Väl innan Mart McFly (Michael J. Fox) ska börja hinna tänka på hur han ska hem från 1955 så får han ett brev av en brevbärare som har instruktioner ända tillbaka från 1885 att följa om vart han ska leverera brevet. Brevet är från Dr. Emmet Brown (Christopher Lloyd)och handlar om att han är i vilda western år 1885 och han uppmanar Marty att åka hem till 1985 och direkt då förstöra tidsmaskinen så fort han anländer dit och inte bry sig om att hämta honom eftersom han har det bra där han är. Marty och 1955 års Dr. Brown börjar fixa och jobba för att Marty ska ta sig hem och hämta tidsmaskinen från det ställe Dr. Brown skriver att den finns på. I samband med detta arbete hittar Marty Dr. Emmet Browns gravsten och efter forskningar kring den så bestämmer sig Marty för att hämta Emmet och hindra hans död. Men väl i 1885 så är Emmet skyldig Budord “Mad Dog” Tannen (Thomas F. Wilson) pengar samt så visar det sig att Emmet blir kär i den förtjusande lärarinnan Clara Clayton (Mary Steenburgen). Hur ska det hela nu gå då de har 7 dagar på sig att komma på ett sätt att komma hem i och med att tidsmaskinen läckt bränsle blev förstörd då Marty anlände i 1885.
Vad ska jag säga? Denna film fortsätter i samma goda stil som de två övriga bara att denna tar oss ännu mer tillbaka i tiden. 1885 och “Vilda Western” och de flesta karaktärer har en representant här med. Mycket kul att se alla småskojiga kommentarer och driv med sätt man pratade på osv. samt det spelande på hur tufft det var i Western. Om man sätter sig upp mot de farliga snubbarna blir man populär bland folket  även fast man också kan bli räknad som att inte ha en chans. Att det är Dr. Emmets tur att spela huvudroll i kärlekshistorien fungerar också bra och är en rätt gullig historia i sig. Ett kul initiativ att leka med Westerns alla attribut i detta format. Vill berömma fantasin i slutet. Det fordonet skulle jätte gärna vilja ha. Alla gör en suverän insatts som vanligt och det verkar som om dem måste haft mycket kul när dem gjorde denna. Skoj också att se en kopierad Clintanscen med lite mer humor inblandat. Denna film är inte den bästa av de tre men definitivt långt ifrån en dålig film. Den får betyget: 4/5 det sammanfattar denna serie filmer till en serie som håller mycket högklass och väl värda att se flera gånger. Tycker man kan se dem kring jul för stämningen är den samma och bättre att se dem här en någon riktig julfilm.

Här kommer lite mer sport snack och jag börjar som vanligt med hockey.
HV71 har börjat komma igång lite nu efter en rätt trög inledning som regerande mästare. Brukar nästan alltid vara så året efter dem vunnit SM-guld. Efter 24 omgångar ligger dem nu 4:a bara 11 poäng efter serie ledande Luleå. Framför allt har hemma spelet sätt stabilt ut och med 4 raka hemma segrar och seger nu senaste bortamatchen mot Linköping att formen är på väg uppåt. Bra jobbat grabbar. Jag säger vi vinner serien med en poäng.

Newcaste UTD går också rätt bra. Laget ligger nia i en tät topp av nio lag inom fyra poäng att aspirera på femte platsen. Nu senast kryssade man hemma mot självaste Chelsea (1.-1) som är regerande mästare och två i tabellen. Man har även i år lyckats slå just Chelsea i cupen samt Arsenal borta i ligan med ett noll. Så det ser ju skapligt ut. Tror att det är själva mentaliteten och kämpar glöden som förde dem upp i Premier igen som gör att det går bra även här. Att tro på sin spel idé även om man hamnar i underläge tidigt och därifrån aldrig ge upp i matcherna. Det är viktigt.

Bollen är rund!

