Modesty Blaise (1966)
Jag vet egentligen inte om den här filmen försöker vara seriös eller inte? En sak är säker och det är att den innehåller båda elementen. Dels så har den en seriös handling baserat på en frakt utav diamanter som emellertid hamnar på villovägar och samtidigt har en bekant skurk till Modesty (Monica Vitti; Äventyret 1960, Den röda öknen 1964) kommit tillbaka och det lagom till att hon blir anlitad utav den brittiska underrättelsetjänsten som leder diamantförflyttningen. På detta ligger en oerhört bisarr och rolig humor som dyker upp i tid och otid. Det hela ger effekten utav att den är totalt inbakad i handlingen på ett sätt som gör att det är mycket svårt att först förstå om det är ett skämt eller inte. Ta bara vinglaset med en fisk i. Enligt mig är det genialiskt inbakat eftersom fisken till en början är svår att upptäcka.
Den kvinnliga agenten Modesty Blaise samarbetar med agenten Willy Garvin (Terence Stamp; Superman – the Movie 1978, Superman II 1980) som även hjälpte henne när hon var en juveltjuv. Modesty Blaise-serien kunde förekomma i Fantomen-tidningen som jag prenumererade på under 90-talet och vad jag vet så ges den tidningen fortfarande ut. Modesty Blaise förekom också en hel del i tidningen Agnet X9 (började ges ut som X9 1969 men bytte namn till Agent X9 1971) som gavs ut innehållandes Agentserier. Det står rätt klart att filmen direkt riktar sig till de som känner till Modesty Blaise sen tidigare, vilket också är kul i sig då filmen kom ut enbart 3 år efter seriens skapelse. I och med det så blir det något svårare att begripa vad det är som händer och vilka en del personer är. Filmen går emellertid ut på att Modesty ska lista ut vem som är fienden. För att göra det får hon koppla på sin sensuella charm bland diverse agenter som hon, vad man kan förstå, har stött på några av dem tidigare.
Jag tänker mig att filmen, och även serietidningen, är inspirerad utav kalla krigets samt 50-70-talets spioner som bland annat härjade i Europa och staterna. Mycket står på spel när det ska smygas i det fördolda. Åtrån utav diamanter och girighet kan göra så mycket med människor att man försöker det mesta för att komma över dem. Det får mig att tänka på scenen med knivslagsmålet och undrar om det verkligen går till så? I filmen så hoppar vederbörande fram och tillbaka och swagar lite på benen samtidigt som de rör sig framåt och bakåt för att försöka hugga den andre. Det hela ser stört ineffektivt ut men det funkade i alla fall i filmen. Scenografi deluxe. Agenttemat får mig att tänka på hur mycket som vi missar egentligen utav allt som pågår i samhället. Världens elände är nog betydligt större än vad som rapporteras vilket i sig bara är en fråga som växt i mitt huvud när man kommer i kontakt med spioneri. För om diamanter kan fraktas dolt för människor. Vad mer finns det inte att hämta?
Filmens absoluta behållningar är, om inte det duger med Modesty, så varför inte araben Sheikh Abu Tahir (Clive Revill; Robin Hood – Men in tights 1993, Empire Strikes Back 1980) eller Gabriel (Dirk Bogarde; The Servent 1963, A bridge too far 1977)? Modesty är som en son/dotter till Sheikh som en tacksamhetsskuld från långt tillbaka. Sheikh är om inte ett otåligt charmtroll så åtminstone ingen som tvekar att komma till undsättning om så självaste Buckingham Palace står i vägen för en kanonkula. Gabriel äger en egen ö och på den bor mer eller mindre hans underhuggare. Denne charmante, nonchalante, sarkastiske och emellertid helt obrydda karaktär går på något sätt inte låta bli att ta till sig. Blir maten inte som han vill ha den äter han den inte. En helt suveränt kass spionmimare som stumt inte kan förklara vad som hänt får sätta livet till. Vad sker inte på Gabriels ö där humorn och världsherravälde verkar vara prioritet? En riktigt manhaftig kvinna som gorilla är det du får passa dig mest för om du sätter din fot på denna ö. Kommer sen allt till sin rätta eller är slutet bara en diffus början till något annat? Titta själv så får du se.
