Anders (Jonas Karlsson) är arbetslös familjefar som inget hellre vill än att kunna försörja sin familj. Det Anders brinner lika mycket för som sin familj är gemenskapen man får i att spela fotboll oavsett hur det går. Men denna säsong går inge bra för Stenfors och laget riskerar att åka ur. Dessutom är det ont om spelare och pressen från hans far, som är klubbens ordförande, att hålla kvar det en gång så stolta Stenfors blir allt större.. Där utav känner Anders flickvän och sambo Åsa (Anja Lundkvist) att hon och deras dotter Sara (Maria Hazell) kommer i andra hand då laget ska ta så stor plats i Anders prioriteringar. Som om det spända läget inte vore nog så sätts det verkligen på prov då kommunalrådet Kent (Göran Ragnerstam), som också är spelare i laget, lyckats fixa ett nyförvärv i det före detta Liverpool proffset Duncan Miller (Brendan Coyle). För när klubben samtidigt ser en chans att kunna klara sig kvar i div. 6 så tär det på familjen då det visar sig att Duncan också ska bo hemma hos Anders familj. Hur ska det nu gå för alla och är Duncans största prioritet fotbollen?
Måste medge att jag inte alls ser mycket svensk film. Varför? Ja jag tror det hade med att jag tyckte det kom alldeles för många svenska filmer som liknade varandra. Dessutom inbillade jag mig nog att de skulle vara betydligt mycket sämre än utländska så jag brydde mig helt enkelt inte. Kanske ett misstag då man hamnat efter på den fronten? Men nog om detta.
Tycker att familjedramat i denna film funkar utmärkt men det jag gillar mest är de olika påfrestningarna kamraterna har i de olika lägena då fotbollsspelare tillkommer och går. Då de först inte behandlas som en i laget men när det väl kommer till kritan så är de ändå en av dem. Det har filmen fångat mycket bra och historien om Duncan är det inget fel på heller. Kan mycket väl tänka mig att det kan bli som för han om det blivit fel efter karriären. Miljön är också bra med klassisk liten svensk ort och en bygdstolthet i ett fotbollslag som härjar i div. 6 vilket väldigt många kan relatera till. Ändå är det nått som gnager mig. Vet inte om jag kan ta på vad det är. Det kanske är för att det är svensk film och det är på något sätt lite futtigt eller hur man ska uttrycka det? För skådisarna är det ju inget fel på. Jonas Karlsson är bra och min favorit Göran Ragnerstam är ju klockren som stöttande och mutande kommunalråd. Filmen är också bra känslosam osv. och har karaktär. Relationerna och vad vänskap handlar om är också en av filmens största knutpunkter. Då jag inte mer kan komma på vad det är som gnager mig så nöjer jag mig med detta och sätter betyget: 3,5/5