkovan och göra enligt hans plan. De tar kontakt med italienaren Cesar le Milanais (Jules Dassin) som är expert på denna form av kassaskåpskupper. Århundradets kupp är ett faktum och nu kan väl ingenting gå fel? Men när Pierre Grutter och hans undrevärld får nyss om det hela blir läget något mer än prekärt.
Denna sköna film i svartvit är en fröjd för ögat på plattskärm. Man vill bara stanna upp en stund och resa tillbaka dit. Denna film, regisserad av Jules Dessin som också spelar Cesar i filmen men står som alias Perlo Vita i rollistan, bygger på en roman med samma namn men har egentligen inte så mycket med boken att göra ändå eftersom manus skrevs om mycket innan filmen skulle göras. Har inte heller läst boken men jag tycker filmen står sig bra ändå. Filmen blev förbjuden att visas i biografer för att den inspirerade i att göra brott och stötar eftersom den var så detaljrik i hur man gjorde plus att den innehöll våld och naket och droger. Det är just denna detaljrikedom och det briljanta framförandet i skådespeleriet som gör att filmen finner sin charm för att vara gjord på 50-talet. Tony är en snubbe man inte gärna är ovän med plus att man ser en reko snubbe i honom på något sätt även fast han tuktar sin före detta tjej för att hon svikit honom (ett straff som tack och lov inte accepteras längre). Marcel Lupovicis insatts är också bra. Ingen verkar så ond som just Pierre. Att filmen är filmad direkt på platserna och gator i Frankrike så blir det extra trovärdigt. Snyggt är det också och skönt illustrerat. Geniallt att inte ha någon musik under själva bankstöten då det säkert bara hade förstört det hela. Låt tystnaden göra sitt. Sista kvarten är en fröjd i filmkonst och  höjer den här filmen betydligt. Filmen står sig i genren än idag och om du orkar stå ut med en film från 50-talet är den mer än värd att titta på. Tycker fler filmer skulle göras i svartvit även idag för det är grymt underskattat. En detalj jag inte kan komma ifrån när det gäller gamla filmer är att scener när dem ska kloroforma personer eller ligga i bakhåll på folk bakom eller innanför en dörr ofta ser så stela och roliga ut så att det ser ut som om de borde hummat reagera och försvara sig. Betyget blir 4/5.

Efter en trög start och det framförallt på hemma plan så vann äntligen Pittsbrugh på hemma is i nya arenan Consol Energy Center. Detta genom att slå Ilanders med 3-2 i förlängningen. Avgörande av Alex Goligoski! Nu är det full fart mot stanley-cup som gäller efter förra åretsbesvikelse med att bli utslagna av Canadiens.


Alex Goligoski


GOOOO PEEEENS!

Den stora världens undergång torde vara nära. När intresset bara står i pengar och när intresset bara står i lurendrejeri och svek. När man bara urholkar naturen på resurser och miljön blir sämre och sämre för var dag. Men man lever ändå på hoppet att det inte är så. Man vill ju att människor ska göra varandra gott. Men det känns inte så. Man vill ju inte att jorden ska gå under och man hoppas innerligen att det inte kommer att bli så. Men en sak är säker går utvecklingen som den gör nu så lär det ske. Kanske inte om 100 år men nog säkerligen 200-300 år. Det kanske är en negativ framtids bild. Det kanske det också är men jag tycker snarare att den är mer realistisk än något annat. Menar skulle vi velat rädda världen skulle vi tänkt på det för länge sedan. Fast då hade vi inte den visdom vi har nu eller har vi det nu? Fattar fortfarande inte varför man ger sig på gemene man istället för att tvinga alla företag att minska sina utsläpp t.ex.. Men i övrigt kan man aldrig rädda världen och jorden så länge det finns krig och konflikter och när pengar är det största intresset och styr i princip allt. Varför ska allt kretsa kring pengar? Jo med pengar har man makt och med makt kan man göra vad man vill och göda sin girighet och egosim. Pengar, girighet och egoism har främst bidragit till att förstöra vår värld våran jord. Det är då också olikheten i oss som gör detta. Men när det kommer till pengar och makt tycks alla bli infekterade av egoism och girighet. Men ändå, så länge människor är olika (vilket egentligen är mycket bra för annars dör tankar idéer och inspiration men vi borde veta bättre) finns alltid egoistiska intressen. Jag har ingen lösning på problemet och tyvärr går det inte att få. Men en upplysning av något torde vara att önska men det går inte att upplysa en hel värld. Det har redan alla religioner misslyckats med så hur ska det gå till för att göra det? Jag vet inte.
Eller så är det så att jorden aldrig kommer att gå under? Det finns ju rön som talar för det med. Finns ju till och med dem som säger att många miljöförstörnings bevis i forskningen är någon komplott för att tjäna mer pengar på saker som sägs förstöra miljön. Bensin, olja bekämpnings medel osv.. Så vi vet egentligen inte. Det bästa vi kan göra är att tänka optimistiskt och leva på hoppet. Full fart framåt. Mot under gång eller inte? Vi kan ju bara hoppas på det bästa.

