Jack Wilder (Shane West) är på jakt efter att hitta den legendariska guldstaden Eldorado och han sköter sökandet ihop med sin partner Maria Martinez (Natalie Martinez) som har en hel del kontakter i Peru som underlättar sökandet. Men det finns andra som behöver hitta staden bl.a. Sam Grimsson (Luke Gross) som jobbar för den amerikanska staten, den undre världens boss Quinteros (Giovanni Ciccia) och General Mata (Julio Oscar Mechoso) som jobbar för den peruanska armen. Ju närmre spåret Jack kommer så blir läget mer kritiskt.

Denna “film” är egentligen ett miniserie avsnitt som är som en film. Den ingår i en serie av två avsnitt som är relativt fristående från varandra men ändå har en sammanvävd handling. Det var dock inga problem att hänga med i denna del som då är det andra avsnittet. Det ska dem ha en eloge för. Den är regisserad av Terry Cunningham som regisserat några filmer och serier bl.a. Desirée (2006) och Wicked Wicked Games (2006). Den största behållningen i denna historia är ljuset dem fångat i miljöerna i Peru vilka är oerhört snygga. Bra ljus och bild helt enkelt. Skådespeleriet är inget överdrivet bra men det fungerar ändå på sina ställen. Shane West, Natalie Martinez och Giovanni Ciccie funkar i sina roller däremot är Julio Oscar Mecheso samt Luke Gross något överdrivna och överspelade på sina håll. Handlingen funkar till en del men ibland känns det som den hoppar konstigt. Det är sjukt mycket action som får ta överhand när en del av sökningsarbetet får ta stryk av att det hoppas över lite för snabbt. Vi ska också komma till de effekter som används i denna miniseriefilm vilka är bedrövliga för sin tid. Jag menar den gjordes 2010 men ändå använda askassa animationer. Man kan ha fått bättre sådana om man nu skulle använda sig av det för samma summa som dessa. Det tror jag inte alls skulle varit en omöjlighet.

Vad ska man då sammanfatta det hela med. Dags för något betyg. Eftersom den lider av ovanstående krämpor det vill säga inget märkvärdigt skådespeleri, kassa effekter, hoppande och springande handling är det bara ljuset och bilden samt att den funkar som en fristående historia som väger upp det hela till betyget: 2/5

Johnny Blaze (Nicolas Cage) har flytt USA för Frankrike för att försöka skydda sig själv och andra från sin förbannelse som Ghost Rider. Väl i Frankrike så finns ett eftersökt barn vid namn Danny (Fergus Riordan) som många är efter där ibland Roarke (Ciarán Hinds) vars underhuggare Ray Cardigan (Johnny Whitworth) är hack i hälarna. Danny skyddas av sin mor Nadya (Violante Placido) och där emellan Moreau (Idris Elba) som anar det värsta om Danny hamnar i händerna på Roarke. Därför vänder han sig till Johnny för att se om Ridern kan hjälpa till med att skydda ungen.

Denna film är regisserad av Mark Neveldine och Brain Taylor som givit oss filmer som Crank och Crank 2 samt Gamer kan ses som en uppföljare på första filmen som var regisserad av Mark Steven Johnson som även gjorde Daredevil och senast regisserat Killing Season (2013). Denna film kommer dock inte helt upp i samma klass som första filmen och det är inte för att skådespeleriet är dåligt eller att handlingen inte är bra. För så är inte fallet. Tycker Nicolas Cage levererar minst lika bra som i första filmen. Idris Elba är bara störtskön som den vinälskande, naive men ändå pådrivande Moreau. Levereras med finnes och jag skulle vilja ha egna filmer med den karaktären. Ciarán Hinds är stabil men känns ändå som en rätt trött skurk. Inte lika bra som Fonda i första filmen. Resten gör okej insatser men extra plus till Fergus Riordan och Violante Placido som sticker ut lite mer. Nu till dem saker som inte funkar i den här filmen som för övrigt bjuder på snyggt foto och bild samt snygga miljöer. Det är en del saker som har med effekter och scener som jag inte är så förtjust i. För det första känns seriestripssekvenserna helt onödiga nog för att det är ett coolt grepp att använda för att snabba på lite storytelling. En anna grej är de där slowmotionscenerna då kameran också stannar så att det blir någon form av stillbildseffekt. Ett exempel på det är när Moreau flyger ut över ett stup men fortsätter att skjuta och där ingriper denna metod just för den eventuella coola effekten det ska ha. Men ja det funkar inte riktigt. Känns bara larvigt. Ett annat exempel är när Johnny ligger i ett rum och ska behandlas så försvinner bara all bakgrund och detta händer också en gång som Ridern att allt bara försvinner i bakgrunden. Känns oerhört störigt. Ett plus i denna film är dock att Ghost Rider ser oerhört coolare ut än i första filmen. Nog för att han såg cool ut i första så är det snäppet vassare här. Mer äkta benighet har en del i det hela att göra samt att det ser ut som han brinner på riktigt. Det negativa är att det hela tiden kommer något konstigt ljud då han är på väg att dyka upp och det är inte motorljudet jag menar. Förstår mig inte på det. Låter mer som ljuden som kommer från robotarna i Transformersfilmerna och han är ju ingen robot direkt. Dessutom pratar Ghost Rider för lite i denna film och när han väl gör det låter han inte ens hälften så nära till så grymt som han gjorde i första filmen. När han sedan gör den stirrande blicken för att straffa dem som spillt oskyldigt blod så ska han ju säga frasen han har och inte bara stirra och låta. Stör mig också på att nästan alla han slåss med löses upp i beståndsdelar av den brinnande kedjan. Jag vill mer se att han slåss lite mer med den utan att den brinner. Annars tycker jag det är coolt att han gör ett annat fordon till sitt och låter det få sin lilla Ghost Rider touch. I övrigt gillar jag storyn med de olika religiösa samfunden. Det funkar mycket bra.

