När forskaren Dr. Adrian Helmsley (Chiwetel Ejiofor) återvänder till Indien i ett ärende angående nya forsknings upptäckter år 2008 blir han snart varse om att en katastrof är på väg. Jorden ska nämligen gå under om 4 år. Väl efter det och efter ett brådskande möte med USA:s president får han anställning som forskare direkt vid presidentens ledning och därmed få uppdatera dem mer exakta uppgifter vart efter tills den kritiska dagen är kommen. Väl en dag före den kritiska dagen befinner sig författaren Jackson Curtis (John Cusack) sovandes. Han väcks således av ett skalv och upptäcker att han är för sen till jobbet och då även för sen till att ta med barnen på en utflykt till en när liggande naturreservat. Jackson är separerad från sin fru Kate (Amanda Peet) som hittat en annan man, Gordon Silberman (Thomas McCarthy), som ungarna är väldigt förtjust i. Jacksons jobb är att köra limo åt den ryske miljardären Yuri Karpov(Zlatko Buric) och dennes söner. Han plockar då även upp sönerna i den för att åka på utflykten. Väl då de ska uppsöka den gamla sjön som fanns där så finns den inte då den torkat ut och dem blir samtidigt uppsökta av militärer för att dem gjort intrång på förbjudet område samt en underlig undergångs varnande original Charlie Frost (Woody Harrelson) som radiosänder live från händelsernas centrum.. Charlie varnar dem att det är mycket nära nu och lyckas också avslöja att han har en karta på ett hemligt samlingscenter när undergången väl är nära. Nästa dag blir barnen hemskjutsade för att dem inte gillar camping och när Jackson precis kommit hem till sig märker han att det börjar hände allt för många konstiga saker på samma gång. Vad är det egentligen som händer och ska jorden verkligen gå under?
Ja ha vad fan ska man då säga om denna film regisserad av Roland Emmerich? Till intetsägande. Totalt betydelselös kan nog vara en bra sammanfattning. Nästan alla effekterna är helt bra men finns en del som inte håller måttet då ganska många andra är bra. Då det också är mycket effekter i denna film. En av dem sämsta är när ett plan störtar. Att ändra och göra större delar i själva nedslaget i datorn var nog inte ett så smart drag. Skådisarna gör väll ett hyfsat jobb för att hålla upp denna tillställning men dem som är något så där bra det är John Cusack, Zlatko Buric (kanske skönast i filmen), Charlie Frost samt Blu Mankuma som spelar Adrian Helmsleys far Harry. Filmen blir rätt överdriven med tanke på alla effekter och allt som händer runt omkring hela tiden. Samtidigt tycker jag att vårt huvudfölje borde ha dött minst tre gånger men vad gör en film om dem dör? Scenen då USA:s president bestämmer sig för att göra som han gör är ju rent löjlig. Ändå fast jag gillar att han gör så så blir handlandet aslöjligt eftersom ingen skulle göra så för sånt hjärta har dem inte i dagens samhälle. Gillar dock filmens budskap i sig fast det hjälper inte filmen ett dugg då den som sagt är allt för överdriven och till intetsägande för min smak. Den får betyget 2,5/5.

Efter att en flodvåg ödelagt skotska kuststaden Wick ökar trycket och en våg plöjer raka vägen mot London. Detta blir snabbt problem för dem bestämmande i staden och då barriärerna inte visar sig hålla så skapas panik bland folket då vattnet sprider sig snabbt. Mitt  bland detta ute vid barriärerna befinner sig Rob Morrison (Robert Carlyle) samt hans fru Samantha “Sam” Morrison (Jessalyn Gilsig) som jobbar därute och hamnar mitt i flodvågen. De får nu kämpa för att överleva samtidigt så får regeringen försöka lita sig på tjurskallige professor Leonard Morrison (Tom Courtenay) vars beräkningar om barriären och väder liknande detta dissats tidigare men nu verkar varit korrekta. Men vissa tvivlar ändå på hans teorier. Dessutom befinner sig högsta hönsets, Patricia Nash (Joanne Whalley), dotter nånstans ute i stan. Ska dem lyckas få undan vattnet och framför allt ska dem överleva och hur många kan räddas?
Denna film är inget speciellt. Förvisso ger den en något mer realistisk bild av en naturkatastrof och hur man tänker gå tillväga med problemet men ändå inte tillräckligt. Dessutom blir den tämligen ointressant då man kunde önska mer av skådespelar insatserna. De enda som kommer undan med godkänt är Tom Courtney samt grabbarna som spelar tunnelbanereparatörerna Frank(John Benfield) och Bill(Angus Barnett). De andra karaktärerna känns det som om man inte kommer in för att bry sig tillräckligt om. Även fast jag lätt blir sentimental när folk far illa samt när folk klarar sig eller är allmänt snälla på film så räcker det inte för att höja denna film. Tycker stundtals att effekterna är dåliga särskilt när man får se rinnande vatten på en del ställen. Varför blir det tämligen ointressant i katastroffilmer? Kanske för att man kan gissa hur det ska gå eller så är konceptet för tråkigt i sig. Inte vet jag. Däremot vet jag att denna film inte är något speciellt och går helt klart att missa att se. Man missar som sagt inget. Den får betyget 2,5/5.