Nu tänkte jag att det skulle vara dags att snacka lite sport igen. Ett alldeles för stort glapp sen senast. Börjar gör jag ju som vanligt med sporternas sport. Nämligen ishockey så klart.
Nyköpings Hockey går bättre än någonsin för säsongen och ångar på som bara den och raddar upp stor seger efter stor seger. Nu senast slog dem Vilda Väsby hemma med 6-1 och det var i underkant. Mycket kul att se att dem vänt på trenden. Ligger nu trea men borde egentligen leda serien med den målskörden då de gjort flest mål i div.1 D nämligen 100 och det är fyra mer än serieledande Huddinge. Det som gjort att dem inte ligger där är att dem släppt in alldeles för många mål istället. 66 stycken och det är 17 fler än vad Huddinge släppt in. Härligt att se att dem har några kjedjor det är ordentlig fart på för att vara div.1. Antti Koponen, Fredrik Håkansson, Emil Mårtensson är mycket härlig. Men Markus Berg, Kim Ericsson och Jesper Andersson är det inte heller någe fel på Jörgen Rickmo, Peter Danielsson och Adam Seydlitz snurrar också frejdigt och vad har egentligen hänt med Jörgen Rickmo. Han har jag inte sätt jobba så här hårt på flera säsonger. Noterbart att inför denna omgång så var Fredrik Håkansson solklar ledare av poängligan med 41 poäng efter 20 matcher tvåa är Dmitrij Naumov Järfälla på 29 poäng. Undrar hur mycket mer han leder med nu då han gjorde tre poäng igår. Kan bara spekulera hur det kommer gå i fortsättningen om det blir som jag hört rycktats.  Att dela Andreas Jungbeck som sitter på bänken i Almtuna och Patrik Wallenberg som gick från NH till Leksand och som jag inte riktigt vet vart han hållit hus på sistone. Men det är två gamla trotjänare i NH med allsvenska kvalitéer och man får dem till laget då kan det med lite tur luckta allsvenskt kval till våren. Vem vet?
Nu lite fotboll. Har ju följt Milan med Zlatan i spettsen ett tag. Måste säga att dem först spelade rätt tråkig fotboll. Men efter att ha sätt dem nu ett tag så har jag faktiskt fastnat för deras tålmodiga spel. Det kan se lite lojt ut när man ser dem spela och lite som om ingen har någon klar roll i laget. Men det är helt fel. De har klara roller men med så stora stjärnor så kan det väl i bland bli så. Kul att se Zlatan också. Tror han förnuvarande har ett av världens absolut hårdaste skott. Det blev bara 1-1 borta mott Sampdoria ikväll men ja. Man kan inte vinna jämt och dessutom så är just det en mycket klurig match då Sampdoria är ett svårspelat lag. Ja Milan är trots det fortfarande serie ledare oavsett hur det går för de andra lagen. Mer sport blir det imorgon. Tills dess. Håll till godo!

Bollen är rund!

