Samhället är bra underligt. Vi lever under ideal vi skapar etc. om hur man ska se ut eller bete sig. Men vad skapar vi egentligen för i grund och botten ska vi väll kunna leva under samma premisser. Eller har jag fel där? Undrar ständigt var människan glömde de mänskliga värdena i den värld vi skapat. De tycks allt som oftast vara bortblåsta när man ska slåss för dem då det är lättare att sätta sig i soffan och slappa än att göra något. För då måste man ju röra sig. Stå, råka och verbalt bråka om konflikter och allt annat dylikt smått och gott. Vart vill ja då komma med detta? Jo när strejker eller hot om strejk breder ut sig i detta land så verkar de vara över innan de ens börjat eller så hinner dem inte ens börja och då undrar jag om kraven dem ställer är för låga eller är man nöjda med det lilla man kan få igenom för att då har man fått något ändå. Själv tycker jag att det känns som om de krävt för lite för hur kan det annars vara över så snabbt? Jag tycker man ska slåss rejält för sina villkor och det särskilt på den arbetsmarknad som det är idag då allt går ut på att effektivisera, minska kvalité, varsla folk, färre människor ska göra mer osv.. Allt som oftast leder en effektivisering till en bristande kvalité för att kontrollen av varan, produkten eller tjänsten blir sämre efter som processen ska gå fortare. Det hela känns som det enbart är för att företaget alltid ska tjäna mer pengar än föregående år i en tävling mot något påhittat. Den luddiga marknaden. För det räcker ju inte med att t.ex. tjäna 200 miljarder per år utan nästa år ska det bli ännu mera och det inte bara mot företag inom samma område utan även mot företag i andra branscher. Allt för att så få personer ska få så mycket pengar som möjligt.
Transports strejk var ju ett intressant faktum på en strejk som var över på väldigt kort tid. Han den ens pågå i en timme? Men i och med det känns det som om kraven är för låga. Så snabbt ska det inte få gå. Man måste ta i rejält om man ska kunna få det bästa villkoren man vill ha. Det samma gäller kommunals medlemmar vars strejk var över innan den ens började. Samma sak där att det känns som de varit alldeles för klena. Sluta vara nöjd med det lilla. Vi har egentligen inget att förlora. En annan sak som är intressant gällande det här med att strejka. Vissa branscher och yrken får inte strejka då det anses vara samhällsfarligt men trots detta har de ändå en strejkkassa. Det om något är konstigt eller tycker ni det är självklart? Dem pengarna kunde ju gå ut i lönerna istället. För får man inte strejka så är ju den kassan helt meningslös. Då kunde den ju gå till något vättigt istället och vad är inte vättigare än till de anställdas löner. Tillhör själv ett jobb som har strejkkassa men inte får strejka och vi har långt ifrån välställt eller bra villkor.
En stor del i dramat om de korta strejkerna som blivit på sistone är att fackföreningarna sitter till stor del i knät på arbetsgivarna och ska vara någon slags egen tam vinstdrivande förening. De som sitter i dem ska tjäna sina egna slantar osv.. Vart tog de fackföreningar som en gång fanns där för en och hade ideal som de stod för. Finns säkert dem som tror att de fortfarande har det men jag är skeptisk. Man önskar att de fortfarande kunde stå upp för något men det verkar som sagt klent på den punkten. Rädda för sina egna skinn och att skära sig.
En annan sak som är konstigt gällande företags effektivisering är att det görs i all hast och sedan vet dem inte riktigt hur dem ska lösa det så dem nödlöser det hela tiden genom att ta in pensionärer som ska hjälpa dem hela tiden. Istället för att anställa arbetslösa ungdomar som uppenbarligen skulle täcka upp svinnet men svinnet ska ju inte finnas på papper för man ska ju inte se att de egentligen behöver anställa folk. Allt för att effektiviseringen ska vara synbar och att pengarna ska hamna i rätt ficka.

Ja man kan hålla på i all evighet och väsnas om detta. Men det bästa vi kan göra är att tjata om det.

Glöm inte att vi lever för att svära och att dricka tjära!!