Vissa dagar har inte det där alltså. Den rätta känslan eller tutchen så att man känner något för den. Vad exakt det beror på vet jag inte. Men kanske kan det ha att göra med att morgon rutinerna blev ruckade då jag vaknade 48 minuter senare än normalt. Hade ett bra minne av att jag ställde klockan men tydligen så var inte fallet. Detta gör inte så mycket egentligen då jag går upp så mycket tidigare än jag börjar jobba. Detta gör jag för att vakna ordentligt så att jag känner mig pigg och fräsch på jobbet. Hatar att bara dra till jobbet och vara en zombie. Jag fungerar inte alls då. Men jag tror att den där snuvade morgon tiden som jag har med läs rutiner och lite annat gjorde att hela känslan försvann. En annan anledning kan ju ha varit att vädret var allmänt deppigt och folk verkade allmänt griniga. Det som livade upp allt var väll en bil som åkte på en trottoar och gångväg samt en snubbe som kom med en skum väska som han levererade fel. Men när jag hjälpte honom blev han så glad.
Det där med att få vissa rutiner eller hitta sina sätt att fungera på är rätt skapligt intressanta saker. Alla har nog sina små knep. Vissa hittar dem aldrig och vissa är väl medvetna om hur de hittar dem. Mina har jag hittat för ett bra tag sen. Jag klarar mig på rätt lite sömn, ungefär 6 timmar och ibland någon extra, men jag behöver ungefär 2 timmars vakna tid för att hinna komma igång. Därför går jag upp så mycket tidigare plus lite till innan jag börjar jobbet bara för att känna mig pigg och fräsch. För jag är en social person och vill känna mig så på jobbet och att jag då orkar vara det. Kaffet på morgonen är också en del av detta. Måste vara två och den hjälper än att varpa till piggt läge. Får man inte detta kommer jag nor säkerligen inte känna något för dagen samt vara trött och grinig. Finns i alla fall en mycket större risk för det. Därför kände jag nog inte något för denna dag.
Jag tjatar på om detta samtidigt som en av de mest oroande och störda grejer händer i STHLM. Där bränns det bilar och förstörs rent allmänt i en massa förorter. Detta sker för att folk, politiker inte lyssnar på dem. Frustrationen förstår jag i och med hur samhället ser ut med arbetslöshet och alldeles för många saker att gå in på just nu. Den konstigaste anledningen hörde jag nog igår på nyheterna då en grabb sa: “Nu talar jag inte om alla poliser men många. Dem åker runt och trakasserar och så…”. Vad ska jag säga det finns säkert dem som gör det även fast dem inte ser något hända. För innerstinne finns det många som blivit poliser för de gillar makten att kunna bestämma och få auktoritet. Men det är långt ifrån alla. Dessutom om de ser något som ser stökigt ut så måste dem ju kolla vad det handlar om. Bara deras uppgift liksom. Dessutom säger de att polisen får göra vad dem vill. Men det får dem inte. De kan inte helt sonika gå och skjuta en snubbe om de känner för det. Men oavsett detta så är det inte själ till att börja tända eld på bilar och krossa fönster etc.. Finns faktiskt mycket lite som motiverar det. Det finns många saker man kan göra istället. Demonstrera, propagera, skriva insändare, ställa sig utanför och framför allt aldrig sluta tjata. För frustrationen förstår jag och dessvärre kommer bara samhällsklyftorna öka så länge vi har moderater som styr eller så länge pengar styr allt. Det är tyvärr ett faktum. Tänk på att det finns alltid något ni kan göra åt situationen som inte inkluderar våld etc. det gäller bara att ta sig för. Lättare sagt än gjort. Men gör det vet ja!!

Vi lever för att svära och att dricka kära.