Marty McFly (Michael J. Fox)har knappt hunnit komma tillbaka till nu tiden (1985) och tagit adjö till Dr. Emmett Brown (Christopher Lloyd) som skulle åka och utforska framtiden (2015). Han ska precis ta och åka i väg med sin flickvän Jennifer Parker( Elisabeth Sue) på en utflykt då Dr. Brown plötsligt anländer och talar om för Marty att han måste hänga med in i framtiden och att det är viktigt för det gäller deras framtida barn. Dem kommer nämligen att hamna i fängelset p.g.a. konsekvenser som rör handlingar av deras son Marty McFly Jr.. Väl i framtiden (2015) så lyckas händelsen förhindras men Marty hittar en sportresultatbok ända från 1955 och framåt. Men den kommer Biff Tannen (Thomas F. Wilson) den äldre över p.g.a. att Marty slängt den på råd av Emmett. Biff den äldre lyckas låna tidsmaskinen och allt som följer har förödande konsekvenser som de upptäcker väl tillbaka 1985 som måste rättas till. Vilket tvingar dem tillbaka till 1955 igen.
Jag gillar hur den här filmen börjar direkt där den första slutar och man bara kastas med i handlingen. Kul att se alla händelser på allt i framtid och då tid. Vad allt har för konsekvenser av det ena och det andra. Deras fantasier är helt enastående. Ett kul faktum är hur nära dem var med två saker som skulle finnas i framtiden. TV på vägg eller ja typ bio TV. Plus att man kan välja och titta på flera kanaler samtidigt. Det går ju faktiskt att göra på vissa TV-apparater nuförtiden. Man kan inte låta bli att bli imponerad hur lika bra skådespeleriet är i denna film som i den första. Då de dessutom sätts på prov att spela olika versioner av sig själva. Tror alla höjt sig ett snäpp från första filmen dessutom. Det är en fröjd att se det plus dem olika versionerna av alla deltagare.  Handlingen flyter också suveränt ihop med första filmen vilket är ett oerhört plus. Man vill bara ha mer hela tiden. Man vill vara där fast ändå inte. För jag säger så här: “Måtte ingen uppfinna tidsmaskinen för då kan du bli raderad eller saker ändras till förödande saker“. Snälla låt det aldrig ske. Jag kan inte mer än säga att denna film liksom ettan tåls att se flera gånger om. Eller hela serien för den delen. Det är nöje hela tiden. En fröjd för fantasin och för ögat. Ett snäpp bättre än ettan. Denna får fullt betyg: 5/5

Marty McFly (Michael J. Fox) är en vanlig tonårsgrabb i mitten av 80-talet som är lite slarvig med skolan men han tillhör inte alls de ocoola. Han gillar dock att spendera mest tid med sin flickvän Jennifer Parker (Claudia Wells), hans galna vetenskapsman till vän Dr. Emmet Brown (Christopher Lloyd) eller att åka skateboard. Han har fantastiska föräldrar George McFly (Crispin Glover) och Lorraine Baines (Lea Thompson). Dr. Brown forskar i tid och har just kommit på världens uppfinning nämligen världens absolut första tidsmaskin i form av en plutonium driven DeLorean som han vill visa för Marty. Väl visandes denna så blir de uppvaktade av terrorister som vill skjuta dem p.g.a. plutoniumet som Brown kommit över. Brown säger till Marty att hoppa in i DeLorean och han far i nästa ögonblick bakåt i tiden till 1955. Väl här så behöver han hjälp att snart åter få komma tillbaka till framtiden och dessutom försöka rädda sin egen existens genom att se till att deras föräldrar fattar tycke för varandra eftersom hans mor råkat fatta tycke för han själv i och med en händelse som sker ganska snart efter att Marty anlänt till 1955. Bara två hinder kan stå i vägen för det. Han själv och skolans dunder mobbare Biff Tannen (Thomas F. Wilson). Samtidigt måste han söka upp Dr. Brown och få honom att upptäcka tidsresandet 30år tidigare för att kunna ta sig tillbaka till sin egen tid.
Denna film har hur mycket charm som helst. Bjuder den inte på härliga kommentarer och sköna skådisar och karaktärer så bjuder den på härlig underhållning och fantasi. Samtidigt har filmen mycket att säga om att ens handlingar alltid har konsekvenser. Blir en handling fel så sker kanske inte det osv.. Marty McFly är en person som dem flesta skulle vilja ha som polare. Schysst och ställer upp på det mesta för än plus att han kan ge de riktiga skitarna på nöten om så behövs. En reko härlig snubbe helt enkelt. Bra spelad av Micheal J. Fox förstås. Dr. Emmet Brown är lagom galen och härligt rask och hans verkligen brinnande entusiasm lyser igenom vilket fångar än och man vill veta mer om honom varje minut. Samtidigt är han mycket mån om att man inte ska leka med tid och rum för det kan ha oerhörda konsekvenser vilket gör honom till en oerhört omtänksam person han med. Christopher Lloyd gör ett enastående jobb. Vem skulle inte kunna bli kär i 1955 års versionen av Lorraine Baines? Större tilldragelsekraft kanske man får leta efter. Men det kanske är hennes nyfikenhet plus utstrålning som gör det. Det blir nästan som om man vill att hon ska bli ihop med Marty istället fast det bara skulle radera honom ur existensen. 1955-talets George McFly är å andra sidan en riktig tönt. Som inte vågar mycket. Han är däremot dökär i Lorraines vilket gjort att han smyger på henne ibland. Dessutom blir han alltid spöad och mobbad av Biff Tannens gäng som är skolans riktiga skitskallar. Biff Tannen måste vara en av dem elakaste personerna gestaltade på film. Hans påhitt har inga motiv. De är bara genomstuderat elaka. Bara för att roa honom själv i princip. Alla i filmen gör ett bra skådespelar jobb. Den är mer än sevärd och lagom lång. Välfilmad med bra effekter för årtalet och bra regisserad av Robert Zemeckis. Den får betyget: 4,5/5

