Ett gäng tonåringar vinner en uttagning till att vara med i en dokusåpa som går ut på att utforska Mayers-huset på Halloween. Såpan filmas av Dangertainment lätt utav Freddie Harris (Busta Ryhms) som är producent. Kamerorna övervakas av Nora (Tyra Banks) men slocknas om vartefter. Så är de verkligen ensamma i huset och är inte Michael Mayers död som sedan länge befarats? Det dröjer inte länge förrän tonåringarna börjar försvinna en efter en då de upptäcker fler bisarra ting i huset.
Ja vad ska man då säga om denna film regisserad av Rick Rosenthal? En sak man kan säga att det är en film som innehåller två filmer. Dels som jag vill tolka det och det är det riktiga slutet på H20 som lagts på de 15 första minuterarna  av denna film. Det är här det är bra för Michael Mayers (Brad Loree), som undkom genom en skenmanöver i slutet av H20 och bytte plats med en ambulansförare, söker upp Laurie Strode (Jamie Lee Curtis) som lagts in på mentalsjukhus eftersom hon råkat döda fel snubbe. Denna del är bra för även om handlingen till den är lite larvig så kan man förbise den för den håller god Halloween handling. För det känns ju ändå lite otroligt att han skulle kunna undvikit slutet på H20 men ändå. Efter dessa 15 minuter har gått det är då filmen blir fruktansvärd. Dålig handling, dåligt skådespeleri och ja allmänt tråk. Det känns som de mest vill driva med hela Halloweenkonceptet och förvandla det till någon dålig halv skrattfest. För ingen tycks vilja ta filmen seriöst längre med tanke på den dåliga känslan som ligger i karaktärerna. Ingen av vare sig Bianca Kajlich, Daisy McCrackin, Kate Stackhoff, Luke Kirby, Sean Patrick Thomas eller Thomas Ian Nicholas som alla spelar de i huset lämnar något minnes väg i prestationerna. Fast sämst i filmen är dock Busta Ryhms som man undrar vad han fått i skallen för något. All hans dialog leveras med så dålig känsla att man bara skrattar åt det. Man bara hoppas att Michael Mayers ska ha ihjäl allihopa. Mayers förövrigt har en av de bästa maskerna i serien och hans insatts är bra samt Curtis insatts från första 15. Filmen ger p.g.a. allt dåligt många skrattillfällen och de roligaste är dessa tre som följer: 1. Då Michael halshugger Jen i direktsändnig så tittarna verkligen får se vad som för si går. Dock är responsen noll då de tror att det är på lotsas. 2. När Freddie klätt ut sig till Michael Mayers och står och pratar med Mayers själv. Den är så larvig att man kan inte låta bli att småle litegrann. 3. De utplanterade fejkskeletten som dyker upp när två av ungdomarna ska ha sex i Mayers skamhål. 4. Mentalpatienten på sjukhuset i början som kan rabbla mördare på tumanhand är också rätt underhållande.
Som helhet känns det som att när de gjorde H20 så hade dem ett riktigt slut till Halloweensagan men slutet var inte vad den riktiga publiken ville ha så de skrev om det. Efter det så ger dem publiken det riktiga slutet på sagan i  början i denna film men när dem gjorde så kom dem på att de behövde en hel film i övrigt och det är då vi får denna film. Det känns som ett hån och drivande med hela Halloweenfantastkåren eftersom de bara slängt ihop ett manus efter de första 15 minuterna. Hånet blir då dubbelt i att först får man det riktiga slutet och sedan en skräpfilm som driver med sig själv. Början och skratten den bjuder på väger dock upp betyget till: 2/5

