Hugo är en väldigt grubblig person och för att lindra sina tankar så gör han alla knäppa saker han kommer på att göra. Det hela sätts ännu mera på sin spets när kärleken kommer in i Hugos liv och det finns mycket mer än bara livet i sig att fly ifrån. Vad ska han nu ta sig till?

  Denna komedi, som är regisserad utav Björn Engström och skriven utav Henrik Elmér som spelar Hugo, handlar om att fly från vardagen och vad det egentligen är som klassas som normalt. Det är t.ex. roligare att tänka sig en betydligt mer skruvad tillvaro än vad den verkligen ger känna till. Vem sätter reglerna och vem har rätt att döma vad som är normalt? Detta skildras väldigt bra i filmen som får en sammansatt historia ihop med delar utav Henrik Elmérs stand-up material i filmsketch-form. Henrik spelar rollen som Hugo bra och Nathalie Söderqvist som Helén är också mycket bra. Dem känns naturligt trovärdiga i rollerna och en gissning ligger i att Hugo är väldigt nära Henrik själv som karaktär. Alla andra roller görs kompetent. En av favoritscenerna är när Hugo leker önskefisk och en annan är simpel med sång på buss. Tycker filmen har mycket att säga och det finns en hel del saker som vi kanske inte borde ta så allvarligt som vi gör och framför allt akta oss för att stöta ut människor. Filmen har fått ett snyggt djup och ljussättningen funkar allt som ofta. Ibland får en känslan av sent 90-tal eller tidigt in på 2000. Min gissning är dock att det bara är en känsla en ett riktigt faktum. Det kan dock ha varit något som medvetet eftersträvades.

  Det är en trevlig film med mycket skratt och allvar och med en fin kärlekshistoria inbakad i det hela. Betyget blir: 4/5