Monica (Morran) Gunnarsson (Johan Rheborg) och Tobias (Robert Gustafsson) bor i ett tillfälligt gammalt hus som dem fick bo i utav kommunen då Monica skilde sig från sin man. När en jetmotor olycka inträffar så brinner huset ned och dem får ett annat hus utav kommunen att bo i. Här känns dock någonting oerhört bekant.

  Denna film är regisserad utav Mats Lindberg som också regisserade serien som filmen är gjord utefter. Mats Lindberg har även regisserat serien och filmen om Kenny Starfighter och det märks litegrann då filmen kan delas upp i små följande serieavsnitt som märks framför allt i hur det är klippt i övergångarna till någon större ingripande sak i handlingen. Kenny Starfighter är gjord på ungefär samma sätt och man märker klart vart det kommer ifrån. I denna film funkar den metoden mycket bättre än vad den gjorde i Kenny Starfighter där serien var mycket bättre än filmen. I den här filmen fungerar den övergången mycket bättre eftersom den här filmen är mer filmad som om det vore en dokumentär då många scener går ut på direkt prat in i kameran. Jag gillar filmens sunkiga miljöer då Morran och Tobias ska vara rester utav en dålig White-thrash-familj, kantad utav vilda fester, som försöker lappa ihop livet och leva vidare. Tobias beställer saker på nätet och har ett oerhört kort temperament och Morran är drömsk och vill ha ett familjeliv utan att kunna något om det och överbeskyddar Tobias men samtidigt kan lacka ur fullständigt. Johan Rheborg som Morran är lysande läskig och levererar rollen med lysande humoristisk briljans. Robert plockar fram sin bästa tonårs optimism kontra en medelålders man som aldrig växt upp och vill helst utav allt att Morran inte ska skaffa sig en ny karl trots saknaden utav fadersgestalt. Genialiska dumheter blandas friskt med allvar och snygga dumma repliker som man får tänka till lite vad dem sa egentligen. Ungefär som detta citat: ”Den går från 0-100 på (siffra), fast mer noll än 100 då”.  Det är tragikomiskt att följa dem i vardagen då det på sina konstiga små sätt försöker ta han om varandra och då också smålyckas på en konstig väg framåt. Älskar scenen som inkluderar parodin med bra budfirmor. Dessa karikatyrer utav riktiga människor är underbara och man skrattar hela tiden med dem än åt dem. Filmen är sevärd och har definitivt sin charm och poäng blandad med humor. Har du svårt att skratta åt idiotism så kanske detta inte är något för dig men jag tycker helt klart den är värd betyget 4/5.