Vi lever och vi lär. Vi lever och vi svär!

Nu har vi kommit till mitten av hösten. Det blåser. Löven med alla färgerna faller. Det blir mörkare och kallare. De soliga höstdagarna är ändå härliga på något sätt. Men vad hör inte hösten bättre till än att mysa med Opeth i hörlurarna så här är The Grand Conjuration.


Passar på att be om ursäkt för lite dålig uppdatering men jag jobbar på en del texter om lite allt möjligt så ha tålamod.

Här kommer bara ett litet tips om du vill hinna få tag i lite obskyra och gamla trevliga halvroliga skräckfilmer vad jag kan förstå. Det är bara kolla in Cinnemassacres monster madness så finns det lite tips att kolla in. Dessutom har jag sätt The Terror från 1963 och den var helt ok och långt från så flummig som James säger. Skulle själv vilja se alla dem där filmerna och sätta min prägel och tycke på dem!

Ha det trevligt och till godo!

Då är helgen snart avklarad igen. Allt går med en hissnande fart. Ibland känner man sig bara som en passagerare som får titta på. Ibland har man huvudrollen och är med mitt i allt som händer. Helgen har innehållit allt från firmafest, bilmeck och härlig höstpromenad.
Fetsen var mycket ok men fick ett stort antiklimax när en incident mellan två arbetare gjorde att en skadade sig i huvudet. Sådant är inte alls kul oavsett vem det är och vad det rör sig om. Annars hade festen lite av varje, gott käk, dryck, spontan spex med tal och grejer. Det var allmänt trevligt. Ett tag kände jag knappt av att jag varit trött hela dagen. Kanske faktiskt var lite sjuk men ja man biter ju ihop för det mesta.
Upp tidigt på lördagen 07:00 för att hinna vakna till för att dra ut på landet med bussen för att mecka bil. Fixa ny del av handbromsvajern. Den har varit långt ifrån bra ett tag. Jobbigast var nog att justera den sen så att den tog bra. Men vart relativt nöjd tillslut eller ja det fick duga helt enkelt efter några timmars irritation. Höll på lite idag också så mja nu räcker det. Det är en skum känsla man har i kroppen när man ligger under bilen som enbart är upphissad med en domkraft på sidan. Vart fan tar man vägen eller vad fan gör man om det brakar? För man kan ju inte röra sig skapligt där under. Domkraften kan ju dessutom fara precis vart som helst. Därför försöker man ligga så platt man bara kan där under för att man kanske ska klara sig i sådant fall. Man vill ju knappast bli mosad.



Vart ju en promenad i solen på lördagen också så ja man fick njuta av hösten och dess färger. Gick på en del ställen jag inte gått på länge och spana in hur det såg ut där nu och så där. Uppväckte en del minnen när man varit där som barn osv.. Invigde också en ny gångväg som finns där ute. En första promenad på den och intrycket var att det var nice.



Ha nu en härlig söndags natt tillsammans

Imorgon börjar det. Värdens bästa sports bästa serie NHL. Ska bli kul att följa alla lagen i år igen och alla nya svenskar i ligan och de andra också så klart. Sporten som är som livet självt. Hård, tufft och vad som helst kan hända precis när som helst. Det är därför jag gillar den så jävla mycket. Den är helt underbar. så får jag hoppas att Pens tar hem det hela i år efter en lite sämre säsong förra året så blev man utslaget i kvarten. Men tror ändå Chicago var bäst tillslut och rättvisa Stanley Cup mästare. Nu något för alla hockeyfantaster där ute.

