Tomas Ravelli (Tomas Milian) är Interpol Agent som hemsöks av minnet då hans fru blev brutalt avrättad av några rånare. Nu fem år senare dyker det upp spår som tyder på att samma rånare kan ha slagit till igen. Tillsammans med polisen Lavagni (Mario Carotenuto) följer han upp spåren även om han allra helst löser saker på sitt sätt i jakten på rättvisa.

 

  Denna Stelvio Massi regisserade film påminner rätt mycket om en Western fast i ett modernare samhälle. 70- talets Italien är utspelsplatsen och man får se oerhört sunkiga snyggt filmade miljöer i en storstad där allt försöker ha sin gång under tiden kriminalitet pågår i det dolda och som ibland syns på ytan. Likt många Western-filmer får man följa en persons sökande efter rättvisa i form av den rakt på sak men samtidigt reko och bestämde Ravelli som gestaltas av Tomas Milian. Hans sätt att leverera en roll med sådan självklarhet i en person som ruvar på ett mörker efter sin frus död och samtidigt ha en så cool framtoning borde jag inget annat än gilla. Man kan se att han lider samtidigt som han verkar ta saker som det kommer och har god intuition för vad som komma skall i jakten på sitt mål. Mario Carotenuto i rollen som Ravellis kollega Lavagni är också bra som den ända som egentligen riktigt förstår sig på Ravelli och verkligen litar på vad han gör. En rättvis och ärlig kollega som ser in och sympatiserar med Ravellis svärta och dessutom vet vad som krävs för att göra ett bra jobb. Vi får också ett bra skådespeleri utav Gastone Moschin som den oerhört sympatilöse gangstern Marsigliese som inte drar sig för att lura och bedra sina ”partners in crime” eller att rent utav ha ihjäl dem. Han har även ett bra skådespelar samarbete med Marta (Stefania Casini) som inte tycks bry sig ett dugg om vem som står vid hennes sida bara hon får en massa pengar på köpet. Samtidigt anar jag att hon någonstans dras åt män som vågar vara hjärtlösa och brutala men är snabb att bli rädd när verkligheten kommer i fatt henne. Övriga skådisar är också bra men jag vill även nämna Guido Leontini som den oerhört orolige Cranio samt Ilaria Guerrini som den empatiske och sympatifulla Fede som får vara med och uppfostra Ravellis son, då Ravelli inte har så mycket tid i och med sitt jobb, vilket han är oerhört tacksam över. Filmen är välgjord för sin tid och italienarna kunde film väldigt bra på den här tiden. De gjorde det enkelt och kunde skapa stämning och trovärdighet med enkla medel. En annan sak som fångas bra i denna film är miljöerna. Den svarta slumkänslan du får är oerhört fängslande och det känns nästan vackert i sin helhet. En hämnd film på det här sättet känns också schysst om man gillar det och om det görs bra som i detta fall. Filmen saknar inte tempo och det blir aldrig segt att titta på och eftersom många karaktärer är spännande på sitt sätt och jag tycker att man snabbt får en uppfattning om vad deras karaktärer är för några så bidrar det också till att intresset för filmen kvarstår hela vägen ut. Filmen handlar i undertext om dem mörka sidorna av mänskligheten men att en även där kan hitta vettiga människor oavsett om dem är hämndlystna eller giriga. Allt i en väg för att överleva och tron att du handlar rätt.

 

  Vad blir det då för betyg? Filmen bjuder på mycket spänning och underhållning och levererar bra miljöer kontra bra skådespeleri med små resurser. Jag skulle dessutom vilja följa fler utav karaktärerna mer eller i någon annan story. Betyget blir: 4/5

Med en precist nysläppt Charles-Ingvar ”Sickan” Jönsson (Gösta Ekman) börjar en kupp att planeras med vännerna Ragnar Vanheden (Ulf Brunnberg) och Dynamit-Harry (Björn Gustafsson) för att komma över ett datachip innehållandes Generalplanen för Sveriges framtid. Dock är dem inte ensamma över att vilja komma åt det utan även finansmannen Wall-Enberg (Per Grundén) sägs vara ute efter chipet. Men det är mycket som inte verkar gå som det ska och kommer sedan någon kunna komma att få dem 55 miljonerna chipet visar sig vara värt?

