En helt vanlig dag i Central Park i New York stannar folk helt plötsligt upp efter brisen av en vind. De börjar snart bete sig konstigt och letar efter möjligheter att ta sitt eget liv. Då allt fler börjar ta sitt liv skapar detta panik och de som inte drabbats av fenomenet eller hotet börjar ta sig från stan. Bland dem får vi följa biologiläraren Elliot Moore (Mark Wahlberg) hans fru Alma Moore (Zooey Deschanel) samt Elliots vän Julian (John Leguizamo) och hans dotter Jess (Ashlyn Schanchez). De tar tåget mot Philadelphia men på väg dit så får de höra att dem drabbats där med och när tågförarna tillslut tappat kontakten med alla stannar dem i ett litet samhälle mittemellan New York och Philadelphia. De inser snart att dem inte kan stanna länge kvar här då ämnet eller åkomman fortfarande sprids med vinden. Men det verkar som om det begränsat sig till ett vist område i USA och de får nu åka med ett par lantisar för att åka ut här ifrån. Det verkar sig vara lättare sagt än gjort. Ett härligt äventyr följer till gårdar med arga folkfientliga isolerade rednecks. Vad är det som händer egentligen?
Åhh det här är min typ av film. Den innehåller en viss typ av samhälls sårbarhet som sätts på spel samt att det inte går att förbi se att det är skildrat med en hel del svart humor på sina håll. Om man nu kan se det så? Men det tycker jag man kan. Ta bara på en byggarbetsplats då det helt plötsligt börjar falla ner byggarbetare eller scenen då flera personer använder samma pistol en efter en för att ta sitt liv. Filmen skildrar dels vår sårbarhet som människor och dels en annan sak som att vad vet vi om naturen egentligen? Vem vet vad den kan få för sig att göra? Vad kan vi göra mot hot som vi inte vet vad det är? Skådespelarna gör en ytterst bra insatts även dem med mindre roller så som Jeremy Strong(menige Autser), Robert Bailey Jr och Spencer Breslin som ungdomarna Jared och Josh som kommer ett lite snöpligt öde till mötes. Kärleksstrulet i förhållandet mellan Elliot och Alma känns också helt ok och de kommer med tiden på varför dem just behövde varandra. Det finns en viss svart absurd samhällsskildring i att se hur många människor som hänger döda från träden när de åker in i ett samhälle. Denna film är väldigt psykologiskt läskig och får än att tänka mycket och det är precis så jag tycker en film ska vara när dem är bland dem bättre. Jag skulle kunna överanalysera den om jag vill men nöjer mig med det jag har skrivit. Denna är helt klart sevärd flera gånger om. Betyget blir: 4/5