Vikingahövdingen Hjorvard (Åke Söderblom) är svag för guld och silver, kvinnor och makt. Han har dessutom två korkade bärsärkar till söner i form av Garm (Dirch Passer) och Glum (Carl-Gustaf Lindstedt) som inte allt för ofta gör sin far glad. Då hårda tider närmar sig och Hjorvard inte alls har lust att betala skatt till Olav (Karl-Arne Holmsten) får han plötsligt chansen att tjäna en hacka. En främling, Pollo (Walter Chiari), har nämligen anlänt till byn för att leta efter kämpar som kan komma till nytta i spelen i Rom. Hjorvard ser här ett ypperligt tillfälle att sälja sina söner till Pollo och samt tjäna ännu mer på den dealen.

He he denna film av Arne Mattson är ju en väldigt speciell historia. Varken välspelad, snygg eller bra. Men den har sin charm ändå och är oerhört underhållande på sina ställen. Dock nästan aldrig i scenerna med Garm och Glum som ska vara filmens största nöje. Förutom när de går loss på att visa vem som är starkast. Det är faktiskt Åke Söderblom som snor showen totalt. Inte p.g.a. bra insatser utan för hans dialoger är så störda emellanåt bl.a. en då Pollo nyss har anlänt och han börjar gå runt och lala ett tag och sedan frågar: “Vad önskas herr främling?” Eller varför inte snacka om alla “aah” han lägger in efter många av dem saker han säger. Finns dessutom en hel del konstiga klippningar i filmen. Särskilt i scenerna i Rom där de helt plötsligt avbryts nästan mitt i en scen och sedan kastas direkt ut till fältet där det står samlade soldater. Gillar flykten i vagnscenen också då man klart och tydligt ser att det är en gammal lastbil dold men ändå synlig och att framhjulen styrs.

Denna film är ju egentligen inte bra men p.g.a. allt som känns som hellre än bra och all charm i allt det konstiga den erbjuder så tycker jag du ska se den. Den bjuder på en udda form av underhållning och är god nog för betyget: 2/5