Emergency Squad; Squadra volante (1974)
Hur skulle dina reaktioner vara om din fru alternativt partner blev ihjälskjuten utav några rånare? Om du samtidigt hade befattningen utav att du är polis och då på sätt och vis kan ta tag i det hela. Hur skulle du då agera och samtidigt reagera om du 5 år senare stöter på samma rånare igen? Det kan man säga är några utav frågorna som filmen Emergency Squad från 1974 ställer till tittaren. Svaren på dessa frågor är inte lätta och man har på något sätt ändå svårt att relatera till situationen men en sak är säker och det är att man skulle vara väldigt ledsen och förbannad. Vi får i filmen följa polisen Ravelli (Tomas Milian) som med sina något rättframma metoder ändå är framgångsrik. Han är inte typen som ger sig förrän buset är inburat eller frihetsberövade. Har man de egenskaperna så slutar det ofta i att buset ändå tillslut slipper fängelse men mister livet istället. Resultatet blir då att det resulterar i färre brott så på något sätt är problemet i och med det också löst
Ifrån rånarnas perspektiv finns att fråga sig om man kan lita på varandra när spåren börjar samlas in så kommer polisen allt närmare och paranoian trycker på något mer utöver att alla i gruppen lär se på varandra som rivaler (vilket också delvis gäller för polisen men eftersom tilliten är större där så bygger den också på en bättre och större respekt för varandra)? Kunde de då lita på varandra från början? Jag menar spänningen och adrenalinet utav bara idén och planeringen utav ett rån måste ha en förmåga att sudda ut omdömesnivåerna en aning. Det är här man borde komma till hur jordnära samt vilket lugn man ändå kan ha när man ska göra en sådan grej. I vilket fall som helst så styr Marsigliese (Gaston Moschin) sin rånargrupp med auktoritet men att hålla koll på de andras viljor kan vara nog så svårt emellanåt. För inte nog med att det blir tjafs om rätt andel pengar utan Micheli (Ray Lovelock) vill dra så fort det hettat till lite.
Filmens regissör Stelvio Massi (För en handfull dollar, 1964) var med om att ge ut en hel del italienska polisfilmer i Italien och någonstans märks det att han faktiskt gillade det hela eftersom det verkar finnas någon slags passion för det lite skitiga och smutsiga hantverket han ändå bjuder på i denna film. Handlingen är rå. Karaktärerna är råa. Miljöerna är råa och enkla med en hel del smuts. Ravelli och Lavagni (Mario Carotenuto) har ett bra samarbete. Trots att Lavagni har svårt med Ravellis metoder så har han full tillit till hans polisarbete. Lavagni skulle nog vilja att rättvisan blev större i slutet men någonstans måst det också finnas någon form utav sinnesro.
Människans natur förelägger sig så att har jag redan gjort ett brott så kan jag i situationens utgång ändå begå flera och där utav annorlunda slag än det första. Man kan undra vad som rör sig i den stackars familjens huvuden då rånarna kommer till deras gård efter en biljakt. Primitiva upptåg leder till att Marsigliese sticker och hans tjej ska hämtas för den riktiga flykten. Men han kan dock inte ha räknat med att ryktet gått och finns det chans att få stolars så finns det folk för att försöka komma över dem.
Marsigliese har också ett dilemma. Kan han lite på att hans tjej Marta (Stefania Casini) inte kommer att bedra honom och sticka med alla pengar själv eller ska han själv satsa på att fixa alla pengar åt sig själv? Marta verkar vara av karaktären att viljan att få en massa pengar överväger dilemmat om att människor runt omkring henne dör för sakens skull. Fantasierna om vad man narcissistiskt kan göra för sig själv överstiger om några har fått sätta livet till. Jobbig överraskning hon då tillslut får då Ravelli kan få sin sinnesro. Men hur länge varar en sådan? En hämnd är något men varar inte den enbart tills en annan sådan situation dyker upp då man känner dig förorättad. Livets skeenden bjuder ständigt på nya ting.
Blev det då sen att Tomas fick ett lugnt och skönt liv med Fede (Ilaria Guerrini) och sin son? Det går det bara att spekulera i men förhoppningsvis så är det skönare än det var innan även fast minnena om hans förra tjej kommer att hemsöka honom eftersom allt vi är med om tar vi med oss. Allt handlar om hur vi hanterar det. Med en bra chans för att ha en ny familj hos den varma och omtänksamme Fede så finns åtminstone förutsättningarna för det. Polisjobbet kommer nog ändå ropa på honom då och då. Det är då Ravelli står redo för ännu en dust med buset.