Tråkigt med censuren. Censur är fjanteri!

Jag verkligen gillar dödsmetal. Ett av favortibanden är Cannibal Corpse. Men mer om anledningar och bakgrunder en annan gång. Nu till er som vill ha en inkörsport men tycker att musiken är lite för hård i början kan ju ta detta klipp till godo och se om ni fastnar då. sen är steget inte så långt. Hahaha!



Fler inlägg kommer inom kort!

Detta Norrköpings band med medlemmar från Brewmaster, System Shock, Imaginery, Seven och Blazing Guns levererar på denna skiva från 2007 tråkig, halvjammande heaveymetal/doom. Dessutom är riffen alldeles för tråkiga och monotomt upprepade och sångaren verkar totalt ointresserad av sin uppgift. Trots detta fångar några av låtarnas texter mitt intresse dock ändå inte för att lyfta skiva nämnvärt. Låtar som dock bryter tränden och blir något tyngre och intressantare är 617thSadr och Bullet där framför allt en tillstymmelse till bra driv och engagemang kan genomsyras och kännas lite i kroppen. Väl tråkiga är låtarna Green Mist och Working Man jag menar bara kom igen öppna skivan med en sömnigare låt en Green Mist går ju knappt inte. Vad är vitsen med gitarr effekterna som får den att nästan låta som en munjiga? Helheten är för trälig och tråkigt för att fånga intresse. För mycket upprepningar. Jag somnar. Betyget blir: 4/10

Efter att Max Payne (Mark Wahlberg) kommit hem och funnit sin fru och barn brutalt mördade har han inte varit sig lik. Förpassad till arkiven där han kollar upp och arkiverar olösta fall tittar han genom rapporter som besatt fast beslutad att hitta dem ansvariga för deras död. Efter ett försök att åter igen få hjälp av en gammal tjallare Trevor Duncan (Andrew Friedman) slutar det i att han får med sig Natasha Sax (Olga Kurylenko) hem som påverkad av en väldigt stark drog endast vill få Max i säng. Hon blir förvisad att dra och väl ute på gatan blir hon mördad. Många tror nu att Max ligger bakom detta mord samt mordet på hans familj men samtidigt som Max före detta kollega Alex Balder(Donal Lague) hittar ett samband mellan hans fru och Natasha. Nämligen en tatuering. Men när också kollegan blir mördad är Max mer än misstänkt och en jakt på honom inleds med Jim Bravura(Chris 'Ludacris' Bridges) i spetsen. Men han får oväntad hjälp av Mona Sax(Mila Kunis). Kan allt verkligen få nån rättvisa? Hur jobbig den än kan vara. Och vad vill egentligen den sympatiske BB Hensley(Beau Bridges) och vem är Lupino( Amaury Nolasco)?
Detta är en djup men ändå bra och fartfylld action. Men den växer också på hur ingående djupt förtvivlad och besatt Max Payne är i sökandet på mördaren eller mördarna av hans familj. Dessutom den där vetskapen om att hade han kommit hem lite tidigare så kunde han kanske stoppat det hela som en ekande klocka i skallen. Det hjälper ju inte när han själv blir misstänkt för det hela.  Att ha alla mot sig i en sådan här sak. Det skildras väldigt bra i och med det bra skådespeleriet av Mark Wahlberg och sedan den mörka tonen i filmen. Det är bra filmat men ibland blir jag irriterad då det i en spel film nästan ser ut som om det är animerat. Då försvinner realism. Skurkarna har också bra insatser och ingen sticker ut nämnvärt de gör sitt jobb bra i alla fall liksom övriga bi roller. Detta är en film baserat på ett tv-spel med samma namn. Dessutom en av minna absoluta favorit spel serie som jag verkligen blivit fest vid. Att göra film på ett tv-spel är svårt men är glad att säga att dem lyckats här. Dem har definitivt lyckats fånga djupet som spelet och handlingen och framförallt Max har. Kanske man kunde valt nån som generellt är en mer hårdare skådis än Mark Wahlberg då Max Payne verkligen är hårdare än vad Mark har en tendens att se ut. Men han gör rollen i bravur efter sin förmåga. Jag tycker filmen kommer undan med betyget 4/5. Men då är jag också lite snäll vill säga.