Sex år har gått sedan det sist begav sig då Michael Mayers (George P. Wilbur) blev ner slagen av en genom trött Dr. Loomis (Donald Pleasence). Michael och Jamie Lloyd (J.C. Brandy) har försvunnit och det visar sig att en sekt fört bort dem. Då Jamie blivit gravid och föder ett nytt barn till sekten lyckas hon fly med barnet och samtidigt får hon Michael skickad efter sig för att fånga in henne. Då hon flyr till Haddonsfield så har familjen som adopterade Laurie Strode flyttat in i Mayers hus. Familjens sexårige pojke Tim Strode (Keith Bogart) hör röster som uppmanar honom att mörda sin syster och samtidigt hemsöker Michael Mayers huset. Det är samtidigt upp till Dr. Sam Loomis och Tommy Doyle (Paul Rudd)  att stoppa Michael.
Denna Halloween-film som är nummer sex i ordningen och regisserad av Joe Chappelle är ansträngd i princip allt utom kanske skådespeleriet som håller ganska hög klass. Men däremot är det föga för att hålla mig nöjd. Handlingen som den forsätter på från förra filmen med den mystiske svartklädda mannen som nu visar sig tillhöra en sekt som lagt en förbannelse vid namn Thorn över Michael Mayers är så ansträngd och mer förvirrande än förklarande. Då jag anser att det vore mer läskigt om Michael bara varit störd av sig själv p.g.a. en dålig uppfostran eller nått liknande. Filmen hinner heller inte bygga upp någon mystik då den börjar direkt med förklaringarna och mördandet blir “pang på rödbetan” direkt vilket är synd för att den då förstör det som de tidigare filmerna var så bra på nämligen stämning. Denna film blir därför inte ett dugg läskig för man saknar liksom supstans i mystiken kring Michael Mayers helt plötsligt. Man tar dessutom bort det där med att han agerar på egenhand med förbannelse tjafset. Att familjen Strode helt plötsligt skulle bo i Mayers hus känns inte heller så troligt då jag kan garantera att nog ingen skulle vilja bo där om de visste historien kring det. Många scener blir riktigt tråkiga och våldet är överdrivet så de blir tråkigt då de verkar velat förvandla Michael till någon som skrattar åt sina avrättningar. Filmen lider mest utav det dem skapade i filmen innan med den mystiske snubben i svart vilket känns som en helt onödig grej i serien. Det är som om de som gjorde femman drogade lite så vart dem som gjorde sexan tvungna att använda ännu mera droger vilket i sin tur gav resultatet en kass film helt enkelt. Filmens ända riktiga behållning är som vanligt Donald Pleasence men eftersom han är gammal så har hans insatser avtagit en hel del. Dessutom dör han under återtagningarna vilket är väldigt synd då han då fick avsluta sin karriär med detta skräp.
Nja detta är en väldigt dålig film som förvaltar ett bra koncept oerhört kast. De var dock tvungna att jobba med en oerhört dåligt skapande av en mystisk snubbe från filmen innan men ändå. Även fast skådisarna inte är kassa så kan det inte rädda denna film. Den får betyget: 1,5/5

20 år efter att Michael Mayers brann har han då äntligen lyckats söka upp Lauri Strode (Jamie Lee Curtis) som efter den händelsen fejkade sin död samt flyttade till California och bytte namn till Keri Tate. Där jobbar hon på en privatskola som hennes son John Tate (Josh Hartnett) går på. Hon har med andra ord lyckats skaffa sig ett nytt liv och livet tycks också vara på väg  att ordna sig ännu mer då hon också börjat bli förälskad i Will Brennan (Adam Arkin) som också jobbar på skolan. Då det är Halloween så förbereder sig skolan för den årliga Campen och eftersom Lauris son ska åka blir läget extra oroligt då det också visar sig att hon inte lyckats bli kvitt spökena från förr.
Denna film regisserad av Steve Miner tycks ignorera alla filmer efter tvåan även om man inte behöver se det så. Då man kan se dem filmerna som att Michael håller på med sökande efter Lauri. Är den då något att ha? Jo det kan man väll tänka sig att det är. Gillar första delen av filmen då stämningen successivt byggs upp då man dels bjuds på små skrämsel upplevelser delvis då Lauri ser i syne och sedan blir skrämd eller då Michael är i blotta närvaron bland folk och en del ser honom men vet inte vem det är. Men sen när det väl börjar hända en massa ja då försvinner allt helt plötsligt. Inget är spännande längre förutom några scener innan upplösningen då de jagas in i huset. Sedan går det tyvärr alldeles för lätt. Filmen är snyggt filmad och gillar det lite halvhöstaktiga som ger visa saker en lite gråröd ton. De som spelar tonåringarna lämnar mycket att önska i framträdande oerhört ytliga karaktärer förutom kanske John Tate men det märks inte så mycket ändå. Alla andra skådisar lämnar också mycket att önska förutom Adam Arkin och Jamie Lee Curtis vars roller känns som de ända välskrivna i filmen. Förvisso är LL Cool J halvrolig som grindvakten Ronald “Rony” Jones men tyvärr tillför han inget egentligen. Själva Michael Mayers känns ena stunden snabb, ena stunden slö och kanske ibland aningen för smart men man kan nog förbi se det. Skulle fortfarande vilja se honom lite mer desperat, besatt och manisk och att det då ska avspegla sig i hans rörelser. Det är heller inte så många dödanden och heller inte så mycket blod. Känns nästan som man struntat i det och bara satsat på för vad som komma skall i slutet. Ser dock filmen som ett halvvärdigt slut på historien men ja om något överdrivet ändå.
Är faktiskt inte överrens med mig själv om betyget. Igår var jag mer på det klara att det skulle vara en 3:a men när jag suttit här och skrivit och tänkt och analyserat lite känns det mer som 2,5 så det blir svårt detta. Nej skulle velat haft mer karaktärsutveckling i form av en eventuell förklaring från Michael Mayers särskilt när det känns som de bygger upp för det. Här skulle filmerna ha slutat. (Mer utvecklande i hur jag ser på allt kommer i en sammanfattning och analysering efter jag sätt alla filmer). Betyget får bli: 2,5/5