 

  Denna Mikael Ekman regisserade film från 1984 är den tredje i Jönssonligan serien. Här får ligan klara sig utan Rocky som flyttat hem till Finland. Det är en mycket välarbetad svensk film för sin tid och man märker att Jönssonligan filmerna har hittat sin form för att lyckas och det kan ju inte misslyckas med dessa skådisar. Dessutom med Birgitta Andersson i rollen som Harrys nya tjej Doris kan det inte bli fel. Kungen av svenskt skådespeleri Gösta Ekman är ju som klippt och skuren får rollen som Sickan och alla dem andra karaktärerna i ligan är som gjorda för dem skådisar som besitter dem. Många är ju redan sedan länge bekanta med dessa karaktärer och vars återkommande tillvägagångssätt sitter som en smäck hos dem allra flesta. Gösta som det fruntimmershatande geniet Sickan som är svag för smicker och har en tendens att bli galen emellanåt och har inget emot att jobba med andra när han tycker att sina kompanjoner är klantskallar. Ulf som den charmante Vanheden vars stil och elegans kan lura dem flesta mitt framför ögonen på dem och som alltid snackar skit eller smörar när en dålig situation håller på att skita sig eller ordna upp sig. Alltid beredd att fixa och ordna upp det om det så behövs. Björn som den öl älskande, drömmande, fumlige och kärleksfulle sprängexperten Harry som alltid har en tendens att försvinna från dem andra i jakten på öl. Det som gör att denna film funkar bra är, utöver skådisarna, att den är välskriven och att inget känns som att det är ansträngt på något sätt. Det känns som om allt var med i manus från början och att dem inte behövde hasta ihop något vilket bidrar till en äkthetskänsla i flödet. Det får en att tro att en del av dessa saker som dem hittar på i kupp väg skulle gå att göra på riktigt i alla fall på den tiden i Sverige. Det som är mest ifrågasättande är klättrandet med stegen i den vinkeln samt att bokningen till en verkstad för en säkerhetsbil i förtid nog inte skulle undgå att kännas misstänksamt samt det dem gör när dem väl är på verkstaden inte skulle märkas. Det är ju ett stort plus att filmen innehåller en massa komiska poänger eftersom den i grund och botten är en komedi. Några av dem roligaste scenerna är när Vanheden ber Harry hänga sig i lilla visaren samt när Harry bråkar med plasten på sexpacket öl.

 

Varför ska någon se just denna film då? Jo du bör se den för att den dels ger en skön skildring av Stockholm och Sverige 1984, den ger dig många skratt och komiska poänger som fortfarande funkar (fast dem för mig är lite uttjatade), du får ta del av härliga skådisar som gestaltar festliga personligheter och du får Birgitta Andersson som en mysig tjej med härlig dialekt och som det är lite fart i med en rapp käft. Dessutom är det ju spännande i en hel del situationer. När det kommer till betyg så blir det baserat på att jag sätt alla filmerna och vet att det finns en som är bättre än denna. Denna är dock en god tvåa i rangordningen och får betyget: 3,5/5

Dagarna i Norrland har varit intressanta på många sätt men idag åker jag hem. Urkult var en intressant upplevelse med musik från alla världens hörn. Kort och gott kan man säga att dem satsar mycket på närodlat och vegetariskt/veganskt. Musiken är folkmusik från alla möjliga länder och blir rent utsagt intressanta upplevelser. Ett ukrainskt band lät lite som smurfarna med fågelsång och rätt som det var så kom det en raplåt. Det var ett annat band som emellanåt lät som en blandning av Kent och Monica Zetterlund. I övrigt bjöds det på ett Bo Kaspers liknande band, för mycket fioler för min smak (det kan vara jävligt bra men i längden alldeles för tradigt), as tråkig hissmusik, tre härliga afrikanska tanter (fast den ena var 33 år resten över 70) och rap av Cleo som nog får klassificeras som det bästa på festivalen ihop med de afrikanska kvinnorna. En del av musiken kommer jag inte kolla upp mer men vissa lär jag kolla upp mer. Älskar upplevelsen plus allt härlig mat man tryckt i sig och alla härliga människor samt mötet med Baron och hans kompis. Det var något speciellt det. Idag väntar en 7 timmars bussfärd hem och det ska bli rätt skönt att landa hemma. Kan nog hända att jag somnar på bussen men ska för låta bli även fast det är lättare sagt en gjort. Har en förmåga att göra det nämligen då det är så sövande. Finns dock för mycket att titta på i form utav natur. Idéen är dock att läsa men får se hur det går med det. Sista dagen har avslutats med bad, vedhuggning i två och en halvtimme samt en brasa. Årets Norrlands upplevelse kommer att leva kvar som en frisk fläkt i mitt hjärta. Det är mycket säkert.