Casey (Scott Adkins) är en västerlänning som blivit av med sina föräldrar har uppfostrats i en Japansk-dojo i ninjutsu. Väl här har han dels vunnit allas respekt samt senseiens (Togo Igawa) förtroende. Plus att han också är förtjust i Namiko (Mika Hiji) dojons bästa kvinnliga ninjutsu utövare. Detta har fått en annan av dojons bästa elever att se rött Masazuka (Tsuyoshi Ihara) som hävdar att han är bäst och hävdar att han har rätt till den legendariska Yori Bitsun som tillhör den som får bli den sista Kogo Ninjan. Eftersom han ser Casey som en konkurrent till den så slåss han mot honom vid en övning och då också försöker döda honom och blir därmed reglerad från dojon och får hitta sin egen väg att bli den rätte. Casey blir ombedd att flytta Yori Bitsun och vakta den med sitt liv då den  inte längre är säker i dojon. Samtidigt så har inte Masazuka glömt sitt öde och är ute efter hämnd på alla för att få det som han med rätt anser tillhöra honom.
Denna film med producenten som låg bakom The Expendables och Rambo Boaz Davidson samt regisserad av Isaac Florentine är absolut inget speciellt. Ja visst den innehåller rätt schyssta slagsmålsscener osv. men absolut inget extra. Storyn känns rätt standard för en ninja film. En del effekter är coola men den innehåller tyvärr sådana som jag stör mig så oerhört mycket på och det är när man ser tydligt att dem försökt förstärka en scen med en animation eller förbättrat en bakgrund med den samma. Det är så värdelöst när man ser det så jag vet inte vad. Jag vill inte ha nått sånt. Skådisarna är inte märkvärdiga alls men gör sitt jobb. Mika Hiji är ju mycket söt alltid något haha. Han som spelar sektledaren i USA Miles Anderson gör nog den sämsta insatsen. Dåligt överspelad om något. Man vet vad man får när man tittar på denna film. Inget märkvärdigt bara lite billig underhållning för stunden men vad kan en titel som Ninja begära. Det var just att den enbart hette så som fånga mitt intresse och det duger ju väl det. Men det hjälpte inte filmen som får betyget 2,5/5