När en styvfar till två döttrar upptäcker att mamman skänkt hela arvet till dem blir han rasande. Han förgriper sig då på dem men den äldre lyckas undkomma och tänker rädda sin syster men försent då hon dödats men hon lyckas nästan ändå skjuta styvfadern. Efter denna händelse får den kvarvarande dottern all skulden för det inträffade och sätts på mentalsjukhus för kvinnor. Väl där märker hon att det inte bara är ett mentalsjukhus utan också ett strip- och showdanshak som bedrivs av ägaren Blue Jones (Oscar Isaac). Tjejerna lär sig dansa av Dr. Vera Goski (Carla Gugino) och hon har inte sätt någon dansa som Baby Doll (Emily Browning). När hon väl dansar så tar fantasin vid och här smids en plan för att rymma och till sin hjälp för att full följa den får hon dem andra tjejerna Sweet Pea (Abbie Cornish), Rocket (Jena Malone), Blondie (Vanessa Hudgens) och Amber (Jamie Chung). Hur ska det gå?
Denna film är regisserad av Zack Snyder som bl.a. också givit oss Watchmen och 300. Faktum är också att han lyckas hålla samma goda kvalité som sina föregående filmer. Dels får han fantasi sekvenserna att flyta ihop med huvudhistorien på ett bra sätt och dessutom så är huvudhistorien mycket bra i sig och tar upp människans grymhet och det grövsta, och samtidigt frågar vad det egentligen är som driver oss eller vad som berättas om oss? Fantasierna i Baby Dolls drömmar bjuder på allt från monstersamuraier, nazizombiesoldater, orcher, drakar samt rymdfuturism det hela med en hel del action vilket inte är fel det heller och dessutom är det väldigt härliga att beskåda. Man får lite TV-spel känsla av dem. Tror för övrigt att just att dem symboliserar att hon måste kämpa för frihet om man vill nå den och få den. Det är nog tyvärr dessa sekvenser som säkert kommer avskräcka en hel del från att se filmen men att inte se den för det är ett generellt misstag. Man får här faktiskt se en rätt unik och udda film och det dessutom med bra skådespelar insatser. Tycker ingen sticker ut särskilt mer än någon annan men Emily Browning är kul att beskåda samt Abbie Cornish. Scott Glenns insatser som guide i drömmarna är ju också mer än sköna att se.
Det den här filmen har fått kritik för är just att många tycker det känns som om dem har haft en massa actionscener och inte vetat vad de ska göra med dem och då knåpat ihop en historia vart efter Även om så vore fallet har de missat symbolen med dem. Kan mycket väl tänka mig att om man hamnar felaktigt eller ja kanske till och med bara hamnar på mentalsjukhus att man gärna skulle vilja drömma sig bort för att klara vardagen där inne. Det finns ju även de som gör det i verkliga livet. Jag tycker den här filmen är mer än klart se värd men når inte topp betyg men väl: 4/5.