Zoologistudenten Jane erbjuder sig jobbet som assistent åt föreläsaren och professorn Steven Phillip. Då Steven experimenterar med apor (två schimpanser och en orangutang) för att se vart gränsen går till skillnaden mellan människa och apa. När Jane kommer till det stora avlägsna huset vid kusten blir det en ny utmaning för aporna. Vem står egentligen högst i hierarkin?

  Den här filmen är regisserad utav Richard Franklin på manus från Lee David Zlotoff (MacGyver 1985-92, 2016-2020) och Tom Ackermann. Det hela är en obehaglig thriller där spänningen byggs upp succesivt där den gamle orangutangen Link inte riktigt är nöjd med tillvaron emellanåt. Filmen är väldigt bra på att få mig att inte riktigt veta om man kan lita på Link eller schimpansen Imp. Dubbelspelet dem emellan samt övertygelsen i hur dem fått aporna att agera i filmen ser naturlig ut. Link vill verkligen att Jane ska lita på honom då han också blivit smått förtjust i henne då närvaro av just hona har gjort sitt. Både Elisabeth Shue (Helgonet 1997, the Karate kid 1984, Death Wish 2018) och Terence Stamp (Superman the Movie 1978, Superman 2 1980, The adjustment Bureau 2011) gör trovärdiga roller som Jane och Steven. Jane är nyfiken och naiv medan Steven är sträng, misstänksam men ändå snäll och det levereras bra utav dem båda.

  Några favorit scener är när Link röker cigarr och är med på första middagskvällen då Jane kom till huset, när han tittar oskuldsfullt på Jane när han hittat på något samt när han vill mikra telefonen i mikrovågsugnen och när han kommer till undsättning vid hundjakten. Obehagligast i filmen är när Link kollar längtansfullt efter Jane när hon tänkt sig att bada i badkaret.

  Filmen vill som ämne säkerligen ta upp riskerna med att experimentera med djur och att det då kan gå riktigt illa om man inte är på sin vakt. Det är dock bra att forskning finns i alla möjliga slag för annars skulle vi inte veta så mycket om oss och vår existens och om vad våra samt djurens kroppar innehåller och vad dem tål etcetera. I den här filmen behandlas djuren dessutom med respekt och får gå och röra sig tämligen fritt vilket i sig är grunden för en human forskning. Man får inte heller ge vilka djur som helst för stora tyglar för då kan det sluta illa. Det beror också på vilken makt man ger djuren samt vem som tar kommandot. Vem står egentligen högst i utvecklingen under rätt sorts förhållanden?

  Link är en mycket bra film med bra skådespelarinsatser i så väl människor och djur. Den har en bra handling och är spännande från start till mål med bra val utav scener. Se den du lär älska den. Betyg: 4/5

 Mr. Fox (George Clooney) livnär sig på att stjäla sitt levebröd i form av bland annat höns och kycklingar. Han och Mrs. Fox (Meryl Streep) flyttar in i ett större hus och han lovar att inte stjäla igen. Grannarna till det nya boendet i trädet är dock alldeles för lockande att låta bli även om man är en komfortabel tidningsskribent.

  Denna film är regisserade utav Wes Andersson (Isle of Dogs 2018, The Royal Tenenbaums 2001, Moonrise Kingdom 2012) och är baserad på en bok, med samma titel, utav Roald Dahl som kom ut 1970. Filmens styrka ligger definitivt i stop-motion effekterna och hur fantastiskt vacker den är att titta på. Det är riktigt imponerande att se hur skickligt synkroniseringen i allt är. Mycket är en fröjd för ögonen och jag blir lite drömsk emellanåt under filmens gång. Det hela går särskilt bra ihop med dem vackra landskapen som skildras. En annan behållning utav filmen är utan tvekan Mr. Fox (som röstas utav George Clooney; From dusk till dawn 1996, Maktens Män 2011) som med sin charm och list verkligen lägger en stolthet i sitt kriminella yrke och motiverar det ut i fingerspetsarna. Hans kompanjon Badger (Bill Murray; Zombieland 2009, Ghostbusters 1&2 1984,89) är också en liten behållning. Badger är allt som oftast halvtrög och när han inte förstår något syns det tydligt på hans ögon.

  Handlingen i filmen tycker jag är svag och alldeles för förutsägbar och det blir inte alls riktigt spännande eftersom jag tycker att utgången verkar självklar. Dock innehåller den en hel del humor på vägen som lyfter upp det något. Sidostoryn med Mr. Fox:s son Ash (Jason Schwartzman; Rushmore 1998, Scott Pilgrim vs. The World 2010) och brorsonen Kristofferson (Eric Anderson) är då något betydligt intressantare på sitt sätt och personutvecklingen där emellan. I filmen kan jag se paralleller till bombningarna utav London under Andra Världskriget med att djuren i filmen behöver gräva sig och ta skydd under jord undan grannarnas vrede efter Mr. Fox:s framgångar. I filmen finns utöver det också ämnen som berörs så som beundran, avundsjuka, uppfostran, utanförskap, hämnd samt begär.

  En annan behållning i filmen är soundtracket som näst intill är perfekt. Det blandar modernare varianter utav tivolimusik med någon mystiskt elektro och sedan spelas några låtar som klingar 50-tal.

  Jag behöver inte säga till någon att se denna film eftersom jag tycker att man ska se alla filmer när man får chansen. Det kommer bara att gynna dig som människa. Det jag undrar mest över när jag sett denna film är varför det är så populärt att göra filmer utav Roald Dahls berättelser? Enligt mig så är dem inget märkbart speciella i sig mer än att jag tror att hans kritiska skildrande utav samhället halvt inbakade i allegorier med snygga fantasilandskapsskildringar kan ha med saken att göra. För storyn i den här berättelsen som andra är rätt så tafatt i sig och där också förutsägbar. Nå väl filmen får ändå betyget 3/5.