Ett gäng amerikanska mördare, tjuvar och desertörer skickas iväg för att sättas i militärt fängelse under andra världskriget. Men på vägen dit blir de attackerade av tyskar och på så sätt lyckas de sen fly och bestämmer sig för att dra till Schweiz där de kan slippa allt vad fängelse heter. Gruppen får direkt en ledare i Löjtnanten Robert Yeager (Bo Svensson) som nu får leda dem andra Nick (Michael Pergolani), Tony (Peter Hooten), Fred Canfield(Fred Williams) och Berle (Jackie Basheart) runt för att överleva mitt i rådande krig. Men dessa snubbar visar sig vara väldigt skickliga soldater som strövar runt mitt bland fällda bomber och kulspruteeld. De får som av en händelse vägledning av en tysk vid namn Adolf Sachs (Raimund Harmstorf) som de hittar sovandes i en lada. En annan förolyckande händelse är att de råkar ha ihjäl en amerikansk trupp som ska spela en viktig roll i framtiden i kriget. Då de lotsas som om ingenting har hänt då de möter ett gäng fransmän som skulle mött upp med amerikanarna för att ge dem ett viktigt uppdrag. Men nu hamnar uppdraget i händerna på dessa snubbar och de tar uppgiften med storm och de ser sin chans att dels göra något viktigt men framförallt kunna komma till Schweiz.
Måste bara säga att det finns knappt ord för hur skön denna film är. Det tar fart redan i början med hur lätt dem ser på det hela med att hamna i fängelse till att ja nu är vi i krig nu gör vi det bästa av situationen. Skulle va skönt att kunna ta det mesta så ibland. Sedan har vi karaktärerna. Rättvise och smarte men ändå rakt på Robert, iskalle Fred, sprallige Nick som tycks ha vad som helst gömt bland sin utrustning och kläder, otålige men spontane och kärleksfulle Tony och blyge Berle. Alla levererade med bra skådespeleri och man tar till sig karaktärerna för att de är så sköna mitt bland förträffliga effekter i form av explosioner( nästan goda nog för att kunna vara gjorda nu), schyssta och trovärdiga krigsscener bara det att de vinner lite för lätt ibland. Men det är ju film. Dessutom är scenen när de får se nakna tjejer bada vid ett ställe något extra. Reaktionen blir som vilken kille som helst skulle ha gjort under krig. Dra och spana och sedan bada själva. Vår naturliga instinkt så att säga. Men vändningen är slående snart står de nakna med maskingevär. Det är inte ofta man ser det. Det finns många sköna scener bl.a. när Nick lagar en motorcykel som läcker i tanken med tuggummi samt som när de intar slottet för att fri ta Fred och Tomas Buckner ( Ian Bannen). Bara fantasin i hur de slår ut vakterna är cool och nice hehe. Nick använder en slangbella för att skjuta ner vakterna t.ex..
Detta är alltså en mycket skön och välspelad och väl regisserad (Enzo G. Castelleri) film. Den innehåller många sköna scener och bjuder på mycket god underhållning enda tillslutet. Oerhört bra för att vara 1977. Jag nöjer mig så.  Betyget då. Den få: 4/5

