Jumanji (1995)


Alan Parrish (Robin Williams) hittar ett gammalt brädspel vid en byggarbetsplats. Senare samma kväll börjar han spela det med sin vän Sarah Whittle (Bonnie Hunt). Av ett mystiskt meddelande blir Alan fånge i spelet i 26 år tills någon spelar ut honom. Nu måste han slutföra det påbörjade spelet med alla inblandade.

 

  Denna film regisserad utav Joe Johnston baserad på en bok utav Chris van Allsburg handlar om ett galet, skruvat, farligt samt spännande brädspel som utsätter spelarna för dem mest märkliga saker man kan tänka sig och på så sätt också försvårar för spelarna att slutföra spelet. Filmen flöt också på vågen utöver succén med Jurassic Park och använde sig av kunskaper i effekterna från den filmen till att inspirera effekterna i Jumanji. Det lyckas dock inte helt och hållet då särskilt effekterna för aporna är rätt dåliga även om det säkert var det bästa dem kunde uppnå med den tidens effekter. Dock känns det tvivelaktigt då några utav dem andra effekterna i filmen är bättre men inte särskilt mycket. Blomman är exceptionellt dålig. Tänker mig dock att 1995 så gjorde man väl så gott man kunde och jag tror att det är nedlagt hjärta och själ i detta. Filmens behållning är dock den skruvade handlingen med ett intressant koncept. Undrar om en skulle våga spela spelet? Robin Williams är också en av filmens behållningar och då han efter 26 år kommer ut ur spelet springer han runt som en liten pojke i en vuxens kropp. Det finns dock en del scener då detta glöms bort litegrann och det delvis i romansen mellan hann och Sarah Whittle i vuxen ålder. Jägaren som kommer ut ur spelet är också en favoritidé då den ska få Alan att känna sig som en jagad trofé. Jägaren spelad utav en fantastisk Jonathan Hyde och som också spelar Alans far. Vidare bör också David Alan Grier som Carl Bentley som gör ett utmärkt jobb som oerhört förvirrad polis som råkar ut för dem allt märkligaste saker tagna helt från sin kontext vilket måste göra det hela ännu märkligare. En annan sak värt att nämna är att Kirsten Dunst är med i en tidig roll som Judy Shepard som är en utav ungarna som spelar spelet och får ut Alan. Filmen har ett stort underhållningsvärde med en hel del komiska aspekter och ett intressant koncept som tema. Det hjälper dock inte för att lyfta upp det. Robin Williams och den bitvis skruvade humorn är filmens behållning. Ett litet extra plus för slutet som ger det hela en extra krydda. Betyget får bli 3/5.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0