Efter två år så återvänder Eric Whitlock (John Hudson) med en ny fru Jenny Whitlock (Peggy Webber) till sitt hus där hans förra fru, Madeleine, dog under mystiska omständigheter. Huset har hållits i utmärkt skikt under Erics frånvaro av den tyste och blyge trädgårdsmästaren Mickey (Alex Nicol) som inte tycks vara allt för glad över att det kommit gäster till huset. Eric hälsas trevligt tillbaka av paret och grannarna Snow (Russ Conway och Tony Johnson) och blir snabbt förtjusta i hans nya fru. Då hennes familj lider av ärftlig sinnessjukdom så börjar hon snart se och höra mystiska saker där bland annat i form av en döskalle. Men är det verkligen bara sinnessjukdom?
Denna film som också är regisserad av Alex Nicol som spelar Mickey torde inte ens varit skrämmande då den kom 1958. För vem kan förvänta sig att dem då skulle bli rädda av en döskalle som rör sig. Den gör ju inte ens det ibland. Det gör det ännu roligare att då också höra det som sägs i början att man kommer dö av skräck av att se den. Kanske en omedveten eller medveten ironi från skaparen själv? Skådisarna gör inte någon dålig insatts dock är det ingen som sticker ut och gör något märkvärdigt heller. Men det som gör det hela så roligt dåligt är alla konstiga klipp och helt plötsliga ljusskiftningar. Det finns en väldigt slående scen då Jenny ska utforska ett fönster som slår och när hon precis är framme vid det så har dem klippt bort så man får se henne skrika och vara tillbaka i famnen på Eric som kommit vid dörren till rummet. Effekterna är ju annars också en grej som gör filmen så roligt. Att bara ha ett skelletthuvud röra lite lätt på sig och sedan lägga en stigande projektor bild som gör att det ska se ut som den rör sig mot en borde ju inte varit skrämmande heller ens 1958 och är det definitivt inte nu. Jag lovar dig sista 15 minuterarna är hysteriskt roliga just p.g.a. detta. En av de bättre sakerna med filmen är musiken som jag tycker är mycket bra och stämningsfull. Så tycker jag det är rätt ofta med äldre filmer att de ibland är mycket bra på skapa stämning med musiken. Den är mer än lyckad i den här filmen. Det är svårt att hitta motiv till en dels personers handlingar i filmen för det verkar nästan bara vara stört till en början men man listar ut det efter ett tag. Hur står sig då den här filmen?
Eftersom den inte är nått märkvärdigt och inte innehåller något märkvärdigt för sin tid. Med jätte dåliga filmklipp och ljussättningar men dock allt ok skådis insatser bra stämningsmusik men as dåliga skrämseleffekter som gör det hela hysteriskt roligt. Långt ifrån den sämsta filmen jag sätt. Filmen når därför betyget: 2/5