Tänkte passa på att ursäkta mig för uppehållet med Halloween filmerna men det kanske var bra för alla med en liten paus. Nästa ursäkt handlar om att upptäckte också att jag inte hade Halloween 6: The Curse of Michael Mayers hemma. Det är ju den som kommer efter ja logiskt sätt då 5:an. Efter den kommer Halloween: H20 och den kommer det en recension på om några dagar. Lovar dock att det kommer en recension så småningom på 6:an för har fixat så jag ska få hem det. Ursäktar mig för detta åter en gång. Det kommer sedan bli en ressumé och tankar kring samtliga filmer innan jag och David W kollar på Rob Zombies re-makes. Ha det gött så länge och lev sunt!

Vi lever för att svära och att dricka tjära!

Michael Mayers överlever skotten och fallet ner i gruvschaktet men är mycket sårad. Då han flytigt med en flodström kommer han till en blind gubbe som tar hand om honom i ett år. Då det blivit Halloween igen dödar han den blinda gubben och ger sig ut för att leta efter Jamie Lloyd (Danielle Harris) igen. Jamie som hamnat på vårdhem då hon blivit stum och får anfall efter mordet på sin styvmor. Hon får sporadiska besök av Dr. Sam Loomis (Donald Pleasence) som tror hon har en förbindelse med Michael Mayers. Hon får också en massa besök av Rachel Carruthers (Ellie Cornell) som fortfarande ser efter henne. Det dröjer inte länge förrän de anar Michaels närvaro p.g.a. Jamies konstiga beteende.
Denna film då? Nu regisserad av Dominique Othenin-Girard och med och skriver är nu återigen John Carpenter. Denna film är uppdelad i två delar känns det som. Enligt mig är allt som har med Jamie och hennes samband med Michael bra sammansvetsat och löst på ett bra sätt. Gillar hur och var Michael börjar leta osv. samt att han och Loomis får sina scener. Men sedan börjar man undra över en hel del annat som t.ex. en hel del andra karaktärer som t.ex. de två tjejerna, Samantha Thomas (Tamara Glynn) och Tina Williams (Wendy Foxworth),som får Rachels hus för sig själva. Båda är hysteriskt jobbiga särskilt den mörkhåriga Wendy Foxworth som är grymt överspelad. Den delen av handlingen med att de ska på Halloweenfest osv. känns som en stor nödlösning för att det måste hända något mer. Finns några scener med de båda tjejerna och en karaktär som heter Spitz (Matthew Walker) som är utklädd till Michael Mayers. Då de går in i en lada för att först kolla på kattungar utför han flera dödsskämt som går ut på att de ska bli rädda och tro att det är den riktiga Michael som är på väg att döda dem. Det är oerhört ansträngt och mycket tråkigt i längden. Man bara längtar efter då Michael faktiskt tar bort dem ur filmen. Annars är de bästa scenerna då Loomis försöker prata vätt med Michael. Den ena med skogen är mycket mystiskt och snyggt gjord. I övrigt tycker jag inte den är så snygg som förra filmen.  Slutet känns en aningens malplacerat då Sam helt plötsligt ska ha blivit onaturlig men ja han har ju också blivit bränd en gång så varför inte? Förstår mig inte heller på skiten med den mystiske mannen i svart med cape, hat och stålklackar som låter extra när han går. Mycket onödig grej och larvigt. Jeffrey Landman som spelar Jamies kompis Bill Hill är rätt bra utöver de karaktärer som varit med tidigare. Men som vanligt dominerar Donald Pleasence även fast han inte övertyger lika mycket som i de två första men som sagt tidigare så har det nog med åldern att göra.
Betyg då? Ja eftersom denna film känns halvskriven fast inte på dem ställen som det är många andra som klagar på (Har nämnt de sakerna). Samt att det finns ett gäng överspelade karaktärer och den definitivt inte är lika snygg som tidigare filmer. Dock ett halvt pluspoäng för det nedfallna Mayershuset för det är toksnyggt. Betyget blir ändå: 2,5/5.