Denna film handlar dels om en gymnastiklärare vid namn Jasper Woodcock (Billy Bob Thornton) som straffade sina elever hårt, både fysiskt och psykiskt, när dem inte skötte sig och den nya unga succé författaren John Farley (Seann William Scott) vars nya bok handlar om hur man kommer vidare i livet när allt egentligen kan vara skit. Han råkade också ut för Mr. Woodcocks tränings metoder när han var liten. När John Farley då återvänder till sin hemstad för att ta emot stadens gyllene majskolv , pga. boksucéen,  får han också reda på att hans mor, Beverly Farley (Susan Sarandon), dejtar Mr. Woodcock och detta kommer att sätta sin nya självkänsla som han fått av att skriva boken på prov. Dessutom när de verkar ha svårt att komma överrens.
Svårt att ta på vad jag gillar mest i den här filmen. Skulle tro att det är Billy Bob Thorntons insatts som den råbarkade läraren då han är överlägset bäst och övertygar mest i sin roll. Sean William Scott är inte dålig han heller men det känns lite som att hans karaktär är lite klen. I alla fall så känns skämten taniga i hela filmen. Det är som att de får dras fram och det blir väldigt ansträngt ganska ofta. Men det finns vissa undantag då John hamnar under sängen då hans mor och Woodcock har sex. Plus prisceremoniscenen och dem få scener då Ethan Suplee är med som spelar en gammal kamrat till John vid namn Nedderman. Bestraffningsscenerna i början har väll också sin charm men långt ifrån underhållande i längden. Amy Poehler blir endast bara små rolig i sin roll som pengakåt manager åt John. Det som dock är bäst med filmen är poängen som den vill ge. Att det går att lyckas vad som än händer och allt som händer i livet påverkar en och att det dels är vad man gör med det som händer en som visar om man vinner eller inte.
På det stora hela då filmen är små rolig ibland men tillstörre delen ansträngd. Skådisarna gör ett hyfsat jobb men Billy bob Thornton är utmärkt. Slut klämmen är också bra vilket räddar den till att få betyget: 3/5