Marty McFly (Michael J. Fox) är en vanlig tonårsgrabb i mitten av 80-talet som är lite slarvig med skolan men han tillhör inte alls de ocoola. Han gillar dock att spendera mest tid med sin flickvän Jennifer Parker (Claudia Wells), hans galna vetenskapsman till vän Dr. Emmet Brown (Christopher Lloyd) eller att åka skateboard. Han har fantastiska föräldrar George McFly (Crispin Glover) och Lorraine Baines (Lea Thompson). Dr. Brown forskar i tid och har just kommit på världens uppfinning nämligen världens absolut första tidsmaskin i form av en plutonium driven DeLorean som han vill visa för Marty. Väl visandes denna så blir de uppvaktade av terrorister som vill skjuta dem p.g.a. plutoniumet som Brown kommit över. Brown säger till Marty att hoppa in i DeLorean och han far i nästa ögonblick bakåt i tiden till 1955. Väl här så behöver han hjälp att snart åter få komma tillbaka till framtiden och dessutom försöka rädda sin egen existens genom att se till att deras föräldrar fattar tycke för varandra eftersom hans mor råkat fatta tycke för han själv i och med en händelse som sker ganska snart efter att Marty anlänt till 1955. Bara två hinder kan stå i vägen för det. Han själv och skolans dunder mobbare Biff Tannen (Thomas F. Wilson). Samtidigt måste han söka upp Dr. Brown och få honom att upptäcka tidsresandet 30år tidigare för att kunna ta sig tillbaka till sin egen tid.
Denna film har hur mycket charm som helst. Bjuder den inte på härliga kommentarer och sköna skådisar och karaktärer så bjuder den på härlig underhållning och fantasi. Samtidigt har filmen mycket att säga om att ens handlingar alltid har konsekvenser. Blir en handling fel så sker kanske inte det osv.. Marty McFly är en person som dem flesta skulle vilja ha som polare. Schysst och ställer upp på det mesta för än plus att han kan ge de riktiga skitarna på nöten om så behövs. En reko härlig snubbe helt enkelt. Bra spelad av Micheal J. Fox förstås. Dr. Emmet Brown är lagom galen och härligt rask och hans verkligen brinnande entusiasm lyser igenom vilket fångar än och man vill veta mer om honom varje minut. Samtidigt är han mycket mån om att man inte ska leka med tid och rum för det kan ha oerhörda konsekvenser vilket gör honom till en oerhört omtänksam person han med. Christopher Lloyd gör ett enastående jobb. Vem skulle inte kunna bli kär i 1955 års versionen av Lorraine Baines? Större tilldragelsekraft kanske man får leta efter. Men det kanske är hennes nyfikenhet plus utstrålning som gör det. Det blir nästan som om man vill att hon ska bli ihop med Marty istället fast det bara skulle radera honom ur existensen. 1955-talets George McFly är å andra sidan en riktig tönt. Som inte vågar mycket. Han är däremot dökär i Lorraines vilket gjort att han smyger på henne ibland. Dessutom blir han alltid spöad och mobbad av Biff Tannens gäng som är skolans riktiga skitskallar. Biff Tannen måste vara en av dem elakaste personerna gestaltade på film. Hans påhitt har inga motiv. De är bara genomstuderat elaka. Bara för att roa honom själv i princip. Alla i filmen gör ett bra skådespelar jobb. Den är mer än sevärd och lagom lång. Välfilmad med bra effekter för årtalet och bra regisserad av Robert Zemeckis. Den får betyget: 4,5/5