När Krister (Olle Sarri) vaknar upp hemma känner han att något är på tok. Han kan inte riktigt komma på vad det är men något är förbannat fel. Han fräschar upp sig snabbt och eftersom tiden är knapp skyndar han till jobbet och under dagen märker han att han verkligen inte mår bra. Varför var han blodig när han vaknade? Vad har hänt?

Denna psykologiska thriller av Jesper Ganslandt (Farväl Falkenberg och Blondie) griper tag i en på direkten. Man kastas in i handlingen och successivt får man följa med den oerhört nedbrutne Krister i sina samvetskval. Den får en att bli oerhört meddragen i Kristers dilemma. Fylld av ångest tvingar den en att fundera över vad man skulle göra i samma situation som Krister. Olle Sarri gör ett oerhört bra jobb som skådis och får en att fundera över varför han inte fått fler stora jobb istället för att vara med i småproduktioner som denna. Tågscenen är tillsammans med utbrottsscenerna är dem starkaste. Gillar att filmen har en svart och grå ton vilket fram ger filmen dess oerhörda mörker ännu mer karaktär. Mycket bra ljus och ljud. Miljöerna känns också bra för ända målet. Villaområde i förorterna till storstaden kan ju inte bli fel. Att filmen talar om att vad som helst kan drabba vem som helst gör den bara mer trovärdig men samtidigt mycket läskigare.

Oavsett om jag kanske tycker att det här är det bästa en film i den här stilen kan bli så blir det svårt att betygsätta den. För jag har svårt att tänka mig att det går att skildra detta bättre. Men det går säkert? Det är ingen film man bara sätter på för att ha en mysig filmstund. Den ses mer som någon sorts mellanting mellan psykologisk thriller och dokumentär. På grund av detta så tror jag att den inte kan få mer än betyget 3,5/5