Rotum är en trevlig liten svensk idyll känd endast för sin vapenfabrik (Rotums Kanoner och Krut). Denna fabrik drivs av ingen mindre än direktör Gunnar Volt (Anders Eriksson). För att överleva så har fabriken sålt vapen illegalt så länge som ledningen kan minnas. Ledningen också bestående Florence Hasselback (Kerstin Granlund), Max Koger (Claes Eriksson), Sven “Rambo” Larsson (Knut Agnred), Niklas Kortjnoj (Per Fritzell), Konstantin Holm (Peter Rangmar) och Ingemar Laser (Jan Rippe) sätter andan i halsgropen när en insändare i tidningen undertecknad Leif berättar om detta. Polisen börjar snoka i detta och de stundande kanondagarna är i fara där nya vapnet Fighting Egg ska presenteras. Samtidigt har iranier dykt upp för affärer. Här är goda råd dyra så hjälp söks hos Gunnars bror Håkan (Per Fritzell) men förgäves. Fackmannen Tommy Backman (Knut Agnred) gör ett uttalande och Kommunalrådet Hylén (Claes Eriksson) fördömer Leif samt Hembygdsföreningens ordförande Torgny Assarsson (Per Fritzell) har samlat in 3000 namnunderskrifter för att skydda Rotums Kanoner & Krut. Under all denna dramatik ska Gunnars fru föda vilken dag som helst. Samt att försöka få tag på Leif tycks vara en omöjlighet. För vem fan är Leif?
Det är alltid svårt när det är Galenskaparna som står bakom det hela. Antingen är det helt brilliant eller så är det fruktansvärt tråkigt. Jag själv har en liten hatkärlek till dem. För dem har trots allt gjort en hel del bra saker. Denna film då? Jo för fan. Denna film är mycket underhållande och bjuder på många skratt och poänger. Alltid kul att se hur dem grejar att spela dem olika rollerna oftast med glimten i ögat. Här funkar dem med väl godkänt och lite mer. Det skadar inte heller att filmen har en hel del störd humor också. Älskar idén med dansbandsfabriken då dansband är den mest monotona musikgenren. Stördast är nog de hela sista 30 minuterna som är guldvärda även fast jag inte förstått mig på vad jakten har för funktion. Det som jag alltid  har mest problem med när det gäller Galenskaparna så är det att dem ska ha sång i filmerna. Det funkar ibland och i denna film så är det en av dem som det funkar bäst i. Även fast man kunde ha klarat sig utan nån sång.  Det är även detta som har en tendens att minska filmens värde så även i detta fall. Vet faktiskt inte vad den ska få för betyg. Är jag på humör är det en 4 och är jag inte det så är det en 3 nästan 2,5. Det är i alla fall en av Galenskaparnas bästa filmer och därför snittar jag det på nått konstig vänster och ger den betyget 3,5.