Hehe lyckades hanlda för exakt 100 spänn två dagar i rad på olika affärer. Hur ofta händer det? Först på systemet i torsdags. Tog lite random öl och sedan när man skulle betala så ja 100 spänn. Sen på Nyköp i fredags. Handla kaffe, jordnötsringar, chips och aftonbladet och ja då med 100 spänn. Det händer ju aldrig. Kanske var därför jag blev helt plakat i kroppen igår. Orkade inte gör mycket. Min kropp var helt mör och uttslagen i princip. Orkade bara sitta i soffan och glo på lite dvd:er etc.. Fast orkade gå ner till kiosken och köpa pizza. Vet inte när jag känt mig så mör senast. Det var iallafall länge sen. Sådan tur är känner jag mig betydligt piggare idag. Lustigt att man bara kan bli sådär nästan 0% på bara ett dygn. Det är läskigt. Är ju i princip aldrig sjuk så man blir ju extra fundersam då. Men ja nu skiter jag i det och full fart mot farsdagsfirande. För alla som inte fjantar förstås.

En ganska härligt träffsäker låt. Som säkert kan stämma in på många människor.

Upptäckte att jag hade pizzasallad i kylen. Den har nog varit där i över en månad. För jag äter det aldrig i princip. Lugn slängde den nu. Fick dem gratis vid pizza inhandling. Men kan inte låta bli att fundera kring vad det är gjort utav? Menar eftersom det stått i över en månad och ser exakt likadant ut som när jag fick det. Det luktar dessutom exakt likadant. Det kanske är något starkt konserveringsmedel i den. Iallafall så är det nånform av etiksprit eller nått. Ungefär som vid inlagd gurka. Men ändå i den lilla plastbunken. Ingen färg förändring. Vad är egentligen pizzasallad gjort utav?

