Den 11 september så gav jag mig ut på ännu ett fotbollsäventyr. Denna gång för att se fotboll i Sthlm:s regionen. Jag hade valt ut två matcher som skulle äga rum i Värmdötrakten. Den första matchen var mellan Värmdö IF-FK Ekipa och den andra skulle bli mellan Djurö-Vindö IF mot Stockholm Streetsoccer FF. Det skulle dock vara rätt kärvt med tid emellan då den första började 13:00 och den andra 15:00. Jag fick dra 20 minuter in i andra halvleken från den första matchen för att hinna till den andra.

  Värmdö IF hade ett rätt så ungt lag som på något sätt också vägde lite för lätt mot Ekipas stora lag. Men det var en jämn tillställning där Värmdös fart hade ett stort inflytande i början vilket gjorde att Ekipa hamnade lite efter ibland utan att för den delen bjuda Värmdö på allt för många lägen. Det skulle dock leda till en straff en kvart in i matchen som Andreas Larsson Soldati inte gjorde något misstag på. Ekipa tog sig mer och mer in i matchen och var nära att komma till lägen. 1–0 som även blev slutresultatet var ständigt hotat och så även en del i andra halvlek när jag väl behövde dra efter 20 minuter utav den. Om hemmalaget hade alldeles för anonyma spelare så var det några i bortalaget som gav intryck på mig. Den karismatiske målvakten Sylvester Lapadant som ständigt hade nått att säga. Osman Hamed Idris som bidrog med fart och teknik på högerkanten. Den stabile mittbacken Tommie Ehn som var tung att möta. Bajram Jukovic med sin fart i anfallet och om jag fattade rätt med smeknamnet ”Kobbe” så även denna gång får det bli en referens till gamla Runtunaanfallaren med samma smeknamn.

  I dagens andra match blev det betydligt mycket mer underhållande då det hände betydligt mer i den och det bör sägas att då den första matchen var betydligt mera tillknäppt och tight. Djurö-Vindö IF hade också ett ungt lag likt Värmdö men här hade spelarna betydligt mer karaktärsdrag och en vilja på ett annat sätt än det jag såg i den första matchen. Det syntes också i den här matchen att Stockholm Streetsoccer FF hade betydligt mycket mera fotboll i sig. Jag tyckte ändå att lagen kom till nästan lika många lägen även om SSSFF tryckte på lite mer i vissa perioder så var nog spelet och bollinnehavet som sådant väldigt jämnt. Matchens absolut snyggaste mål var helt klart det första i matchen signerat Christofer Berrette vars avslut upp i bortre krysset från att drivit in från högerkanten var klart en behållning i sig. 0–1 var ett faktum. Det blev 0–2 bara 6 minuter senare på ett klart offsidemål men avslutet från Adam Tarek El Mallah var det inget fel på. 0–2 stod sig länge och Djurö-Vindö spelade stundtals mycket bra och man trodde de skulle reducera tidigare än de gjorde. Det var en snygg upphämtning de stod för med först mål av Anton Karlsson i den 75:e minuten och sedan Robin Larsson i den 80:e minuten. Här trodde jag att Djurö skulle gå för segern men en olycklig frispark och en tilltrasslad situation gjorde att Joshua Shantha Nathanael Weil kunde göra 2–3 och Djurö hade nog behövt ha 2–2 i någon minut till för att känna på momentum. Snabbe Edward Owusu kunde öka på med 2 mål till för att fastställa slutresultatet. Jag ser det som att rutinen avgjorde denna match även fast Djurö-Vindö gjorde det bra så räckte det inte. De skulle behövt vara med en stund till efter kvitteringen för att dra nytta utav den. Utöver nämnda spelare i SSSFF så lämnade även store forwarden Sander Eefting ett intryck och såg inte allt för kul ut att möta i närkamper. I hemma laget vill jag se mer utav backarna Alexander Lundgren och Robin Palrak som jobbade frenetiskt och gör dem det i fortsättningen så kan det bli poäng. Även bröderna (en gissning men tänker ändå åtminstone släkt) Dawrin som verkade ha mest fotboll i sig i hemmalaget var kul att se. Martin gick dock av i andra med en skada vad det såg ut som. Emilio Levin och Felix Schierman var också två som man vill se mer utav. Den korta mittfältaren Alexander Holmström Janeld var planens tuffing och gav allt i alla närkamper. Djurö-Vindö IF är klart ett lag jag vill fortsätta följa och det särskilt om så många utav deras spelare fortsätter. De kan ha ett bra lag på gång för framtiden.

  Jag var ändå rätt nöjd med äventyret trots att jag definitivt inte gillar sådana där konstgräskomplex som de byggt vid Värmdövallen. Det ser för plastigt och ansträngt ut nästan som kulisser. Då var det betydligt mera kul att komma ut till Sjösalavallen med naturgräs och idylliskt lagd plan. Trevligt läge. Dit kommer jag att åka igen för att se på fotboll. Helst vill man ju mingla lite men mina fotbollsäventyr tenderar att bli något tighta tidsmässigt. Nå väl man behöver väl inte ha så bråttom alltid?