Den 11 september så gav jag mig ut på ännu ett fotbollsäventyr. Denna gång för att se fotboll i Sthlm:s regionen. Jag hade valt ut två matcher som skulle äga rum i Värmdötrakten. Den första matchen var mellan Värmdö IF-FK Ekipa och den andra skulle bli mellan Djurö-Vindö IF mot Stockholm Streetsoccer FF. Det skulle dock vara rätt kärvt med tid emellan då den första började 13:00 och den andra 15:00. Jag fick dra 20 minuter in i andra halvleken från den första matchen för att hinna till den andra.

  Värmdö IF hade ett rätt så ungt lag som på något sätt också vägde lite för lätt mot Ekipas stora lag. Men det var en jämn tillställning där Värmdös fart hade ett stort inflytande i början vilket gjorde att Ekipa hamnade lite efter ibland utan att för den delen bjuda Värmdö på allt för många lägen. Det skulle dock leda till en straff en kvart in i matchen som Andreas Larsson Soldati inte gjorde något misstag på. Ekipa tog sig mer och mer in i matchen och var nära att komma till lägen. 1–0 som även blev slutresultatet var ständigt hotat och så även en del i andra halvlek när jag väl behövde dra efter 20 minuter utav den. Om hemmalaget hade alldeles för anonyma spelare så var det några i bortalaget som gav intryck på mig. Den karismatiske målvakten Sylvester Lapadant som ständigt hade nått att säga. Osman Hamed Idris som bidrog med fart och teknik på högerkanten. Den stabile mittbacken Tommie Ehn som var tung att möta. Bajram Jukovic med sin fart i anfallet och om jag fattade rätt med smeknamnet ”Kobbe” så även denna gång får det bli en referens till gamla Runtunaanfallaren med samma smeknamn.

  I dagens andra match blev det betydligt mycket mer underhållande då det hände betydligt mer i den och det bör sägas att då den första matchen var betydligt mera tillknäppt och tight. Djurö-Vindö IF hade också ett ungt lag likt Värmdö men här hade spelarna betydligt mer karaktärsdrag och en vilja på ett annat sätt än det jag såg i den första matchen. Det syntes också i den här matchen att Stockholm Streetsoccer FF hade betydligt mycket mera fotboll i sig. Jag tyckte ändå att lagen kom till nästan lika många lägen även om SSSFF tryckte på lite mer i vissa perioder så var nog spelet och bollinnehavet som sådant väldigt jämnt. Matchens absolut snyggaste mål var helt klart det första i matchen signerat Christofer Berrette vars avslut upp i bortre krysset från att drivit in från högerkanten var klart en behållning i sig. 0–1 var ett faktum. Det blev 0–2 bara 6 minuter senare på ett klart offsidemål men avslutet från Adam Tarek El Mallah var det inget fel på. 0–2 stod sig länge och Djurö-Vindö spelade stundtals mycket bra och man trodde de skulle reducera tidigare än de gjorde. Det var en snygg upphämtning de stod för med först mål av Anton Karlsson i den 75:e minuten och sedan Robin Larsson i den 80:e minuten. Här trodde jag att Djurö skulle gå för segern men en olycklig frispark och en tilltrasslad situation gjorde att Joshua Shantha Nathanael Weil kunde göra 2–3 och Djurö hade nog behövt ha 2–2 i någon minut till för att känna på momentum. Snabbe Edward Owusu kunde öka på med 2 mål till för att fastställa slutresultatet. Jag ser det som att rutinen avgjorde denna match även fast Djurö-Vindö gjorde det bra så räckte det inte. De skulle behövt vara med en stund till efter kvitteringen för att dra nytta utav den. Utöver nämnda spelare i SSSFF så lämnade även store forwarden Sander Eefting ett intryck och såg inte allt för kul ut att möta i närkamper. I hemma laget vill jag se mer utav backarna Alexander Lundgren och Robin Palrak som jobbade frenetiskt och gör dem det i fortsättningen så kan det bli poäng. Även bröderna (en gissning men tänker ändå åtminstone släkt) Dawrin som verkade ha mest fotboll i sig i hemmalaget var kul att se. Martin gick dock av i andra med en skada vad det såg ut som. Emilio Levin och Felix Schierman var också två som man vill se mer utav. Den korta mittfältaren Alexander Holmström Janeld var planens tuffing och gav allt i alla närkamper. Djurö-Vindö IF är klart ett lag jag vill fortsätta följa och det särskilt om så många utav deras spelare fortsätter. De kan ha ett bra lag på gång för framtiden.

  Jag var ändå rätt nöjd med äventyret trots att jag definitivt inte gillar sådana där konstgräskomplex som de byggt vid Värmdövallen. Det ser för plastigt och ansträngt ut nästan som kulisser. Då var det betydligt mera kul att komma ut till Sjösalavallen med naturgräs och idylliskt lagd plan. Trevligt läge. Dit kommer jag att åka igen för att se på fotboll. Helst vill man ju mingla lite men mina fotbollsäventyr tenderar att bli något tighta tidsmässigt. Nå väl man behöver väl inte ha så bråttom alltid?