Travis (Adrien Brody), Barris (Forest Whitaker), Chase (Cam Gigandet), Nix (Clifton Collins Jr) och Benjy (Ethan Cohn) är bara några av ett gäng människor som anmäler sig till ett experiment för att dem är i desperat behov av pengarna det genererar. Travis är nykär demonstrant som kämpar för mänskliga rättigheter. Barris är över religiös och tar hand om sin väldigt sjuka mamma. Benjy vill bli en ihågkommen serietecknare och Chase är sexmissbrukare. Experimentet som vederbörande har gått med i är att en tredje del av dessa blir fångvaktare och resten blir fångar som i ett klassiskt amerikanskt fängelse. Fångarna ska lyda vakterna under normalt basis och det finns fem huvudregler som fångarna måste hålla sig till. Gör dem inte det så har vakterna rätt att utföra lämpligt straff. Är det nått som uteblir tänds en rödlampa och experimentet avbryts och pengar uteblir. Mat ska dem få en gång varje dag. Experimentet ska på gå i 14 dagar. Det låter ju som en baggis?
Detta var en mycket överraskande bra film. Den verkade intressant men var lite skeptisk när jag läste att den bara var 90 min. Men en väldigt snygg och väl regisserad (Paul Scheuring) drama/thriller där samtliga skådisar tycks stå på toppen av sin förmåga. Många bra insatser. Både Adrien Brody och Forest Whitaker är fantastiska. Storyn känns trovärdig och utgången av ett sådant här experiment realistisk och den visar hur vi människor med all säkerhet skulle vara i samma situation. I alla fall är det inte långt ifrån. Det ända minus är att jag kanske skulle velat vetat lite mer i slutet av filmen annars går storyn snyggt ihop på 90 minuter. Klart betyget 4/5.

Revolutioner hit och revolutioner dit. Har det gjort det så mycket bättre där dem har haft det i historien? Ja, kanske till en början. Men sen när allt etablerar sig så sitter ju ändå nån maktgalen och har allt tillslut utan att bry sig om folket. Detta är tankar som flödar när revolutioner och protester mot makthavare sprider sig som löpeld i norra Afrika. Förvisso kan man ju verkligen hoppas att dem kommer att leda till nått bra och att dem kommer att ett friare samhälle etc.. Efter liv i förtryck och utan många rättigheter, dålig ekonomi och dåliga jobb kan man förstå det. Sen kan man ju diskutera vilket statsskick som är det bästa? Jag hoppas och vill fortfarande tro att demokrati är det bästa. Den tanke den grundar sig på borde vara bäst. Men det finns inget som demokrati som stödjer eller bjuder in till en korruption så djup att den knappt går att komma åt för att dem ändrar eller tvistar reglerna eller har tolkat dem på ett helt annat sätt vilket gör att de med pengar kan få mer pengar. Fast korruption är oundvikligt vilket statsskick man än har. Så vad kan man göra? Man kan bara hoppas att girigheten blir botad någon gång. Tills vidare hoppas jag att där dem här revolutionerna och protesterna sprider sig leder till att folket får det bättre. Under tiden ska jag följa alla människors galenskap.

Sköt er!!