Agent 47 (Timothy Olyphant) är en lönnmördare. En man kan anlita för pengar. Han får uppdrag från olika arbetsgivare hela tiden att mörda den eller den personen. När han väl blivit anlitad att mörda Rysslands blivande president Mikhail Belicoff (Ulric Thomsen) och han tror han lyckats så är han inte död utan det var en av flera kopior av honom som dog i hans ställe. Det vill säga att Agent 47 är expert på det han gör och misslyckats i princip aldrig. Så han fortsätter för att full följa sitt uppdrag och får då stöta på Belicoffs inhyrda livskamrat Nika Boronina (Olga Kurylenko) och tar med henne för han får för första gången uppleva en form av med mänsklighet. Men han går inte säker. Dels är två interpoolagenter, Mike Whitter (Dougray Scott) och Bwana Ovie (Eriq Ebouaney), plus KGB med Yuri Marklov (Robert Knepper) i spetsen honom i hälarna. Dessutom härjar inte bara en utan flera lönnmördare som han själv fritt. Men är detta verkligen tillräckligt för att hindra honom från sitt slutliga mål att göra det han är skapad för att göra.
Detta är en bra film även fast det finns vissa detaljer man kan hänga upp sig på. Dels pratar inte Agent 47 med en brittisk accent och dels ser han något tunn ut. I övrigt gör dock herr Elefant nej jag menade Olyphant en bra och trovärdig insats. Det är ju en respektabel skådis så vad annars? De övriga skådespelarinsatserna är väl helt ok. Inget som sticker ut men en som höjer sig något mer är Dougray Scott som jag skulle kunna tänka mig att se fler filmer med då han spelar snut. Han är rätt skön helt enkelt. Olga Kurylenko gör väl ingen märkvärdig insats men vad gör det. Jag kollar gärna på henne för hon är ju väldigt vacker. (Hehe Got Me). Jag tillhör nog en av dem som just stör mig på när dem filmar i de vinklar som finns i spelet. (För dem som inte viste det så bygger denna film på en serie tv-spel med samma namn). Jag finner det störigt att se Agent 47 gå och se honom filmad bakifrån nästan som om det är någon som följer efter honom som i spelen. Förstår mig inte heller på dessa tillfällen då allt börjar se animerat ut fast det är en spelfilm. Händer flera gånger och särskilt i dunkla miljöer och de ska fånga upp ljus som tränger in. Är det bara för att jävlas eller för att ytterligare återskapa nån sorts spelkänsla. Filmens budskap eller ämne att förknippas med och kretsar kring att skaffa sig en identitet eller försöka upptäcka sin identitet och se att man kanske är människa ändå fast man inte har nån tillhörighet. Filmen får betyget 3/5.

Krigsveteranerna Hannibal Smith (Liam Neeson), Löjtnant “Faceman” Peck (Bradley Cooper), B.A.Baracus (Quinton “Rampage” Jackson) och Kapten H.M. Murdock (Sharlto Copley) är bäst på det dem gör. De har arbetat ihop i åtta år så man vet att de alltid ska lyckas när dem är anlitade. När Lynch (Patrick Wilson från CIA kommer och vill att dem ska hjälpa dem att få tag i tryckplåtarna från en irakisk sedelpress blir dem ombedda att hålla sig undan av ingen mindre än Pecks gamla flickvän Charissa Sosa (Jessica Biel) som också är CIA. Dessutom vill deras general Russel Morrison(Gerald McRaney) att dem ska hålla sig utanför. Istället ska operationen ledas av Pikes (Brian Bloom) vilka enligt Hannibal är amatörer. Men dem kan inte hålla sig utanför i alla fall. Så de börjar planera och sedan utföra uppdraget men råkar ut för en fälla och sedelpressen är helt borta. De hamnar inför krigsrätt och blir fängslade. Nu finns bara en utväg nämligen att rymma och få upprättelse även om det inte är lika självklart för Hannibal som för Baracus. Så nu förbereds en stort arbete med deras expertis så att rättvisa kan skipas.
Utan att ha sätt serien A-Team eller läst serietidningen så kan jag ändå säga att jag tycker detta är en mycket underhållande och bra actionfilm. Skådespelar insatserna är mycket bra och effekterna är överförväntan. Även om det blir en hel del överdrivet ibland och det kanske det som är denna films största nackdel men jag tycker i princip det funkar bra hela vägen ut. Det kanske är lite allt för överdrivet när dem flyger en stridsvagn i luften och lyckas styra den i rätt riktning med hjälp av att skjuta med den. Fast scenen är mycket underhållande samtidigt vill jag påstå. Liam Neeson är lysande i rollen som den lojale kloke ledaren av gruppen som alltid har en smart snille blixt plan i bakfickan. Slug som få. Han viker inte tum och berättar gärna när dem varit duktiga eller inte. Han utstrålar mycket karisma och det är bara för härligt att se honom tända den där cigarren. Utan Hannibal faller gruppen. Bradley Cooper gör också ett bra jobb som tjejernas favorit som alltid lika charmige Peck som har en alltför stor förmåga att nästan alltid hamna i trubbel. Quinton Jackson är trovärdig i rollen som gruppens starke och flygrädde man. Han lyckas även leverera när rollen kräver lite mer känsliga delar. Så har vi Sharlto Copley som är utmärkt som halv galen spexande superkrigspilot som kan navigera bort även dem bästa på sina egna lilla speciella sätt. Skurkarna då? Ja de är inga mästarinsatser men inga absolut dåliga heller. Inga man kommer komma ihåg så där utmärkande. Måste säga att jag trodde att filmen skulle vara sämre än vad den visade sig vara. Den var mer än se värd och bad på mycket härlig action och under hållning och sköna dialoger och skämt. Jag gillar också när en plan blir som man vill. Den får betyget: 3,5/5

