Sällskapsresan-filmerna är ett gäng filmer där Stig-Helmer Olsson och Ole Bramserud åker eller hamnar på olika resor alternativt tillställningar. Personligen så klassar jag bara dem tre första filmerna som dem ”riktiga” Sällskapsresan-filmerna men det finns utöver dem tre till. De tre utöver dem första är Den ofrivillige golfaren (1991), Hälsoresan – En smal film av stor vikt (1999) och The Stig-Helmer Story (2011). Jag tänkte här enbart fokusera på dem tre första och på något sätt göra någon form utav recension på vardera filmen och sedan helheten som sådan.

  Sällskapsresan – eller finns det svenskt kaffe på grisfesten (1980) handlar om Stig-Helmer Olsson som längtar bort från snöslasket i Sverige för att få det lite lugnt och skönt. Han är dock flygrädd och i och med det testar han lite terapi och får då i uppdrag att ta med sig ett paket, innehållandes pengar, ned för att lämnas på en bar på Grand Canaria. På flygplatsen blir han bekant med prylfantasten och samba älskaren Ole Bramserud även tjejerna Majsan och Siv skall ta resan ned med Sun Trip.

  I Snowroller (1985) tar Ole Bramserud med Stig-Helmer på en skidresa till Kirschberg i Schweiz. På samma resa finner Stig-Helmer en like i Lotta, som åkt upp för att överraska Snowrollern Nalle, som är lika dålig på att åka skidor som han själv. Hur ska det gå när även andra förhållanden sätts på spel och dessutom en svensk folkskida skall lanseras?

  SOS – En segelsällskapsresa (1988) handlar om att Ole och Stig-Helmer efter en maskeradfest och en olyckshändelse med en soppåse innehållandes personliga prylar hamnar på en societetsfest i skärgården runt midsommar. Där splittras dem upp efter en vindsurfing incident. Mitt i allt detta ska en segeltävling anordnas mellan män och kvinnor samt ett Östermanland byggas. Det händer saker i skärgården.

  De här tre filmerna ses i dag som tre svenska humorklassiker och de två första är väl mest erkända som det. Varför jag inte tror att SOS är det är nog mest för att den inte refereras och citeras lika mycket som de två första även om den är minst lika bra och framför allt också innehåller minst lika många citatställen i min mening. Samtliga filmer är regisserade utav Lasse Åberg som också innehar rollen som Stig-Helmer i filmerna. Manusen för filmerna har han skrivit ihop med Bo Jonsson som också varit med på Lasse Åbergs andra filmer och där inkluderat Repmånad (1979), som kom innan dem här filmerna, och har även varit producent på bland annat filmen Jack (1977). Samtliga tre filmer innehåller bra skådespeleri och Jon Skolmen som spelar Ole i samtliga filmer är en skön belåtenhet och blir någon slags kompetent kontrast till den stela och bortkomne Stig-Helmer. I den första filmen får vi även se roller med Magnus Härenstam, Sven Melander, Ted Åström, Gösta Ekman och Kim Anderzon. I Snowroller är rollistan inte lika stjärnspäckad som i första filmen men bekantingar som Staffan Ling och Klasse Möllberg är väl värda att nämna. Från SOS finns det däremot fler namn att nämna då Peter Carlsson som spelar mannen som försöker dra igång båten bara är en. Anders Ahlbom, Birgitte Söndergaard, Johan Rabaeus, Ulla Skoog och Stellan Sundahl är några utav dem övriga.

  Sällskapsresan-filmerna fångar och gör avtryck i svenskhet på flera olika sätt. I första filmen så är det små enkla saker som att vi vill resa bort från Sverige men vi vill ändå ha det så svenskt som möjligt när vi kommer dit och helst utav allt bara umgås med svenskar. Stig-Helmer själv representerar också någon form utav stel och blyg svensk som inte säger så mycket men till slut vågar ta för sig, åtminstone litegrann. Åka på skidsemester är också typiskt svenskt på något sätt. Det är väldigt många svenskar som åker på det inom Sverige upp till Sälen och andra orter alternativt ned till Alperna. Den passiva aggressiviteten är också representerad och det framförallt Snowroller och SOS. Den ger utlopp i att personerna Göte i Snowroller och Arne i SOS får utlopp för den genom att lägga ut den på sina respektive fruar men också i Götes fall hela skidresan. Gästvänligheten ute till sjöss är också en annan sak som jag tycker dem tagit vara på i SOS i och med att alla ändå tycks bemöta varandra med någon slags ömsesidig respekt även om man har det bättre ställt än andra. Vidare så behandlar filmerna Chartersemesterns flummiga bit, stelhet, korruption, drömmar, kärlek, familjeliv och fest.

  Humorn i filmerna håller fortfarande och som för det mesta gällande humor så handlar mycket om inlevelse och fantasi trots att många tycker att humor är en daterad grej. Visst finns det humor som är daterad men då handlar det allt som oftast om vad det är för referenser som används. I dessa filmer finns det även sådan humor som har sina referenser men allt som oftast så är det situations- och slapstickkomik som används och på så vis är det inte så svårt att leva sig in och förstå det roliga. Det går även att hitta passningar från tidigare filmer till senare. En sådan passning är att Stig-Helmer får en t-shirt i skärgården som det står ”Sailing is a blow job” på och det är ett skämt på att det återigen ska vara en fräck t-shirt med som det var i första filmen då Sven Melander hade en t-shirt med trycket: ”Ikväll får 107 svenskar gonorré”. I första filmen är han kontrollant G17 medan han i SOS är kontrollant G9. En del utav referenshumorn är U-Båtsskämten eftersom många påstod sig se U-båtar i skärgården på 80-talet och ett annat referensskämt som gått mig förbi många gånger men jag nu snappat upp är skämtet om att Hulans Hörna går på radion i början utav SOS. Det är ett skämt för dem som kommer ihåg eller vet om att det fanns ett gammalt TV-program med namn Hylands Hörna. Det finns mycket i filmerna som är kul och det skämtas bland annat om tillägg på resor och innebörden utav bränsletillägg. Ett utav mina favoritscenarior är i SOS när Arne vill att dem ska luta båten för att komma under bron. Det är en fastetsad klassiker hos mig ihop med att när hans fru ska lära sig tända gasolköket i hammocken. En annan sak jag lagt märke till är att ihop med att Stig och Ole bara blir äldre för varje film så tycker jag det verkar som att tjejerna dem paras ihop med bara blir yngre för vardera filmen. Det är rätt så intressant men det skulle kunna vara en spegling till att när det kommer till kärlek och förälskelse så spelar ålder inte så stor roll.

  Betygen då? Jag har alltid sett första filmen som det svagaste kortet utav dessa tre filmer och jag har faktiskt ganska svårt att sätta finger på varför det är så. Men på något sätt är den något kladdigare och stelare än dem andra två. Kanske för att rollerna är mer inarbetade i dem andra två filmerna men humorn och handlingen i sig är det inget fel på. Ingen utav filmerna brister i tempo och det är något jag alltid gillat med dessa filmer att dem alltid går vidare till nästa scen som innehåller något nytt matnyttigt. Sällskapsresan får 3,5 och sedan blir det dött lopp mellan Snowroller och SOS som båda får 4,5 och på det blir det ett helhetsbetyg på 4/5