I helgen som var hade jag bestämt mig för att åka på en fotbollsutflykt. Tanken var först att jag skulle ha åkt och kollat första matchen i Söderköping och sett IK Österviking mot Grytgöls IK. Den matchen hade tyvärr flyttats från denna dag till en annan vilket jag fick reda på dagen innan. Jag kollade då upp en annan match som började klockan 11:00. Hittade en annan match i samma serie i div. 6 östra Östergötland med samma starttid. Då den andra matchen jag också skulle se hade matchstart 14:00 så var det viktigt att också hinna åka emellan. Utflykten hade sin start från Södermanland där jag bor och den match jag hittade var Norsholms IF mot Azech Oldboys BK. Jag kom ändå relativt tidigt till Norsholm som är en liten kanalort i östra delen utav sjön Roxen. Vädret var perfekt tidig vår och sensommar med sol och väl bänkad efter att ha passerat det fina gamla klubbhuset på Munkdalsvallen så var det rätt så kul att drickandes kaffe höra uppladdningssnacket från lagen. När matchen väl var i gång så rådde inget tvivel om vilket lag som skulle vinna den om de bara ställde in skärpan lite och Azechs så kallade målvakt skulle sluta rädda några bollar. Azech kom undan med 1–1 i paus då de kvitterade på sin enda riktiga målchans i halvleken. Målet gjordes utav Mikael Külen. En kvart tidigare i den 14:e minuten hade matchens anfallsgigant Eldin Spikar gjort 1–0. Det kunde ha varit 5–1 till Norsholm i paus men eftersom chanserna inte satt blev det så här.

  I andra halvlek hade gästerna ryckt upp sig lite men med mer risker blev det också sårbart. 2–1 kom redan efter 5 minuter men det skulle dröja till en kvart kvar då 4–1 gjordes (alla målen utav Eldin Spikar) att jag skulle börja tro att matchen skulle sluta 7 el. 8–1 men direkt efter målet reducerade Azech genom Mikael Külen då Norsholm försvaret somnat till. Det började bli lite darrigt och ett fortsatt sovande Norsholms försvar bjöd på 4–3 i den 85:e minuten som blev signerat George Tekmen. Eldin Spikar spikade sedan slutresultatet 5–3. Det var en del spelare som lämnade en del intryck från matchen och främst från hemmalaget Norsholm. Dels 5 målskytten Eldin Spikar som låg allt som oftast rätt för att undvika offside, dels var han snabb och kvick och påminde om Kobbe från Runtuna IK när han var som bäst. Mittfältsmotorn Joel Storm var bra men den unge ytterbacken Gustav Dahlström imponerade. Intryck lämnade också Michael Jakobssons bollvinnande och förarbete till 3–1 målet. Mycket vilja och styrka. Oscar Högbergs sätt att lämna bra feedback till sina lagkamrater är också värt att nämna. Från Azech var det nog kaptenen Mikael Külen som lämnade mest intryck samt målvakten Mattias Tongur som räddade en hel del fast jag inte tror ett dugg på att han var en riktig målvakt. Det hela var en klar positiv överraskning och klart värt att se som första match en sådan vacker dag. Plocksallad intogs i pausen så man skulle stå sig åtminstone till efter nästa match.

  Väl från Norsholm så var det bara att ta bilen och åka till nästa match i Valdemarsvik. I Nils Liedholm land så skulle det, utav slumpen för min del, vankas toppmöte i div. 5 mellersta Östergötland mellan Valdemarsviks IF och Tallboda IF. Här kunde jag inte riktigt heller ana vad jag skulle komma att få se. Det var ett väldigt väl organiserat spelande hemmalag som tog kommandot direkt på Grännäs IP. Borta laget kom upp i några farligheter ibland men över lag var det hemmalaget som ägde det mesta utav matchen. VIF tog också ledningen i första halvlek genom Aras Khalaf i den 24:e minuten. Jag trodde där att jag skulle få se en ganska mål snål historia. Ack vad jag skulle bedra mig. Tallboda kvitterade genom Hugo Alrick i den 51: a minuten. VIF gjorde 2–1 i den 53:e genom Ehsan Mobarez. TIF kvitterade i 54:e på ett snyggt skott men i anfallet efter kom matchens raket utav Walther Tholander i den 55:e minuten. 4 mål på 4 minuter. Jag hann tänka innan 3–2 att Tallboda fick vara med i matchen lite på nåder men i och med 3–2 så kontrollerade VIF matchen väldigt bra och Tallboda kom inte direkt någonstans och det gick undan när VIF hade bollen. Philip Kettle gjorde 4–2 i 71: a minuten och Lucas Törnborg fixade 5–2 i 76:e vilket till slut blev slutresultatet. Minns Tallboda hade något mer farligt inlägg med spelare som kom nära för nick men det var just också bara nära. Spelare som imponerade på mig i den här matchen kommer enbart från hemmalaget då de lyckades få motståndarna så anonyma så jag får svårt att nämna ens någon. Det var först och främst mittfältaren Aras Khalaf som vann i princip allt han var inblandad i. Walther Tholander var en skön fartkula med bra teknik så även Ehsan Mobarez. Philip Kettle gjorde en bra match och målvakten Markus Westrén var tydlig och bra och styrde sina medspelare på ett bra sätt.

  Hela dagen var mycket bra och en positiv överraskning. Vem kunde ana att man skulle få se 15 mål på två matcher och då ena matchen skulle vara ett toppmöte i div. 5. Nä det kunde man inte riktigt tro då Tallboda blev överkörda. Jag har blivit mer varse om att VIF skulle nog vinna div. 5 Södermanland om de alltid spelar med den farten som de gjorde mot Tallboda. Det är en sak som är säker. Nu laddar jag för nytt fotbollsäventyr i STHLM:s regionen. Fotboll är underbart.