Efter att en flodvåg ödelagt skotska kuststaden Wick ökar trycket och en våg plöjer raka vägen mot London. Detta blir snabbt problem för dem bestämmande i staden och då barriärerna inte visar sig hålla så skapas panik bland folket då vattnet sprider sig snabbt. Mitt  bland detta ute vid barriärerna befinner sig Rob Morrison (Robert Carlyle) samt hans fru Samantha “Sam” Morrison (Jessalyn Gilsig) som jobbar därute och hamnar mitt i flodvågen. De får nu kämpa för att överleva samtidigt så får regeringen försöka lita sig på tjurskallige professor Leonard Morrison (Tom Courtenay) vars beräkningar om barriären och väder liknande detta dissats tidigare men nu verkar varit korrekta. Men vissa tvivlar ändå på hans teorier. Dessutom befinner sig högsta hönsets, Patricia Nash (Joanne Whalley), dotter nånstans ute i stan. Ska dem lyckas få undan vattnet och framför allt ska dem överleva och hur många kan räddas?
Denna film är inget speciellt. Förvisso ger den en något mer realistisk bild av en naturkatastrof och hur man tänker gå tillväga med problemet men ändå inte tillräckligt. Dessutom blir den tämligen ointressant då man kunde önska mer av skådespelar insatserna. De enda som kommer undan med godkänt är Tom Courtney samt grabbarna som spelar tunnelbanereparatörerna Frank(John Benfield) och Bill(Angus Barnett). De andra karaktärerna känns det som om man inte kommer in för att bry sig tillräckligt om. Även fast jag lätt blir sentimental när folk far illa samt när folk klarar sig eller är allmänt snälla på film så räcker det inte för att höja denna film. Tycker stundtals att effekterna är dåliga särskilt när man får se rinnande vatten på en del ställen. Varför blir det tämligen ointressant i katastroffilmer? Kanske för att man kan gissa hur det ska gå eller så är konceptet för tråkigt i sig. Inte vet jag. Däremot vet jag att denna film inte är något speciellt och går helt klart att missa att se. Man missar som sagt inget. Den får betyget 2,5/5.