Albert Jansson (Janne “Loffe” Carlsson) livnärar sig på att sälja fisk i Strömsvik men det går knappast något vidare för det räcker knappt ihop till mat för dagen. En dag då han får ta del av att leverera en spritsmugglarkärra upptäcker han att den branschen inte är allt för ren men det går att tjäna pengar på den men bara om man kan slå storsmugglaren Strauss (Ernst Günther Jr.) på fingrarna. Han bestämmer sig för att det är denna bransch han vill syssla med men när tullverket ledda av Axel Winkel (Björn Skifs)  är dem i hälarna kanske det inte är allt för lätt hela tiden.

Denna film regisserad av Sune Lundh-Sörensen samt manus av Åke Kato och Jan Richter är skapligt underhållande för vad det är. En ganska skön smygande komedi om smuggling och det smygande tempot hjälper till betydligt för att bygga på stämningen då den stiger successivt för att kulminera mot slutet. Det är alltid lika kul att se Björn Skifs agera och här som en något förvirrad tullverksgeneral gör han ju inte bort sig. Janne “Loffe” Karlsson är också skön att skåda särskilt i sådana här roller då han inte kan vara annat än folklig och din bästa polare. Om du är vän med honom är han vän med dig. Kul att se Sanne Salomonson i en roll också. Här som kvinnan som får Albert på ordentliga fötter. Att Pierre Lindstedt är med som den mesige och lydige underhuggaren Edvard är också rätt kul. Deras insatser är stabila liksom resten av stabben utan att vara märkvärdiga. Finns inte så mycket att invända på förutom att den inte är superkul hela tiden men det är nog inte meningen att den ska vara det. Men en del roliga scener bjuds det ju alltid på bl.a. den då Albert anländer i toga från att ha försvunnit då han går igenom Strömsvik likt Jesus eller när Axel ska leta igenom deras båt men inte hittar något. I övrigt tåls att säga att Pierre Lindstedt klart har filmens bästa replik: “Gunilla Jönsson, det finns ögonblick i en mans liv då en man måste göra det han måste”. Klockrent.

Detta är en skön, smårolig film som också bjuder på en del stämning men det är också just något i det som gör att den inte får topp betyg. Det känns som den bygger för mycket på “Loffe” Karlsson och Björn Skifs inte för att det är något dåligt i sig men den kunde säkert lyft med lite extra krydda här och där. Den är ändå god nog för betyget 3,5/5