Var på Temakrogen i fredags. Det vankades Raubtier och ja en något spännande spelning. Kan medge att jag inte var så inlyssnad på bandet innan men jag vart imponerad över hur bra show de levererade och att låtarna funkade bra. Bra gensvar från publik också. Man var lagom berusad och hade en trevlig helgstart med syrran och hennes kompis Lotta. det var galet roligt. Temakrogen skulle lätt vinna krogkampen om den låg i centrum. För det är ett mycket schysst ställe.



Full show av Raubtier.

detta är tonen för dagen och kvällen! Får dig alltid att vilja Headbanga!

Ibland händer det och ibland mer ofta än någonsin osv.. Man gör någon grej och så råkar man ut för en sak som har med samma grej att göra direkt efter eller man stöter ihop med någon som man sms:ade till sekunderna innan t.ex.. I måndags tittade jag på ett avsnitt av Seinfeld. Det avsnittet då Kramer hittar en skyltdocka som ser exakt ut som Elaine. När jag sedan tränar på gymmet dagen efter och tittar upp på TV-apparaterna som finns där. Vad får jag då se där? Jo exakt samma avsnitt jag såg dagen innan. Det kan man verkligen kalla konstigt. Man kan gå på stan och tänka på en person och sedan när man kommer hem så ringer den upp än eller så träffar man den dagen efter. En annan sak är att jag ofta råkar kolla på klockan när det är samma siffror timmar som minuter t.ex. 11.11 eller 06.06 osv. ni hajjar. Det brukar betyda att det är nån som tänker på än enligt sägen eller ryten eller ja bara skrock.

Det är kul att fundera över sådant här. Varför det sker? Men troligtvis är det ju bara slumpen men ja man kan ändå aldrig sluta fundera om det har någon större mening. Jag tror att det är rätt många som tycker att det borde ha det iallafall. Beat it next time! TA TA!

