Mr. Fox (George Clooney) livnär sig på att stjäla sitt levebröd i form av bland annat höns och kycklingar. Han och Mrs. Fox (Meryl Streep) flyttar in i ett större hus och han lovar att inte stjäla igen. Grannarna till det nya boendet i trädet är dock alldeles för lockande att låta bli även om man är en komfortabel tidningsskribent.

  Denna film är regisserade utav Wes Andersson (Isle of Dogs 2018, The Royal Tenenbaums 2001, Moonrise Kingdom 2012) och är baserad på en bok, med samma titel, utav Roald Dahl som kom ut 1970. Filmens styrka ligger definitivt i stop-motion effekterna och hur fantastiskt vacker den är att titta på. Det är riktigt imponerande att se hur skickligt synkroniseringen i allt är. Mycket är en fröjd för ögonen och jag blir lite drömsk emellanåt under filmens gång. Det hela går särskilt bra ihop med dem vackra landskapen som skildras. En annan behållning utav filmen är utan tvekan Mr. Fox (som röstas utav George Clooney; From dusk till dawn 1996, Maktens Män 2011) som med sin charm och list verkligen lägger en stolthet i sitt kriminella yrke och motiverar det ut i fingerspetsarna. Hans kompanjon Badger (Bill Murray; Zombieland 2009, Ghostbusters 1&2 1984,89) är också en liten behållning. Badger är allt som oftast halvtrög och när han inte förstår något syns det tydligt på hans ögon.

  Handlingen i filmen tycker jag är svag och alldeles för förutsägbar och det blir inte alls riktigt spännande eftersom jag tycker att utgången verkar självklar. Dock innehåller den en hel del humor på vägen som lyfter upp det något. Sidostoryn med Mr. Fox:s son Ash (Jason Schwartzman; Rushmore 1998, Scott Pilgrim vs. The World 2010) och brorsonen Kristofferson (Eric Anderson) är då något betydligt intressantare på sitt sätt och personutvecklingen där emellan. I filmen kan jag se paralleller till bombningarna utav London under Andra Världskriget med att djuren i filmen behöver gräva sig och ta skydd under jord undan grannarnas vrede efter Mr. Fox:s framgångar. I filmen finns utöver det också ämnen som berörs så som beundran, avundsjuka, uppfostran, utanförskap, hämnd samt begär.

  En annan behållning i filmen är soundtracket som näst intill är perfekt. Det blandar modernare varianter utav tivolimusik med någon mystiskt elektro och sedan spelas några låtar som klingar 50-tal.

  Jag behöver inte säga till någon att se denna film eftersom jag tycker att man ska se alla filmer när man får chansen. Det kommer bara att gynna dig som människa. Det jag undrar mest över när jag sett denna film är varför det är så populärt att göra filmer utav Roald Dahls berättelser? Enligt mig så är dem inget märkbart speciella i sig mer än att jag tror att hans kritiska skildrande utav samhället halvt inbakade i allegorier med snygga fantasilandskapsskildringar kan ha med saken att göra. För storyn i den här berättelsen som andra är rätt så tafatt i sig och där också förutsägbar. Nå väl filmen får ändå betyget 3/5.