Man undrar ganska ofta vad det är med folk. Särskilt när det är snor halt ute och ingen sandar. Detta upplevt på flera ställen. Min idé är att dem aldrig fått lära sig det när dem var små för att dem fått det för bra ställt och inte behövt bry sig om sådana “små” saker och sedan fortsatt att inte bry sig om sådana små saker då de fortfarande har det bra ställt. Dem beblandar sig helt enkelt inte med sådana göromål. De kan ju inte göra en simpel arbetares jobb för det vore ju förskräckligt. Men stora moderna villor kan dem bygga minsann. Ja halkar dem och slår i huvudet och dör själva så varför skulle jag bry mig? Nej men jag bryr mig om alla andra som går där och skulle kunna göra samma sak. Anledning nummer två till att dem inte sandar är att dem är totalt dumma i huvudet. Nog om detta.
En annan fascinerande sak är hur många det är som tycks samla sig kring det totalt efterblivna melodifestivalen som helt är regisserad i Krister Björkmans kåtslageri. För det första så kan man inte tävla i musik enligt mig byggt på att all musik går i varandra beroende på hur man spelar det. För det andra så behöver verkligen inte vi människor ett oerhört pretentiöst trams jippo där man faktiskt skulle bli som gladast om I-prenmannen skulle skutta omkring än att Babsan larvar sig, ett dansband eller Carola eller nått dylikt ska försöka vara seriösa trots sin tro. Ibland gör försök att försöka stimulera andra i form av inte ens halvhårda pudlar som är mjukare än Roger Pontare på Comfort eller så sätter man in nån som är rappare än en rap i käften. Nej jag menade ju givetvis en telefonförsäljare för det hängs ändå inte med ibland. Det skulle vara oerhört mer spännande med en melodifest i en val eller varför inte en melodifest till valen. Tänk dig Ohly eller Reihnfelt sjunga sitt valmanifest. Det skulle sätta knorr på valrörelsen. Eller varför inte sjungande debatter. När jag tänker efter så skulle det nästan bli som en musikal fast oerhört mer intressantare eller skulle det va det? Anledningen till att folk tittar på skiten är som jag ser det att dem tror att dem måste eller så är de lata och har inget bättre för sig. Fast jag stirrar nästan hellre in i en vägg eller ligger på en väg än att kolla på det hela.

Nej nu ska jag sitta och vänta på tills allt löser sig hos Kairos Fjollor!

Casey (Scott Adkins) är en västerlänning som blivit av med sina föräldrar har uppfostrats i en Japansk-dojo i ninjutsu. Väl här har han dels vunnit allas respekt samt senseiens (Togo Igawa) förtroende. Plus att han också är förtjust i Namiko (Mika Hiji) dojons bästa kvinnliga ninjutsu utövare. Detta har fått en annan av dojons bästa elever att se rött Masazuka (Tsuyoshi Ihara) som hävdar att han är bäst och hävdar att han har rätt till den legendariska Yori Bitsun som tillhör den som får bli den sista Kogo Ninjan. Eftersom han ser Casey som en konkurrent till den så slåss han mot honom vid en övning och då också försöker döda honom och blir därmed reglerad från dojon och får hitta sin egen väg att bli den rätte. Casey blir ombedd att flytta Yori Bitsun och vakta den med sitt liv då den  inte längre är säker i dojon. Samtidigt så har inte Masazuka glömt sitt öde och är ute efter hämnd på alla för att få det som han med rätt anser tillhöra honom.
Denna film med producenten som låg bakom The Expendables och Rambo Boaz Davidson samt regisserad av Isaac Florentine är absolut inget speciellt. Ja visst den innehåller rätt schyssta slagsmålsscener osv. men absolut inget extra. Storyn känns rätt standard för en ninja film. En del effekter är coola men den innehåller tyvärr sådana som jag stör mig så oerhört mycket på och det är när man ser tydligt att dem försökt förstärka en scen med en animation eller förbättrat en bakgrund med den samma. Det är så värdelöst när man ser det så jag vet inte vad. Jag vill inte ha nått sånt. Skådisarna är inte märkvärdiga alls men gör sitt jobb. Mika Hiji är ju mycket söt alltid något haha. Han som spelar sektledaren i USA Miles Anderson gör nog den sämsta insatsen. Dåligt överspelad om något. Man vet vad man får när man tittar på denna film. Inget märkvärdigt bara lite billig underhållning för stunden men vad kan en titel som Ninja begära. Det var just att den enbart hette så som fånga mitt intresse och det duger ju väl det. Men det hjälpte inte filmen som får betyget 2,5/5

Vart har alla luffare tagit vägen egentligen? De som gick från by till by spelandes och trallandes för en slant då och då. Det skulle jag vilja se nu i vår samtid. Några som drog runt och spelade handklaver och spred glädje vart de en kom. Antagligen försvann dem med att samhället utvecklades och standarden blev annorlund då man inte lever på landet på samma sätt som förr. Men ändå finns ju inget som hindrar att göra samma sak nu. Så är det nån som är sugen på att dra en sväng nån sommar? Kom igen! Dags att dra på luffen!

Första gången jag ändrar ett betyg. Har gått och kännt att jag var något för generös när det gäller betyget på filmen Salt. Jag tycker snarare att den ska ha 3,5 eller ja kanske till och med bara 3. Det får bli 3 av 5. Detta ska förhoppningsvis aldrig upprepas något mer men ja. Man vet aldrig.