Daniel Plainview hittar guld i slutet på 1800-talet. Det investerar han i att börja leta efter olja. När han väl hittat det och affärerna går bra så åker han runt och letar efter nya ställen att utvinna olja på. Han reser tillsammans med sin adopterade son H.W. och en dag kommer missionären Paul Sunday som har information om land där det bör finnas olja men i sig också information som kostar. Daniel är intresserad och snart sätts det igång med letandet efter olja på detta outforskade område.

  Denna film är regisserad utav Paul Thomas Anderson (Punsch-Drunk Love 2002, Boogie Nights 1997, Inherent Vice 2014) och är baserad på novellen Olja; Oil (1927) utav Upton Sinclair. Upton Sinclair är annars mest känd för sin novell Vildmarken; The Jungle (1906) som är en samhällskritisk roman som utspelar sig bland arbetarna i köttindustrin i Chicago. Det här är en film som jobbar med soundtracket och skapar stor stämning med det. Det är oftast långa dramatiska ljud med stor effekt vilket får tittaren att vakna upp och emellanåt så är det inte så mycket som händer men man ska ändå känna stämningen som utspelar sig i scenen vilket man allt som oftast gör. Soundtracket jobbar också en del med upprepande ljud som i princip skulle kunna vara inspelade oljepumpar i modell samma som för tiden då filmen utspelar sig. Det har i alla fall en stor effekt på filmen och man hänger med på dramat, som utspelar sig, på ett vaket sätt. Filmen är också mycket vacker och det torra western-landskapet har nog inte sett vackrare ut även fast det emellanåt inte finns så mycket att se utav det. Uttorkade miljöer har också sin estetiska charm och emellanåt betydligt mer färger och nyanser än vad man tror.

  I rollen som Daniel Plainview ser vi Daniel Day-Lewis (Den siste Mohikanen 1992, Lincoln 2012, Gangs of New York 2002) och han gör den hårdnackade, rättvise, noga men vaksamme oljemannen med mycket rak övertygelse. I rollerna som både Eli och Paul Sunday ser vi Paul Dano (Little Miss Sunshine 2006, Prisoners 2013) som på ett religiöst naivt sätt tar sig igenom filmen med sina tomma blickar men samtidigt lurar en sadistisk och lömsk baksida i honom. Han gör rollen levande och nästan äckligt obehagligt näsvist slugt. Värd att nämna utöver Dillon Fraiser, som spelar HW, så bör även Kevin J. O´Connor (Mumien 1999, Deep Rising 1998, Van Helsing 2004) som gör rollen som den desperat uppgivne Henry som vill pröva lyckan att på ett annat sätt försöka överleva. Skådespelet utförs i Kevins fall med en deppig ton.

  Filmens stora tema är helt klart överlevnad och det till vilket pris som helst. Människans desperata behov att dra nytta av andra som har pengar och kan investera i framgång. Vidare handlar den också om tillit och då om det går att lita på någons intentioner när man har en massa pengar. Det jobbiga med att ha en unge i början i slutet av 1800- talet och början utav 1900-talet. Filmen behandlar uppfostran på olika sätt. Religion och framför allt kristen sådan är också en viktig del utav filmen och vad girighet kan driva människor till och då även om man må vara troende eller inte.

  Filmen håller en på helspänn hela tiden trots det emellanåt låga tempot. Den gör dig alert så att du måste hänge med på vad som händer och sägs och det är egentligen både sjukt men samtidigt helt klart varför man håller på den till slut helt osympatiske Daniel Plainview. Du ska definitiv se filmen.