Vad ska det då bli för dom på denna film. Eftersom den ändå saknar än del av de element som gjorde den första bra. De störda stillbildseffekterna drar också ner betyget. Men eftersom handlingen är bra och det handlar om Ghost Rider och det är god underhållning dessutom med en del humor så får filmen betyget: 3,5/5

Johnny (spelad som ung av Matt Long och som äldre av Nicolas Cage) och Barton Blaze (Brett Cullen) jobbar med att göra stunttrick på motorcyklar åt en kringåkande cirkus och festival. Barton Blaze är svårt sjuk i cancer vilken bara tycks bli värre och värre med åren. Men en lösning tycks finnas i ett ofrivilligt kontrakt med djävulen själv, Mephisto (Peter Fonda), som Johnny råkar teckna. Det innebär att när det väl kommer behövas ska han jobba för honom. Hans far blir frisk men samma dag som Johnny ska rymma med sin älskade ungdomskärlek Roxanne Simpson (spelad som ung av (Raquel Alessi och som vuxen av Eva Mendes) så dör hans far i en tragisk olycka. Nu drar Johnny från allt och i flykten av sin fars död gör han vansinnesstunt allt i hedern av sin far och för att glömma vad som hänt. Men det förflutna ska snart bli varse då Mephistos ställning på jorden hotas av den genom onde Blackheart (Wes Bentley) och Ghost Rider behövs i striden mot detta.

Denna film bygger på serietidningen Ghost Rider som ges ut av Marvel Comics eller Marvel Universe är mer korrekt. Jag har läst en del av serien och gillar den skarpt. Faktiskt en av mina favorit bland hjältar eller anti-hjältar dock oerhört svårt att definiera Ghost Rider i något av dem facken. Det är dessutom en annan diskussion. Nu till filmen. Tycker att filmen har anpassats bra efter serien och att de förvaltat storyn bra. Den har tagit med dem viktigaste elementen så som bakgrundsstoryn och bördan som det innebär att vara ett fenomen man knappt begriper sig på. Tycker Nicolas Cage gör rollen som Johnny Blaze utmärkt. Han fångar verkligen en vuxen människa som fortfarande är barn som hamnat i ett läge då han måste tampas med saker han inte begriper sig på och måste leva med det. Bäst tycker jag dock att Peter Fonda är som Mephisto som bara är helgjuten för rollen. Älskar öppningsscenen med honom då han promenerar till tältet där Johnny meckar med sin hoj och medans han går dit sprängs en massa lampor och han stannar upp och utbrister: “Par out” klockrent. Mästerligt klurig och listig. Oerhört bra är också Sam Elliot som den mystiske dödgrävaren som Johnny kommer till första gången han förvandlas tillbaka från Ghost Rider till människa. Don Lague är stabil som Johnnys trogne och lojale vän Mack som stöttar honom i hans flesta företeelser. Wes Bentley funkar men känns ändå rätt vilsen emellanåt som Blackheart. Men det är inget mot de som spelar hans hejdukar. De känns inte alls för bra och kunde kanske skippas men vad gör man inte för mer film. De besegras också allt för lätt av Ghost Rider. David Roberts och Arthur Angel bör också nämnas som de vresiga och tjuriga snutarna Dolan och Edwards som utreder de omständiga händelserna kring en persons död. Dessa spelar dem mycket bra. Eva Mendes insatts är okej. Inget överdrivet bra och inget utomordentligt dåligt. Funkar helt enkelt.

Kan tycka att effekterna kring när Johnny förvandlas till Ghost Rider kunde göras bättre och det även 2007 så det blir lite minus på det men det känns ändå rätt coolt att få se det skildras i en film. Ghost Riders röst är dock störtgrym och låter ihålig, raspig, iskall och dömande på samma gång. Bara plus på den. Kan tycka att kärlekshistorien är något fånig men vem vill inte att det ska vara så där på riktigt så för den delens skull så tycker jag att den ändå att den funkar.

Vad räcker då allt detta till för betyg? Ja med överseende för en del av skådisarna och några av effekterna så kan jag ändå höja betyget upp till en 4/5. Det är ju Ghost Rider för fasiken. En av mina favoriter och man ska klanta sig totalt om man ska sabba det. Tycker du annorlunda så säger jag bara. “Your blood is stained by the blood of the innocent! Feel their pain!”