Ett militärt experiment går fel när man försöker mixa gener från delfin och haj. Experimentet var tänkt för att kunna utveckla vapen som man kunde använda i Vietnamkriget. Varelsen lyckas i alla fall rymma och många som jobbade under experimentet har försvunnit spårlöst eller dödats under varelsens rymmande. Efter detta har ingen stött på denna hajliknande varelse (eller är det en haj?) tills när ett gäng fiskare i St. David blir attackerade av en till synes lite smartare haj än vanligt. Marinbiologen Dr. Simone Chase (Craig T. Nelson) jobbar i området och tycker det känns konstigt att det bara skulle vara en vanlig haj. Öborna är oroliga och vill ta saken i egna händer och fånga “Hajen” även fast Simone varnar dem och säger att det kan vara mycket farligt. Men de vägrar lyssna. De ända som tycks stötta honom i sin teori är hans vän och medhjälpare Tall Man (Cress Williams), hans ex. fru- och marinbiolog Dr. Amanda Mayson (Kim Cattrall) som anländer till St. David med deras gemensamma son Maxwell Bishop (Mathew Carey) som får svårt att anpassa sig till öborna då det gäller att hävda sig som ända vit och vara tuff och vinna respekt bland ungdomarna på ön. Detta ska göras genom att hoppa från en klippa ner i havet och det är när detta görs och en blir hajmat oron tar fart på allvar. Maxwell blir förtjust i polismästare Rollie Gibsons (Blu Mankuma) dotter Elisabeth (Megalyn Echikunwoke). Men Elisabeth  blir omtalad att hålla sig borta från Maxwell då sällskapet med dem ger dåligt inflytande. Hur ska det hela sluta då fler offer skördas, oron växer och militären börjar blanda sig i? Vad döljer den mystiske Werewolf (Giancarlo Esposito) och Tall Mans tjej Tauna (Michael Michele)?
Eftersom detta först och främst visades som en tv-serie kanske det är orättvist av mig att recensera denna som en film men eftersom versionen jag sätt är hopsatt som en film så skyr där ingen respekt för det. Tycker detta är en rätt så dålig film. Egentligen är det inget fel på storyn överhuvudtaget och bäst är oron som är uppbyggd med öborna osv.. Jag önskar däremot att skådespelar insatser plus effekterna kunde varit bättre. Då är det svårt att tro att effekterna är gjorda av Stan Winston (Aliens, T2 och Jurassic Park alla Oscars filmer) men det kanske är budgeten som varit lidande? Varelsen ser ut ser ut som en halvavkomma av och påminner om Robbie Sinclair ifrån tv-serien Dinosaurs mixat med lite Alien eftersom det visar sig att det är något mer som man mixtrat med vid experimentet. Tycker skådespelar insatserna av Kim Catrell, Craig T. Nelson bara är jobbiga och har svårt att ta till mig deras karaktärer. Det är bara Giancarlo Esposito, Blu Mankuma och Cress Williams som kommer undan med godkänt. Cress Williams är skön som Simones medhjälpare och stöttar honom på bästa sätt med skämt och humor och kan samtidigt vara rätt allvarlig när det kommer till kritan. Giancarlo är trovärdig som by fyllo och halveremit samt att Blu gör sin roll som sträng och trångsynt polis med respekt. Detta hjälper föga då mycket övrigt finns att önska för att lyfta den. Då den dels också är för lång för ett sådant här manus och att effekterna och insatserna inte fångar ens intresse men det kanske är just för att den är gjord för tv från början men ändå. Den får betyget 2/5.

Ibland är det bara slående. Man sitter och går igenom en massa gamla grejer ute på landet där man växte upp. Det är en väldig mängd teckningar, skolgrejer och bara en massa saker. Det som är uttalande då är att man alltid har haft en massa i huvudet som snurrar runt. Man funderade mycket då som nu och ja jag gillar det. Teckningarna och uppsatserna visar tydligt på att jag har en mycket stor slående fantasi och den speglar sig kvar nu med. Dessutom kan jag inte sluta tänka kring vad som helst när som helst. Så är det ju och så ska det vara. Men ibland har man så mycket i skallen att man känner att det inte blir något av det eller man kan inte koncentrera sig för man vill komma ihåg allt. Därför väljer jag att börja skriva ner allt oftare. En del av det hamnar här en del hamnar på andra ställen. Det som gör att det kan bli jobbigt att fundera kring så mycket hela tiden är att jag tycker så mycket kan vara intressant. Har för många intressen för mitt eget bästa vilket gör att det kan bli rörigt. Därför ska jag också börja dela in mina intressen på dagar och veckor osv. detta borde det göra lättare för mig att koncentrera mig så att jag får något kreaktivt ut ur det jag gillar att göra. Så att det inte blir som förrut jag gör något på impuls vilket slutar med att jag inte gör någonting. Men en sak är säker skriva av mig borde jag göra varje dag. För mitt eget bästa. Tyvärr blir det inte alltid så. Men bättre försöka än aldrig.