Ska man verkligen betrakta Tarzan and the lost city som en seriös film baserat på Tarzan? Jag är nog ändå inne på att man ska det eftersom filmen, som är regisserad utav Carl Schenkel (Sista Draget 1992, Dolt i djupet 1996), är inspelad i Afrika och att många utav skådisarna vill göra ett bra jobb trots en aningens komiska inslag lite här och var. Jag vill även minnas att jag såg den här filmen när det begav sig och då fann jag den roande och underhållande. På något sätt har jag haft en fascination för Tarzan. Det var ändå något visst med en människounge som uppfostrats bland apor och sedan lärde sig prata (nu vet vi att det skulle vara oerhört svårt att lära sig prata ordentligt i vuxen ålder pga. att de första åren är oerhört viktiga för språkets utveckling etcetera). Jag minns att jag funderade mycket på det som barn och på något sätt har det följt med mig till vuxen ålder. Tarzan är skapad utav Edgar Rice Burroughs och vars förebild sägs komma från Ivar-Thord gray baserad på en story från ett uppdrag i Sydafrika.

  Nu tycker jag väl inte att filmens skådespeleri är så där överdrivet bra men det är inte utstuderat dåligt heller även fast det lämnar en hel del att önska. Det blir en hel del snabba och korta meningar som kastas fram och tillbaka och det nästan helt utan substans. Bäst lyckas nog ändå Ian Roberts (Tsotsi 2005, Jane and the lost city 1987) som kapten Captain Dooley och Winston Ntshona (De vilda gässen 1978, Gandhi 1982, Blood Diamond 2006) som Mugambe vilka mer än väl lyckas få in både hjärta och själ i sina repliker. Steve Weddington (Den siste mohikanen 1992, The Tudors 2007) som Ravens lyckas allt från att vara överspelad med komiska inslag till att vara hänsynslöst fängslande i sin maniska påstridighet. Casper van Dien som Tarzan är inte så spännande. Han gör det han ska göra men uppträder allt som oftast för tråkigt även fast det finns inlevelse. Jane March (Älskaren 1992, Clash of the Titans 2010) som Jane Porter (Tarzans fru) är skönheten själv och kanske filmens egentliga tuffing med tanke på det äventyr hon ger sig på. Hon kommer efter sin blivande make då han plötsligt blivit kallad till djungeln igen och avbrutit bröllopsförberedelser. Anledningen är att Ravens är nära att finna den förlorade staden Opar som enligt vissa är en del utav Atlantis-legenden.

  Ambitionsnivån på den här filmen är ändå ganska god då den spelades in i Afrika med riktiga djur och en relativt bra bearbetad story. Den kunde dock levererats något bättre då den skyndats fram och en del utav scenerna får man inte mera utav en förklaring till men det kanske heller inte behövs eftersom filmen ändå är ganska så effektiv. Det skulle ha varit lite mera intressant med något mera information och bakgrund som till exempel varför Ravens vill hitta Opar och varför han har samlat in en massa djur. Nu får man bara anta att han vill hitta en massa guld och att han i övrigt är en hänsynslös tjuvjägare. Tarzans vänner i stammarna pratar Zulu vilket också är det riktiga Zulu som är ett utav dem officiella språken i bland annat Sydafrika och pratas av över 12 miljoner människor.

  Filmer om Tarzan får mig alltid att fundera kring om det går att växa upp med djur och på så sätt kunna kommunicera med dem. Vidare så är det betydligt svårare att lära sig ett människospråk i vuxen ålder då språket är viktigt att lära sig i början utav sin uppväxt. Språk och kultur är något jag också brukar fundera kring och hur viktigt det ändå är att man kan kommunicera för att råda framgång även om det går att göra sig förstådda det till trots att man inte förstår vad man säger även om det underlättar. Ett utav filmens teman är girighet och makt och när man vill komma åt det på genvägar så är straffen för en närmare än vad man tror. Jag funderar också en hel del kring gamla gudar och deras legender kring gamla ruiner etcetera. Vad vet vi egentligen vad de byggdes för och vad man kan ha trott att man byggde dem för? Magi är något annat jag funderar kring och då särskilt också gammal läkekonst. Det finns mycket att peta på. Vill man få sig en gnutta underhållning med dåliga effekter från sent 90-tal så ska du definitivt kolla på denna film. Den innehåller dessutom en väldigt rolig scen då Tarzan knappt varit i luften och landar på marken när han kommer svingandes i en lian. Mycket dåligt klippt eller bara med för komiken? Välj själv. Jag själv väljer att säga dåligt klippt.