Ett TV-team som är ett gäng ungdomar från en klass på jakt efter ett examensarbete. De börjar undersöka omständigheterna kring konstigt dräpta björnar och en mycket mystisk jägare, vid namn Hans (Otto Jespersen), som sätts i byn Volda och som alla misstänker skjutit björnarna. TV-teamet bestående av kamraterna Thomas (Glenn Erland Tosterud), Johanna (Johanna Mörck) och Kalle (Thomas Alf Larsen) blir varse om att det kanske inte är björn trots allt och då de får följa med och filma det han jagar, efter en dramatisk händelse i skogen då de följt efter honom, kan de inte tro sina ögon.

Denna film av André Övredal är filmad i direktkamera perspektiv så att det hela känns som det är på riktigt. Måste säga att det nog är den film som jag sätt där det här stuket funkat allra bäst. Det känns verkligen som man får vara med och ta del av att upptäcka dessa monster till troll. Det kan väll kännas billigt och futtigt ibland att man får se scener då det är filmat med mörker kamera så allt ser grönt ut men det är så få stunder så allt annat väger upp det med råge. Alla effekter är bra och trollen är otroligt snygga och ser utseende messigt sagotrogna ut fast säkert med en liten tvist här och där. Tycker hela historien om hur troll egentligen fungerar och vad de är för något har anpassats mycket verklighetstroget efter om det var så att de skulle finnas på riktigt. Man kan köpa det hela helt enkelt till och med myndigheternas inblandning. Skådisarna gör också bra insatser överlag och ingen känns heller medioker. Till och med Hans Morten Hansen som spelar myndigheternas man, Finn Haugen, gör en bra insats som en obekväm person som inte riktigt vet hur han vill hantera filmandet men tillslut slickar röv uppåt. En rolig scen är när de blandat in associationer till Bockarna Bruse samt när det ska köpas björn.

Denna film ska du mer än gärna se. Den har bra handling, är spännande och du känner spänningen stiga sporadiskt samt är snygg och har bra skådisar. Den inte blir hysterisk som andra filmer i detta stuk med “skräck tema” har en tendens att bli utan känns mer verklig på det sättet. Betyget blir: 4/5