Hur skulle dina reaktioner vara om din fru alternativt partner blev ihjälskjuten utav några rånare? Om du samtidigt hade befattningen utav att du är polis och då på sätt och vis kan ta tag i det hela. Hur skulle du då agera och samtidigt reagera om du 5 år senare stöter på samma rånare igen? Det kan man säga är några utav frågorna som filmen Emergency Squad från 1974 ställer till tittaren. Svaren på dessa frågor är inte lätta och man har på något sätt ändå svårt att relatera till situationen men en sak är säker och det är att man skulle vara väldigt ledsen och förbannad. Vi får i filmen följa polisen Ravelli (Tomas Milian) som med sina något rättframma metoder ändå är framgångsrik. Han är inte typen som ger sig förrän buset är inburat eller frihetsberövade. Har man de egenskaperna så slutar det ofta i att buset ändå tillslut slipper fängelse men mister livet istället. Resultatet blir då att det resulterar i färre brott så på något sätt är problemet i och med det också löst

  Ifrån rånarnas perspektiv finns att fråga sig om man kan lita på varandra när spåren börjar samlas in så kommer polisen allt närmare och paranoian trycker på något mer utöver att alla i gruppen lär se på varandra som rivaler (vilket också delvis gäller för polisen men eftersom tilliten är större där så bygger den också på en bättre och större respekt för varandra)? Kunde de då lita på varandra från början? Jag menar spänningen och adrenalinet utav bara idén och planeringen utav ett rån måste ha en förmåga att sudda ut omdömesnivåerna en aning. Det är här man borde komma till hur jordnära samt vilket lugn man ändå kan ha när man ska göra en sådan grej. I vilket fall som helst så styr Marsigliese (Gaston Moschin) sin rånargrupp med auktoritet men att hålla koll på de andras viljor kan vara nog så svårt emellanåt. För inte nog med att det blir tjafs om rätt andel pengar utan Micheli (Ray Lovelock)  vill dra så fort det hettat till lite.

  Filmens regissör Stelvio Massi (För en handfull dollar, 1964) var med om att ge ut en hel del italienska polisfilmer i Italien och någonstans märks det att han faktiskt gillade det hela eftersom det verkar finnas någon slags passion för det lite skitiga och smutsiga hantverket han ändå bjuder på i denna film. Handlingen är rå. Karaktärerna är råa. Miljöerna är råa och enkla med en hel del smuts. Ravelli och Lavagni (Mario Carotenuto) har ett bra samarbete. Trots att Lavagni har svårt med Ravellis metoder så har han full tillit till hans polisarbete. Lavagni skulle nog vilja att rättvisan blev större i slutet men någonstans måst det också finnas någon form utav sinnesro.

  Människans natur förelägger sig så att har jag redan gjort ett brott så kan jag i situationens utgång ändå begå flera och där utav annorlunda slag än det första. Man kan undra vad som rör sig i den stackars familjens huvuden då rånarna kommer till deras gård efter en biljakt. Primitiva upptåg leder till att Marsigliese sticker och hans tjej ska hämtas för den riktiga flykten. Men han kan dock inte ha räknat med att ryktet gått och finns det chans att få stolars så finns det folk för att försöka komma över dem.

  Marsigliese har också ett dilemma. Kan han lite på att hans tjej Marta (Stefania Casini) inte kommer att bedra honom och sticka med alla pengar själv eller ska han själv satsa på att fixa alla pengar åt sig själv? Marta verkar vara av karaktären att viljan att få en massa pengar överväger dilemmat om att människor runt omkring henne dör för sakens skull. Fantasierna om vad man narcissistiskt kan göra för sig själv överstiger om några har fått sätta livet till. Jobbig överraskning hon då tillslut får då Ravelli kan få sin sinnesro. Men hur länge varar en sådan? En hämnd är något men varar inte den enbart tills en annan sådan situation dyker upp då man känner dig förorättad. Livets skeenden bjuder ständigt på nya ting.

  Blev det då sen att Tomas fick ett lugnt och skönt liv med Fede (Ilaria Guerrini) och sin son? Det går det bara att spekulera i men förhoppningsvis så är det skönare än det var innan även fast minnena om hans förra tjej kommer att hemsöka honom eftersom allt vi är med om tar vi med oss. Allt handlar om hur vi hanterar det. Med en bra chans för att ha en ny familj hos den varma och omtänksamme Fede så finns åtminstone förutsättningarna för det. Polisjobbet kommer nog ändå ropa på honom då och då. Det är då Ravelli står redo för ännu en dust med buset.