Ära, respekt, heder, tribalism, mysticism, religion, profetior, kärlek, krig och svartsjuka drar igenom denna Roland Emmerich (Independence Day (1996), Stargate (1994), The Patriot (2000)) regisserade film. Man dras direkt in i att en mammutjagande stam, i form utav neandertalare, blir svikna utav sin dåvarande ledare som ger sig av. Hans son D´Leh (Steven Strait; The Covenant (2006), Sky High (2005), After (2012)) får en tuff tillvaro då han har svårt att vinna respekt hos de andra männen i stammen på grund av hans faders svek. Den enda som tycks förstå honom är Evolet som hittades efter att hennes stam hade attackerats utav de fyrfotade demonerna. D´Leh vann Evolet (Camilla Belle; Practical Magic (1998), Push (2009)) vid det stora mandomsprovet vid Mammutjakten men eftersom han ljög om sin modiga sida så kunde han inte bära äran utav vad det vita spjutet innebär. I stället ger han sig nu ut för att rädda tillbaka Evolet efter att även deras stam drabbats utav en attack från de fyrfotade demonerna. Med sig får han Tic-tic (Cliff Curtis; Risen (2016), Sunshine (2007)), stammens vise jägare, Ka´ren (Mo Zinal; Young Alexander the Great (2010), Whitechapel (2013)) stammens kanske starkaste yngling och den nyfikne eftersläntande Baku (Nathanael Baring; Silent witness (2011)).

  Det som gör att den här filmen ändå rycker tag i mig är att den bearbetar mycket ära och respekt och där emellan att man kommer långt genom att samarbeta. Tillit är också en aspekt i det hela och jag gillar att se hur många som till slut ändå vill sluta upp bakom D´Leh även fast de knappt känner varandra. Det visar sig att de ändå har samma fiende. Mycket förklaring till det finns i att spår har såtts sedan tidigare och gamla kontakter har gjort sitt. Den gemensamma fienden är något slags för-egyptiskt folk och ska vara en något senare utvecklad variant utav människa än vad mammutjägarna är. D´Leh och hans följe följer ju som bekant efter de fyrfotade demonerna och sinsemellan två utav dem växer ett svartsjukedrama upp kring slaven Evolet vars skönhet tycks vara skänkt utav gudarna. Detta gör att det ändå finns någon slags ömhet hos skurkarna som på det sättet blir då något mer mänskliga.

  Utöver mammutar så får vi även stöta på ett stycke jättefåglar utav olika slag samt en sabeltandad tiger. Nog så väl tar filmen inte heller någon paus utan befinner sig i relativ snabb takt mot slutet och det även fast filmen är nästan två timmar så märks det inte eftersom det händer något hela tiden. Det är inte något negativt men det är heller inget som jag föredrar och även fast filmen innehåller teman som jag gillar så tycker jag inte att den är vare sig välspelad eller bra. Den är dock inte dålig heller utan befinner sig i ett ständigt ingenmansland. Filmen är stundtals snygg och ibland alldeles för genom ful. Hos stammarna som sluter upp med D´Leh finns det knappt något uns utav tvivel på att han kan utföra uppdraget och bli deras frälsare. Det tycker jag är lite konstigt eftersom man kan tycka att det ändå borde kunna ifrågasättas även fast profetian talade om vem han var. Något tvivel eller motgång borde kunnat placerats in.

  Filmen behandlar dock spelet mellan människa och gud och vad krävs för att utnämnas som gud? En gud kan vara något som vi utnämner och som lyckas skaffa sig tillräckligt med auktoritet för ändamålet. Samtidigt kan människan som uträttar stordåd bli en gud om man samtidigt ger efter för att tolka in profetior i allt denne gör. Det är mycket som kan bli en gud om vi tillåter det och om då alla som finns i anslutning till denne alternativt i dess närhet så är det lätt att kunna börja tro på det om man tillåter sig själv att underkasta sig det hela. Personligen så tycker jag att vi som människor behöver säga adjö till gudar eller åtminstone försöka se det som att de inte kommer med den ultimata sanningen. Religioner kommer människan fortsätta skapa och till viss del är de lagar som du sätter upp för dit egna liv, just, din religion. Därför är det viktigt att ha inställningen att den inte är helig eftersom i det sitter en hel rad med begränsningar.