En helt vanlig dag i Central Park i New York stannar folk helt plötsligt upp efter brisen av en vind. De börjar snart bete sig konstigt och letar efter möjligheter att ta sitt eget liv. Då allt fler börjar ta sitt liv skapar detta panik och de som inte drabbats av fenomenet eller hotet börjar ta sig från stan. Bland dem får vi följa biologiläraren Elliot Moore (Mark Wahlberg) hans fru Alma Moore (Zooey Deschanel) samt Elliots vän Julian (John Leguizamo) och hans dotter Jess (Ashlyn Schanchez). De tar tåget mot Philadelphia men på väg dit så får de höra att dem drabbats där med och när tågförarna tillslut tappat kontakten med alla stannar dem i ett litet samhälle mittemellan New York och Philadelphia. De inser snart att dem inte kan stanna länge kvar här då ämnet eller åkomman fortfarande sprids med vinden. Men det verkar som om det begränsat sig till ett vist område i USA och de får nu åka med ett par lantisar för att åka ut här ifrån. Det verkar sig vara lättare sagt än gjort. Ett härligt äventyr följer till gårdar med arga folkfientliga isolerade rednecks. Vad är det som händer egentligen?
Åhh det här är min typ av film. Den innehåller en viss typ av samhälls sårbarhet som sätts på spel samt att det inte går att förbi se att det är skildrat med en hel del svart humor på sina håll. Om man nu kan se det så? Men det tycker jag man kan. Ta bara på en byggarbetsplats då det helt plötsligt börjar falla ner byggarbetare eller scenen då flera personer använder samma pistol en efter en för att ta sitt liv. Filmen skildrar dels vår sårbarhet som människor och dels en annan sak som att vad vet vi om naturen egentligen? Vem vet vad den kan få för sig att göra? Vad kan vi göra mot hot som vi inte vet vad det är? Skådespelarna gör en ytterst bra insatts även dem med mindre roller så som Jeremy Strong(menige Autser), Robert Bailey Jr och Spencer Breslin som ungdomarna Jared och Josh som kommer ett lite snöpligt öde till mötes. Kärleksstrulet i förhållandet mellan Elliot och Alma känns också helt ok och de kommer med tiden på varför dem just behövde varandra. Det finns en viss svart absurd samhällsskildring i att se hur många människor som hänger döda från träden när de åker in i ett samhälle. Denna film är väldigt psykologiskt läskig och får än att tänka mycket och det är precis så jag tycker en film ska vara när dem är bland dem bättre. Jag skulle kunna överanalysera den om jag vill men nöjer mig med det jag har skrivit. Denna är helt klart sevärd flera gånger om. Betyget blir: 4/5

Psykologen David Callaway (Robert de Niro) hittar sin fru Allison Callaway (Amy Irving) död i badkaret efter att hon begått självmord. Detta får också dottern Emily Callaway (Dakota Fenning) bevittna. Eftersom detta blir en traumatisk upplevelse för dem båda bestämmer David att dem ska flytta och köper sig då ett hus i ett litet samhälle i norra New York. Då traumat verkar drabbat Emily värst så försöker David hitta på saker med henne och bekanta sig med dem till synes snälla fast ändå lite skumma grannarna. Grannparet Laura(Melliso Leo) och Steven(Robert John Burke) som ganska nyligen förlorat ett barn dyker upp emellanåt och verkar inte något nervösa samt mr. Haskins(David Chandler) med nycklarna till huset och ett rent allmänt skum uppsyn. Davids arbetskollega Katherine(Famke Jensen) hälsar på dem ibland plus att en ny dam vid namn Elisabeth(Elisabeth Sue) har fångat Davids intresse. Men Emily verkar inte road då hon inte får ha någon annan än den nye mystiske Charlie som blivit hennes nya vän. Hon brukar leka en lek med Charlie men snart blir det mer än kanske bara en lek. En lek som mamma gillade att leka.
Detta är faktiskt en väldigt tam skräckfilm. Man ska veta då att jag också ställer väldigt höga krav när det ska vara skräck. Det ska vara väldigt psykologiskt också och sätta sig lite på psyket eller ja skrämma än på det sättet. Även fast Robert de Niro gör ett mycket bra jobb som nästan alltid men insatsen sjunker efter över halva filmen då rollen sätts på mer prov. Dakota Flemming gör också ett bra jobb men ja det räcker inte för att hålla upp filmen. Tycker inte alls det  blir särskilt läskigt och man hoppar inte till särskilt många gånger. Gillar dock tvisten som filmen tar även fast jag samtidigt blir besviken på den också. Jag vill ju ha konkreta grejer och när det inte blir så ibland ja då är det lite tråkigt. Men plus får den för att det finns två slut. Gillar dock original slutet bäst. I övrigt så gör nog David Chandler den bästa rollen i en något allt för sliskigt konstig gammal ägare till huset. Titellåten till filmen är dock mer än suverän och skulle nöjt mig med en musik video på den istället för att titta på filmen då den bara får betyget: 2,5/5