Hur upplever man det så här efter påskafton? Var det som väntat eller var det bättre? Fyller påsken sin funktion fortfarande? Det här är frågor jag ställer mig på påskdagen. Anledningen till det är att jag väldigt länge tycker att påsken har varit en blek kopia utav julen. Ägg istället för julklappar. Nästan samma sak fast med lite färre rätter till maten alternativt sämre alternativ av rätter även fast kanske just ägg är ett oerhört bättre alternativ för Janson eller ”dopp i grytan”. Stämningen inför påsken är aldrig heller den samma som inför julen. Julens stämning byggs upp mer i förväg och jag tror att vi längtar efter den mer i mörkret då vi ser ett fint tillfälle att samla släkt och vänner till middag samt glädje och allmän trivsel. Påsken får nog inte samma status just pga. att vårkänslor har tagit över, det är ljusare ute och att det just är en B-sida utav julen. Nog för att det är oerhört fint med påskris med gula och röda fjädrar i så hjälper det inte till med att bygga upp det hela. Det är dock ett skönt avbräck för att få lite extra ledigt vilket en kan behöva ibland. Högtiderna är också väldigt anpassade till just barnen så att dem antingen får julklappar till jul eller påskägg med godis i vid påsken. Visst är det då något roligare att få en massa olika julklappar än ett ägg med godis i? Inte vet jag men känslan är att det kapitala i första exemplet väger tyngre än godis. Årets påskafton upplevde jag ändå något bättre än på länge. Vet ej om det har att göra med att jag själv dragit ned förväntningarna på det avsevärt eller om det var för att vi var betydligt färre som var med och firade den ute hos mina föräldrar. Det var vi och bror med familj. Mycket trevlig avskalat och skoj. Pratandes om det senaste och bygga med kapplastavar med mina brorssöner. Funktionen som dem flesta högtider finner i vårat lite mer moderna samhälle till skillnaden från förr är att den religiösa aspekten i det hela har försvunnit mer i dagens mening och fokuset ligger på att vi samlas och har trevligt ihop med en doft av något gammalt i bakgrunden. Visst så kan en se att det blir någon annan form utav religiös innebörd. Det blir något sorts bevarande utav något gammalt med kulturfärgande innebörd som om måltiden och träffarna måste ha något tema fast det egentligen inte behövs. För mig inger just temana en viss mysfaktor och det beror nog mest på att en har växt upp med det. Förhoppningarna en haft i sin uppväxt och känslorna kring det är det som gör att en ändå känner lite mer och kan uppskatta det rätt mycket ändå även fast det egentligen bara är en grej som man firar för att det är mysigt. I år tyckte jag att det var en bra påsk och en bidragande orsak till det var omständigheterna runt omkring samt det oerhört avskalade i det. Även fast det är kul att träffa hela familjen så blev denna ändå bra på något sätt. Påsken kanske behövs just för det mysiga runt omkring. I övrigt är det nästan som en variant utav The Kyckling Song.