Den 6 årige pojken Michael Mayers (flera) mördar sin syster på Halloween och efter detta sätts han på mentalsjukhus på obestämd tid. Inget tycks gå att få ut i förståelse till hans handlingar då hans blick är så tom och elak. 15 år efter mordet på sin syster lyckas han rymma då det är Halloween igen. Dr. Sam Loomis (Donald Pleasence) ser det som sin uppgift att fånga in Michael då det dels var han som analyserade honom på psyket och dels för att han befarar det värsta att han mördar igen. Samtidigt gör några tonåringar på High-School i Haddonsfield sig redo för att dels vara barnvakter och andra ska parta på Halloween natten. Där får vi möta Laurie Strode (Jamie Lee Curtis) och hennes kompiskrets som förbereder sig inför kvällen. Mycket otrevliga saker börja hända när Michael har tagit sig hem till Haddonsfield. Men vad är han egentligen ute efter?
Denna film banade vägen för slasher-filmerna då den var som magnifikt enkel gjord. Men där många missar idag lyckas denna film betydligt mycket bättre och det är nämligen att bygga upp stämning. Det görs i denna film inte bara av Sam Loomis perfekt levererade repliker som beskriver Michael på ett utmärkt sätt utan även också utav kameravinkels valen så som musiken och att man får se Michaels blotta närvaro utan att karaktärerna vet vad som komma skall fast man själv bara väntar på att få hoppa till lite härnäst. Musiken ska ha väldigt stor beröm då det är samma oroande och inpräntade slinga som sätter sig som en ilning som säger: “att snart tar det fart och händer någonting ha bara tålamod men det är inte behagligt medans du väntar därför är jag igång hela tiden“. Dessutom finns det irrationella ljud ibland som talar om att något är i närheten men man vet inte riktigt var. Den är också mycket snyggt enkelt filmad vilket ger den ännu mera äkthet och ännu ett bidrag i närvaro känsla. En annan bidragande sak till stämningen är att Michael aldrig ger upp och ser så iskallt oberörd i sin mask över allt som händer även om det känns oerhört overkligt emellanåt. Skådespelarna lämnar väll en hel del att önska förutom Donald Pleasence som själ hela showen i filmen med alla de bästa replikerna så som “the dark evil eyes, The devil eyes” t.ex.. Dessutom klockren som besatt jagande psykolog. Jamie Lee Curtis är väll rätt hyfsad men inte genom bra heller. Charles Cyphers som den cyniske sheriffen Leigh Brackett gör också sin roll med bravur och är mer än trovärdig.
Då har vi så kommit till betygsättar stadiet. Detta är ju inte helt lätt då denna typ av filmer inte tillhör mina favoritfilmer men då denna dock är oerhört bra för att vara en sådan. Dessutom även fast den är bra på att bygga uppstämning osv. så är mina krav på skräcken oerhört stor. Det är ju trots allt det den ska frambringa. Där brister den ändå men mest för att mina krav är så stora. Ihop med tvåan får de två ihop en solklar 4/5. Själv står den med 3,5/5. Fast enbart för att mina krav är så stora på sådana här filmer.  Den är ju ändock i en klass för sig i sin genre.